"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Flodvågskatastrofen — Guds straff eller naturligt naturfenomen?

Vid alla större naturkatastrofer spekulerar troende människor i om detta kanske är Guds straffdom på grund av människans ondska. Den icke troende, som hör detta, upprörs över hur man bara kan antyda något sådant. "Om Gud nu finns och 'mördar' hundratusentals människor bara för att ge igen, då vore han inte värd att tillbe", menar man. Bilden av Gud som en ond, vred Gud som hämnas på människan, återfinns i den amerikanska motsvarigheten till "force majeur" (dvs att försäkringar inte gäller vid krig och stora naturkatastrofer). I försäkringsbrev i USA kalla sådana katastrofer för "act of God [Guds handlande]". Man antyder således att Gud ligger bakom jordbävningar, översvämningar etc. Vi återkommer alldeles strax till detta.

Julen 2004 drabbades Sverige av två tunga katastrofer. Dels flodvågskatastrofen i Asien, där ca 370 svenskar dog, och dels den svåra stormen i Sydsverige, vilken fällde skog för närmast ofattbara värden (20-30 miljarder kronor). Många skogsägare fick se hela sitt livsverk gå till spillo och några av de värst drabbade har senare begått självmord.

Många kristna i vårt land har efter flodvågskatastrofen blivit påhoppade av icke troende, som upprört frågat hur Gud kan tillåta något sådant (om Han nu skulle råka finnas). Flera kristna ungdomar har därför bett mig att kommentera detta. Det är verkligen inget lätt ämne att skriva om. Det enklaste vore att sopa det hela under mattan och låtsas som det regnar. Ämnet är oerhört känsligt och man riskerar att såra människor, som kanske drabbats hårt av det som hänt. Jag känner ändå att det är viktigt att ta upp frågan, eftersom det handlar om vem Gud är.

Vi svenskar har vant oss vid att under frukosten, när vi läser morgontidningen, förfasa oss över fruktansvärda katastrofer som drabbat andra, men vi förväntar oss inte att sådant skall hända i Sverige eller med svenskar. På något sätt tycks svensken tro sig ha ett specialavtal med Naturen. Ett avtal som säger att vi alltid skall ha en extremt hög levnadsstandard, och att fenomen som svält, jordbävningar och massdöd aldrig någonsin skall drabba Sverige och dess invånare. Svensken känner sig nästan sårad och kränkt, och också djupt förvånad, när en stor olycka händer i vårt land. "Va, hur kan något sådant hända här???"

Det råder ingen tvekan om att vi för närvarande lever i en osedvanligt trygg del av världen. Inga förkastningssprickor i närheten som kan ge jordbävningar, för låg medeltemperatur för att stora tromber och orkaner skall bildas, inga farliga djur eller giftiga insekter etc, etc. Samt en levnadsstandard och en ekonomisk trygghet som de flesta människor på jorden bara kan drömma om. Och inte heller hotas vårt land av krig eller terrorgrupper (det senare kan ju bero på att Sverige blivit en veritabel fristad för alla världens terrorister och att svensken i gemen, precis som terroristerna, hatar USA och Israel). Men sådant kan förändras snabbare än väntat. Den globala uppvärmningen kan t ex på sikt göra att orkaner kommer att drabba även vårt land. Och stigande havsyta, som en konsekvens av denna uppvärmning, kan göra delar av den svenska kusten obeboeliga (eller så måste vi till enorma kostnader bygga vallar och liknande, precis som i Holland). Inte heller vår ekonomiska standard är en självklarhet. Mycket talar för att Sverige kommer att bli ett allt fattigare land i takt med att kvaliteten på utbildningen sjunker och myglet och korruptionen ökar.

Vad skall man då säga om det som hände julen 2004? Var det en Guds straffdom över vårt land (och givetvis även andra länder — vi var knappast det land som drabbades värst)? Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Men sanningen är betydligt mer komplicerad än så. Även om Gud inte sänder lidande och död, kan ändå lidande och död vara en konsekvens av ondskan. Bibeln är fullständigt klar över att Gud är hundraprocentigt oförsonlig mot det onda. I Gamla Testamentet kan vi läsa om hur Gud utplånade hela världen i en syndaflod på grund av just ondskan. Endast åtta personer, Noaks familj, överlevde. Gud upplånade också städerna Sodom och Gomorra, även i detta fall på grund av synden och ondskan hos invånarna i dessa städer. Bibeln går till och med så långt att den säger att Gud hatar det onda. Han är hundraprocentigt oförsonlig och kompromisslös när det gäller ondskan. "Varför?", kanske någon undrar. Jo, Gud vet att det inte går att kompromissa med ondskan. Den måste antingen utrotas fullständigt, eller också kommer den att ta över hela Skapelsen.

