"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

JO — folkets eller maktens försvarare?

På flera ställen på min hemsida diskuterar jag den skrämmande utvecklingen av vårt land i riktning mot en "totalitär demokrati" (ett begrepp som diskuteras närmare här). Jag tänkte i anknytning till detta berätta om en självupplevd erfarenhet av hur illa ställt det är med rättssäkerheten i vårt land.

Jag har på andra ställen beskrivit Skolverkets inspektion av Livets Ords Kristna Gymnasium hösten 2001. Jag är verksam där som lärare i matematik, fysik, teknologi och naturkunskap. Låt mig först kortfattat rekapitulera vad som hände.

Skolverkets motvilja mot kristna friskolor är ganska uppenbar. Ett uttryck för detta är att sådana skolor tycks kontrolleras oerhört mycket noggrannare än någon annan typ av friskolor. Normalt tar en inspektion av en friskola någonstans mellan en halv dag till några dagar och beslutet om godkännande (eller underkännande) kommer sedan inom några veckor. När t ex den muslimska skolan i Jönköping sökte godkännande, inspekterades den under en dag och sedan kom beslutet om godkännande efter en vecka (enligt vad personer som jag inte har någon anledning att misstro, berättat för mig). Många kristna friskolor (t ex Livets Ord Kristna Skola i Uppsala, Sofiaskolan i Örebro, Strandskolan i Jönköping m fl) har underkastats en rigorös inspektion varje gång, som ofta har varat i flera veckor. Sedan har man återkommit, oanmäld, för nya, kompletterande inspektioner. Efter detta kan det dröja ett halvår eller mer innan beslutet fattas. När Livets Ords Skola inspekterades i början av september 2001 (plus att man senare gjorde en extra, oanmäld inspektion), kom rapporten i mitten av januari 2002, och beslutet om godkännande kom först i början av juni 2002 (det gick således mer än åtta månader mellan inspektion och godkännande).

Skolverkets inspektion av vårt gymnasium varade i tre dagar. Vid ett tillfälle var vi fem lärare som skulle samtala med Skolverkets tre inspektörer. Efter en avslappnad inledning halade plötsligt en av inspektörerna fram ett exemplar av våra ordningsregler och läste upp vad som stod där angående alkoholförtäring. Med en anklagande underton (åtminstone uppfattade vi lärare det så), frågade han om detta också gällde elevernas fritid, och på vad sätt vi hade rätt att bestämma över eleverna på fritiden. Vi började skruva på oss och någon lärare påpekade lite vagt att det ju kanske inte hade så stor betydelse, eftersom vi ändå inte kunde kontrollera vad eleverna gjorde på sin fritid. Jag kände mig personligen som om jag var anklagad för någon ovanligt ondskefull handling, och upplevde mig som djupt skyldig, fast jag egentligen inte förstod vilket hemskt brott som jag var skyldig till. Här gällde det att slingra sig undan så att man inte åkte fast, var ungefär de undermedvetna tankar som rusade runt i min hjärna. Efteråt skämdes jag som en hund. För vad? Jo för min ynkliga feghet. Här satt alltså vi lärare och "anklagades" för "brottet" att vilja hjälpa våra elever till en nykter livsstil. Och vi till och med skämdes när vi nu hade ertappats på bar gärning, och vår instinktiva reaktion var att försöka slingra oss ur det hela. Jag skämdes så det hettade i kinderna. Varför då? Jo därför att jag reagerade som jag gjorde. Vad borde jag ha gjort då? Tja, jag borde kanske rest mig upp, stirrat Skolverket i ögenon och vrålat, "Så ni anklagar oss för att försöka hjälpa våra elever att leva helnyktert och drogfritt? Samtidigt som massmedia är fulla av larmrapporter om att drogmissbruket bland unga ökat dramatiskt under det senaste året! Bara för några dagar sedan rapporterade Ekot att haschanvändandet av elever både i och utanför skolor ökat lavinartat. Vad är det för framtida samhälle som Skolverket i så fall eftersträvar?"

Några dagar senare kunde jag inte hålla mig längre utan skrev ett privat mail till den som varit huvudansvarig för inspektionen, undervisningsrådet Ulf Lindberg. Mailet, som var ganska långt, finns i något omarbetad form som en artikel på min hemsida (du kan läsa det här). Föregående stycke utgör inledningen av mailet. Det måste varit uppenbart för den som läste detta mail att det var mina privata åsikter som uttrycktes. Bl a så talar jag om hur jag skämdes så att det hettade i kinderna. Det är knappast något som en officiell talesman för en skola skulle skriva i en officiell skrivelse.

