"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Matrix revisited

Del 2 av en berättelse i fyra delar.

 

 

Tillbaka till Matrix

Jag förmodar att de flesta av mina läsare sett någon eller några av Matrixfilmerna (den första är enligt min mening, den bästa — så brukar det ju f ö vara). Alla filmerna håller mycket hög kvalitet när det gäller effekter och är överhuvudtaget mycket välgjorda. Först en kort resumé för den som inte sett någon av filmerna eller som glömt handlingen:

Ai-maskinerna (ai = artificiell intelligens) har erövrat världen efter ett ödeläggande krig mellan maskinerna och mänskligheten (dvs ett liknande tema som i Terminatorfilmerna). Jorden är ödelagd och det råder brist på energi (bl a så är jorden omgiven av ett askhölje vilket gör att endast en mycket liten del av solstrålningen når ner till jordytan). Maskinerna, som är beroende av energi, använder därför levande människor för att generera energi (en människa ger ca 25 W värmeenergi). Miljarder människor ligger således nedsövda i kuvöser och näring och avfallsprodukter transporteras genom slangar. Näringen kommer från bl a människor som dött, vilka tas om hand av robotar och processas till näring (hur nya människor genereras vet jag inte — kanske kloning?). Maskinerna upptäckte ganska snart att människor, som inte får psykisk stimulans, inte lever speciellt länge. Alltså kopplade man in människornas hjärnor till en enorm superdator, där de kan agera med varandra och med en skenbar verklighet. Datorn, som genererar denna cyberverklighet och informationsflödet mellan människor-maskin och människor-människor, kallas Matrix.

Det finns givetvis en hel del i Matrixscenariot som känns lite långsökt. För det första kan man givetvis fråga sig om detta sätt att producera energi verkligen är det mest effektiva. Och varför skär man inte av vissa nervbanor i hjärnan så att människorna blir mer eller mindre hjärndöda? Då har de inget behov av psykisk stimulans. Och då hade det räckt med kuvöser och man hade sluppit hela det komplexa datorsystemet. Och varför använder de inte djur i stället för människor? Det kan ju i och för sig vara så att maskinerna utnyttjar de mänskliga hjärnor som är inkopplade i systemet, för sin egen teknikutveckling. Maskinernas brist på fantasi och intuition begränsar givetvis deras förmåga att skapa innovativa lösningar och de behöver helt enkelt hjälp av människor för detta. Som sagt, det finns många frågor man kan ställa. Dessutom så fungerar ju inte maskiner som människor, och kanske är deras lösning fullständigt logisk ur deras synpunkt. Så låt oss helt enkelt köpa storyn som den är.

I Matrix genereras en cybervärld som är precis som den riktiga världen var innan jorden mer eller mindre förstördes. Där finns New York med alla sina skyskrapor och teatrar och taxibilar (huruvida hela världen finns genererad i Matrix framgår inte). Matrix skickar impulser direkt till människornas hjärnor så att de upplever att de ser och hör och känner dofter och smärta och njutning och beröring, kort sagt, de upplever i princip allt som en normal, levande människa upplever i den verkliga verkligheten. De har husdjur (jag utgår från att man inte har hundar och katter etc i kuvöser utan att husdjurens personlighet helt och hållet styrs av ai) och det finns givetvis också skadedjur och vilda djur inprogrammerade. I Matrixvärlden älskar man, har samlag, får orgasm, får barn och åldras och äter och har ont i magen och blir förkyld, får cancer och dör. Man känner vinden mot ansiktet, solens värme, doften av hamburgeståndet man just går förbi (i cyberspece) och allt annat som vi människor upplever. Teoretiskt, vetenskapligt, logiskt finns inget som motsäger möjligheten av scenariot i Matrixfilmerna.