Några exempel hämtade ur Gamla Testamentet visar på Guds inställning till det onda:

"... du [=Gud] hatar alla ogärningsmän." (Ps 5:6)

"Jag [=Gud] hatar de ondas församling." (Ps 26:5)

"Du [=Gud] hatar orättfärdighet." (Ps 45:8)

"Sex ting är det som Herren hatar, ja sju är styggelser för hans själ: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som hopsmider fördärvliga planer, fötter som är snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder" (Ords 6:16-18)

Ondskan är således något oerhört allvarligt i Guds ögon. Många icke troende människor har svårt att förstå och acceptera detta. Man tycker Gud borde förlåta och inte straffa. Problemet är att den icke troende människan förstår inte hur fruktansvärd ondskan är. "Det är väl inte så farligt, människor menar innerst inne väl, de förstår inte vad de gör etc, etc", säger man (för att framställa sig själv som tolerant och som en stor humanist). Detta är emellertid inte sant. Många människor menar inte alls väl. De önskar till och med att de kunde skada andra människor ännu mer än vad de hittills lyckats göra. Och inte heller är sådana människor alltid sjuka. Många av dem njuter storligen när de får plåga andra på olika sätt. Och de ångrar sig inte det allra minsta. Tvärtom, de är stolta över vad de gör (självklart är inte alla människor som begår onda handlingar sådana — det finns många som plågas av sin egen ondska, men det är inte dem jag talar om just nu). Ondskan är något vidrigt och fruktansvärt, som aldrig kan accepteras och som måste få ytterst allvarliga konsekvenser. Gud vore orättfärdig om han bara lät ondskan passera utan att straffa den. Jag läste häromdagen om en man i Florida, som nyligen hade rövat bort en nioårig flicka från hennes sovrum och sedan våldtagit henne och så begravt henne levande. Hon kvävdes alltå långsamt i sin grav. Jag undrar vilka tankar den lilla flickan hade innan hon dog. Min spontana och omedelbara reaktion är "Förbannelse över den mannen. Han måste dö. En sådan människa skall inte få leva." Nu tänkte jag inte ta den diskussionen här, utan jag hänvisar den intresserade läsaren till min artikel om brott och straff.

Under alla förhållanden är Bibeln kristallklar över att ondskan är något fruktansvärt som Gud aldrig någonsin kan acceptera eller överse med. Hebréerbrevet 10:31 säger att det är fruktansvärt för den som är ond att falla i den levande Gudens händer. Gud är en helig Gud, vilket innebär att Gud är rättfärdig och absolut ren. Lika lite som is kan existera inuti en eld, kan ondska existera i Guds närhet.