När så småningom Skolverkets rapport kom (efter skandalöst lång tid) höll jag på att sätta i halsen när jag fann att man i denna rapport (Skolverkets Dnr 54-2001:3136) citerade min hemsida. Man skriver på sidan 34 i rapporten:

Enligt Skolverkets bedömning är dock risken för en ensidig undervisning stor om inte skolan förmår att fylla den brist i lärarkompetens som uppstod när anmälaren [syftar på en tidigare lärare, som anmält skolan] lämnade sin tjänst på skolan. Bland nuvarande lärare finns som tidigare nämnts ingen med tillräcklig vetenskaplig kompetens inom kemi och biologi. Risken är än större eftersom skolans fysiklärare så tydligt tar avstånd från evolutionsteorin. På fysiklärarens hemsida beskriver han bl.a. evolutionsteorin som "en saga för vuxna".

På samma hemsida framför läraren några tankar med anledning av Skolverkets tillsyn. Han ifrågasätter de värderingar som är centrala för skollag, läroplaner och nationella kursplaner. "Det är som sagt en konstig värld vi lever i. Man undrar vilken typ av skola och därmed samhälle Skolverket arbetar för? Visst är det bra med frihet, men frihet är något som också kräver ett ansvar. Ett ansvar som man inte är kapabel att ta i alla svåra frågor när man är barn eller ungdom. Barn och ungdomar behöver klara gränser."

Till detta citat kan läggas stiftelsestyrelsens svar som citerats under 4.2 med rubriken "Elevernas ansvar och inflytande". I citatet talas om hur lätt det är för olika yrkesgrupper att ha ett "reellt medinflytande". Bland uppräknade grupper nämns hur skolan utvecklas "mycket nedifrån genom det inflytande lärarna har".

Citatet på lärarens hemsida och formuleringen i stiftelsestyrelsens svar kan ställas mot ett citat som återfinns i både läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och för de frivilliga skolformerna: "De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever."

Citatet i rapporten som börjar "Det är som sagt en konstig värld vi lever i..." finns både i mitt mail till Skolverket och på min hemsida (artikeln om "Frihet"— se länk ovan). Det är intressant att man väljer att "hämta" citatet från min hemsida i stället för att ta det ur mitt mail, med tanke på att samma uttryck finns i båda. Det är uppenbart att man insåg att mailet var av privat natur, och att det skulle vara ohållbart att citera ett privat mail, där en enskild lärare uttrycker oro för situationen i svenska skolan, och använda detta mail för att bedöma den skola där läraren i fråga är anställd. Problemet är att det är lika ohållbart att använda samma lärares hemsida för att bedöma en skola. Min hemsida är inte Livets Ords Gymnasiums officiella hemsida, utan min privata hemsida, där jag uttrycker mina privata åsikter. Dessa åsikter har ingenting med mitt arbete att göra. Skolverket har att bedöma mitt agerande i klassrummet, inte mina privata åsikter.

De påståenden citat som Skolverket hämtar från min hemsida är missvissande och felaktiga (om det är avsiktligt eller beror på slarv eller bristande intelligens, kan jag inte uttala mig om).

1. För det första så nämner man att jag kallar evolutionsteorin en saga för vuxna. Man avser då min inledande sida till diskussionen om skapelse/evolution. Det man avser är en animerad GIF-bild, nämligen följande:

Läsaren ombeds att observera att sekvensen avslutas med "En saga för vuxna?", dvs en fråga, inte ett påstående. Denna fråga diskuteras sedan på hundratals sidor. I min JO-anmälan mot Skolverket (mer om denna senare) skriver jag bl a:

Meningen avslutas således med ett frågetecken. Den utgör följaktligen en fråga och inte ett påstående!!! Skolverket utelämnar frågetecknet, och begår därmed ett synnerligen allvarligt fel. Den sida, som det anförda citat är hämtat från, utgör första sidan till en omfattande avdelning om universums, livets och människans utveckling. GIF-animationen utgör en inledning till ett avsnitt, som består av flera hundra (cirka) A4-sidors diskussion. Frågetecknet antyder att man i denna avdelning kommer att undersöka och diskutera de olika ursprungsteorierna. Meningen "En saga för vuxna?" utgör således inte ett påstående, utan innebär att författaren frågar sig, "Är evolutionen en saga för vuxna, eller är den en vetenskaplig sanning?". Och sedan försöker svara på detta. Det är anmärkningsvärt att Skolverket kan missa en så viktig distinktion. Genom att utelämna frågetecknet och inte nämna det sammanhang som citatet är hämtat från (dvs att det utgör inledningen till en flera hundra sidor lång vetenskaplig och filosofisk diskussion om evolutionen, där t ex mängder av nobelpristagare citeras), ger man intrycket av att Krister Renard kategoriskt avvisar evolutionen enbart utifrån sin fanatiska, fundamentalistiska bokstavstro. Detta är ytterst allvarligt med tanke på att man i en rapport från en statlig myndighet förväntas agera med objektivitet och oväld.

