"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Alla experiments Moder

Det största experimentella forskningsprojekt som pågår för närvarande är förmodligen LHC (Large Hadron Collider). LHC utgör en del av verksamheten vid det Europeiska Kärnforskningscentret CERN, beläget nära flygplatsen i Genève, precis på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Verksamheten vid CERN betalas av ett flertal europeiska länder, bl a Sverige, som bidrar med några tiotal miljoner kronor per år.

LHC är en enorm accelerator med vars hjälp man accelererar strålar av protoner eller blyjoner till hastigheter mycket nära ljusets. Anläggningen består grundläggande av ett cirkulärt rör med ultravakuum, som går i en tunnel ca 100 m under markytan. Omkretsen är 27 km!!! Man använder motriktade strålar, dvs i röret accelereras två partikelstrålar som går åt var sitt håll. Strålarna styrs av supramagneter, och på vissa ställen snörps de två motriktade strålarna ihop så att partiklarna frontalkrockar. När två objekt, som färdas med i stort sett ljusets hastighet, frontalkrockar, får man våldsamma effekter. Runt de ställen där strålarna kolliderar har man byggt upp gigantiska mätanordningar, vilka kan väga tiotusentals ton. Vid kollisionerna bildas nya partiklar och olika typer av strålning, som analyseras av mätutrustningen. I denna ingår några av världens kraftfullaste datorer. På grund av de oerhört höga energier det handlar om, räknar man med att med hjälp av LHC kunna bekräfta några av fysikens viktigaste och mest fundamentala teorier, bl a den s k Standardmodellen (förklaras här). Man hoppas t ex att för första gången få se s k Higgspartiklar, vilka enligt Standardmodellen förklarar en del av den massa som finns i universum. Genom LHC kommer vi också att kunna studera universum så som det såg ut en bråkdel av en sekund efter bigbang. Tyvärr har det varit stora inkörningsproblem. Man startade anläggningen hösten 2008 men fick snart stänga av den på grund av att man upptäckte ett allvarligt fel. Flera gånger har man sedan flyttat fram nytt startdatum och det tycks just nu som att man inte räknar med att få igång LHC igen förrän någon gång 2010. Tråkigt, men knappast någon tvivlar på att när anläggningen väl fungerar som det är tänkt, så kommer den att ge många mycket intressanta och viktiga resultat.

LHC må vara ett gigantiskt forskningsprojekt. Ändå är LHC närmast obetydligt jämfört med de experiment jag nu tänker berätta om. Det hela började 1946 när Winston Churchill höll sitt berömda tal i Fulton, USA. Där myntade han begreppet "järnridån". "From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an Iron curtain has descended across the continent [Från Stettin i Östersjön till Trieste i Adriatiska Havet har en järnridå sänkts ned över kontinenten].

Gigantiskt megaexperiment nummer 1: 1946, ett år efter Andra Världskriget slut, delades Europa i två delar av en järnridå. På ena sidan hade vi kommunism grundad på marxismens ateistiska världsbild, och på den andra sidan liberalism och kapitalism baserad på den judisk-kristna världsbilden.

När man gör experiment och testar olika parametrar, skall helst försökssystemen vara så lika som möjligt, bortsett från den faktor, vars påverkan man undersöker. Detta uppfylldes med råge när Tyskland delades i två delar av järnridån. Det enda som skilde de två tyska staterna åt var det politiska systemet. För övrigt var det samma folk, samma kultur, samma språk etc. Östtyskland utvecklades efter delningen mot dålig ekonomi, brist på mat, förtryck, angiveri mm. Mängder av östtyskar försökte fly från det förment kommunistiska "paradiset". Det är svårt att hitta några positiva termer överhuvudtaget som kan beskriva Östtyskland. Västtyskland å sin sida gick från klarhet till klarhet och blev snabbt ett av världens rikaste länder med blomstrande företagsamhet och en levande demokrati. Dessutom fanns där individens frihet, möjlighet att resa vart man ville, yttrande- och tryckfrihet och rätten att äga egendom (vilken enligt många ekonomer är avgörande för en fungerande ekonomi). Finns det egentligen något mer att tillägga? När kommunismen så småningom föll, gjorde den inte det på grund av påverkan utifrån, utan på grund av sin egen oduglighet att skapa välstånd och frihet.

