"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Public Service med förhinder

 

I kuvertet med inbetalningskortet för tv-licensen brukar det ligga ett litet häfte på några sidor. Där finns praktisk information om utbud och liknande. Varje gång slår man numera också ett slag för hur bra det är med public service. Några "vanliga människor" får yttra sig om fördelarna med public service och så brukar någon kändis eller chef på SR/SVT skriva några berömmande rader om objektiviteten och bredden hos SVT/SR. Det är uppenbart att man försöker bemöta den kritik som riktats mot koncernen när det gäller partiskhet i många viktiga frågor.

Grundbudskapet är att public-service-media inte har några ekonomiska, ideologiska eller politiska bindningar, och därför kan förväntas vara opartiska. Frihet från ekonomiska band garanterar dock inte automatiskt opartiskhet. Inte heller att man är "ideologiskt eller politiskt obunden". Journalister är människor som alla andra och har givetvis åsikter om saker och ting, och om dessa åsikter tillåts påverka programmens innehåll (vad som får komma med och inte får komma med, vilka som tillåts yttra sig, hur lång tid de olika parterna får till sitt förfogande etc) kan resultatet ändå bli en stark vinkling. Risken för partiskhet blir extra stor om det bland majoriteten av journalisterna finns en konsensus när det gäller vilka åsikter som "är de rätta".

En public-service-kanal, som finansieras av hela svenska folket (i praktiken måste alla betala licensavgift — det räcker att man har en dator med Internetuppkoppling för att man skall vara licenspliktig) har mycket stora krav på sig när det gäller opartiskhet. En sådan kanal skall vara hela folkets kanal! I princip måste den vara fullständigt opartisk! Den får inte företräda någon viss politisk, religiös eller ideologisk inriktning.

Nu behöver i och för sig inte varje enskilt program vara objektivt. Man kan ha tv-gudstjänster och samtidigt ha program där ateister får lägga fram sina synpunkter. Man kan ha program där representanter för PLO får komma till tals och sedan ha program där företrädare för Israel i lugn och ro får ge sin syn. Objektivitet kan nämligen också åstadkommas över tiden, dvs genom att man i olika program visar på det spektrum av åsikter som alltid finns inom ett område. Det är således inget fel i att man i ett enskilt program representerar och testar en viss åsikt, under förutsättning att detta balanseras av andra program, vilka representerar och prövar konkurrerande åsikter. Men, vilket är mycket viktigt, även om man nu i ett visst program har rätt att ensidigt företräda en åsikt, får man under inga som helst förhållanden framställa andra åsikter på ett missvisande sätt — inte ens i detta enskilda program. Tyvärr syndas det mycket mot detta. Jag väntar t ex fortfarande på ett seriöst program som redogör för intelligent design på ett ärlig sätt, dvs så att anhängarna av intelligent design känner igen sig själva och kan säga, "Just det, det är precis så vi ser på saken". Alla program jag hittills tagit del av i detta ämne har framställt intelligent design på ett mycket felaktigt sätt. Lyssnarna och tittarna har på detta sätt förhindrats att själva ta ställning.

Sedan finns det givetvis allmänt accepterade vetenskapliga eller historiska "fakta", där man även i en public-service-kanal har rätt att ta ställning och inte behöver företräda alla sidor. Här vet vi ju så att säga vad som är "sant". Många naturvetenskapliga påståenden är av denna typ. Jorden är ett klot och inte platt. Det vore orimligt om man gav företrädare för platta-jorden-sällskapet samma utrymme som man ger åt den allmänt accepterade teorin att jorden är ett klot. Även här finns emellertid problem. Vad är fakta? Att jorden inte är en platt skiva kan vi ju direkt se från rymden. Vi kan också bevisa det genom att färdas åt samma håll hela tiden. Hade jorden varit en platt skiva, hade vi inte så småningom kommit tillbaka till utgångspunkten, vilket vi nu gör. Här handlar det således om rena fakta. Men väldigt mycket av det vi betraktar som självklart är inte rena fakta, utan tolkningar av fakta. Detta gäller även naturvetenskap, ja till och med fysik, som ofta anses vara den säkraste av alla vetenskaper. Man måste således alltid uppvisa en viss ödmjukhet också när det gäller naturvetenskap (matematiska påståenden kan nog betraktas som "absolut säkra", priset vi får betala för detta är dessvärre att matematiken är ett slutet logiskt system som inte handlar om verkligheten).

