"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Matrix in real life

Del 3 av en berättelse i fyra delar.

 

Låt oss nu tillämpa vår diskussion om Matrixvärlden på den verkliga verkligheten. Jag ber om ursäkt för att artikeln bleev sååå lååååång... Förlåt, förlåt!

 

Det kristna perspektivet

Vi börjar med att helt kort sammanfatta hur Bibeln ser på världen. Självklart tror inte alla mina läsare att Bibelns världsbild är sann. Men det spelar ingen roll just nu. Vi kan helt enkelt antaga att den är sann, och sedan se vad detta får för konsekvenser (ett vanligt förhållningssätt när man arbetar vetenskapligt).

Enligt Bibeln är världen skapad av en god, allsmäktig, kärleksfull Gud, som inte kan ljuga utan som alltid talar sanning. Bakom, eller vid sidan av, den fysiska skapelsen finns en andlig verklighet, som inte är uppbyggd av materia och energi och som inte utgör en del av den vanliga rum-tiden. Där finns förutom Gud andra andliga varelser, bl a änglar vilka kan ses som Guds medhjälpare.

Gud existerar således utanför rum-tiden och är därmed evig och alltestädes närvarande. Den andliga verkligheten kan i viss mån växelverka med den fysiska verkligheten. Människan, som lever i den fysiska världen i den fyrdimensionella rum-tiden, är skapad till Guds avbild, dvs har många (men inte alla) av Guds egenskaper. Gud älskar människan och vill hennes absolut bästa. Efter Skapelsen gav Gud planeten Jorden till människan att förvalta.

Existensen av en andlig verklighet, utanför vår rum-tid och "parallell" med vårt universum, kanske känns svår att acceptera. Men i själva verket är detta scenario inte ett dugg mer absurt än de teorier för parallella universum som vissa forskare arbetar med idag. I dessa parallella universum finns en annan rum-tid än i vårt. Och där kan också existera helt andra naturlagar än i vårt universum. Så att principiellt avfärda existensen av en andlig verklighet utanför vår rum-tid utifrån förment vetenskapliga skäl eller av förnuftsskäl, är inte speciellt förnuftigt. Det visar snarare på att man har förufattade meningar eller ideologiska låsningar än på den öppenhet som kännetecknar allt sant vetenskapligt arbete.

En ytterligare andlig aktör är Djävulen, också kallad Lucifer, Satan etc. Denne, som helt enkelt är en fallen ängel, som ville göra sig själv till Gud, är enbart ond. Djävulen kallas av Jesus för "lögnens Fader". Djävulen ljuger t o m när han talar sanning, eftersom han förvränger sanningen så skickligt att den blir lika falsk (om inte falskare) som en lögn. Djävulen skulle med andra ord bli en mycket framgångsrik journalist och vinna alla journalistpriser som finns, om han satsade på den banan. Djävulen vill förstöra den värld som Gud skapat (ibland undrar man om våra journalister och politiker möjligen också har samma mål). Vid syndafallet lurades människan att överlämna jorden till Djävulen. Denne hatar människan (Djävulen hatar allt som Gud älskar) och vill att hon skall lida så mycket som möjligt.

Ännu en andlig aktör är Jesus Kristus — Guds Son, och själv Gud. Genom sin död på korset och sin uppståndelse bröt Jesus Djävulens fysiska makt över jorden och denne kan därför numera inte agera fysiskt, annat än by proxy, dvs genom människor som är influerade eller kanske rent av styrda av honom (som Hitler, Stalin, Mao, seriemördare, ja alla ondskans representanter här på jorden). Djävulen kan bara influera de människor som av fri vilja låter honom göra detta, dvs som låter sig påverkas (Jesus säger att inget ont kan komma in i en människa om hon inte själv släpper in det). Gud å sin sida vill ha en personlig (frivillig) relation med varje människa, grundad i sanning och kärlek, vilket är en förutsättning för att Gud skall kunna rädda henne undan ondskans konsekvenser (jag kan inte här gå in på alla aspekter av den kristna världsbilden och hänvisar läsaren till mina sidor om kristen tro — se menyn i vänstra ramen). Bibeln säger bl a:

