"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Jakten på friskolorna

Den 8 maj 2003 handlade SVT-programmet Dokument Inifrån om påstådda svåra missförhållanden på muslimska friskolor i vårt land. Att jag skriver "påstådda" beror på att det finns all anledning att misstro massmedia, och det är långt ifrån självklart att programmet avspeglar de faktiska förhållandena. Men låt oss inte hänga upp oss på sådana detaljer. Det intressanta och märkliga var den debatt som sedan följde, när diskussionen valsade runt på DN-debatt, SVT Morgon etc, etc. Grundläggande gick den ut på att om det var så här illa ställt på muslimska friskolor, hur illa måste det då inte vara ställt på de kristna friskolorna. Den allmänna slutsatsen i massmedia tycktes vara, att på grund av missförhållanden på muslimska friskolor, så måste vi snarast stänga alla kristna friskolor. Skolminister Thomas Östros gick omedelbart ut och meddelade att Skolverket kommer att få i uppdrag att mycket kritiskt granska de konfessionella skolorna överlag (och Livets Ords skola i synnerhet — han nämnde faktiskt denna skola speciellt). Han aviserade också, att om Skolverket inte hittar några fel, så kommer han att arbeta för att alla konfessionella skolor stängs (underförstått; hittar man fel, ja då är det så illa som man redan vet att det är och skolorna måste stängas — hittar man inte några fel, ja då är de konfessionella skolorna så slutna och omöjliga att kontrollera att de i alla fall måste stängas — dvs under alla förhållanden måste de stängas, Q.E.D.). Andra politiker t ex Mona Sahlin, kända för sina politiskt korrekta åsikter (terrordåd har inget med islam att göra, alla sexuella läggningar är normala, familjen är den största olycka som drabbat mänskligheten, abort är ett uttryck för att man älskar sitt ofödda barn, USA och Israel utgör det största hotet mot den globala freden etc), ylade med i drevet, liksom många ledande, politiskt korrekta intellektuella "kultur"personligheter i vårt avlånga land. Givetvis nämndes Livets Ords Skola som ett av de värsta exemplen på konfessionella skolor. Behöver jag nämna att ingen av dessa kriti ker någonsin besökt Livets Ords Skola ("det vet man ju hur dom på Livets Ord är, det behöver man inte undersöka"). Hur som helst, debatten efter programmet handlade, paradoxalt nog, nästan uteslutande om de kristna friskolorna. För mig som kristen är detta oerhört trosstärkande. Det är precis så det skall vara om kristendomen är sann och enda vägen till Gud går genom Jesus, och det finns en ond manipulerande makt som hatar Gud och människan och som vill göra allt för att motarbeta och svärta ner den kristna tron. Om de kristna som tar Bibeln på allvar, inte särbehandlades på detta sätt, ja då skulle det finnas mycket starka skäl till att börja tvivla på att Bibeln är Guds ord.

En vecka senare var det så dags för nästa välregisserade schackdrag i kampen mot de kristna friskolorna (en kamp som pågått ända sedan Livets Ord startade sin kristna skola på 1980-talet). Återigen var samma aktörer i verksamhet — Dokument Inifrån, DN-debatt och SVT Morgon — alla tre uppenbarligen socialdemokratins och ateismens villiga lakejer. Det hela började med en debattartikel i DN den 15/5 2003 i vilken hävdades att friskolorna urholkade den kommunala skolans ekonomi. Samma kväll handlade programmet Dokument Inifrån om precis samma sak. Titeln på programmet var "Friskolornas pris". Man utgick från en rapport som man fått från LO, enligt vilken den dåliga ekonomin i de kommunala skolorna helt berodde på friskolorna. Man påstod i denna rapport bl a att varje friskoleelev kostade 25 000 kr extra för kommunen och att denna merkostnad fick de kommunala skolorna att gå på knäna. Dessutom menade man att barn med särskilda behov drabbades särskilt hårt av friskolorna. Ingen representant för friskolorna fick uttala sig i programmet (givetvis). När Världen idag (23/5 2003) frågade Axel Arnö, ansvarig programchef för "Frihetens pris", varför inte friskolorna fick komma till tals, sade denne, "I grund och botten är det här en politisk fråga. Vi hade med företrädare för regeringen och kommunerna. Man kunde ha haft med någon från friskolorna, men jag tyckte inte att det tillförde något (sic!!!)." Jag tycker mig här höra ekot från Pravda (sovjetdiktaturens språkrör), Völklicher Beobachter (naziregimens huvudorgan) m fl. "Vad skulle det tillföra att låta motparten komma till tals? Det komplicerar ju bara debatten."