Varför brinner solen? Den allmänt accepterade förklaringen är att det sker genom fusion. Väteatomer slås ihop till helium, varvid stora mängder energi frigörs. Problemet är att den neutrinostrålning som vi tar emot från solen är oerhört mycket mindre än vad den borde vara om solen producerar energi genom fusion. Såvitt jag vet har man inte fullt tillfredsställande lyckats reda ut detta. Alltså måste man kunna diskutera frågan (jag tar inte ställning, jag bara ger detta som ett exempel). När det gäller teorier om alltings ursprung står vi inför oerhört mycket svårare frågor. Här kan vi inte upprepa det som skett utan endast passivt observera spåren av det förflutna och sedan spekulera. Hur har ett universum kunnat uppkomma ur ingenting? Och om det fanns något före universum, hur har detta "föruniversum" i så fall kunnat uppkomma? Hur har något så komplext som livet kunna uppkomma av sig självt? Teorierna för detta utgör inte fakta. De handlar om mycket lösa spekulationer, som utgår från obevisade antaganden om det förflutna och inkluderar förekomsten av ytterst osannolika processer. Där vi så att säga utifrån svaret (universum och livet existerar) baklänges försöker förklara. Avsaknaden av upprepbarhet leder dessutom till en grundläggande svårighet, nämligen att även om vi genom experiment eller teoretiska modeller skulle kunna hitta en trovärdig förklaring till exempelvis livets uppkomst, bevisar detta inte att livet uppkommit på detta sätt. Det bevisar bara att livet skulle kunna ha uppkommit på detta sätt!!! Här måste rimligen olika åsikter få tillfälle att komma till tals.

Lämnar vi fysiken, och via andra naturvetenskaper som kemi, geologi, meteorologi, biologi, psykologi etc, närmar oss humaniora (historia, ekonomi etc) blir osäkerheten allt större. Hittills har t ex ingen ekonomisk teori lyckats förutsäga nästa större börsförändring. Denna osäkerhet måste givetvis avspeglas i utbudet från public service. Och kommer vi in på politik, religion och ideologi, ja då finns överhuvudtaget inga fakta. Att Gustaf II Adolf dog 1632 kan nog betraktas som ett faktum. Men vad orsaken till, och resultatet av, trettioåriga kriget var är något man kan ha olika åsikter om. När det gäller politik etc, måste således public service uppvisa en mycket stor öppenhet.

Många program i SR och SVT är mycket bra. Det finns dock områden där man definitivt inte uppfyller de krav på opartiskhet som man måste ställa på ett public-service-organ. Orsaken är bl a att det finns en stor övervikt av journalister med gemensamma åsikter, vilka har en mer eller mindre stark dragning åt vänsterkanten (i paketet ingår; mycket starkt negativ inställning till kristen tro, familjen, USA, Israel och moral — jag återkommer till detta). Det finns flera undersökningar som bekräftar detta. Det är givetvis inget fel att ha politiska åsikter. Men att låta dessa åsikter skina igenom och påverka när man gör program är helt förkastligt. Och speciellt när det gäller rena nyhetsprogram. Tidigare var media mycket noga med att skilja mellan nyheter och åsikter (när det gällde BBC, som tidigare hade ett mycket gott rykte vad gäller opartiskhet, så brukade man lite tillspetsat säga att adjektiv var förbjudna i BBC World News). Numera blandar man alltmer ihop nyheter och åsikter och berättar inte bara om vad som hänt, utan talar också om för människor vad de skall tycka om det som har hänt. Givetvis gör man inte detta öppet utan mer subtilt. Genom att välja vad man rapporterar, hur man rapporterar (t ex ordval), och inte minst vad man inte rapporterar, påverkar man människor till de "korrekta" åsikterna. Journalisterna på SR/SVT är tyvärr idag inte bara passiva rapportörer utan tycks ha utnämnt sig själva till folkets uppfostrare och "världsförbättrare". I stället för att rapportera om en existerande verklighet, försöker man skapa en egen verklighet. Ett mandat som klart bryter mot vad som är acceptabelt för ett publik-service-företag, som alla är med och betalar till (Erik Ficthelius må vara ett minne blott när det gäller vinklad rapportering, men han har många efterföljare inom SR/SVT).