Gigantiskt megaexperiment nummer 2: 1948 delades Koreahalvön i två delar — Nordkorea och Sydkorea. Situationen var liknande den i Tyskland. Befolkningarna på båda sidor av skiljelinjen var identiska till språk, kultur etc. Skillnaden mellan de två länderna var deras politiska system. Nordkorea var marxistiskt och auktoritärt medan Sydkorea var kapitalistiskt och liberalt (även om liberal inte riktigt har samma innebörd i Asien som i Europa). 1950 överfölls Sydkorea av Nordkorea, vars ambition var att erövra hela den koreanska halvön. Tack vare att FN, och framför allt att USA, kom till Sydkoreas undsättning, misslyckades Nordkorea kapitalt i sitt uppsåt och fick finna sig i att Koreahalvön fortsatte att vara delad i två stater.

Även i detta fall ser vi klart skillnaden mellan ateistisk marxism och liberal kapitalism. Sett ur ett rent religiöst perspektiv gäller för Nordkorea att ateismen är totalt dominerande. I Sydkorea däremot har kristendomen varit en mycket viktig faktor. Omkring hälften av befolkningen där är idag kristen och kristendomen är speciellt utbredd bland de intellektuella skikten av befolkningen. Fattigdomen i Nordkorea är total, man kan inte ens försörja sin egen befolkning med mat och är beroende av hjälp utifrån. Miljoner människor har dött av svält under årens lopp. Dessutom är levnadsförhållandena rent allmänt avskyvärda. Ofriheten i Nordkorea får t ex den forna Sovjetstaten att framstå som ett frihetens paradis. Sydkorea har samtidigt utvecklats till ett av världens rikaste länder, med högteknologisk forskning och tillverkning och ett demokratiskt statsskick (för en mer ingående diskussion av kristendomens förmåga att skapa välstånd — se denna artikel).

Låt oss nu tala lite allmänt om experimentella vetenskaper. När man studerar ett fenomen eller ett system, finns det ofta flera olika parametrar (faktorer, eller variabler som man ibland säger) som påverkar fenomenet/systemet. Vid experiment försöker man ändra på en parameter i taget, dvs man håller alla parametrar konstanta utom en, och så ändrar man på denna och ser vad som händer. Om man skulle ändra många, eller till och med alla parametrar samtidigt, blir det nästan omöjligt att dra korrekta slutsatser.

Liknande sätt att arbeta används när man konstruerar tekniska system; flygplansvingar, bilmotorer, datorkretsar etc. Antag t ex att man skall konstruera en flygplansvinge med så stor lyftkraft som möjligt. Det finns flera faktorer man kan variera här; bl a vingarean, vingens form (mer eller mindre välvd ovansida, var vingen är som tjockast etc), vingens vinkel relativt flygkroppen, både horisontellt (hur bakåtsvept den är) och vertikalt. Antag t ex att man håller alla faktorer konstanta utom formen på ovansidan, som varieras. Man kanske gör den mer och mer buktig och så mäter man om lyftkraften ökar eller minskar. Själva principen är ju inte svår att förstå eller hur? Om man varierar en faktor genom att t ex minska värdet på faktorn (medan allt annat hålls konstant) och då ser hur funktionen hos det man konstruerar blir sämre och sämre (i förhållande till det man eftersträvar), ja då inser vem som helst att man kanske i stället skall öka värdet. Ökar man för mycket, kanske funktionen återigen blir sämre. Genom att variera parameterns värde fram och tillbaka kan man så småningom hitta ett optimalt värde.