2. Skolverket påstår vidare att jag åsidosätter "de värderingar som är centrala för skollag, läroplaner och nationella kursplaner". Det citat som anses visa att så är fallet lyder "Det är som sagt en konstig värld vi lever i. Man undrar vilken typ av skola och därmed samhälle Skolverket arbetar för? Visst är det bra med frihet, men frihet är något som också kräver ett ansvar. Ett ansvar som man inte är kapabel att ta i alla svåra frågor när man är barn eller ungdom. Barn och ungdomar behöver klara gränser." Varför skulle påståendet att frihet också kräver ansvar vara kontroversiellt? Den som menar att det jag skriver här står emot skollag etc, måste antingen vara illvillig, slarvig eller obegåvad. Att påstå att ansvar måste stå i proportion till den frihet man har, är knappast något kontroversiellt påstående. De flesta lagstiftare, psykologer etc tycks hålla med om det. Om detta påstående sedan strider mot skollag etc, ja då är det fel på skollagen och inte på mitt påstående. Men, som sagt, jag kan inte se på vad sätt det jag skriver motsäger den frihet etc som läroplaner etc talar om.

I slutet av avsnittet om min hemsida skriver Skolverket "Citatet på lärarens hemsida och formuleringen i stiftelsestyrelsens svar kan ställas mot ett citat som återfinns i både läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och för de frivilliga skolformerna: "De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever." Var någonstans förnekar jag eleverna rättigheten "att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktiga"? Och här nämner dessutom Skolverket det ansvar som jag också efterlyser och som man alldeles nyss kritiserade mig för att kräva. Den som skrivit detta måste vara synnerligen förvirrad, eller också ha svårt att förstå normal svenska. På vad sätt hindrar t ex den ordning och disciplin som är nödvändig för lärande, och som till stor del saknas i svenska skolan, elevernas möjlighet att påverka och ta ansvar etc? Inte på något som helst sätt. Tvärtom, den oreda och disciplinlöshet, som Skolverket tydligen kallar "frihet", hindrar i stället många elevers möjlighet till en meningsfull skolgång, där de kan påverka och ta ansvar. Den frihet Skolverket pläderar för, gäller tydligen bara skolans busar, medan de vanliga eleverna får bita ihop och finna sig i att den ena lektionen efter den andra blir förstörd genom prat, stökighet och bus. Varför förnekas de skötsamma eleverna friheten att få ha meningsfull undervisning? Varför är det alltid busarna som skall omhuldas? Nåja, låt oss lämna detta dystra kapitel i svensk historia. Man får hoppas att det bara är ett kapitel som vi snart kan lämna bakom oss. Men om förmågan och begåvningen hos den som skrivit ovanstående om min hemsida är representativ för Skolverket, finns nog dessvärre föga hopp för den svenska skolan.

Hur som helst. Skolverket använder alltså min privata hemsida för att bedöma och eventuellt stänga den skola där jag arbetar. Skolverkets uppgift är emellertid inte att bedöma enskilda lärares privata åsikter, inte ens om dessa uttrycks öppet i media eller på Internet. Skolverkets uppgift torde vara att bedöma hur en skola relaterar till läroplan, skollag, demokratiska principer etc. Låt mig citera några lagrum, som klart säger att enskilda medborgare har rätt att uttrycka sina åsikter fritt utan att detta skall kunna användas av myndigheter etc i olika sammanhang.

Art 10 p. 1 i Europakonventionen: Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

RF 2 kap. 1 § Varje medborgare är mot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Genom att använda mina tankar och åsikter i bedömningen av den skola jag arbetar på, har Skolverket brutit mot rätten till yttrandefrihet etc. Man har blandat sig i min rätt att yttrycka de åsikter jag har och sedan sprida dessa. I en rättstat bedöms man efter sina handlingar, inte efter sina åsikter. Skolverket skall bedöma mitt arbete i klassrummet, inte huruvida jag t ex är kritisk mot den svenska skolan (de flesta lärare i Sverige, ja nästan alla som begriper någonting är kritiska mot den svenska skolan). Utan människor som har alternativa åsikter, kommer ingenting att förbättras. Allt framåtskridande bygger ju på att människor tänker nya tankar och är kritiska mot det existerande och även uttrycker detta. Med tanke på den katastrofala situationen i svenska skolan, borde det vara synnerligen välkommet med människor som vill någonting bättre (huruvida dessa har rätt eller fel är ovidkommande, det är ändå positivt att man engagerar sig och vill förbättra och inte bara nöjer sig med som det är).