I Guds ögon är alla människor onda. Alla människor har förvisso kapacitet att välja mellan ont och gott. Dvs alla människor har potential att bli en Adolf Hitler eller en Moder Théresa. Men människan väljer alltför ofta att solidarisera sig med den onda sidan. Även du käre läsare! Inbilla dig inget annat! Vi svenskar har en mycket skev uppfattning av ondskan och dess natur. Genom att vi undgått krig, och genom att vi under lång tid haft ett exceptionellt välstånd, och därför aldrig upplevt situationer där vår existens på allvar hotats, kan vi gå omkring och inbilla oss att vi är genomgoda och vill alla människor väl. Inget kunde var mer fel. Hade vi haft ett blodigt inbördeskrig i likhet med Finland eller på senare tid Jugoslavien, hade vi säkert haft en helt annan och mer realistisk inställning till ondskan. Om du levat i Jugoslavien, hade du kanske varit prickskytten som låg och sköt på 9-åriga barn, och i kikarsiktet såg deras huvuden explodera. Och sedan gick hem och kramade om dina egna barn och drack kaffe. Och hade vi, i likhet med Norge och Danmark, dragits in i Andra Världskriget, och fått se hur människor förrådde sitt land och skickade sina landsmän in i döden och samlade in de svenska judarna för transport till dödslägren i Polen (jag tvivlar inte en sekund på att majoriteten av svenska folket sympatiserat med dessa tranpsorter), hade vi nog också haft en mer mogen syn på ondskans problem. Men ondskan ligger hela tiden och pyr under ytan även i vårt land. Man behöver bara diskutera Israel, så ser man hur hatet börjar spruta ur många välpolerade och självgoda svenskar, som normalt försöker framställa sig själva som så toleranta och goda (och säkert också tror att de är det). För övrigt har vi mördat över en miljon barn sedan den fria aborten infördes i vårt land. Och vi säger oss att vi gör detta av kärlek till barnet (det ofödda barnets rätt att födas önskat)! Detta käre läsare är ett typexempel på den nakna, vidriga ondskan, där vi klär våra onda handlingar i vackra ord. Orsaken till att vi mördar våra barn, är i de allra flesta fall vår egen bekvämlighet och inget annat. Och som sagt, skulle vi få ett skärpt läge i vårt land, där våra liv och vår existens hotas, skulle nog medelsvensson visa sin sanna natur. Då skulle rovdjurständerna blottas och civilisationens tunna fernissa snabbt flagna av. Ungefär som efter Sovjetrevolutionen, där tiotusentals vanliga, "snälla" medborgare angav sina grannar och påstod att dessa kritiserat revolutionen, vilket ledde till att männen arkebuserades och kvinnorna och barnen sändes till Sibirien. Ofta var skälet något så trivialt som att man ville komma åt grannarnas lägenhet eller så ville man helt enkelt hämnas för någon verklig eller inbillad oförrätt. Du kan också vara glad, käre läsare, att du inte levde i Nazityskland under 1930- och 40-talen. Du kanske då hade haft svårt att sova resten av ditt liv, med tanke på vad du hade gjort under kriget. Eller så hade kanske ditt efternamn varit ett skällsord i hela världen, ungefär som Quisling eller Eichmann.

Var glad att din karaktär inte blivit testad i detta avseende. Då slipper du veta hur du skulle ha handlat (detta gäller givetvis också mig själv). Det kanske är lika bra att du inte vet. Men en sak är säker; du, precis som alla andra människor, har kapacitet till bottenlös ondska, men också till att göra underbara saker i kärlekens namn. Valet ligger hos dig. Alltför ofta väljer dock människan fel. Ofta av själviska motiv. Ondskan är som en drog som vi inte kan frigöra oss från.

Även om nu Gud hatar det onda, så älskar Han människan med evig kärlek. För att rädda människan undan det rättvisa straffet, kom han själv ned till jorden och dog på korset i vårt ställe. Utlämnad, torterad och hånad, pinades och led Han det straff vi själva var förtjänta av. Det enda Gud begär av oss är att vi skall acceptera det han gjorde för vår skull. Dvs, att bekänna våra synder och vår oförmåga, och ta emot det offer som Han gjorde på korset. För varje människa finns således en lösning på ondskans problem. Förutsättningen är att man ödmjukar sig och bekänner sin ondska och inte försöker låtsas som att man är god. Det är illa nog att vara ond. Om man förnekar detta, blir man dessutom en hycklare.