Några områden där det är speciellt illa beställt med opartiskheten är som sagt; USA och då speciellt president Bush d y, mellanösternkonflikten (där man i högsta grad demoniserar Israel), bibeltroende kristna (vilka oftast framställs som rena idioter), intelligent design samt klassiska moraliska värderingar som familjen, äktenskapet, abort, sexuell trohet och synen på homosexualitet. Journalisternas personliga åsikter inom dessa områden är knappast representativa för svenska folket, utan representerar en intellektuell, avantgardistisk universitetstradition med dragning åt vänster och/eller åt filosofer som Sartre och med rödvin och brinnande ljus i bakgrunden.

När det gäller Israel och palestinierna är situationen direkt skandalös anser jag (jag har på min hemsida ett antal artiklar med exempel på detta). Helt oacceptabelt för ett public-service-medium. Detta gäller både SR och SVT. Nu, när jag skriver just detta, har jag inte hört av Cecilia Uddén på några månader (jag lyssnar mycket på P1), men jag antar att hon är på semester och samlar nya krafter inför höstens hatkampanj mot Israel (eller också beror det på att jag vaknar senare under sommarlovet och inte hinner höra hennes rapporter). Hon har ju tidigare visat var hon står när det gäller opartiskhet. Hon sade ju t o m öppet i en intervju att man inte behövde vara opartisk när det gällde presidentvalet i USA. Visserligen förflyttades hon på grund av detta, men att sedan låta henne rapportera från en så infekterad konflikt som den i Mellanöstern är för mig helt obegripligt. Men hon är knappast ensam. Visst finns enstaka program där man försöker företräda den israeliska synen och till och med visar israeler som människor (när det gäller TV-dokumentärer är den typen av program sällan gjorda av SVT utan oftast av utländska producenter — undrar varför, är kanske israelhatet så starkt inom SR/SVT att man inte klarar av att företräda den judiska sidan?). Men dessa få program uppväger långt ifrån den positiva särbehandling som den palestinska sidan får. Missförstå mig inte, jag vet att palestinierna lider. Men jag menar att detta är de palestinska ledarnas fel och inte Israels fel. Arabsidans icke förhandlingsbara slutmål är att utplåna den judiska staten. Allt annat är bara omvägar till detta mål. Fortfarande står, så vitt jag vet, kravet på Israels utplånande kvar i PLO:s stadgar, fast Oslo-avtalet säger att den punkten skall tas bort. Även om du som läser detta nu inte håller med mig, är detta ointressant i det här sammanhanget. Det är min (och många andras) åsikt och SR/SVT skall också representera mig och vad jag tycker, oavsett vad journalisterna inom dessa koncerner tycker och oavsett vad du som läser detta tycker! Ofta är rubriken på text-TV eller i en påannonsering, att nu har Israel bombat ett hus i Gaza (detta är den normala rubriken på text-tv). Jag har skrivit några gånger och klagat men aldrig fått svar. Sedan säger man eller skriver på slutet, "Enligt Israel har militanta palestinier raketbeskjutit Israel från huset i fråga". Det blir ju en slags omvänd kausalitet. Ungefär som att historieböckerna skulle ta invasionen i Normandie som utgångspunkt för Andra Världskriget och i större delen av texten beskriva hur hemska de allierade var som anföll de tyska styrkorna i Frankrike 1944. Och sedan i slutet skulle man på några rader skriva, "Enligt talesmän för de allierade var invasionen i Normandie en följd av Hitlers anfall på Polen 1939". Rubriken när det gäller palestinska angrepp på Israel borde rimligen vara något i stil med, "Militanta palestinier besköt Sderot med raketer". Och sedan borde man i slutet av artikeln säga eller skriva, "Som svar på detta bombade Israel det hus från vilket raketerna avlossades".