Två ekonomer, Mikael Sandström och Fredrik Bergström, båda ekonomie doktorer, har detaljgranskat LO:s analys. Mikael Sandström säger i en intervju i Världen idag (23/5 2003), "Rapporten är rent nonsens! Man skulle få bättre resultat genom att spå i kaffesump. Antingen är de groteskt inkompetenta, eller så är det rent bedrägeri, Det är en rent politisk inlaga." Sandström berättar också att Dokument Inifrån hade kontaktat honom, men att de inte var intresserade av hans siffror, eftersom dessa siffror inte gav det resultat man ville ha (dvs att friskorna var en katastrof för Sverige). Därför ringde de till LO i stället, menar han. Det är uppenbart att LO:s beräkningar är ett rent beställningsverk från friskolornas fiender inom det socialdemokratiska partiet (kanske dags att döpa om "Socialdemokraterna" till "Socialdiktatorerna"!? — de tycks ju inte vara några större vänner av vare sig demokrati eller tolerans).

Att samma manipulerade data presenterades både på DN-debatt och i Dokument Inifrån på samma dag, tyder på en konspiration. Att SVT är statsmaktens lydiga redskap är knappast ägnat att förvåna, eftersom SVT är ett statligt bolag, där t ex högste chefen, Christina Jutterström, alltid varit känd för sin politiska korrekthet (kanske detta är själva orsaken till att hon utsetts till chef för SVT). Det är betydligt mer anmärkningsvärt att DN deltar i konspirationen mot de kristna friskolorna. Dagens Nyheter gör anspråk på att vara en "obunden liberal" tidning. Det framstår snarare som om DN är en "bunden socialdemokratisk tidning". Eller kanske det helt enkelt handlar om en ohelig allians mellan kulturradikala ateister och socialismens antikristna ideologer. Men även om DN nu är en ateistisk tidning, varför kan man inte hålla sig till sanningen — jag kan inte se någon nödvändig koppling mellan ateism och oärlighet. Den intressanta frågan är, vad har ateismen med socialismen att göra. Alla ateister är definitivt inte åt vänster (även om i stort sett alla åt vänster är ateister — socialismen är till sin grund ateistisk). Varför är då både ateister och socialister så hatiska mot just kristna skolor och överhuvudtaget mot de kristna, som verkligen tror på det de säger sig tro på (kan man vara kristen utan att tro på Bibeln och dess berättelser om Jesus?)? Tja, detta diskuteras närmare närmare här.

I universitetsaulan vid Uppsala Universitet finns devisen "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större" målad i stora bokstäver. Vänsterstudenter har krävt att denna devis skall tas bort eller ändras till "Att tänka rätt är stort men att tänka fritt är större". Ordet sanning tycks inte ingå i vänsterns begreppsvärld. De enda "sanna påståenden" som existerar i socialismens perverterade värld tycks vara de påståenden som gagnar partiet och saken. Huruvida de är objektivt sanna eller ej, verkar inte spela någon som helst roll.

Programmet "Friskolornas pris" anmäldes till TV:s Granskningsnämnd. Den 18/11 2003 läste jag till min stora glädje i Svenska Dagbladet (som i alla fall inte är socialismens förlängda arm) att programmet nu fällts av Granskningsnämnden, som konstaterar att programmet stred mot kravet på opartiskhet och att programmet var ensidigt negativt till fenomenet friskolor (min glädje berodde på att man känner att det i alla fall finns ett litet hopp för vårt land, även om det är minimalt). I artikeln i SVD skriver man:

Beräkningarna var inte bara bort i tok, det var värre än så. Påståendet var baserat på dokument inifrån LO-borgen [observera ordleken, programmet heter ju "Dokument Inifrån" — Kristers kommentar]. I själva verket hade det inte blivit något program utan LO:s medverkan, som nu till ett billigt utredningspris fick en timmes gratisreklam mot friskolor på bästa sändningstid. Är det konstigt att den ledamot i Granskningsnämnden som reserverade sig mot det fällande beslutet representerar LO. Nej. Det konstiga är att LO sitter i nämnden.