När man sitter vid frukostbordet och samtalar med sin fru eller man och sina barn, är det således verkliga människor man talar med. Men dessa ligger i sina kuvöser, kanske miltals ifrån den egna kuvösen, och kommunikationen sker egentligen från hjärna till hjärna genom en komplex kedja av sensorer och elektronik mellan dessa hjärnor. Om någon dör i Matrixvärlden så dör också kroppen i kuvösen. Detta är inte logiskt nödvändigt, men kanske har maskinerna tvingats att programmera systemet så för att människorna inte skall inse att något är fel.

Vissa personer i Matrixvärlden är helt och hållet ai-genererade (bakom dem finns ingen människa i kuvös). Man kan säga att dessa helt enkelt är representanter för maskinerna, för att kontrollera Matrixvärlden inifrån. Dessa personer skulle man kunna kalla för maskinagenter. De är alla klädda i mörk, välpressad kostym, vit skjorta och slips och ser ut ungefär som de mormoner som förr så ofta knackade dörr i Sverige (och andra länder). Fast de ser mycket elakare ut. Maskinagenterna har övernaturliga krafter och är "odödliga", dvs dödar man dem så återuppstår de direkt. En viktig uppgift för maskinagenterna är att förhindra att människor vaknar upp ur Matrixsystemet. Människor som man upptäcker tvivlar på systemet och som försöker påverka andra att vakna upp, elimineras omedelbart.

En ytterligare viktig gestalt i Matrix är "Oraklet", som uppträder som en äldre kvinna (som ständigt bakar kakor). Oraklet hjälper människorna mot maskinerna genom att ge dem goda råd. Oraklet är en slags maskinagent, dvs genereras helt och hållet av Matrix. Maskinerna, som programmerat Matrix, insåg att det innebär stora faror med ett helt logiskt system, där allt kan förutsägas. Där finns risker att systemet skulle kunna bli instabilt och kollapsa. Oraklet finns med för att införa en irrationell faktor i Matrix, som skall stabilisera systemet.

Hjältarna i Matrixstoryn är verkliga människor som lever verkliga liv utanför Matrixsystemet. Deras tillvaro är ganska så dyster. Maten de äter är någon slags smaklös, geggig sörja (frånvaron av solstrålning och otillräcklig tillgång till energi för växthus gör att det är mycket svårt att odla något). Striden mellan de fria människorna och maskinerna sker på två plan. Dels det fysiska. Maskinerna har konstruerat olika typer av robotjägare, som jagar fria människor och eliminerar alla som påträffas (här talar vi alltså om strider i den fysiska verkligheten och inte i cyberspace). Och de fria människorna har utvecklat motmedel mot dessa jägare plus att de försöker hitta Matrixdatorn för att spränga denna. Men striden sker också inne i själva Matrissystemet. De fria människorna har kvar de datorportar (kontakter) de hade när de låg i kuvösen och var inkopplade i systemet. Dessa sitter i nacken. När de vill gå in i Matrixvärlden lägger de sig på en specialdesignad brits och kopplar in en tjock kabel i nackkontakten. Det är på så sätt, dvs inne i Matrixvärlden, man träffar människor som kan vara kandidater för att "väckas upp". Plus att man dessutom kan passa på och äta lite god mat och unna sig lite lyx medan man ändå har chansen. Maskinagenterna jagar dessa människoagenter (om vi får kalla dem så) och våldsamma strider sker (som i ett datorspel). Och precis som i ett datorspel kan hjältarna hoppa mycket högre och tål mycket mer stryk än i verkligheten. De har, kanske inte övernaturliga krafter, men superkrafter. Till skillnad från maskinagenterna så är emellertid inte människoagenterna odödliga, dvs om en människoagent dör under strid i cyberspace (Matrixspace) så dör också den fysiska kroppen (liggande på britsen).

De två mest framträdande hjältarna i Matrixsagan är Morpheus och Neo. Morpheus är den, som i Matrixcyberspace, träffar Neo och leder honom till att "vakna upp" och bli fri. Och Neo är den verklige hjälten, som sedan räddar mänskligheten — ooops, hoppas det inte blev en spoiler för någon. Sorry!