Numera ersätts experiment alltmer av datorsimuleringar, vilket är billigare. Förr användes dyra vindtunnlar då flygplan konstruerades. Idag sker mycket av designarbetet genom simuleringar i datorer. Men, man använder i alla fall vindtunnlar för att kontrollera simuleringarna. Det är ju trots allt verkligheten som har sista ordet. Problemet är att simuleringar utgår från datorprogram, vilka i sin tur bygger på matematiska modeller av verkligheten, och det är inte självklart att dessa matematiska modeller avspeglar verkligheten i alla avseenden. Ibland kanske resultatet av en simulering säger mer om simuleringsprogrammet och de matematiska modellerna än det säger något om den verklighet man försöker simulera. Sådana svagheter avslöjas vid verkliga tester.

Experiment och tester visar således vad som händer i ett komplext system när man ändrar olika faktorer. Genom experiment förstår vi hur ett system fungerar och betydelsen hos de olika faktorer som påverkar systemet.

Både Öst-/Västtyskland respektive Nord-/Sydkorea kan, enligt min mening, betraktas som två gigantiska experiment. Låt oss betrakta kommunism-kapitalism som en mätbar variabel, som vi kallar "politisk faktor" (PF). Extrem kommunism tilldelar vi värdet PF = -10 och extrem kapitalism PF = +10. PF=0 betyder då precis mittemellan. Jag känner inte till något land som ligger exakt på 0. Sverige kanske ligger någonstans runt 3 eller 4. Jag inser givetvis att detta utgör en mycket grov förenkling. t ex så måste Sverige rent ekonomiskt betraktas som ett kapitalistiskt land, medan Sverige ideologiskt definitivt har kantring åt det kommunistiska hållet.

Trots att jag förenklar grovt ovan, så tror jag ändå att man faktiskt kan dra meningsfulla slutsatser ur mitt resonemang. I de två exempel jag tar så var befolkningarna på båda sidor om respektive gränser, innan delningarna skedde, identiska genetiskt, kulturellt, språkligt, etc. Efter delningarna var den huvudsakliga skillnaden den politisk faktorn. Östtyskland och Nordkorea hade politisk faktor avsevärt mindre än noll (PF<0), medan Västtyskland och Sydkorea hade politisk faktor betydligt större än noll (PF>0).

Vad skulle nu hända efter delningarna, dvs efter att experimenten påbörjades (genom att de olika experimentuppställningarna tilldelades olika PF-värde)? Svaret torde vara välkänt för de flesta och har redan getts ovan. Experimentuppställningarna med negativa PF-värden gick konsekvent mot fattigdom, förtryck och dålig tillgång till mat. Att det gick ännu sämre för Nordkorea än för Östtyskland är inte svårt att förstå, eftersom andra parametrar skilde sig åt mellan dessa länder (därför kan man inte direkt jämföra Nordkorea med Västtyskland eller Sydkorea med Östtyskland, eftersom ett flertal andra parametrar då är olika, vilket gör det mycket svårare att dra slutsatser). Experimentuppställningar med positivt PF-värde klarade sig tydligen mycket bättre och fick en gynnsam utveckling mot ekonomiskt välstånd, frihet och god tillgång till mat. Någon kanske vill invända att t ex Västtyskland fick en enorm ekonomisk hjälp från USA efter Andra Världskriget genom den s k Marshallhjälpen. Det är sant, men är knappast hela förklaringen till utvecklingen i Västtyskland (jämfört med den i Östtyskland). Det finns många exempel på länder och folk som fått oerhört mycket hjälp av världssamfundet men ändå fortsätter att ligga i bottenligan när det gäller välstånd och demokrati. Det gäller t ex många länder i Afrika.