Jag undrar om DN rapporterat om Granskningsnämndens utslag. Om de gjort det, så är det säkert en liten millimeterstor artikel bland annonserna för begagnat omslagspapper. Jag läser normalt inte DN själv (eftersom jag inte är intresserad av att bli lurad) så jag vet inte. Givetvis skulle jag bli glad om jag hade fel, och DN verkligen varit så ärliga att de slagit upp nyheten rejält. En sak vet jag i alla fall, hade Granskningsnämnden friat programmet, ja då hade denna nyhet av DN säkert utbasunerats med största typstorleken på löpsedlarna.

Båda SVT-programmen, och hela debatten som följde, kom lagom till vårens stora riksdagsdebatt (28/5), där regeringen försökte få igenom hårdare tag mot friskolorna och större inflytande för kommunerna. Förslaget föll dock, eftersom miljöpartiet och de borgerliga sade nej. Att det hela handlade om en välregisserad konspiration visas av att Skolverket lade ut en pressrelease med anledning av programmet "Frihetens pris" redan kl 17.44 samma dag (15/5) som programmet sändes, dvs flera timmar innan sändningen. Man kommer osökt att tänka på Pelle Svanslösböckernas Elaka Måns och hans jasägande hejdukar Bill och Bull. "Bort med friskolorna", sa Elaka Måns. "Just det", sa Bill. "Precis så", sa Bull.

Till våren tycks det dra ihop sig till ett socialdemokratiskt frontalangrepp mot de konfessionella friskolorna. Risken finns att man då får med sig de icke-konfessionella friskolorna, som kanske lever i förvissningen att de inte själva löper någon risk, bara de tiger still. "Om ni inte säger något till försvar för de konfessionella skolorna, så får ni vara ifred", kanske de icke-konfessionella friskolorna tolkar läget. Låt mig då påminna läsaren om den berömda dikten av Martin Niemöller, vilken hamnade i nazistiskt koncentrationsläger på grund av sin kritik mot nazisterna;

I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.

Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

Socialismen accepterar inga friskolor överhuvudtaget, eftersom den inte accepterar människor som tänker självständigt. Därför är dess ultimata mål att också ta bort de icke-konfessionella friskolorna. Om företrädarna för dessa skolor stillatigande ser på när de konfessionella friskolorna slaktas, har de bara skjutit upp sin egen undergång.

Varför jag befarar ett nytt angrepp på de konfessionella skolorna är att regeringen någon gång i vår kommer att lägga fram ett nytt lagförslag gällande friskolorna. Detta kommer bl a att baseras på Skolverkets pågående granskning av de konfessionella skolorna. Kristna friskolor har rapporterat om hur Skolverkets inspektörer, som under hösten gjort flygande inspektioner av olika kristna skolor, krävt att få intervjua 10-åriga elever i enrum. Dessa elever har berättat att inspektörerna sagt att de inte får berätta för någon om vilka frågor som ställts. Här sitter alltså två vuxna personer ensamma med en liten 10-åring. Både dessa vuxna avskyr förmodligen allt vad friskolor heter, eftersom de säkert handplockats för sitt uppdrag. Det är självklart att de skulle kunna manipulera ett litet barn att säga precis vad som helst. Jag kan inte tro att det är lagligt att bete sig på detta sätt. I och för sig kan jag förstå att man inte vill ha med någon lärare eller representant för skolan, eftersom barnet kanske då inte vågar säga vad det tycker. Men man borde självklart kräva en tredjepart vid förhören, ett medborgarvittne, som inte utvalts av Skolverket eller myndigheterna överhuvudtaget!!