Försöker jag nu säga med detta att flodvågskatastrofen kom från Gud? Nej, Bibeln säger inte så. Även om det finns bibelverser i Gamla Testamentet som tycks antyda att det skulle kunna vara på det viset, finns det andra verser som säger något annat. Uppenbarelsen av vem Gud är, växer gradvis fram i Bibeln. Gud har aldrig kunnat uppenbara mer för människan än vad hon har varit mogen att förstå (ungefär som att man i matematikundervisningen inte kan införa begrepp och teorier som eleverna inte har möjlighet att förstå — man måste gå långsamt fram). Därför uppenbarar Gud mer och mer av sig Själv allt eftersom tiden går (ungefär som att jag uppenbarar mer och mer av matematikens hemligheter för mina elever allt eftersom deras förmåga att förstå ökar). Av detta skäl är Nya Testamentets (NT) gudsbild mer komplett än Gamla Testamentets (GT). Vilket inte betyder att GT har helt fel. Men för att förstå Guds fullhet måste GT kompletteras med NT. Genom Jesus har Gud uppenbarat så mycket av sin natur och sina egenskaper som människan har kapacitet att förstå andligt och intellektuellt. Jesus säger i Joh 14:9, "Den som har sett mig har sett Fadern". Ingenting hos Jesus antyder att Fadern likgiltigt och medvetet skulle döda eller skada människor. Tvärtom så säger Jesus att Gud enbart är god. I Joh 10:10 säger Han, "Tjuven [dvs Djävulen] kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd". Liv i överflöd, innebär ett liv i hälsa och utan hunger och törst. En god Gud sänder inte sjukdom, svält och död. Om Gud skulle vara sådan, ja då hade en normal människa högre moralisk standard än Gud själv. Och varför skulle man vilja tillbe någon som är en själv moraliskt underlägsen. Ateisterna, som inte vill veta av en Gud som sänder jordbävningar och andra katastrofer, har helt rätt när de säger att en sådan Gud inte vore värd att tillbe. Däremot har de helt fel när de påstår att Bibelns Gud är sådan. Deras kritik handlar inte om kristendomens Gud, utan vad de kritiserar är deras egen missuppfattning av Gud.

Som kristen är det ens plikt att strida mot ondska, sjukdomar, svält och annat lidande. Att många kristna lever upp till detta framgår också av vad som hände efter katastrofen i Asien. Det finns många, många exempel på detta (vilket inte innebär att det bara var kristna som ställde upp, absolut inte, svenskarnas givmildhet var mycket, mycket stor — frågan är dock om den varit lika stor om inga svenskar drabbats). Låt mig kort berätta hur man i församlingen Livets Ord (där jag själv är medlem) reagerade, när man fick reda på vad som hänt. Redan två dagar efter katastrofen befann sig ett läkarteam från City Harvest Church i Singapore (en systerförsamling till Livets Ord med över 20 000 medlemmar) på plats i Bandar Aceh, den värst drabbade, ja i stort sett utplånade, staden på Sumatra (långt innan några internationella hjälpinsatser nått dit). Den 29/12 talade pastor Kong Hee med Ulf Ekman (pastor på Livets Ord) och nämnde att det behövdes läkare och sjukvårdsutrustning. På nyårsafton begav sig ett team på åtta personer (bestående av läkare, sjuksköterskor och annan medicinsk personal) iväg från Livets Ord. Med sig hade de mediciner, koleravaccin och annan sjukvårdsutrustning. När de anlände till Bandar Aceh hade fortfarande inga internationella hjälpteam anlänt. Under kvällsmötet på nyårsafton samlade man på Livets Ord in en kollekt på drygt 500 000 kr och någon dag senare en kollekt på ca 200 000 kr. Pengar som gick till offren för flodvågskatastrofen. Sedan dess har ytterligare 3 sjukvårdsteam från Livets Ord åkt till Sumatra för att hjälpa till. Tack vare att Livets Ords team var där så tidigt, blev våra representanter intervjuade i radio och TV (och reportrarna var ovanligt nog fulla av respekt och sympati — man trodde nästan inte att det var sant — man får väl förmoda att detta trendbrott berodde på att reportrarna befann sig i ett slags chocktillstånd).

Ovanstående säger jag inte för att skryta, utan helt enkelt för att det visar på kärnan i den kristna tron; kärlek, barmhärtighet och medkänsla. Till saken hör att Acehprovinsen är en fundamentalistisk, muslimsk provins, där sharialagar gäller. För fem år sedan införde man utlänningsförbud i provinsen. För två år sedan fick de kristna order att lämna Aceh. De fick tre månader på sig, sedan skulle de mördas. De flesta hann fly men ett hundratal mördades. En del kristna valde dock att stanna kvar, trots förföljelse. Samma dag som katastrofen inträffade hade de kristna i Bandar Aceh förbjudits att ha gudstjänst i sin kyrkan. Därför hade man begett sig långt utanför staden när flodvågen kom och drabbades därför inte (annat än materiellt förstås). Efter katastrofen var de inhemska kristna de första att komma med hjälp. Sedan kom City Harvest Church och så Livets Ord. "Våra egna vänner, de muslimska länderna, kom inte, men ni kristna, ni kom", sade en indonesier till läkarteamet från Livets Ord.