Ty denna världens gud [dvs Satan] har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. (2 Kor 4:4)

Denna vers säger således att den människa som inte böjt knä för Gud är förblindad. Manipulerad av Djävulen. I detta perspektiv kan man säga att den icke troende människan är manipulerad, ungefär som i Matrix. I föreliggande resonemang skall vi undersöka om det finns några observationer som stöder ett sådant scenario. Dvs observationer som utgör starka indicier på att det bibliska scenariot är sant. Analogt med föregående artiklar i denna serie. Observera — den ärlige sanningssökaren kan inte utesluta något alternativ, hur orimligt man än må tycka att detta är. Alla möjligheter måste undersökas förutsättningslöst.

När man som jag påstår att människor är förblindade och manipulerade, reagerar den som känner sig träffad ofta starkt och upprört. "Skulle jag vara förblindad? Så kränkande att säga så! Jag känner mig fruktansvärt kränkt och kräver en ursäkt! Dessutom är jag helt säker på att jag inte är manipulerad eller lurad." Låt mig då påminna läsaren om att definitionen av att vara bedragen är att man inte vet om att man är bedragen. Vet man om att man är bedragen, då är man ju inte bedragen, eller hur?! Så att man upplever sig som icke bedragen säger ingenting. Frågan huruvida man är bedragen eller ej måste avgöras i den anda som jag försöker förmedla i denna serie artiklar.

Om det kristna scenariot är sant, förväntar vi oss att observera vissa saker. T ex att Djävulen, Guds och människans fiende, gör allt för att bedra de icke-troende så att de skall känna avsmak gentemot kristendomen (samtidigt som de gärna får dras till andra religioner). Guds fiende vill också få de som redan är kristna att lämna sin tro, genom att sätta press på dem på olika sätt. Dels genom förföljelse och massakrer. Detta har skett och sker även idag i områden kontrollerade av islam och fanatisk marxism — enligt Open Doors World Watch List 2019 förföljs just nu 245 miljoner kristna i 50 länder och många kristna flyr från islamländer (Nordkorea, som är ett av de värsta länderna när det gäller förföljelse av kristna, är f ö i stort sett omöjligt att fly från). Ett annat sätt att sätta press på kristna sker, genom att de blir förlöjligade och hånade för sin tro. En ytterligare metod är att samhället/omgivningen pressar eller förleder eller förför dem att begå handlingar, som bryter mot deras tro (t ex aborter, titta på pornografi etc, etc), så att de skäms inför Gud och slutar be och gå i kyrkan, eftersom de inte vågar möta Gud (detta är en av Djävulens favoritmetoder och antagligen den som är mest framgångsrik). Och genom att man låter inflytelserika och kända personer uttala sig negativt om den kristna tron. Och genom att ständigt visa tv-dramer och dokumentärer där kristna och kristendomen framställs negativt. Och genom att man för fram "vetenskapliga" argument som påstås bevisa att kristendomen omöjligen kan vara sann (typ; vetenskapen har bevisat att det inte existerar något andligt, all forskning visar att Bibeln är falsk etc, etc). Här spelar evolutionsteorin en framträdande roll. Antalet dokumentärfilmer och diskussionsprogram som visas på SVT:s kanaler, där man menar sig, direkt eller indirekt, "bevisa" att kristendomen omöjligen kan vara sann, är legio. På min hemsida och blogg har jag oräkneliga exempel på detta.