Det är intressant att jämföra ovanstående med hur Skolverket och regeringen reagerar på allvarliga missförhållanden inom den kommunala skolan. Vi vet att förhållandena där är mycket allvarliga (dagens understatement). Bortsett från en närmast total brist på kunskap, mår många elever dåligt på grund av mobbing, trakasserier, svordomar, könsord och total oordning på lektionerna, där läraren antingen är polis eller totalt resignerad, men där undervisningen under alla förhållanden kommer i tredje hand (undersökningar visar att i grundskolans högstadium så används 22 minuter av en 40-minuterslektion till undervisning i någon form, och resten till polisiär eller social verksamhet). Varje vecka begår ungefär en tonåring självmord i "paradiset" Sverige. Ofta på grund av mobbing eller olidliga hemförhållanden. Barn lider i Sverige. De svälter inte ihjäl fysiskt, men de svälter ihjäl känslomässigt. Och känslomässigt utsvultna barn, förutom att de ofta utvecklar ett våldsbeteende, startar bl a ett alltför tidigt sexualliv. Med många negativa effekter som följd. Effekter som kanske varar livet ut. Det visar sig t ex att flickor, som börjar med sex redan i 12-årsåldern (vilket tyvärr börjar bli allt vanligare idag), får bristningar i vagina, och sedan på grund av detta i vuxen ålder har så svåra underlivssmärtor vid samlag att det sexuella enbart blir ett lidande för dem. Barnen i Sverige får betala ett oerhört högt pris för vuxenvärldens ynkedom. När det gäller att komma tillrätta med skolans enorma problem, ja då verkar Skolverk, regering, Mona Sahlin, Thomas Östros etc, närmast totalt handlingsförlamade. Visserligen så har Östros föreslagit att mobboffer skall kunna få skadestånd från skolan, dvs skolan skall ha ett ansvar för vad som sker där. Och det är ju i och för sig bra. Förhoppningsvis skulle detta följas av lagförslag som också gör det möjligt för skolan att ta itu med hårdhandskarna mot mobbarna (och t ex tvinga mobbarna och inte som nu, mobboffren, att byta skola). Men ett sådant förslag kommer garanterat inte. Det vore alltför politiskt inkorrekt. Och därmed blir det hela bara ett slag i luften, ett spel för gallerierna. Budskapet blir ju att det är fel på mobboffren och inte på mobbarna.

Skulle någon gång grava missförhållanden i en kommunal skola anmälas till Skolverket, leder detta på sin höjd till ett kort brev till skolan, där man hövligt frågar om anmälan verkligen är korrekt. Jag har aldrig hört talas om att man gjort en flygande inspektion efter en sådan anmälan. Det svar man så småningom får från skolan, litar man blint på, utan att på något sätt ifrågasätta eller kontrollera detta. Ett exempel på detta var när två högstadieelever, Amanda Sandholm och Camila Bustos, på Eriksdalsskolan på Södermalm i Stockholm anmälde sin skola till Skolverket. I en intervju i Aftonbladet 7/3 2002 med rubriken "Trötta på att kallas 'hora'", säger flickorna bl a:

På Eriksdalsskolan är det vardagsmat att killar skriker könsord så att det ekar över skolgården och viskar snuskiga saker på lektionerna och tafsar. Fatta hur kränkande det är när någon som sitter bakom en på lektionen böjer sig fram, smeker en i nacken och säger "och hur mår den lilla horan idag då?". För mig är det så att även fast läraren är i klassrummet kan de sitta och säga "din äckliga hora, varför lever du?".

I artikeln berättar Amanda att hon vid åtta tillfällen fått sitt skåp insparkat och ord som "hora" hade skrivits över hela skåpet. När flickorna inte tyckte att skolan gjorde tillräckligt för att stoppa sexmobbningen (skolan har för det första nästan inga befogenheter när det gäller att ingripa mot den här typen av elever, hela lagstiftningen tycks stå på deras sida, och dessutom är rektorer i allmänhet tillsatta på grund av sin politiska korrekthet och inte på grund av sin personliga integritet) vände de dig till Skolverket. De skrev bl a:

(källa: Världen idag 19/6 2003, vars reporter grävt fram flickornas brev ur Skolverkets arkiv — allt som sänds till Skolverket är ju offentlig handling)

Vad gjorde då Skolverket? Jo man skrev ett brev till Eriksdalsskolans huvudman, Maria Gamla Stads stadsdelsförvaltning i Stockholm stad, där man frågar hur kommunen ställer sig till de förhållanden som beskrivs i anmälan. I svaret från huvudmannen sägs kortfattat att skolans rektor vidtagit vissa (ospecificerade) åtgärder för att få stopp på sextrakasserierna. Slutligen, fem månader senare, svarar Skolverkets undervisningsråd Susanna Ahlgren i ett brev till de båda anmälarna, "Skolverket beslutar att inte vidare utreda ärendet. Ärendet avslutas härmed." Och sexmobbningen etc fortsätter som vanligt. Och vad var annat att vänta.