De fria människornas yttersta mål är att besegra maskinerna och på så sätt befria människorna (de som vill) från Matrixsystemet. Matrix försöker därför utplåna de fria människorna. Det är detta striden står om.

Det finns de som menar att Matrixstoryn är en slags allegori på kristendomen (ungefär som Narniaböckerna). Människorna i kuvöserna svarar då mot den ofrälsta människan, som enligt Bibeln är förblindad, lurad och bedragen av Djävulen. Maskinerna svarar mot Djävulen (Guds och människans fiende) och hans demoner (maskinagenterna), och Morpheus är Johannes Döparen, som väcker människor och proklamerar att Neo är den "Utvalde", dvs Frälsaren, som skall befria människan. Neo representerar med andra ord Jesus Kristus. Även om skaparna till Matrixfilmerna inte avsett att anspela på kristendomen så är ändå allegorin slående.

 

Existerar en yttre verklighet?

Inom filosofin finns ett begrepp kallat solipsism. Enligt solipsismen så är sinnesintrycken det enda en människa kan vara absolut säker på. Hon "ser" föremål, hon "känner" dofter, hon "hör" ljud etc. Informationen från yttervärlden (om den nu finns) tas emot i de olika sensorerna (ögon, hörsel, smaklökar, känselnerver i huden etc) och transporteras sedan som elektriska impulser i nervsystemet till hjärnans olika centra (syncentrum etc) där de slutligen förnimms (och tolkas) av hjärnans "jag". I vad mån dessa förnimmelser svarar mot reella objekt och händelser i en verklig värld (bestående av materia/energi i rum-tiden), eller om det som i Matrix, bara handlar om elektriska impulser och inget mer, är en fråga, som vi aldrig med absolut säkerhet kan besvara (i drömmens värld kan vi ju också uppleva mycket verklighetstrogna scenarion, som enbart försiggår i våra hjärnor). Hjärnan förnimmer bara de elektriska impulser som kommer in i dess olika centra och kan inte avgöra hur dessa impulser genereras. En del kanske skulle säga att det inte spelar någon roll (om det nu är omöjligt att avgöra hur det förhåller sig). Kanske kan man säga att människorna i Matrix lever lika fullödiga liv som en verklig människa i verkligheten (eller snarare det vi tror är verkligheten). Men, människan är sanningssökare till sin natur, och även om många människor kanske hellre skulle vilja vara berömda filmstjärnor eller sportidoler eller flygkaptener i Matrixvärlden än mellanstadielärare i Säffle i den verkliga världen, så finns trots allt människor som vill leva i sanning, hur förförisk än lögnen må te sig.

Matrixfilmerna är mycket intressanta ur filosofisk synpunkt, eftersom de tar upp och belyser viktiga och grundläggande filosofiska begrepp. Jag undervisade under några år i filosofi och brukade då visa den första Matrixfilmen för eleverna. De diskussioner som sedan följde var mycket givande och eleverna var väldigt engagerade.

Även om det inte finns någon Matrixdator idag (såvitt vi vet — men kanske lever vi i en sådan simulerad pseudoverklighet utan att veta om det), så kan man kanske säga att många människor till en del lever sina liv i en simulerad värld. Det finns utan tvekan datorspelare, där man nog kan säga att deras cyberspace är lika, eller i varje fall nästan lika viktigt för dem, som deras verkliga, fysiska liv. Men även den som inte spelar dataspel, lever ändå, åtminstone delvis, i en pseudovärld, som inte är lika med den verkliga världen. Denna pseudovärld skapas av till stora delar vinklade massmedia, vinklade politiker, vinklade skolböcker, ja en hel skolmiljö, som i Västvärlden har en ateistisk vänsteragenda, där hat mot Israel och USA, hat och förakt mot kristna och omfamnande av islam förmedlas mer eller mindre subtilt. Att man försöker vara diskret beror på att samhället än så länge officiellt gör anspråk på (ger sken av) att vara en demokrati med yttrandefrihet, tryckfrihet och åsiktsfrihet och där skolan skall vara, och media förväntas vara, neutrala och objektiva. Till detta tillkommer att det även utan avsiktligt vinklade media etc, finns stora svårigheter när det gäller att få tillgång till hela sanningen (inom många områden).