Det är svårt att komma fram till någon annan slutsats än att ateistisk kommunism, implementerad konsekvent i ett land, leder till oerhört negativa konsekvenser i detta land. Det liberalkapitalistiska systemet tycks ha en mycket större förmåga att skapa välstånd och frihet än den ateistiska marxismen. Givetvis skall detta inte tolkas som att kapitalismen är utan svagheter. Kapitalism utan moral är oerhört negativ, vilket vi har sett bevis på under den senaste tiden, när giriga direktörer i sin egoism och snikenhet, plundrat företag, skapat oseriösa ekonomiska system (som mer varit att likna vid pyramidspel än någon form av seriös affärsverksamhet), vilket slagit undan fötterna på världsekonomin. Personligen anser jag inte att amerikanska skattebetalare (dvs medelklass och låginkomsttagare) skall betala för detta. Jag anser att man borde beslagta dessa direktörers hela förmögenheter i stället och ställa dem på bar backe. Det är ju där det kapital som fattas, finns (pengar försvinner inte — dvs själva sedlarna kanske försvinner, men kapitalet finns kvar i form av tillgångar). Detta för oss direkt in på nästa punkt.

Innan vi går in på denna vill jag kort nämna en sak till om vetenskapsteori. Ett sätt att göra experiment är att studera parallella system, som skiljer sig åt i en enda parameter. Det är vad vi har gjort ovan. Ett annat sätt är att studera ett och samma system och se hur det förändras när man varierar en viss parameter. Det är ett sådant experiment vi skall titta på nu.

Gigantiskt megaexperiment nummer 3: Utvecklingen i Sverige 1960 - 2009. Ända fram till mitten av 1960-talet kan man nog säga att Sverige var ett kristet land. Även om inte alla svenskar hade en personlig gudstro så fanns den kristna moralen hos de flesta människor. Den fanns i bakgrunden hela tiden och togs mer eller mindre som självklar. Att vänta med sex till man gifte sig var en allmän inställning. Det ansågs fel att ljuga och att vara feg. Att inte vara lojal mot sitt land betraktades som förräderi. Abort ansågs allmänt vara helt fel, annat än om moderns liv hotades av graviditeten. Homosexualitet betraktades som onormalt. Brottslingar kunde vid den här tiden stå och gråta i rättssalen och uttala sin ånger och be om förlåtelse för vad de gjort, ja till och med be om att få så strängt straff som möjligt, eftersom de upplevde sin skuld så stor. De fantasilöner som dagens rövardirektörer tillskansar sig var fullständigt otänkbara. Givetvis fanns det även på den tiden oärliga direktörer och bedrägeri förekom förstås. Men inte i den skala som idag. Och bedrägeri och lurendrejeri kallades vid sina rätta namn, och inte som nu, "smarta affärsmetoder", "nya ekonomiska system" etc. Den normale företagsledaren fram till 1960-talet kände ett stort ansvar för det företag han ledde och också för Sverige. Det handlade inte om att i första hand tillskansa sig så mycket pengar som möjligt, utan om att driva ett företag så framgångsrikt som möjligt. Det hände inte sällan att företagsledare tog av sin egen förmögenhet för att rädda sitt företag. Givetvis finns det säkert sådana personer även idag, men det är knappast normalt. När ett stort företaget nu för tiden går omkull, kanske på grund av vd:s oskicklighet, ja då faller en fallskärm på några hundra miljoner ut för vd (förutom den månadslön vederbörande haft på flera miljoner i månaden och plus alla bonusar han fått under årens lopp och som även utfallit när det gått dåligt för företaget — bonus för vad?). Man talar om hög lön på grund av stort ansvar. Jag kan inte se att den normale direktören idag tar något som helst ansvar. Ja han är normalt den ende som inte tar något ansvar alls. Går företaget omkull får alla sparken, medan direktören skrattande går därifrån, räknande sina sedelbuntar (fallskärmen föll ju ut, eller hur?). Det kallar jag inte att ta ansvar. Att ta ansvar betyder, som det gör för många småföretagare, att bli ställd på bar backe när företaget går i konkurs. Då riskerar man någonting, och den som riskerar någonting förtjänar också att tjäna bra när företaget gör vinst. Storföretagsdirektörerna idag tar ingen som helst risk, hur det än går för det företag de leder, blir de bara allt rikare och rikare.

