"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2012 07 18 23:45

Svensk strävan

 

Följande korta uppsats med rubriken "Svensk strävan" skrevs av Vilhelm Moberg under andra världskriget.

Svenska försvaret lät trycka den i tiotusen exemplar och cirkulerade den på staber och regementen. Den före detta vapenvägraren med det brutna geväret på rockslaget hade tagit konsekvenserna av det förändrade världsläget, han tog värvning som lokalförsvarare (ungefär som hemvärnet idag) i Nynäshamn och han skrev en genomtänkt och underbyggd förklaring till sin nya ståndpunkt. Mobergs uppsats fanns att läsa 45 år senare i tidskrften Förr och nu — för en folkets kultur.

(Wikipedia skriver om Förr och nu:

Förr och Nu var en svensk tidskrift som gavs ut mellan 1975 och 1996 av en förening med samma namn.
Underrubrik till tidskrifttiteln var "för en folkets kultur", huvudsakliga ämnet som behandlades i den var kulturhistoria med tonvikt på litteratur, konst och idéhistoria. Tidningen sorterar under samma tradition som FiB/Kulturfront och gamla Ordfront.)

 

Svensk strävan

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelse och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan — på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolhet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget — vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i daggräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?

Det är fattigdom — men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.

Vilhelm Moberg


Moberg talar här om att det är vår skyldighet att bevara Sverige, Detta är vår plikt gentemot våra förfäder, vilka offrat sina liv för vårt land, och som under enorma uppoffringar odlat upp och byggt upp landet för kommande generationer. Vi har ett ansvar gentemot tidigare generationer och kan inte handskas med Sverige hur vi vill. Rätten till vårt land är inte någon gudomlig rätt, enligt Moberg, den måste förtjänas. Underförstått, den dag vi inte längre står upp för vårt land, ja till och med uttrycker förakt för vårt land, då har vi inte längre rätt till det (detta är också Bibelns syn). Då kommer det att tas ifrån oss. Det är precis detta vi ser idag, när allt fler politiker, kulturpersonligheter etc hånar sitt eget land. Sverige lever farligt. De uttrycker inte bara förakt gentemot Sverige utan också förakt gentemot de som byggt upp landet!

Observera! Inget av detta utesluter att vi hjälper lidande människor i världen. Men detta är inte samma sak som att förstöra vårt land genom att släppa in skaror människor som är ute efter att uttnyttja vår godtrogenhet (obs, jag säger inte att alla invandrare är det), låta invandrare som begår grova brott få stanna kvar här, släppa in stora invandrargrupper vars mål är att ta vårt land ifrån oss och förslava svenska folket (islamisterna) etc. Som jag skrivit på många andra ställen anser jag att vi skall hjälpa människor på plats eller i närområdet i första hand. Då kan vi hjälpa mångdubbelt fler. För vad de ca 2400 ensamkommande flyktingbarn (som varken är ensamkommande eller flyktingar i FN:s mening eller är barn), som kom till Sverige 2011, kostar första året (och i flera år framåt) skulle vi t ex kunna hjälpa ca 680 000 barn i Indien!!!

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.
© Krister Renard