 

Angrepp på kristendomen — kristna är ogenerösa, kristna är korkade

2015 publicerades en undersökning som påstods visa att barn till religiösa föräldrar var "ondare" (dvs mindre generösa) än barn till ateistiska föräldrar. En forskargrupp hade gjort experiment på 1200 barn i åldern 5-12 år genom att mäta hur villiga de var att dela med sig av klistermärken till andra barn. Undersökningen redovisades i de flesta mainstream media. Tidskriften The Economist skrev t ex (jag ger inga länkar, detta har stått i alla media och det är bara att Googla så hittar man hur mycket som helst):

Barn till icke troende var signifikant mer generösa än barn till troende. ...en regressionssanalys av dessa barngrupper visar att deras generositet var inverst korrelerad till religiositeten i deras hem [dvs ju mer religiösa föräldrarna var, desto mindre generösa var barnen]. Man konstaterade också att kristna barn var något mer generösa än muslimska barn men att skillnaden inte var statistiskt signifikant.

Givetvis gottade sig ateistiska (man kan nog säga kristendomshatande utan att överdriva), vänsterliberala publikationer som Aftonbladet och Dagens Nyheter åt denna undersökning (den senare tidningen är idag nästan sämre än Aftonbladet — bra marscherat Wolodarski! Grattis! Från Sveriges kanske bästa dagstidning till en slasktratt för fake news). En förnuftig och ärlig och kunnig människa vet emellertid, att man måste ta den här typen av undersökningar med en stor, stor nypa salt. Att dela med sig av klistermärken i en laboratoriemiljö är inte samma sak som att dela med sig till verkligen behövande människor i en verklig situation (en person kan vara oerhört generös, men när denne t ex spelar kort delar vederbörande inte med sig av sina ess och i schackspel gjorde kanske även Moder Theresa sitt bästa för att vinna — det är en avgrundsskillnad mellan lek och allvar). Man kan dessutom i princip bevisa i stort sett vad som helst med statistik (det har faktiskt varit en del intressanta artiklar i Nature om detta under senare år). Dessutom, när jag läste om undersökningen i Nature, uttryckte man sig där betydligt mer försiktigt än slaskpressen (dit man väl idag måste räkna AB och DN).

Vad man menar med religiös är dessutom en stor svaghet i undersökningen. Detta är ett mycket vagt begrepp som är svårt att definiera exakt. Kristendomen handlar i första hand inte om dogmer eller kyrkobesök utan om att ha en kärleksrelation med Gud och Jesus. De finaste kristna människor jag träffat, har inte framstått som speciellt religiösa (dvs uppvisat en massa yttre tecken på sin stora andlighet). Hur mäter man den äkta varan? Hur avgör man om en person är en äkta kristen, dvs har sina rötter i Jesus Kristus? Att vara medlem i ett kristet samfund är inte nödvändigtvis samma sak som att vara en sann kristen. Att ha en stark tro innebär inte heller automatiskt att man är en äkta kristen. Även de onda andarna tror på Gud, och darrar, står det (Jak 2:19). Jag tvivlar på att de som gjort undersökningen varit kapabla att definiera religiositet på ett meningsfullt sätt. Skall man hitta korrelationer med statistiska metoder, måste man ojektivt kunna kvantifiera sina begrepp, dvs i det här fallet mäta religiositet, så att man kan tilldela varje individ ett mätetal (typ 3,85 kilohalleluja). Och dessutom göra en kvantifiering som är meningsfull. Jag tvivlar på att de haft någon relevant metod för att mäta "religiositet". Ja, jag tvivlar på att detta överhuvudtaget vore möjligt. Om det existerar en övernaturlig Gud, som inte kan rymmas inom den vetenskapliga metodens ramar (kunde Gud rymmas där vore Han inte övernaturlig), hur skulle då människors relation till denne Gud kunna fångas med våra mätinstrument? Antalet kyrkobesök per vecka, eller hur många timmar man läser Bibeln per dag avspeglar inte vilken relation man har till Gud. Och inte heller hur många Biblar man har i bokhyllan. Lika lite som volymen producerad tårvätska visar hur mycket man sörjer en person som gått bort.

Dessutom: Kristendomen är inte en religion. Kristendomen är en relation!