Ursäkta min litania (klagovisa), men just detta med dagens direktörer och ekonomer är något som upprör mig väldigt. Storföretagsdirektörer är snart lika föraktade av allmänheten som vad journalister är (i båda fallen är det enligt min mening välförtjänt). Men vad var det nu jag skulle säga då? Jo det var moral. Jag tog bara detta med direktörer som ett talande exempel på bristande moral.

Ateisterna i vårt land, under ledning av föreningen Humanisterna (vad nu ateism har med humanism = medmänsklighet att göra — mig veterligt utför de inte samma kärleksfulla arbete bland fattiga och utslagna som t ex Frälsningsarmén) arbetar intensivt på att avkristna vårt land. De tycks tro att ju mindre kristendom desto lyckligare kommer vi att bli och desto bättre kommer det att gå för Sverige, ekonomiskt och på andra sätt. Låg mig ge lite intressant statistik:

För män mellan 15 och 44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken. Våra tonåringar har femdubblat användningen av antidepressiva medel under de senaste tio åren. Antalet besök i den psykiatriska öppenvården har ökat med 40 procent på sex år. Var tionde svensk har problem med alkohol och ca 400 000 barn växer upp i dysfunktionella hem. Av alla svenskar i arbetsför ålder är 13 procent sjukskrivna eller förtidspensionerade, och psykisk ohälsa är där den vanligaste orsaken. Var femte skolelev har mobbats. 40 procent av invandrarbarnen kommer från fattiga familjer. Vart tredje svenskt hushåll består av en person. Var tionde äldre lider av depression.

Detta är bara ett lite axplock. Jag har i olika artiklar på min hemsida flera exempel på den dystra utvecklingen i vårt land. Vid det experiment, som jag nu diskuterar, tittar vi på en enda befolkning i ett enda land och en enda faktor som ändras. Gradvis har landet avkristnats och vi ser hur i spåren av detta följer negativa konsekvenser. Och värre kommer det att bli. Samkönade äktenskap är bara första steget. Sexualitetens relativisering kommer att leda till oanade följder. Numera anses homosexualitet vara, inte bara normalt, utan till och med normgivande. Socialstyrelsen har enligt en artikel i DN (081116) tagit bort sjukdomsstämpeln på transvestism och sado-masochism (jag utgår från att läsaren vet vad dessa sexuella varianter innebär). Även sex med djur börjar accepteras alltmer. Detta är bara början. Jag skulle bli förvånad om inte pedofili kommer att vara tillåtet och betraktas som normalt inom 20 år. Jag förutspår också att månggifte och även äktenskap med djur kommer att tillåtas. Jo, jag vet att det låter otroligt, men faktum är att jag för ett par år sedan läste om en engelsk kvinna som gifte sig med en delfin. Även om inte alla mina förutsägelser slår in är det illa nog (personligen hoppas jag inte att någon av dem slår in). Frågan är hur mycket positivt som kommer att komma ut av denna utveckling.