Det kan vara intressant att titta lite på bidragen från några av de länder som skänkt mest till tsunamioffren (klicka här för en fullständig och mer detaljerad lista, där man t ex jämför ländernas bidrag med invånarantalet):

• USA 1939 milj USD
• Australien 1322 milj USD
• Tyskland 1300 milj USD
• England 795 milj USD
• Canada 743 milj USD
• Holland 509 milj USD
• Norge 265 milj USD
• Schweiz 200 milj USD
• Sverige 177 milj USD
• Kuwait 100 milj USD
• Saudiarabien 97 milj USD
• Kina 95 milj USD
• Danmark 90 milj USD
• Turkiet 37 milj USD
• Förenade Arabemiraten 20 milj USD
• Iran 0,675 mil USD (+ 221 ton filtar, kläder, mat etc)
• Pakistan 0,2 milj USD (+ flygplan och läkare)
• Syrien 40 ton mat, medicin etc (bl a 880 filtar)

Med tanke på att Indonesien är ett muslimskt land, skulle man förväntat sig stora bidrag från muslimska länder. Dessa länder ligger dock som synes långt ned på listan. Undantagen är Kuwait och Saudiarabien, men med tanke på att dessa länder är fabulöst rika, är det kanske inte så konstigt. Lilla Holland gav t ex mer än fem gånger så mycket som vad Kuwait och Saudiarabien gav. Hjälpen från de flesta av de muslimska länderna framstår mer som kosmetisk än som seriös hjälp i samband med en av historiens värsta naturkatastrofer. Det tycks som om de länder där kristendomen haft stort inflytande är betydligt mer benägna att hjälpa lidande människor än vad de muslimska länderna är. Men detta är knappast något nytt. I den mån muslimska länder skänker pengar, handlar det ofta om pengar för att bygga moskéer (något som t ex Saudiarabien är känt för). Kristna länder har inga problem att hjälpa muslimska länder i nödsituationer. Muslimska länder ställer ytterst sällan upp för icke muslimska länder när dessa behöver hjälp (jag känner faktiskt inte till något enda exempel). Det tycks som om islam saknar hjärta för dem som lider.

Men låt oss återvända till ämnet. Vi har konstaterat följande: Lidande, som naturkatastrofer och sjukdomar, kommer inte från Gud. Och kristendomen strider aktivt mot lidandet i världen. Inte med vackra ord i första hand, utan genom konkret, praktisk handling.

Men om nu lidandet inte kommer från Gud, varifrån kommer det då? Bibeln talar om att hela Skapelsen är fallen. I och med syndafallet (beskrivet i Första Mosebokens tredje kapitel), där människan valde att följa ondskans herre (Djävulen) i stället för att följa livets Gud, perverterades hela Skapelsen. Död, sjukdomar och naturkatastrofer kom in i världen.

Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det [detta syftar på Adam, som var den som förrådde Skapelsen och överlämnade den till ondskan], men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen... (Rom 8:19-21)

Naturkatastrofer är således en konsekvens av ondskan. I den ursprungliga Skapelsen, som enbart var god, fanns varken lidande eller död. Människan är efter syndafallet utlämnad åt den fallna Skapelsens konsekvenser. Men, Gud har lovat att skydda och bevara de människor som ingår ett förbund med Honom, och som lyder och respekterar Hans rättfärdiga lagar. Den människa som väljer att gå emot Gud, och själv gör sig till Gud, får dock ta konsekvenserna av detta. Gud tvingar sig inte på någon, utan den som inte vill ha Guds hjälp får inte heller tillgång till den. Den människa som i ena ögonblicket hånar och förbannar Gud, kan inte förvänta sig att Gud i nästa ögonblick skall vara hans hjälpare och räddare. Man får stå för det val man gjort. Man kan inte både ha kvar kakan och äta upp den. Gud förelägger oss helt enkelt ett val; liv eller död.

Om du hör Herren, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud. som jag har gett dig, och gör efter dem, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser skall då komma över dig och träffa dig, när du hör Herren din Guds, röst: Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på marken. Välsignad skall din livsfrukt vara och din marks frukt, dina fäkreaturs avkomma och din småboskaps avel (5 Mos 28:1-4).