En granskning av 205 artiklar om mellanösternkonflikten i New York Times, under perioden från juli 2007 t o m juni 2008, som gjorts av HonestReporting, visar på några intressanta fakta, vilka påminner mycket om problemen inom SVT/SR. I 82 procent av rubrikerna beskrevs uttryckligen hur "israelisk militär" eller "israeliska styrkor" "…hade dödat…". I de flesta fallen nämndes inte om det var stridande palestinier eller civila som dödats eller skadats. Man skrev bara "palestinier" och gav därmed läsaren ett helt felaktigt intryck, dvs att det handlade om civila, oskyldiga offer (att sedan Hamas etc ofta skjuter sina raketer från bostadsområden gör det mycket svårt för Israel att slå tillbaka utan att det också blir civila offer, vilket är precis vad Hamas vill, med tanke på att media nästan aldrig kritiserar Hamas etc för detta — att använda civila som sköldar bryter f ö mot Genèvekonventionen och räknas som krigsförbrytelse). Endast i ca 20 procent av rubrikerna namngavs den palestinska grupp som var ansvarig, eller användes överhuvudtaget ordet "palestinier". De flesta av dessa rubriker skrevs i en passiv stil, t ex "Raketer avfyrade från Gaza dödade två personer", "Självmordsbombare dödade…" etc. Ungefär som att raketerna flög iväg av sig själva. 75 procent av de fotografier på offer och gråtande anhöriga, som objektivt sett kunde skapa sympati för den ena eller andra sidan, favoriserade den palestinska sidan.

Nu är ju New York Times inget public-service-organ, så där är givetvis manöverutrymmet större. Den som inte vill köpa just den tidningen, kan ju välja någon annan i stället. När det gäller SR/SVT måste man ställa helt andra krav. Det skulle vara intressant med en liknande undersökning av SR:s/SVT:s mellanösternrapportering. Att gå igenom sådant här material är emellertid mycket tidskrävande och svårt för en privatperson. Av detta skäl vore det intressant och viktigt om någon gjorde en doktorsavhandling (opartisk, dvs inte ett beställningsverk från regeringen eller SR/SVT) som granskar den svenska publicservicekoncernens rapportering från Mellanöstern under de senaste fem åren. Resultatet skulle med all sannolikhet skapa en rejäl mediaskandal i vårt land (dagens understatement).

Själv har jag stor personlig erfarenhet av medias inställning till intelligent design. En fråga som jag arbetat med under ett antal år. Låt mig ge några exempel.

För snart två år sedan var jag inbjuden att tala på Linköpings Universitet över ämnet. En professor vid universitetet försökte stoppa det hela, vilket ledde till massmediedrev. Flera personer fick i olika media, bl a SR, uttala sig om vad intelligent design är och hur korkat det är att tro på något sådant. Själv blev jag aldrig tillfrågad. Intressant är att professorn i fråga, när han intervjuades i "P1 Morgon" dagen efter mitt föredrag, sade att han höll med mig om i stort sett allt jag hade sagt. Hur kan det komma sig? Jo media har varit mycket noga med att se till att ingen vet vad intelligent design egentligen står för. Däremot har man lagt ned mycket möda på att framställa tanken på en designer som absurd och orimlig. Ett klart brott mot public-service-tanken.

På Vetenskapsradions hemsida hade man en sida om mitt föredrag. Där fick Dan Larhammar (en av de mest militanta ateisterna i vårt land) berätta om intelligent design. Problemet var att hans beskrivning av intelligent design inte var rättvisande. Han presenterade inte min syn på intelligent design (vilket hade varit rimligt med tanke på att artikeln handlade om mitt föredrag). Huruvida det var en avsiktligt demonisering av intelligent design eller om det beror på en missuppfattning från Larhammars sida kan jag inte uttala mig om. Nog hade det varit rimligt att jag själv hade fått berätta om hur jag definierar intelligent design?! Det var ju trots allt mig det handlade om. Nu tilldelade Larhammar mig absurda åsikter som jag inte har. Jag skrev till chefen för Vetenskapsradion och fick visserligen ett vänligt svar. Någon förklaring till varför jag inte tillfrågades om min syn på intelligent design gavs dock inte mer än att "det måste ha handlat om ett misstag".

När Rapport i våras hade ett inslag om Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen, där jag är en av huvudpersonerna, fick jag visserligen vara med — i hela 10 sekunder. Fantastiskt eller hur?! Tänk att ge en rättvisande bild av intelligent design på 10 sekunder! Inte ens ett PR-geni som Dr Goebbels skulle klarat detta.

Det spelar ingen roll vad du som läser detta tycker om intelligent design, mellanösternkonflikten etc. Det är inte det saken handlar om. Vad det handlar om är att det finns olika åsikter i olika ämnen och att media, som betalas av svenska folket, varav jag är en, grundläggande måste vara opartiska. Inte i enstaka program, men överlag, om man tittar på hela utbudet!!! Och så är definitivt inte fallet.