En intressant frågeställning, vilken också är skälet till att jag skriver dessa fyra artiklar, är huruvida det skulle vara möjligt för någon i Matrixvärlden att börja "ana ugglor i mossen", dvs börja fundera över om deras "värld" verkligen är verklig. Eller med andra ord, vakna upp i kuvösen. Finns det någon observation man skulle kunna göra, som rent logiskt skulle kunna avslöja att Matrixvärlden är fejkad? Dvs avslöja att man lever i en datorsimulering och inte i en verklig, fysisk värld. I filmen framgår att någon människa tydligen "vaknat upp" ur sin drömvärld för många år sedan, och lyckats frigöra sig (dvs koppla bort slangar och sladdar och ta sig ur kuvösen). Exakt hur personen i fråga kom fram till att Matrixvärlden var falsk och hur denne sedan rent praktiskt lyckades ta sig sig ut ur kuvösen, framgår inte av filmerna. Denna person har sedan hackat sig in i Matrixdatorn utifrån och "väckt upp" flera andra personer. Dessa "i den verkliga verkligheten levande" människor, vilka nu lever fria men som flyktingar, jagade av maskinerna, arbetar på att störta maskinernas välde och befria mänskligheten ur sitt ”slaveri”.

Huruvida detta skulle var möjligt, och hur svårt eller lätt det skulle vara, att genomskåda Matrixbluffen genom logiskt tänkande och observationer i kombination med hur den mänskliga naturen fungerar, beror givetvis på hur välgjord Matrixvärlden är. Kanske skulle det vara möjligt, i varje fall teoretiskt, att skapa en så perfekt illusion så att den är hundraprocentigt omöjlig att genomskåda logiskt. Om människan är mer än logik och fysiska sinnen (och t ex som Bibeln säger, har andliga aspekter, vilka inte kan reduceras till fysik och logik) kan det emellertid vara så att människan faktiskt är omöjlig att lura (om hon är absolut ärlig och observant). Speciellt kan det ju vara så att logiska maskiner, utan känsloliv och samvete, inte har fantasi nog för att kunna programmera en värld som skulle kännas helt "rätt" för en människa.

 

Doctor Who

Det finns en brittisk TV-serie som jag är lite svag för. Den kallas Doctor Who. Utrymmet tillåter inte att jag förklarar några detaljer om serien (den intresserade läsaren kan googla), mer än att det handlar om science fiction.

I ett av äventyren befinner sig hjälten (kallad "The Doctor," dvs Doktorn) tillsammans med sin kvinnliga följeslagare Clara ombord på en forskningsstation uppe vid Nordpolen. Hela besättningen, inkluderande våra två hjältar, har hamnat i ett drömtillstånd genom Aliens med starka telepatiska krafter. Dessa Aliens kallas "Drömkrabbor", eftersom de ser ut lite som krabbor. De lägger sig över ansiktet på människor och sticker in ett rör i hjärnen, som de sedan långsamt suger ut (trevligt vad?). Eftersom de här varelserna, som är i högsta grad intelligenta, inte har kapacitet att kontrollera sitt byte med fysisk styrka, så inducerar de ett drömtillstånd i offret. Drömmarna är synnerligen trevliga, ja de är så trevliga att även om man misstänker att det handlar om en dröm som leder till döden, så vill man ändå inte vakna. Detta gör att offret håller sig lugnt under det att hjärnan sakta, sakta förtärs. Drömkrabborna har också förmåga att skapa "shared mental states", dvs delade mentala tillstånd, så att offren kan interagera med varandra i sina drömmar (dvs lite grand som Matrix).