Välsignad skall du vara vid din ingång, och välsignad skall du vara vid din utgång (5 Mos 28:6).

Men om du inte hör Herrens, din Guds röst, och inte håller alla hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig. och gör efter dem, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och träffa dig (5 Mos 28:15).

Jag tar idag himmel och jord till vittnen mot er, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du välja livet, för att du och dina efterkommande må leva genom att du älskar Herren din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom (5 Mos 30 19).

Utan Guds beskydd drabbas människan av den fallna Skapelsens konsekvenser. Aposteln Paulus säger i Galaterbrevet 6:7:

Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.

Guds dom innebär att människan blir lämnad ensam och får skörda det hon har sått. Människan får leva sitt liv utan Guds välsignelser och beskydd. Men Gud vill inte ha det så! Gud älskar människan och vill rädda henne från ondskans konsekvenser. Men Gud kan bara rädda den som vill och låter sig räddas. För den som säger till Gud, "Jag vill inte ha med dig att göra" säger Gud, "Ske dig som du vill". Men han säger det inte med glädje, utan med stor sorg. Gud vill att varje människan skall ångra sig och vända om från sina onda vägar.

Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva ... Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande ... Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva (Hes 18:23).

Ett land kan vara välsignat eller förbannat. Förbannelse innebär helt enkelt att Gud tar bort sitt beskydd för detta land. Välsignelse innebär att landet har ett förbund med Gud, och att Gud skyddar från olyckor och farligheter. USA har mycket hög levnadsstandard och väldigt låg arbetslöshet. Den senare är mycket lägre än i Sverige, trots allt vårt skryt om vilket paradis vårt land är och hur hemskt USA är. Ändå är USA på många sätt ett gudlöst land. Jag tror att en viktig orsak till varför USA trots allt är så pass välsignat, är landets inställning till Israel och det judiska folket. De har ju ända sedan Israel bildades varit dess främsta bundsförvant. Israel är Guds ögonsten. I 1 Mos 12:3 säger Gud till Abraham, det judiska folket stamfader:

Och jag skall välsigna dem som välsignar dig och dem som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.

Länder som förbannar Israel kan Gud omöjligen välsigna. Man kan tydligt se hur de länder som behandlade judarna värst under Andra Världskriget också drabbades hårdast. Förutom Tyskland självt, utmärkte sig Polen och baltstaterna speciellt (allra värst var kanske Lettland och Litauen). Alla dessa länder hamnade under Sovjetiskt förtryck, medan t ex Finland (som stred på tyskarnas sida under slutet av kriget, men som aldrig lämnade ut sina judar till tyskarna) kom lindrigt undan. Att det palestinska folket lever i misär och att allt de tar i blir förstört, är säkert kopplat till deras oförsonliga inställning till Israel. Sverige hör utan tvekan till de länder i världen som idag allra mest förbannar Israel. Sverige lever därför mycket farligt. Det faktum att vi har mördat ca en miljon barn de senaste 40 åren gör inte saken bättre i Guds ögon. Som om inte detta vore nog börjar den moraliska orättfärdigheten breda ut sig alltmer i vårt land. Sverige var en gång ett synnerligen välsignat land. Vi sände missionärer över hela världen och moralen satt i högsätet. Idag stiftar våra folkvalda lagar som direkt står i strid med Guds vilja, såsom den uppenbaras i Bibeln. Intellektuella och ledande kulturpersonligheter och politiker spottar öppet Gud rakt i ansiktet när de pläderar för att kristna skolor skall förbjudas och att pastorer inte skall få predika det som står i Bibeln. Media gör allt för att tysta den kristna rösten, medan man släpper fram allt som är ont och omoraliskt. Bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?) tycks idag upplevas som det största hotet mot Sverige. Kristna som ringer till "Ring P1" blir avsnästa och avbrutna eller till och med nedkopplade, medan ateister, homosexuella och häxor får säga i stort sett vad de vill och hur länge som helst (allra värst i detta program är Täppas Fogelberg, som tycks vara den politiska korrekthetens häxmästare — en skam för allt vad journalistik heter — så fort jag hör att det är han som leder programmet stänger jag omedelbart av). Vi tycks leva i upp- och nedvända världen, där den som mördar någon är ute efter att par år, medan den som försvarar sig och då råkar använda övervåld (som om man i ett livshotande läge skulle kunna avgöra med hur många newtons kraft man skall slå för att det inte skall räknas som övervåld — i ett sådant läge klipper man förmodligen till med allt vad man har) behandlas med total skoningslöshet. Då finns ingen nåd eller pardon, och ett långt skötsamt liv räknas inte som förmildrande omständighet, snarare tvärtom.