Nu skall jag inte gå in närmare på den här undersökningen. Den utgör bara ett exempel bland många på samma tema. Det var f ö inte länge sedan en annan undersökning (som också AB och DN gottade sig åt) hade kommit fram till att religiösa människor är mindre intelligenta än icke religiösa. Mums, sa ateisten.

Även om det nu skulle vara sant att kristna i genomsnitt är mindre intelligenta (mätt med någon viss typ av test) än ateister så säger det inte så mycket (intelligenstester tenderar dessutom att prioritera analytisk intelligens och bortse från mer svårmätbara faktorer som vishet, förstånd och intuition). Det är förmodligen svårare för intelligenta människor att bli kristna av flera skäl. Och då inte av intellektuella skäl utan av helt andra, personliga skäl. Dessa är ofta medvetna om sin intelligens och inte så sällan leder detta till högmod (ibland av megalomaniska proportioner — speciellt gäller detta unga killar i åldern 16-25). Att ödmjuka sig inför Gud är antagligen svårare för en sådan person. Dessutom har intelligenta personer större förmåga att lura sig sjäva, eftersom deras intelligens gör att de kan försvara även de mest absurda och felaktiga åsikter (klicka här för att läsa mer om detta intressanta fenomen). En ytterligare faktor är att det ofta finns ett starkt grupptryck i intellektuella kretsar. Om en person på en akademisk institution skulle berätta att han blivit personligt kristen och kanske t o m gått med i en frikyrkoförsamling, skulle många kollegor och vänner ta avstånd från denna person och anse att han förmodligen blivit galen (något som jag själv fick uppleva när jag blev kristen).

Den avgörande frågan är emellertid inte medelintelligensen hos kristna respektive ateister utan huruvida kristendomen är så irrationell och uppenbart felaktig så att varje intelligent människa omedelbart måste genomskåda detta. På min hemsida och även i bloggen har jag ett antal artiklar som visar att detta inte är sant. Egentligen behöver man bara ta ett enda exempel, Kurt Gödel. Denne var matematisk logiker och förändrade hela vår syn på matematikens natur, när han på 1930-talet upptäckte det som brukar gå under namnet Gödels sats. Gödel var utan tvekan en av de skarpaste hjärnorna på 1900-talet och hans logik var omutlig. Han vägrade t ex att bli amerikansk medborgare, eftersom han upptäckt en logisk motsägelse i USA:s författning (givetvis hade han rätt). Samtidigt var han en varm kristen (dvs inte bara medlem i ett samfund utan också en sant troende). Kunde Gödel tro på Bibelns Gud, ja då finns det definitivt inga logiska hinder för att tro på Bibelns Gud. F ö så handlar 2/3 av allt som Isaac Newton skrev om Gud och 1/3 om matematik/vetenskap. Newton, som uppenbarligen trodde på Bibelns Gud, räknas som en av alla tiders främste fysiker och matematiker. Huruvida vi böjer knä för Jesus Kristus, beror definitivt inte på intelligens eller utbildningsnivå. Det handlar om helt andra saker; moral, kärlek, ärlighet, sanningssökande, ödmjukhet och många andra faktorer.

Dessutom så handlar det ytterst om huruvida kristendomen är sann eller ej och inte om vad vi människor anser vara rimligt eller orimligt eller hur intelligenta eller generösa kristna är. Om det de facto existerar en Gud, och om Bibeln är denna Guds ord till människan, ja då är det så. Då har alla ateister fel. Och om den objektiva sanningen är att Bibelns Gud inte existerar ja då är det så (kanske finns det då någon annan gud eller gudar eller också finns inget övernaturligt alls). Vi har att böja oss för sanningen. Det är således en sanningsfråga och våra förutfattade meningar har ingen som helst utslagsröst när det gäller huruvida kristendomen är sann eller ej!

 

Alla religioner och ideologier är inte likvärda

Här är det kanske dags för ett klarläggande. Alla religioner är inte likvärda. Alla religioner leder inte till generositet eller godhet eller en bättre värld.