Det har förekommit ett antal program om intelligent design i SVT/SR men ingenstans har någon företrädare för intelligent design fått ge sin syn i lugn och ro. I något program fick Richard Dawkins (Larhammars internationelle storebror — av den norske professorn i socialantropologi, Thomas Hylland Eriksen, kallad "ultradarwinismens svavelpredikant") fritt, utan att bli avbruten, säga det han ville om intelligent design (vilket dessutom gav en helt missvisande bild). I några program har det varit lite bättre och man har försökt att ge båda sidor möjlighet att komma till tals. Problemet där har varit att inslagen varit så korta att de nästan blivit meningslösa — det är omöjligt att på en minut på ett meningsfullt sätt argumentera för kontroversiella åsikter som är helt nya för tittaren eller lyssnaren. Aldrig någonsin nämns heller, i varje fall inte i något program jag tagit del av, att det finns framstående forskare som tycker sig se en designer bakom universum. En av 2006 års nobelpristagare i fysik, George Smoot, kallade i en intervju i SVT den kosmiska bakgrundsstrålningen för "Guds fingeravtryck". Francis Collins, direktor för ett av biologins mest avancerade forskningsprojekt, Hugo-projektet (kartläggandet av människans genom), har skrivit en bok som heter The Language of God, där han menar att det finns en designer bakom DNA-koden. Varför nämner aldrig, aldrig, aldrig, aldrig SR/SVT sådana saker? Jag kan i alla fall inte minnas att något sådant förekommit (intervjun med Smoot var en direktsändning, och det var således omöjligt för SVT att klippa).

I det häfte, som följde med sista tv-licensfakturan, räknade Pia Kalischer, musikansvarig på Sveriges Radio, upp några saker som hon menade karakteriserade SR:s programutbud; underhållande, seriöst, lättsamt, nytt, lärorikt, risktagande, känslofullt, sakligt, kunnigt, busigt, fördjupande, interaktivt, roligt, utmanande, modernt, traditionellt, upplysande, nyskapande, glamoröst, nyhetsledande, oberoende.

Visst, det finns program som uppfyller flera av de saker hon räknar upp. Samtidigt är listan grovt missvisande rent generellt (kanske stämmer det på vissa av P2:s musikprogram). Få program i SR:s/SVT:s utbud innebär något som helst risktagande. De är i stort sett alla hundraprocentigt politiskt korrekta. T o m i satirprogrammen så vet man var gränsen går. I SVT:s skämtserie "Safran vs Gud", som visades för några år sedan, tog man t ex bort det avsnitt där John Safran drev med islam. Det fanns ju ett riskmoment med i spelet. Visst är det skönt att Jesus sade till de kristna att de skulle vända andra kinden till?! Att håna kristna är därför riskfritt, dvs inget risktagande! Tänk att ha motsvarande Sommarprogram om Muhammed som Lena Andersson 2007 hade om Jesus, där hon öppet hånade kristna och kallade Jesus "förtryckare" och "tyrann"! Men det får vi nog aldrig uppleva (nu tycker inte jag att man skall håna muslimer — men varför kan man då håna kristna?)

Att skälla på Israel, att tala om hur hemska man är på Livets Ord etc, innebär knappast något större tecken på mod. Man kan säga vad som helst om Israel, Livets Ord etc, bara det är negativt. Få kommer att kontrollera det man säger, och dessa släpper man ju ändå inte fram i media. Möjligen någon enstaka gång, för att försöka verka opartisk (det finns givetvis en gräns när vanliga människor skulle börja reagera).

Många program är sakliga, ja. Men detta gäller knappast program om moralfrågor, skapelsefrågor eller Israel. En saklig debatt om t ex homoadoptioner lyser helt med sin frånvaro (jag vill påminna om att samtliga remissinstanser sade nej till sådana adoptioner, bl a Rädda Barnen, Läkarsällskapet, BRIS m fl, så en negativ inställning till homoadoptioner handlar inte enbart om homofobi — att påstå att Rädda Barnen är homofober är ju enbart löjligt — det handlar om att någon måste företräda barnens rättigheter). Och när hörde vi en saklig framställning av intelligent design, där man nämner att det finns nobelpristagare som talar om en designer? Jag väntar fortfarande på det programmet.