Doktorn och Clara och forskarna sitter och samtalar vid ett bord. De diskuterar huruvida de befinner sig i en dröm eller i verkligheten och hur man skall kunna avgöra vilket. Diskussionen är faktiskt ganska intressant. Bl a så säger Doktorn:

Drömkrabborna försöker att göra drömmen så verklig som möjligt för att hålla dig fången i drömmen. De skapar drömmar inuti drömmar så att man aldrig kan vara säker på om man verkligen är vaken. Men din hjärna känner på sig att något är fel, ditt undermedvetna kämpar mot. Det är din själ som försöker säga till dig att detta inte är verklighet [och här bugar sig varje ideolog med självaktning av stum beundran].

The Doctor kommer då på ett lackmustest. Ombord finns 4 forskare och forskningsstationens manual (som har 200 sidor) finns i 4 exemplar. Han ber därför forskarna att gå och hämta sina manualer. Och sedan ber han Clara att säga en siffra mellan 0 och 200. De 4 forskarna skall nu slå upp sin manual på denna sida och säga första ordet som står där. De kommer givetvis ihåg hur manualerna ser ut på utsidan, men de kan inte manualerna utantill. Om detta är en dröm så menar Doctor Who att själva innehållet i manualerna kommer att fyllas i av respektive persons fantasi. Och att alla fyra forskarna skulle fantisera fram samma ord på samma sida på exakt samma plats på denna sida, framstår som i stort sett uteslutet. Dvs om de fyra anger olika ord, blir slutsatsen att man befinner sig i en drömvärld. Och är orden samma, ja då befinner man sig i verkligheten. De visar sig att de 4 personerna svarar med 4 olika ord. Alltså befinner man sig i ett drömtillstånd.

Givetvis kunde man tänka sig att drömkrabborna varit ännu smartare och att telepatin fungerat ännu mer avancerat, så att de 4 personerna säger samma ord. Men i så fall får man försöka hitta något annat sätt att avslöja den falska verkligheten. Ju smartare den som skapat den artificiella verkligheten är, desto smartare måste man ju själv vara för att avslöja den. Vilket är självklart. Men nu är det själva principen vi talar om. Och den hoppas jag har framgått.

 

Flygsimulatorer

Låt mig nu ge ett exempel, hämtat från verkligheten, på hur det skulle kunna vara möjligt att avslöja en simulerad verklighet. Huruvida ett visst test kommer att kunna avslöja en simulerad verklighet beror givetvis på hur välprogrammerad simulationen är.

Yrkespiloter gör regelbundet Periodic Flight Training (PFT) i simulator. Profesionella flygsimulatorer (s k full-flight simulators) kostar runt 150 miljoner kronor och har även rörelse implementerad. När man taxar ut känner man skarvar och ojämnheter i taxibanan och när man drar på för start, trycks man bakåt mot ryggstödet. Allt detta åstadkommes genom att simulatorn lutar eller gör små rörelser vertikalt eller horisontellt för att lura våra balansorgan. Detta sker genom att simulatorn är monterad på ett antal ben med kraftiga och snabba hydraulkolvar.

En full-flight Airbus 320 simulator. "Huset" till höger i förgrunden (4) innehåller kringutrustning till simulatorn (hydraulpumpar, datorer etc). I bakgrunden ser vi själva simulatorn på sina hydraulben. Ingången till simulatorn är vid 1. I sitt viloläge har simulatorn ungefär som en brygga eller landgång (2) mellan plattformen till vänster i bilden (6) och själva simulatorn. När simulatorn är i drift fälls landgången upp (som i bilden) och simulatorn kan röra sig fritt i alla leder. Vi ser ovan att simulatorn lutar ganska kraftigt när bilden tas (träning pågår således), vilket för de piloter som tränar skapar ett intryck av g-krafter (acceleration, retardation, svängar, etc). Simulatorn kan också göra snabba, vertikala rörelser för att simulera turbulens eller när man vid landning sätter planet på banan etc. Piloterna som tränar sitter vända åt höger i bilden (mot det stora fönstret — 5), dvs simulatorn lutar "framåt" sett utifrån piloternas perspektiv. När simulatorn lutar framåt simuleras inbromsning (t ex i samband med landning) eller att planet dyker.