Statsmaktens, massmedias och de intellektuellas hets mot de konfessionella friskolorna framstår som en paradox. Det tycks som om man tror att bara de konfessionella friskolorna läggs ned, ja då kommer paradiset att infinna sig i den vanliga skolan. Underförstått, det är de konfessionella friskolornas fel att det ser ut som det gör i den kommunala skolan. Detta är fullständigt ologiskt och bygger inte på någon som helst godtagbar analys av fakta. Det handlar bara om känslor och ideologi. Socialdemokratin, massmedia och de intellektuella tycks besatta av ett oförsonligt hat gentemot de konfessionella skolorna och då speciellt de kristna friskolorna. Och av dessa speciellt Livets Ords Kristna Skola och Gymnasium. Som kristen känns det tryggt att det är så. Det är ju som sagt precis så det skall vara om Bibeln är sann. Men, även om det nu stärker min personliga tro, är det en katastrof för vårt land. Både moraliskt och ekonomiskt. Frågan är om Sverige har någon framtid. Jag är tveksam.

Slutligen, varför skall man tillåta existensen av konfessionella skolor? Svaret är väldigt enkelt.

1. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter säger bl a; "Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och i förekommande fall, förmyndares frihet att för sina barn välja andra skolor än dem som inrättats av offentlig myndighet, såvida läroplanerna täcker vad som från det offentligas sida må ha föreskrivits eller godkänts som minimistandard, ävensom deras frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse". Europakonventionen säger ungefär samma sak. Sverige har skrivit under på dessa. Så egentligen är det kanske inte så mycket att diskutera (om vi inte vill lämna EU och FN). Och det vet Östros. Skulle han försöka stoppa de konfessionella skolorna, kommer dessa att dra ärendet inför EU-domstolen, och det är långt ifrån säkert att Sverige skulle vinna.

2. Ingen skola är fullständigt objektiv. Den kommunala skolan tar mycket starkt ställning mot religiösa trosuppfattningar, vilka klart och tydligt deklareras vara myter och sagor, som man trodde på förr, innan "vetenskapen bevisade att inget övernaturligt existerar". "Förr trodde man, idag vet man (i själva verket är det kanske så att 'förr visste man att man trodde, idag tror man att man vet')." Den enda objektivitet som ges är att det i skolan förekommer lärare med olika åsikter när det gäller ideologi, religion etc. I praktiken fungerar dock detta inte alls. Problemet är nämligen att svenskar är oerhört likriktade och fega, varför det är ovanligt att elever möter lärare som vågar framföra politiskt inkorrekta åsikter (t ex att situationen i Mellanöstern inte enbart är Israels fel). Dessutom riskerar den lärare som framför fel åsikter (t ex kritiserar evolutionsteorin) att få sparken — jag känner till flera sådana fall. Inte heller konfessionella skolor är objektiva, det är jag den förste att erkänna. Men jag kan inte se några problem med detta — så länge som det finns valfrihet. Unga människor mår inte bra av att växa upp i ett åsiktsvakuum. Låt oss ta en liknelse. Först måste man kunna ett språk väl, innan man kan lära sig främmande språk (vet man inte vad substantiv är på svenska kan man omöjligen veta vad det är på tyska — och det finns dessvärre bara två sätt att lära sig tyska, antingen att låta sig födas i en tysktalande omgivning, eller att lära sig tysk grammatik, där det senare alternativet förutsätter att man redan kan ett annat språk, t ex svenska). På samma sätt måste man först få en världsbild, innan man kan undersöka och utvärdera andra världsbilder och eventuellt anamma en annan världsbild.

Sammanfattningsvis; eftersom ingen skola således är objektiv (eller ens i praktiken kan vara objektiv), är enda alternativet i ett land som vill kallas demokrati, att tillåta valfrihet när det gäller skolor.