Gud har under lång tid skyddat Sverige. Vi har bl a undgått två förödande världskrig. Vår levnadsstandard har varit exceptionellt hög under många, många år. I stället för att tacka Gud, har detta lett till att människor börjat förakta Gud och Hans ord. Skolverket har förbjudit skolor att spela "Den blomstertid nu kommer..." på skolavslutningen, statsmakten arbetar övertid på att ta bort allt som anknyter till den kristna tron i vår kultur, utbildning och lagstiftning. Jag är övertygad om att fruktansvärda lidanden kommer att drabba Sverige i framtiden. Lidanden som kommer flodvågskatastrofen julen 2004 att te sig som en stilla susning. Men detta lidande kommer att leda till att många människor börjar söka Gud och ropa på Hans nåd och förbarmande. Och det är just därför som Gud tar bort sin välsignelse. Inte för att lidandet är ett självändamål, utan för att så många som möjligt skall bli räddade. Den som dör utan att ha böjt knä för Gud, går evigt förlorad. Bättre ett begränsat lidande än evig död.

Det enda som kan rädda Sverige undan en mörk framtid, är om vi återvänder till våra kristna rötter och rensar bort all orättfärdighet och ondska. Och ändrar vår inställning till landet Israel (vilket inte betyder att man inte får kritisera Israel, när de gör fel och vilket inte heller betyder att man inte kan stödja och hjälpa det palestinska folket — men det betyder att det vi gör och säger måste vara grundat i Sanningen, man måste t ex också kunna kritisera palestinierna och även stödja och hjälpa Israel). Fortsätter vi på den väg vi påbörjat i vårt land, finns inget annat än förbannelse att vänta av framtiden.

Du som läser detta, kanske hånskrattar åt det jag skriver. Visst, men skrattar bäst som skrattar sist. Om någon 1939, när Hitler stod på höjdpunkten av popularitet och makt, hade sagt, att om sex år kommer miljontals tyska ungdomar att vara döda och Berlin en rykande ruinhög, så hade denne blivit utskrattad (och dessutom hamnat i koncentrationsläger). Ändå blev det så. Jag skriver inte det jag skriver för att jag tycker att det är roligt eller för att jag hoppas att det kommer att bli som jag säger. Det finns ingen skadeglädje i det jag skriver. Men, oavsett om man skrattar åt mig eller ej, så tror jag att Sverige går mot fruktansvärda tider med stort lidande. Och en sak är klar. De som allra mest kommer att hjälpa de som lider, kommer att vara de kristna i vårt land. De som idag är föraktade och förlöjligade.

Låt mig förtydliga en punkt som jag av erfarenhet vet att man ofta missuppfattar. Jag menar inte att de människor som dog i flodvågen i Asien (vare sig det var svenskar eller andra) var värre syndare eller mer onda än andra. Detta framgår klart av vad Jesus säger i Lukasevangeliets 13:e kapitel:

Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: "Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem. Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet, precis som de (Luk 13:1-5).

Men, Bibeln är klar över att lidande och död är ett resultat av synden och ondskan (jag talar då inte om individer — Bibeln innehåller flera exempel på rättfärdiga individer som får lida orättfärdigt, t ex Job — utan om folkgrupper och nationer). En nation som öppet hånar Gud (som t ex Sverige idag) förlorar Guds beskydd. En nation som i likhet med Acehprovinsen fördriver alla kristna ställer sig givetvis också utanför detta beskydd. Även Thailand med sina bordeller med småflickor och småpojkar lever farligt. Det lidande som kommer över sådana länder drabbar tyvärr alla dess invånare. Jesus säger ju ovan, "...om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet..." Egentligen finns det bara två sorters människor: De som säger till Gud "Ske Din vilja", och de till vilka Gud säger, "Ske din vilja — du vill inte ha med mig att göra och du får precis som du vill".