Låt oss även här definiera en skala. Ett totalt ateistiskt land hand tilldelar vi kristendomsfaktor (KF) lika med noll, dvs KF=0. För ett land, vars befolkning helt lever efter Bibelns principer och tror på den Gud som uppenbaras i Bibeln, sätter vi KF=10. Låt oss säga att Sverige år 1960 hade KF=6. Idag är väl Sveriges KF=1 eller något liknande. Sverige anses vara ett av jordens minst religiösa länder. Självklart är mitt resonemang även här starkt förenklat. Icke desto mindre tror jag att man kan dra vissa slutsatser. Om ateismen hade varit en så positiv faktor som Humanisterna säger att den är, borde Sverige rimligen ha blivit ett allt bättre land att leva i under de senaste 30 åren, eftersom kristendomens inflytande under denna tid minskat dramatiskt. Nu pratar vi inte om ekonomi, eftersom kristen tro i första hand inte utgör ett ekonomiskt system (även om den har ekonomiska konsekvenser genom att kristendomen talar om ansvar och hederlighet), utan det jag talar om är livskvalitet. Avkristningen, sexualitetens frigörelse (frigörelse från vad?), familjens upplösning, moralens avskaffande och mycket annat som vi ser idag borde, enligt det materialistiska perspektivet, ha lett till ett alltmer harmoniskt samhälle där människorna hade blivit allt lyckligare och mått bättre än någonsin tidigare, både fysiskt och psykiskt. Nu ser vi i själva verket en motsatt trend. Allteftersom KF minskar och går mot noll, verkar samhället bli alltmer omänskligt. Idag sker brott i Sverige som var otänkbara för 30 år sedan. Ett styckmord idag, ger en liten notis i tidningen. För 30 år sedan stannade hela Sverige upp i veckor efter ett sådant mord. Få grova förbrytare tycks hysa någon ånger över vad de gjort. Det är inte ovanligt att brottslingar pekar finger eller hånler åt offret som sitter i rullstol. Det enda de ångrar tycks vara att de hade otur att åka fast. Hade Humanisterna haft rätt, hade svenska ungdomar aldrig mått så bra som idag, när "förtrycket" från familjen och framför allt från den kristna moralen, nästan helt är borta. I själva verket kan vi tydligt se att det är precis tvärtom. Själsligt, psykiskt mår människor sämre än någonsin och det tycks gälla i stort sett alla åldrar.

När LHC (se inledningen till denna text) kommer att fungera fullt ut, kommer vi att kunna dra flera viktiga slutsatser om den atomära verkligheten och om universum. Ovan har jag diskuterar tre andra gigantiska experiment, vilka redan ägt rum, eller som äger rum just nu och ännu inte är helt avslutade. Här har vi redan resultatet och kan dra följande två slutsatser:

1. Kommunismen ger fattigdom och ofrihet, medan kapitalismen ger välstånd och frihet. Winston Churchill sammanfattade detta så här:

Kapitalismen skapar en ojämlik fördelning av välstånd.
Marxismen skapar en jämlik fördelning av fattigdom.

2. Ateismen skapar olyckliga, oharmoniska människor och omintetgör till stora delar kapitalismens goda effekter genom sin totala avsaknad av moral (vilket tydligt framgår av den nuvarande ekonomiska krisen), medan kristendomen skapar lyckliga, harmoniska människor och dessutom välstånd, genom sin betoning av individens ansvar för sina handlingar, den fria viljan och att det finns objektivt rätt och fel. Plus att kristendomen ger en mening med livet.

Det tycks som att ateisternas påstående att allt ont i världen orsakas av religionerna, och då speciellt kristendomen, inte stämmer. Snarare tycks det som att en stor del av det onda, i varje fall i västvärlden, har sin grund i ateismen och dess brist på faktorer som kan kontrollera människans ondska.

Självklart betyder det inte att man inte kan vara olycklig som kristen eller att kristna inte kan göra fel. Inte heller betyder ovanstående att alla ateister är hemska människor som aldrig gör något gott. Men jag hävdar att det goda som ateisterna gör, gör de inte på grund av sin ateistiska tro, utan på grund av att de är människor med samvete och moral — och samvete och moral har inte sin grund i ateismen, utan i att även ateister är skapade av Gud och av Honom har fått ett samvete och en moral. På samma sätt gör inte kristna människor onda saker på grund av sin kristna tro, utan på grund av att alla människor också har en mörk sida. Men som troende kristen har man en starkt kontrollerande faktor, som effektivt motverkar ens dåliga sidor. Det exempel, man som kristen försöker följa, är nämligen Jesus Kristus. En person, som till skillnad från de flesta av dagens "idoler", verkligen är värd att följa.