3. De som är medvetet arga på konfessionella skolor (och då framför allt kristna skolor) är militanta ateister och socialister/kommunister (visst finns det också många "vanliga människor" som stämmer in i kören, men de är skickligt manipulerade därtill av massmediala lögner, feltolkningar, utelämnande av fakta etc). Jag talar då om de som medvetet tagit ställning och uttrycker detta i TV, tidningar etc. Dessa personer har aktivt arbetat för att avkristna den svenska skolan. Hade de nöjt sig med detta, dvs att ta bort all religion i skolan, hade jag inte haft något att invända. I en "avreligioniserad" skola tar man varken ställning för eller emot. Man sysslar överhuvudtaget inte med sådana frågeställningar, utan låter detta vara en privatsak. Men svenska skolan idag är inte bara avkristnad, den är antikristen. Ateisten utnyttjar FN:s deklarationer och Europakonventionen för att välja skola åt sina barn efter sin religiösa och ideologiska övertygelse. Och det har han/hon all rätt att göra. Självklart respekterar jag detta. Vad jag inte respekterar är att ateisten också anser sig ha rätt att bestämma i vilken skola kristna (och andra troende) föräldrars barn skall gå i. Så blir ju de facto fallet om ateisten menar sig ha rätt att stänga alla konfessionella skolor, och tvångsuppfostra alla svenska barn till ateister.

Tanken att unga människor är ungefär som en tom hårddisk, och först måste få alla olika världsbilder objektivt presenterade för sig innan de så småningom, efter moget övervägande, kan bestämma sig för vilken de vill anamma, är bara fria fantasier. Så fungerar det inte. Och kan inte fungera så. Och som sagt, i den kommunala skolan presenterar man inte alla världsbilder objektivt, för att sedan låta eleverna välja. Barnen får där den ateistisk/materialistiska världsbilden inpräntad i sina sinnen ända från första året på dagis.

En vanlig kommentar från t ex socialdemokratiskt håll är att den kommunala skolan är tillräckligt objektiv för att alla skall kunna placera sina barn där. Många kristna föräldrar håller inte med om detta. Och den enda som kan avgöra om skolan är tillräckligt objektiv är föräldrarna. Det är ungefär som när någon har blivit sårad av något du sagt. Då kan du inte bara säga, "Ja men jag anser inte att du borde blivit sårad av vad jag sa". Du kan inte avgöra vad som sårar en annan människa. Om den personen blir sårad, ja då blir han sårad, oavsett vad du tycker. Punkt slut. På samma sätt kan ingen annan är kristna föräldrar själva avgöra i vilken skola de vill placera sina barn och vilken påverkan de vill att deras barn skall ha.

Socialismen har ju i alla tider haft totalitära dragningar. Redan 1848, när fransmännen skulle gå till val, utlyste marxisterna (Marx bodde själv i Paris vid den tiden) demonstrationer, vars uppgift var att stoppa valen. Per Stig Møller skriver i sin bok Den omänskliga marxismen (Rabén och Sjögren,1976), "Det är tankeväckande att den första vänsterextremistiska och kommunistvälsignade demonstrationen hade till syfte att hindra folket från att avge sina röster av rädsla för att de skulle rösta fel, om det inte var uppfostrat i förväg." Tyvärr tycks socialdemokratin i Sverige bära på samma mörka arv, som verkar svårt att bli av med. Spåren av detta har tydligt kunnat skönjas i efterdyningarna av EMU-folkomröstningen hösten 2003. Flera ledande politiker inom socialdemokratin har uttryckt förvåning över att folket kunde välja så fel, när de sa nej till EMU (olyckskorparna förutspådde att kronan skulle gå ned, räntan gå upp etc om vi sade nej, men detta har inte inträffat — tvärtom så har kronan stärkts och räntan är oförändrat låg). Därmed uttrycker man just det som Møller syftar på, nämligen att folket måste uppfostras av makteliten för att rösta rätt. Av de två ministrar som öppet var kritiska till EMU har en redan tvingats lämna regeringen (vice statsminister Margareta Winberg) och den andra (näringsminister Leif Pagrotsky) tycks sitta löst (de flesta bedömare menar att det bara är en tidsfråga innan han också måste lämna regeringen, men att Göran Persson inte ville sparka båda samtidigt, eftersom det skulle vara alltför uppenbart vad det berodde på). Det intressanta är, att här har vi två ministrar som avspeglar folkviljan ("nej" vann ju med förkrossande majoritet) och de får sparken på grund av att de har "fel åsikter". Göran Persson, som således misstolkat folkviljan och inte representerar den, sitter däremot i orubbat bo. Om Sverige varit en verklig demokrati, borde snarare det omvända ha skett. Dvs, om nu någon nödvändigtvis skall få sparken, borde det varit de som inte representerar svenska folkets åsikter, dvs Göran Persson et al (nu kan jag inte förstå varför någon måste gå, jag kan inte förstå varför man i regeringen inte kan ha personer som har olika åsikter när det gäller EMU). Här ser vi under alla förhållanden hur man resonerar inom socialdemokratin. Om folket röstar som socialdemokratin vill, ja då är valresultatet ett utslag av sann demokrati. Om folket inte röstar som socialdemokratin vill, ja då förstår inte folket sitt eget bästa, utan måste uppfostras till den rätta åsikten (i rättvisans namn måste nämnas att också representanter för andra politiska grupper uttryckt liknande tankar som Persson, bl a Alf Svensson, vilken uttryckte storögd förvåning över valresultatet — det tycks som om hela politikerkasten, i varje fall delvis, anammat socialismens "demokrati"syn).