Utmanande program saknas till stor del. Man framställer sig kanske som utmanande (jag tänker då t ex på P1:s program "Heliga familjen", där familj och äktenskap framställs som onda företeelser — jag undrar hur många barn som håller med) men säger i själva verket det som alla tongivande, men alltför ofta fega, intellektuella i Sverige tycker. Det man utmanar är de klassiska värderingarna. Men man utmanar inte etablissemanget, dvs de som har tillgång till den mediala scenen och som kan ge mothugg.

Program om kristen tro, skapelsetro etc är sällan upplysande, eftersom de alltför ofta ger en felaktig och vinklad bild. Låter man någon kristen komma till tals är det ofta någon som inte verkar tro på någonting i Bibeln (kan man vara kristen och samtidigt förneka i stort sett allt som Jesus sade?). Undantag finns som tur är, men den samlade effekten blir att man vinklar mycket starkt. Jag fick faktiskt tillfälle att vara med i programmet "Människor och Tro" en gång och fritt säga det jag ville. Men sådant är undantag.

Och oberoende? Jo, ekonomiskt och politiskt oberoende, rent formellt. Men ett mycket starkt beroende av vad som är politiskt korrekt inom vissa intellektuella grupperingar. Politisk korrekthet har sina heliga kor.

Resultatet blir att SR/SVT inte beskriver den värld vi lever i på ett rättvisande sätt när det gäller många svåra frågor. I stället skapar man en falsk verklighet, där det politiskt korrekta blir sannare än verkligheten själv. Den typen av förljugen verklighetsbeskrivning är den normala i diktaturer. Kanske är det sant att Sverige inte längre är en sann demokrati utan gradvis håller på att bli en "totalitär demokrati", där man i stället för att ha många olika åsikter sida vid sida, endast tillåter en enda åsikt (som företräds av SR/SVT). Det mångkulturella samhället har så blivit det trångkulturella samhället. Och det tycks spela föga roll om vi har en socialistisk eller borgerlig regering. Båda blocken tycks tävla om att nedmontera demokratin.

Om SR/SVT nu vill driva en agenda som demoniserar Israel, bibeltroende kristna etc, etc. Var så god! Men i så fall skall inte SR/SVT finansieras på det sätt som sker idag! Då skall SR/SVT vara betalkanaler och/eller reklamfinansierade. Då kan de som vill betala för att få "veta" hur hemska kristna är och hur god den underbare Arafat var. Affärstidningen Forbes uppskattade för övrigt Arafats personliga förmögenhet år 2003 till ca 300 miljoner dollar, vilket gjorde honom till den sjätte rikaste regenten i världen, samtidigt som det palestinska folket är ett av jordens fattigaste folk (trots att de fått mer ekonomiskt stöd per person av världssamfundet än något annat folk på jorden) — om detta talades det väldigt lite i SR/SVT. Det är tveksamt om jag skulle betala för den kanalen. Som det är nu måste jag betala vare sig jag vill eller ej (att göra sig av med datorer och t o m mobiltelefon för att slippa betala licensen, är ju knappast något alternativ).

Men som sagt, det finns många mycket bra program på SR/SVT. Det är därför synd att det skall vara så oerhört vinklat i vissa frågor. BBC tycks ha samma problem. Läs gärna boken Can We Trust The BBC? av Robert Aitken, vilken arbetat 25 år inom koncernen. Aitken tar upp en intressant sak. Han menar att BBC:s vinkling av konflikten på Nordirland, där man tagit ställning för den republikanska sidan (dvs i princip för IRA), är att detta antagligen varit till nackdel för den sida man uppenbarligen vill stödja. Detta har nämligen gjort både republikaner och unionister mindre benägna att förhandla, vilket antagligen fördröjt en eventuell fredlig lösning (republikanerna har genom BBC:s stöd fått segervittring och därför blivit mindre kompromissvilliga och unionisterna har av samma skäl låst sina positioner). BBC har också fått mycket kritik för detta. Jag hävdar att samma sak gäller mellanösternkonflikten, där västerländska medias nästan förbehållslösa stöd för den arabiska sidan, gjort araberna mindre villiga att förhandla, eftersom de hela tiden av media uppmuntras till att flytta fram sina positioner. Det är t o m så att det idag finns mer skarp kritik mot Hamas, Hizbollah etc i arabiska media, t ex i Gulfstaterna, än vad det finns i Västvärlden.