Detta ledde till att jag i början av juli 2002 anmälde Skolverket till JO. Hela min anmälan kan läsas här . Jag ville att JO skulle pröva om Skolverket gjort sig skyldigt till:

a) tjänstefel
b) brott mot yttrande- och åsiktsfrihet
c) förtal

Detta motiveras utförligt i min anmälan. Redan samma dag som JO fått min anmälan, ringde en journalist från UNT (Uppsala Nya Tidning) och ville skriva en artikel. Den kom dagen därpå och var bra tycker jag. Den redovisade helt enkelt mina synpunkter på ett objektivt sätt. Med tanke på att nyhetstorkan i juli brukar kunna blåsa upp även obetydliga händelser, fanns givetvis en risk för att fler tidningar skulle nappa. Även om Livets Ords Skolor kanske inte har så många sympatisörer bland våra journalister, så är journalister mycket känsliga när det gäller frågor om yttrande- och åsiktsfrihet. Det handlar ju så att säga om deras levebröd. Så vem vet, det kanske kunde blivit stor sak av det hela. Detta insåg givetvis den svenska nomenklaturan (det nätverk som utgörs av den socialdemokratiska maktapparaten med dess olika underhuggare — termen kommer från det forna Sovjetunionen, där den betecknade de framstående partimedlemmar som hade speciella privilegier, bl a att handla i särskilda affärer, där alla västerlandets lyxvaror fanns tillgängliga). Dagen efter att min anmälan inkom till JO avskrev JO, Kerstin André, ärendet. Jag fick ett kort brev:

Ni har i en anmälan till JO framfört klagomål mot Skolverket angående det sätt på vilket verket utövat tillsyn över utbildningen vid stiftelsen Livets Ords skolor i Uppsala kommun. Ni har bl a anfört att Skolverket använt era privata åsikter som underlag för sin bedömning i tillsynsärendet. Ni har hemställt att JO skall pröva om Skolverket brustit i objektivitet vid inspektionen av Livets Ords skolor och om verket gjort sig skyldigt till tjänstefel och brott mot yttrande- och åsiktsfriheten. Ni har också ifrågasatt om inte verket gjort sig skyldigt till förtal. Ni har till Er anmälan fogat ett antal handlingar, däribland Skolverkets rapport och beslut, daterade den 14 januari 2002.

Jag har tagit del av er anmälan och övriga handlingar i ärendet. Jag finner inte anledning anta att något ingripande från min sida är påkallat. (här finns en kopia på JO:s svar)

Ingen motivering, ingenting. För mig är det obegripligt att inte Skolverkets handlande skulle vara brottsligt. Jag tycker det handlar om ett solklart fall av myndighetsmissbruk. Man kan sannerligen undra vad JO:s roll är i samhället. Norstedts Uppslagsbok har följande att säga om JO:

Justitieombudsmän, riksdagen 3 ombudsmän för tillsyn och lagens och författningarnas efterlevnad av ämbetsmännen inom den civila förvaltningen. Ämbetet inrättades 1809.

Det är för mig uppenbart att Skolverket brutit mot de lagar vi har, vilka handlar om yttrande- och åsiktsfrihet. Det är JO:s skyldighet att utreda sådant. Att utan någon som helst motivering bara konstatera att min anmälan inte kommer att utredas, är inte bara oförskämt, det är synnerligen allvarligt ur rättssäkerhetssynpunkt. En motivering är det minsta man kunde begära. JO:s uppgift är ju att tillvarata svaga medborgares rättigheter gentemot oerhört starka statliga myndigheters maktmissbruk.