Innanför 3 (den rundade utbyggnaden som sträcker sig runt hela högra sidan av simulatorn, dvs den sida som är vänd mot fönstret) finns projektionsduken, vilken normalt är cylindrisk eller sfärisk eller ibland asfärisk (dvs har olika krökningsradier på olika ställen). I allmänhet har man flera projektorer (6 st är ganska vanligt), som oftast är placerade på taket av simulatorn. Formen på projektionsduken gör att man får en bild utan förvrängningar och synliga "skarvar" mellan de olika projektorerna. Plus att man dessutom får en djupkänsla i bilden. Projektionsdukens form är mycket kritisk och konstruktionen måste vara väldigt exakt (bråkdelar av millimetrar).

Oxford Flight Academy (som tidigare hette SAS Flight Academy) på Arlanda har (eller i varje fall hade när jag var där för ett antal år sedan) 13 full-flight simulators (för olika flygplanstyper). Jag har några timmar flygtid i MD-80 och DC-10 simulator där och kan intyga att realismen är nästan kuslig.

Simuleringen är oerhört realistisk och givetvis simuleras också det visuella. Om man skulle söva ner en pilot och sedan väcka upp vederbörande i cockpit (eller på flight deck som man ofta säger idag) för att genomföra en start, kanske det skulle ta en stund innan piloten skulle kunna avgöra om han sitter i en flygsimulator eller i ett verkligt flygplan (simulatorcockpitar är helt enkelt riktiga cockpitar så det går inte att avgöra om det är simulator eller verklighet genom att hitta fel på instrumentpanel etc — jag bortser från att det i simulatorn, bakom flight deck, sitter en simulatorinstruktör, men det skulle inte vara svårt att bygga om simulatorn så att den ser äkta ut, även när piloten vänder sig om). En modern flygsimulator avspeglar den flygplanstyp som skall simuleras väldigt väl. En professionell flygsimulator testas regelbundet av kontrollanter med hjälp av mätinstrument. Om den inte avspeglar det verkliga planet med tillräckligt hög precision, förlorar den sin certifiering och får inte användas för träning av yrkespiloter.

Jag har en god vän som arbetade som pilot på SAS under en stor del av sitt yrkesliv. Enligt denne finns vissa situationer som inte simuleras helt korrekt i en full-flight simulator (situationer som planet under normal flygning inte hamnar i, det kan t ex vara extremt höga anfallsvinklar, dvs stor nose-up eller svängar med stor bankning/lutning). En pilot som normalt flyger en viss flygplanstyp yrkesmässigt, t ex Boeing 737, kan därför försätta planet i ett sådan läge och direkt konstatera att detta är en simulering och inte verklighet. Givetvis skulle det gå att förbättra simulatorprogrammet men då kommer man säkert att kunna hitta andra svagheter i programmet.

Eftersom tyngdkraften används för att simulera acceleration och g-krafter i en full-flight simulator, kan man aldrig få mer än 1g (jordens tyngdkraft). Genom att göra en 2g sväng i simulatorn (en ren sväng, dvs utan kasning i sidled, med 60° bankning, ger 2g, oberoende av fart) kan en pilot "känna i baken" att det är för lite g-krafter (1g i stället för 2g) och avslöja simuleringen (Boeing 737 är tillåten för max 2,5g).