Häromdagen (4/1 2019) hade Science en artikel i ämnet arkeologi. Forskare har hittat ett tempel i Mexiko, där man omkring år 1000 tillbad en flådd gud (dvs en gud som inte hade någon hud). I tillbedjan av denne gud (Xipe Totec) ingick att man på altaret dödade människor och sedan flådde dem. Prästerna tog sedan på sig deras skinn för att behaga den flådde guden. För mig kan en sådan religion karakteriseras av två ord; vidrig och ondska!

Samma sak gäller ideologier. Ofta likställer man fundamentalism med fanatism och ondska. Det är fel. Helt fel! Fel! Fel! Fel! Fel! Begreppet fundamentalism är ett etiskt/moraliskt neutralt begrepp. Det betyder bara att man ansluter sig till en tros eller en ideologis fundament. Ju mer fundamentalistisk man är (ju mer man nitälskar) för en ond religion/ideologi, desto ondare blir resultatet. Och ju mer fundamentalistisk man är för en god religion/ideologi, desto godare blir resultatet (vilket givetvis är självklart, om man nu orkar tänka efter halvvägs vad näsan räcker). Jesus säger, "På frukten känner man trädet". Det jag försvarar här är inte alla ideologier/religioner. Jag försvarar den kristna tron. Och med denna menar jag inte den Svenska Kyrkans lednings tro. Den har föga med Jesu lära att göra (och mer att göra med vad som är politiskt korrekt för stunden — för vår nuvarande ärkebiskop och hennes likar tycks de åsikter Aftonbladet godkänner väga tyngre än Jesu Kristi egna ord!!!). För mig och alla troende kristna definieras kristendomen av Jesu egna ord, hur obekväma och politiskt inkorrekta de än må vara. Och med Jesu egna ord menar jag då det budskap som förmedlas av Jesus Kristus genom i första hand Evangelierna.

 

En helt vanlig svensk

Och nu kära läsare, efter denna trevande inledning, skall jag försöka förklara vad jag egentligen menar med denna artikel, ja hela serien av fyra artiklar

Antag att vi har en genomsnittlig svensk, som vi kallar A. Denne har aldrig pratat med en vettig kristen (som har en genomtänkt och levande tro — dvs som har fått möta Jesus i sitt hjärta). Under hela sin skoltid, under tiotusentals timmar av TV-tittande och tidningsläsande, har A bombarderats oavbrutet med miljoner små nålstick mot kristendomen (och även mot USA, Israel och mycket annat som ogillas av vänsterliberalfascisterna). Varje nålstick (små vinklade nyanseringar i nyhetsrapporteringen t ex) kanske inte betyder så mycket, men långsamt har A:s sinne förgiftats. Personen ifråga (läsaren märker kanske att det är jobbigt att undvika ordet "hen", vilket är ett praktiskt ord, men som tyvärr har alltför mycket associationer till vänstervulgärfeminism etc för att jag skall vilja använde det) har bara läst böcker som är negativa mot och underminerar den kristna tron. En del av dem drar blankt mot kristendomen och anser sig bevisa att Jesus inte ens funnits (även ateistiska teologer och historiker är övertygade om att Jesus existerat). Eller också är de fulla av sockersött nonsens om kristendomen. Det kan röra sig om romaner som handlar om fascinerande bibliska gestalter som Maria Magdalena eller Job, men där storyn mer bygger på författarens fantasi (ofta med undertoner av new age eller ateism) än på Bibelns skildringar av dessa personer. Men bakom det sockersöta "nonsenset" (av mig påhittat ord) finns vassa huggtänder, vars mål är att skapa tvivel och i förlängningen slita sönder den kristna tron. Slakta den. Skapa förakt och motvilja mot den. Och få kristna att skämmas över den. Nästan överallt i det svenska samhället (media, fiction, läroböcker på alla stadier, ja även på universiteten, i den allmänna debatten) framställs kristendomen som en falsk, korkad (mer eller mindre), ond, negativ, egoistisk, intolerant religion, utan något existensberättigande, som vi måste bli av med för gott så snart som möjligt. Undantag från detta sätt att betrakta den kristna tron finns, men är få. Jag har full förståelse för att många går på detta. De orkar inte sätta sig in i alla argument för och emot kristendomen (och har säkert inget intresse heller, eftersom de är övertygade om att kristendomen är precis sådan som den framställs i det offentliga rummet).