JO:s beslut att inte ta upp min anmälan kom redan dagen efter att den inkommit till JO, och samma dag som artikeln i UNT. Jag undrar hur många ärenden som JO behandlat dagen efter att de inkommit. Jag kan ju ha fel, men jag misstänker att det är ytterst få ärenden. Det skulle vara intressant att se en statistik här. Kanske något för en doktorsavhandling. Normalt tycks vara att JO skyndar synnerligen långsamt. Men i mitt fall var goda råd tydligen dyra. Det gällde att stämma i bäcken, innan tidningarna blev intresserade. Man undrar hur många telefonsamtal mellan olika personer i den svenska nomenklaturan min anmälan ledde till. Man kan bara undra. Man kan tänka sig ungefär följande samtal mellan två personer (jag vill givetvis inte ange vilka, läsaren får själv försöka räkna ut vilka som avses):

— Hej! Nu har en idiot från Livets Ord anmält er för brott mot yttrande- och åsiktsfrihetslagen. Ni har ju citerat en lärares hemsida i er rapport om deras hemska gymnasium. Det kanske inte var så smart. Vad säger du? Vad skall vi göra?
— Hmmm, jobbigt så här mitt i sommaren när man skall ha lite avkoppling. Tja, det bästa vore väl att ligga på ärendet ett år eller så, och sen hoppas att det glöms bort och rinner ut i sanden.
— Det värsta är att UNT redan skrivit en ganska stor artikel om saken och journalisten där tycks hålla med anmälaren.
— Ajajaj, det var inte bra. Det här är ju känsliga frågor. Man vet aldrig vad journalister kan ta sig till när det gäller yttrande- och åsiktsfrihetsfrågor. Då är det nog bättre att du avskriver det direkt, då tappar antagligen tidningarna intresset.
— Men kommer det inte att se konstigt ut, med tanke på våra normalt långa handläggningstider?
— Tyvärr, vi får nog ta det och hoppas på att tidningarna, som i grunden är fientliga till Livets Ord, tappar intresset.
— Ok, det får väl bli så då. Förresten kommer du på festen på lördag?
— Absolut! Vi ses då. Ha de...
— Ok, see you later.

Jag hoppas läsaren inser att ovanstående är en fiktiv dialog. Jag påstår inte att det gick till så. Det vet jag inget om. Men det skulle inte förvåna mig om dialogen till 90 procent stämmer (festen kanske inte var på lördag utan på fredag). Observera, jag önskar inte att det är så illa, jag hoppas att det inte är så illa, men jag fruktar dessvärre att det är precis så illa det är.

Det finns all anledning att fråga sig, vad innebär JO? Är det verkligen svenska folkets representant (vilket det borde vara om justitieombudsmännen är tillsatta av Riksdagen) mot maktmissbrukande myndigheter, eller är JO helt enkelt en representant för maktapparaten i Sverige. Ibland åtalar visserligen JO någon ämbetsman, när det är alltför uppenbara fel som begåtts, för att ge viss trovärdighet åt institutionen, men normalt tycks man se till att makteliten går fria från konsekvenserna av sina misstag och olagligheter. De flesta ärenden verkar rinna ut i sanden.

När jag fick JO:s besked, blev jag först ganska upprörd och funderade ett slag på att polisanmäla Skolverket i stället. Men jag insåg att inte heller detta förmodligen skulle leda någon vart (fast jag har definitivt mycket större tilltro till polisen än till JO — alla poliser är ju inte tillsatta för att de är lydiga redskap för det socialdemokratiska partiet). Visserligen skulle det bli en del tidningsskriverier, och det kanske skulle skaka om Skolverket en aning, men samtidigt var jag rädd för all tid det skulle ta. Jag såg framför mig hur min hemsida alltmer började handla om JO och Skolverket, och hur jag långsamt utvecklades till en tragisk rättshaverist, bitter och besviken på allting. Så jag valde att lyfta på hatten och gå vidare, som man brukar säga.

Varför tar jag då upp det nu? Jo, nu har jag distans och är inte längre arg, bara lätt road över hur vårt samhälle fungerar. Och jag känner det viktigt att göra människor uppmärksamma på hur det kan gå till här i världen. Ju fler som är medvetna om hur den svenska maktapparaten fungerar, desto större chans att Sverige kommer att förändras från en totalitär demokrati, där majoriteten bestämmer vilka åsikter som skall tillåtas, till att bli en sann demokrati, där man tillåter olika åsikter att existera sida vid sida. Och där till och med bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna) kommer att ses som en positiv del av samhället. Jag tror inte det är försent att återupprätta demokratin i Sverige än. Men jag tror den tidpunkt närmar sig snabbt när det inte finns någon väg tillbaka, när hela samhällsapparaten är en del av partiorganisationen. Socialdemokraterna har ibland kritiskt sagt att de arbetar mot att makt heter pengar. Underbart! Det är jag också emot. Men jag är också emot att makt heter medlemskap (i det Socialdemokratiska partiets nomenklatura).

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.