---

Att påstå att stora katastrofer kan ha en koppling till hur ett land förhåller sig till Gud, är knappast att vara politiskt korrekt. Jag har (vilket var väntat) fått en del arga mail, där man menar att det jag skriver om flodvågskatastrofen är upprörande och sjukt. Samtidigt har Dalai Lama, som beökte Sverige i juni 2005, uttryckt ungefär samma sak, fast värre. Enligt vad denne sagt i ett flertal media, så beror det lidande som drabbar oss på våra egna missgärningar och misstag, inte bara i detta liv utan också i tidigare liv. De som drabbas av katastrofer har helt enkelt dålig karma, som buddhisterna uttrycker det. Och det handlar inte om att Dalai Lami talar om katastrofer i största allmänhet. I tidningen Metro fick han frågan på vad sätt tibetansk buddhism kan trösta flodvågskatastrofens offer. Dalai Lama svarade, att om man inser att man drabbats av katastrofen på grund av sin karma, så kan det göra att man känner sig mindre arg och frustrerad. Dalai Lama förklarar således att barn dog i flodvågskatastrofen med att de hade dålig karma, dvs hade gjort onda saker, antingen i detta livet eller i ett tidigare liv. Självklart har Dalai Lama rätt att ha denna åsikt (även fast jag inte håller med honom). Men det intressanta är att se reaktionen i Sverige på Dalai Lamas uttalande. Vår käre ärkebiskop, K G Hammar, sade på en presskonferens, efter att han hade haft ett samtal med Dalai Lama inför ett fullsatt Scandinavium i Göteborg, att Dalai Lama hjälpt honom att förstå den kristna tron bättre (detta kanske säger mer om ärkebiskopens "kristna" tro än vad det säger något om Dalai Lama). Ingenstans har jag sett någon kritik mot Dalai Lama på grund av dennes uttalanden om flodvågskatastrofen. Vilket faktiskt är ganska intressant och oerhört avslöjande.

— Om en kristen påstår att ett land och ett folk, genom sin synd och sin ondska, kan dra på sig Guds vrede och därmed förlora Guds beskydd, och av detta skäl drabbas av katastrofer, så säger svensken, "Buuhh, fy, usch — bort med honom! Vilka fruktansvärda åsikter! Vad primitivt! Om detta är kristendom, ja då vill jag inte ha någonting med kristendomen att göra!"

— Om Dalai Lama säger att varje person (inklusive små barn) som dog i flodvågskatastrofen, gjorde detta på grund sin dåliga karma, vilken är resultatet av denna persons tidigare missgärningar, då säger svensken, "Så intressant! Vilken ödmjukhet! Nu förstår jag! Vilken vishet, vilket djup! Fantastiskt! Underbart!"

Skulle K G Hammar läsa min artikel om flodvågskatastrofen, så skulle han med till visshet gränsande sannolikhet bli oerhört upprörd och tycka att det jag skriver är fruktansvärt. Om Hammar skulle säga att min artikel har fått honom att förstå den kristna tron bättre, ja då skulle jag antagligen dö av hjärtslag, så chockad skulle jag bli.

Behövs egentligen några kommentarer?! Som jag så ofta påpekat, så är det precis så här det skall vara om kristendomen är enda vägen till Gud. Namnet Jesus väcker någonting i varje människas inre. Ingen kan vara neutral inför namnet Jesus. Buddha är mysig. Jesus är skrämmande. Tänk om allt det där med Jesus är sant? Den tanken oroar och skrämmer. Och konfronterar. Ingen är oberörd inför Jesus. Därav hatet, vreden och raseriet hos vissa människor när man proklamerar att Jesus lever och att synden och ondskan har konsekvenser, både för individer och för hela länder.

Fingret i luften, Känna sig för,
varifrån fläktarna smeka,
och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

Har jag väl bländats av bågen i skyn,
löftenas flammande skära,
måste jag vara min himmelska syn
trogen, vart än den må bära.

Aldrig ge vika och gå på ackord
med den som vill överlista.
Då skall det stå i granit på min vård;
Han stod på vakt i det sista.

(ur dikten "Dödsruna", från diktsamlingen Valda Dikter av Nils Bolander)

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.