Jag är mycket oroad av SR/SVT:s partiskhet inom de områden jag nämnt. Detta hotar starkt demokratin i vårt land, vilken förutsätter att public-service-media på ett rättfärdigt sätt framställer de olika åsikter som finns i en viss fråga, så att lyssnarna/tittarna själva kan bilda sig en uppfattning. Medias inflytande idag är oerhört stort, men detta medför också ett ansvar som är i paritet med det inflytande man har. Tar man inte det ansvaret riskerar media att i stället för demokratins försvarare bli dess dödgrävare.

Nu tycker säkert många journalister att deras åsikter är de enda rätta, och de är de sanna försvararna av människovärde och demokrati och bidrar till att skapa en bättre värld. Således behöver man inte redogöra för motsidans åsikter på ett rättvist sätt. Paradiset är på väg och inget får hindra detta. Motsidan är ju de onda och "vi" (dvs journalisterna) är de goda.

Problemet är att det finns människor som har en annan syn på saken. Och som anser sig ha goda skäl för denna avvikande syn. Trots den snart totala avkristningen av Sverige, trots att allt fler familjer upplöses, trots den fria sexualiteten, ja trots allt detta som media så oförtrutet arbetat för i decennier, så tycks det inte som att människor blir lyckligare och lyckligare. Tvärtom, aldrig någonsin har så många ungdomar haft psykiska problem (enligt vad bl a SR/SVT rapporterat). Kanske är det ingen garanti för framtida lycka att ha haft samlag med 300 olika partners när man är 17 år. Kanske leder detta i stället till en oförmåga att verkligen älska någon. När ett samlag ungefär blivit som att gå på dass och klämma en korv — det är ju ganska skönt efteråt, eller hur? — har man kanske förstört förmågan att uppleva det finaste som finns i en relation mellan två människor. SVT/SR:s totala tystnad när det gäller moralaspekten är belysande. Och som sagt, även om journalisterna på SVT/SR skär tänder när någon talar om sexuell trohet, så finns det många människor i vårt avlånga land som tycker att sexuell trohet är viktig. Även dessa skall representeras på ett rättvist och rättfärdigt sätt av SR/SVT. Dessutom finns ytterligare en aspekt av sexuell trohet. Många läkare etc menar att det säkraste skyddet mot AIDS och andra könssjukdomar är att ha en livslång relation med en enda partner (något som biskoparna i Svenska Kyrkan aldrig skulle våga säga — trots att det är precis vad de borde säga om de vore sanna gudsmän och inte som nu, politiskt korrekta byråkrater som har sålt sin själ för sin feta lön). Detta alternativ förtigs konsekvent av public service. Kanske public service här gräver sin egen grav. Låt mig påminna om Voltaires berömda ord om demokrati (jodå jag vet att det finns de som menar att han inte sagt detta, men jag tror i alla fall att han sagt detta och skulle han inte sagt detta så är det i alla fall mycket bra uttryckt):

Demokrati är när man kan säga, "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för att du skall få föra fram dem".

När det gäller kontroversiella ämnen som intelligent design, kristen tro, försvar för Israel etc tycks i stället SR/SVT säga till mig och många andra, "Jag hatar dina åsikter och är beredd att dö för att du inte skall få föra fram dem". Även om man inte uttryckligen säger så högt, visar verkligheten att det är precis vad man tycker.

Jag kan bara se att det finns två logiska alternativ:

1. SR/SVT ändrar sig i grunden och blir sanna Publicservicekanaler. Man sparkar de journalister som inte kan eller vill leva upp till detta.

2. SR/SVT upphör att vara Publicservicekanaler och blir betalkanaler, där den som vill kan betala för att få ett ateistiskt/marxistiskt/antikristet perspektiv på världen och det som försiggår där.

I det senare fallet kan staten driva en radio- och en tv-kanal, där man enbart sänder samhällsinformation och liknande.

Något tredje alternativ finns överhuvudtaget inte.

Jag skulle vilja säga till dagens ledning för SR/SVT, "Shame on you!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ni har svikit ert viktiga uppdrag å det grövsta! I stället för att vara hela svenska folkets röst, och i stället för att stå på demokratins och yttrandefrihetens sida, har ni blivit ateismens och materialismens och marxismens förlängda arm, och förkväver dessutom det fria ordet genom att i stort sett endast ge utrymme för det som är politiskt korrekt."

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.