På marken blir inte det visuella helt realistiskt. I verkligheten finns ju hur många objekt som helst, både naturliga (buskar, träd, stenar, avbrutna grenar, löv etc, etc, etc) och artefakter (bilar, containers, byggnader, tomma plastpåsar, tomma och halvtomma ölburkar, etc, etc) och även om det visuella är anmärkningsvärt realistiskt i en modern simulator, så ser man, när man t ex taxar, att det är en simulering. Omgivningen är helt enkelt för "prydlig", med för få objekt. Man kanske inte kan sätta fingret på det, men man känner att något inte stämmer. Men väl uppe i luften blir visualiseringen så exakt att det torde vara nästan omöjligt att se att det är en simulering. Givetvis kan man inte simulera när man t ex har solen rakt i ansiktet under flygning. Så starkt ljus kan inte en videoprojektor åstadkomma. Men vid flygning med solen i ryggen eller skymning, natt eller gryning, ja då är det visuella nästan perfekt.

Klicka här för att läsa en något mer fördjupad version av ovanstående text om Full Flight Simualtors.

 

Förintelseförnekarsimulatorer

Låt oss ta ett ytterligare exempel från ett helt annat område. Jag tänker då på Förintelsen. Det finns mängder av mycket välgjorda Förintelseförnekarsimulatorer (analogin med flygsimulatorer är mycket adekvat — konspirationsteorier skapar en simulerad verklighet, som om den är välgjord kan vara svår att genomskåda). Få Förintelseförnekare (fortsättningsvis kallade F-N) totalförnekar att judar skickades till läger och att många dog där. Flertalet är smartare än så. De erkänner att nazisterna mördade judar (och vissa andra grupper), men menar att det bara handlade om några hundratusen eller färre. Och så finns det de som erkänner att kanske någon eller några miljoner judar dog, men menar att det inte handlade om systematisk utrotning (i bl a gaskammare), utan om svält och sjukdom. Det var ju svält också i Tyskland under kriget, och givetvis prioriterade inte nazisterna judars överlevnad på etniska tyskars bekostnad (man erkänner således att judar internerades i läger men inte att nazisterna medvetet strävade efter att utrota det judiska folket). Ofta har F-N en massa mer eller mindre listiga argument (precis som vid alla framgångsrika konspirationsteorier). Den som vill läsa mer om detta och hur man kan argumentera mot F-N, kan gå till min avdelning om Förintelsen. Vissa av F-N:s argument kan, när man hör dem första gången, verka nog så starka och genomtänkta (t ex det helt korrekta påståendet att betongen i vissa byggnader i Auschwitz är av en typ som inte fanns före eller under Andra Världskriget — vilket tycks implicera att dessa byggnader har byggts efter kriget), men faller när man analyserar dem närmare (se punkt 15 i min artikel om Förintelsen — länk ovan). Bemöter man argumenten, kommer F-N ofta med nya argument och det hela fortsätter hur länge som helst. Detta gäller ju alla fanatiska ideologier, varav förnekandet av Förintelsen utgör en bland många. De kraftfullaste argumenten, för eller mot att Förintelsen ägt rum, handlar emellertid inte om detaljer (som betongkvaliteten i Auschwitz) utan är av mer övergripande karaktär. Den typen av argument är betydligt svårare för F-N att vederlägga på ett trovärdigt sätt. Låt mig ge ett exempel:

