"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Det Muratoriska fragmentet

Det Muratoriska fragmentet innehåller den äldsta kända listan över Nya Testamentets böcker. Dokumentet upptäcktes av Fader Ludovico Antonio Muratori i ett bibliotek i Milano (Bibliotheca Ambrosiana, som är ett av världens mest berömda bibliotek) och publicerades av honom 1740 (Ludovico Antonio Muratori, ed., Antiquitates Italicae Medii Aevi, v. 3. Omtryckt i Bologna 1965). Muratori var sin tids mest framstående italienske historiker. Att denna skrift fått beteckningen "fragment" beror på att den är ofullständig, eftersom första delen av texten saknas. Även om manuskriptet är en kopia gjord på 700-talet, dateras ursprungstexten till omkring år 170, eftersom författaren, som är okänd, refererar till Pius I av Rom (som dog 157) såsom samtida. Det Muratoriska fragmentet är skrivet på latin, men man anser allmänt att dokumentet ursprungligen skrivits på grekiska. I texten beskrivs de olika böckerna i Nya Testamentet, hur de kom till, vem som författade dem etc.

Här följer en svensk översättning av den latinska texten (jag har utelämnat slutet som inte är så intressant i sammanhanget):

...vid vilken han icke desto mindre var närvarande, och tog han med dem i sin sammanställning. Den tredje boken i Evangeliet är av Lukas [precis som i dagens Nya Testamente]. Lukas, den välkände läkaren, som Paulus hade tagit med sig som en som nitälskar för lagen [en annan möjlig översättning är "en som är kunnig i lagen"], sammanställde detta i sitt eget namn efter Jesu himmelsfärd, enligt vad man allmänt tror. Trots att han själv inte hade sett Herren i köttet, kunde han fastställa vad som skett. Därför börjar han med att berätta historien från födelsen av Johannes. Det fjärde Evangeliet är skrivet av Johannes, en av lärjungarna. Till sina egna lärjungar och biskopar, som hade vädjat till honom att skriva, sade han, "Fasta med mig från idag och tre dagar, och låt oss sedan berätta för varandra det som då uppenbarats för oss". Samma natt fick Andreas, en av apostlarna, en uppenbarelse att Johannes skulle skriva ned allt i sitt eget namn medan andra skulle granska det sedan. Och så, även om det undervisas om olika saker i Evangeliets individuella böcker, spelar detta ingen roll för de troende, eftersom allting har förklarats i Evangelierna genom den Helige Ande angående Jesu födelse, lidande och uppståndelse och hans liv tillsammans med lärjungarna, och rörande hans andra ankomst, den första i låghet när han föraktades och förkastades, som redan ägt rum, och den andra i kunglig makt och härlighet, vilken hör framtiden till. Vilket mirakel är det inte sedan, när Johannes så konsekvent nämner dessa saker också i sina brev och säger om sig själv, "Vad vi har sett med våra ögon och hört med våra öron och som våra händer tagit i, dessa saker som vi har skrivit till er om"? För på detta sätt framställer han sig inte bara som ögonvittne och hörare, utan också som berättare om Herrens alla fantastiska gärningar. Dessutom, Apostlagärningarna (the acts of all the Apostles) skrevs ned i en bok. Till "min ärade Teophilus" sammanställde Lukas de enskilda händelser som skedde i hans närvaro, vilket han klart visar genom att utelämna Petrus martyrdöd såväl som hur Paulus lämnade staden när han reste till Spanien [med staden avses Rom — att författaren inte nämner stadens namn antyder att han själv är romare]. Vad beträffar Pauli brev gör dessa klart för var och en som vill förstå, vilka de är och från vilken plats och för vilket ändamål de skrevs. Först av alla, till Korinterna, där deras avfälliga skrifter förbjöds, sedan till Galaterna, mot omskärelsen, sedan skrev han till romarna och förklarade Skrifterna och också att Kristus är kärnan i tron. Det är nödvändigt för oss att diskutera dessa ett i taget, eftersom den välsignade aposteln Paulus själv, följande exemplet från sin föregångare Johannes, skriver med sitt namn till endast sju församlingar i följande ordning; Till korinterna först, till efesierna som nummer två, till filipperna som nummer tre, till kolosserna som nummer fyra, till galaterna som nummer fem, till tessalonikerna som nummer sex, till romarna som nummer sju. Det är sant att han skriver en gång ytterligare till korinterna och till tessalonikerna för att förmana dem, ändå är det lätt att se att det bara finns en enda kyrka spridd över hela jorden. För Johannes talar också, i sin uppenbarelse, även om han skriver till sju olika församlingar, till alla. Paulus skrev också, på grund av tillgivenhet och kärlek, ett brev till Filemon, ett till Titus, och två till Timoteus, och dessa anses vara heliga av den allmänneliga kyrkan när det gäller att upprätthålla församlingsdisciplin. Det finns för närvarande också ett brev till Ladiocea och ett till Alexandria, båda förfalskade i Paulus namn för att sprida Marcions irrläror och flera andra som inte kan accepteras av den allmänneliga kyrkan. För det passar sig inte att blanda galla med honung.

Utav NT:s 27 böcker nämns 22 i det Muratoriska fragmentet. De som saknas är Hebréerbrevet, Jakobs brev, Petrus brev (två stycken) och Johannes tredje brev. Två böcker, som inte finns med i NT idag, anges som kanoniska; Salomos visdom och Petrus Apokalyps. Runt år 170 var således Nya Testamentets kanon redan i stort sett klar. Att kanon sedan ändrats lite grand är fullt naturligt och kastar inte något som helst tvivel över tillförlitligheten hos dagens NT. Redan de texter som nämns i det Muratoriska fragmentet är tillräckliga för att vi skall kunna vara säkra på vad de första kristna trodde när det gäller vem Jesus var, hans korsfästelse och uppståndelse etc. Därmed faller de påståenden som da Vincikoden bygger på platt till marken.

Tillbaka till sidan "Är da Vinci-koden i själva verket da Vinci-bluffen?"