Självklart måste man kräva att konfessionella skolor, när det gäller kunskaper, demokrati etc, uppfyller ungefär samma standard som vad gäller den kommunala skolan (och det torde inte vara speciellt svårt, om läsaren förstår vad jag menar — för den som inte förstår vad jag menar vill jag bara upplysa om att jag är mycket elak här).

Här kan läsaren ta del av en undersökning som gjorts av alla skolor i Uppsala kommun angående jämlikhet, demoktrati etc. Siffrorna visar klart och tydligt att Livets Ords Skola ligger långt över genomsnittet i kommunen.

För dig som som nu hatar kristna skolor kan jag berätta att elever på kristna skolor har minst lika mycket frihet och har minst lika roligt och gör minst lika mycket spännande och positiva saker som vad elever i den kommunala skolan gör. Observera att den kommunala skolan är minst lika konfessionell som vad någon kristen skola i Sverige är. I den kommunala skolan predikas ateismen med minst samma glöd som Herren Jehova och Jesus Kristus predikas i den mest hängivna kristna frikyrka.

Att vara kristen ungdom innebär inte bara att gå i kyrkan och be till Gud. Att vara kristen ungdom är att förhålla sig på ett speciellt sätt till sanning, kärlek, medmänsklighet etc. Men det hindrar inte på något som helst sätt att man lever ett rikt, spännande och positivt liv (vad är det för positivt med att ha legat med 500 personer när man är 18 och sedan aldrig kunna älska någon på riktigt, eftersom sex har blivit reducerat till ungefär som att gå på toa, eller vad är det för positivt med att att röka sig till lungcancer etc, etc — även om nu Skolverket verkar anse att skolelevernas rätt att supa, röka och para sig som kaniner måste prioriteras framför utblidningskvalitet, karaktärsdaning och andra hemska saker som hotar elevernas frihet att förstöra sin framtid och sitt liv — en frihet som Skolverket tycks arbeta övertid på att förverkliga).

Självklart måste också Skolverket kontrollera och kritisera, och om det är nödvändigt, också stänga konfessionella skolor. Men då skall också de kommunala skolorna kontrolleras och kritiseras (och kunna stängas) på samma sätt och på samma grunder. Då, och först då, är Sverige en demokrati. Blodiga diktaturer älskar att använda ordet demokrati (initialerna DDR, — forna Östtyskland — betydde "Deutsche Demokratische Republik", dvs Tyska Demokratiska Republiken; Nordkorea heter förkortat DPRK, vilket betyder "Democratic People's Republic of Korea", dvs "Demokratiska Folkrepubliken i Korea"). Ett land är inte en demokrati bara för att ordet demokrati ingår i landets namn eller för att företrädare för landet säger att landet är en demokrati. Ett land är en demokrati om och endast om landet uppfyller kriterierna för en sann demokrati, i vilka bl a ingår respekt för individen och för olika åsikter men också respekt för sanningen, och där vi har tolerans och tankefrihet. Frågan är; vad är Sverige? Demokrati, elitokrati eller majoritetens diktatur?

Du kan läsa mer om jakten på de kristna friskolorna här

Tillbaka till "Sverige — en totalitär demokrati?"