Antag nu att Förintelsen aldrig ägt rum. Med Förintelsen menar jag då att nazisterna avsiktligt med olika medel — massarkebuseringar, svält, gasning, gift, nackskott, slavarbete etc — försökte utrota det judiska folket (att jag huvudsakligen talar om det judiska folket här beror på att ytterst få F-N förnekar att romer och homosexuella och ryska krigsfångar mördades av nazisterna — bara det utgör ett starkt argument mot F-N). Om Förintelsen bara var en myt, hade det funnits mängder av tyskar (och österrikare — Österrike var lika inblandat i Förintelsen som Tyskland) och tyska (och österrikiska) organisationer, som arbetat/arbetar på att avslöja "Förintelsebluffen". Inte för att de hatade/hatar judar eller var/är nazister, utan för att de var/är sanningssökare och för att de ville/vill rentvå Tyskland (och Österrike) från en osann och orättfärdig anklagelse. Men så är inte fallet. Inte en enda framstående tysk (eller österrikisk) författare, konstnär, politiker, journalist etc har någonsin förnekat Förintelsen. Ja de har inte ens förnekat dess omfattning (att mer än 6 miljoner judar mördades). Inte heller höga SS-officerare, vilka efter kriget åtalades för delaktighet i Förintelsen (som Adolf Eichmann och Frank Stangl m fl), förnekade Förintelsen. De lydde bara, enligt egen utsago, order och vissa av dem (t ex Stangl) sade sig inte ångra någonting, och var t o m stolta över att ha gjort sin plikt mot fosterlandet.

Tyskland har (till skillnad från Österrike) på många olika sätt erkänt sin skuld till det judiska folket. Och bl a betalat enorma skadestånd till överlevare. Och studerar man Förintelseförnekarna (jag har själv träffat på ett antal, både personligt och via mail och via böcker) så finner man ganska snabbt att de alla är antisemiter, och att de dessutom ytterst sällan är tyskar eller österrikare, utan kanadensare (väldigt många), fransmän och engelsmän plus hela arabvärlden (med ytterst få undantag).

Vid ett studiebesök i Auschwitz pratade jag lite med den polska guiden efter att guidningen var klar. Jag frågade då bl a om hon hade stött på några Förintelseförnekare i sitt arbete. Hon berättade då att hon arbetat som guide i Auschwitz i 20 år och att hon guidat ganska många F-N. Och så sade hon, "Det märkliga är att nästan alla har varit kanadensare". Det betyder givetvis inte att alla F-N är kanadensare, men det borde rimligen antyda att det finns en större proportion F-N i Kanada än i övriga länder (dvs länder från vilka människor reser till Auschwitz — muslimska länder ingår givetvis inte, men där vet vi av andra skäl att de allra flesta är F-N).

Sammanfattning: Hade Förintelsen inte ägt rum, hade den absolut största andelen Förintelseförnekare varit tyskar eller österrikare och inte kanadensare, engelsmän och fransmän och muslimer!!! Och då hade inte alla Förintelseförnekare varit antisemiter utan vanliga tyskar/österrikare som ville rentvå sitt land från en falsk och orättvis anklagelse.

För mig utgör ovanstående ett absolut, bindande bevis för att Förintelsen ägt rum. Det behövs inga flera observationer eller diskussioner. Argumentet ovan vore fullt tillräckligt för att jag skulle vakna upp ur Förintelseförnekarsimuleringen (om jag levde i en sådan). Varje försök att bortförklara ovanstående, leder med nödvändighet till så långsökta argument att t o m Sällskapet Platta Jorden kommer att framstå som förnuftiga, ärliga sanningssökare i jämförelse.

 

Fortsättning följer...

Ovanstående resonemang är en illustration (eller snarare liknelse — snälla, försök tolka detta välvilligt, alla liknelser har svagheter och brister) av hur jag tänker mig att någon skulle kunna genomskåda Matrixsystemet. Jag tänker mig alltså att någon, som lever i Matrixvärlden, genom liknande observationer och övergripande resonemang, utan input utifrån, så småningom inser att något inte stämmer och att man lever i en gigantisk bluff.

I nästa artikel (dvs nr 3) i denna serie skall vi lämna sagans värld och titta på några konkreta exempel hämtade från verkligheten.

 

Fortsätt till del 3, Matrix in real life

 

Tillbaka till "Töööt, Töööt, Töööt... Varningslamporna blinkar, sirenerna tjuter".
Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.