På min hemsida ger jag mängder av exempel på hur kristendomen vantolkas, hur den framställs på ett falskt sätt, hur man lägger ord och åsikter i munnen på kristna, som få eller ingen kristen säger eller har. Och hur man som ovan, genom undersökningar av olika slag, försöker misskreditera kristendomen och visa att den är en ond faktor i världen. Och om den inte är ond så är den korkad. På alla sätt attackerar man kristen tro. Kristna som tror på en Skapare framställs som en fara för mänskligheten (och okunniga, fanatiska och dumma i huvudet). Samtidigt som kritiken mot andra religioner är tämligen lam och försiktig (om den ens förekommer). Och islam, där man verkligen kan tala om en ond religion, seglar i sin egen gräddfil. Aldrig nämns att runt 270 miljoner människor slaktats av islam under denna religions hittillsvarande utbredning (jihad). Aldrig nämns att kanske så mycket som 40 miljoner svarta afrikaner blev slavar i islamvärlden (den muslimska slavhandeln i Afrika pågick i över 1000 år). Samtidigt som man framställer Europas och USA:s slavhandel som historiens värsta illdåd. Jag försvarar inte det senare, men vill påpeka att totalt transporterades mellan 280 000 och 600 000 svarta till USA (resten av de 9-12 miljoner svarta som transporterades över Atlanten hamnade huvudsakligen i Brasilien och Västindien). Varför nämns bara slaveriet i det kristna USA, men aldrig, aldrig, aldrig slaveriet i islamvärlden (som f ö pågick långt in på 1900-talet — i Saudiarabien förbjöds slaveriet 1962 och i Mauretanien 1981 för att ge några exempel)? Dessutom, som jag påpekar på andra ställen, så kastrerade muslimerna de manliga slavarna, varav en stor procent dog av själva ingreppet (man räknar med minst hälften). Idag finns i stort sett noll (0) procent svarta afrikaner i Nordafrika (från Marocko i väster till Egypten i öster), där merparten av slavarna hamnade. Varför, varför, varför nämns aldrig, aldrig, aldrig islams slavhandel? Läsaren kan ju fundera över det en stund!

Dessutom hade de svarta afrikanerna själva slavar! Och de svarta afrikanerna var djupt insyltade i den transatlantiska slavhandeln. De slavar som skeppades över Atlanten hade fångats in av slavhandlare från andra afrikanska folkgrupper (eller stammar eller vad man nu säger för att vara politiskt korrekt). Dessa transporterade sedan slavarna till kusten och levererade dem till slavskeppen. Ondskan, käre läsare, är ett allmänmänskligt problem och inte begränsad till vita, kristna europeiska män! Det finns skitstövlar av alla färger (och även kön)!

Tänk nu på den genomsnittlige svensk jag beskrev ovan, dvs herr A. Som aldrig talat med en riktig kristen och som hela sitt liv matats med negativa påståenden om kristna och om den kristna tron. Tittar man på en deckare t ex, och det finns med en präst i persongalleriet, så blir man förvånad om prästen inte visar sig vara mördaren. Självklart tror inte folk som ser en sådan film att alla präster är mördare. Men detta och liknande utgör små, små nålstick, som långsamt förgiftar människors sinnen och (omedvetet) skapar en negativ inställning till troende kristna. Man kan säga att den genomsnittlige svensk jag talar om lever i en slags Matrixvärld, en pseudovärld, som har föga med sanningen att göra. Dvs den sanna sanning som trots allt finns. Kuvösen i Matrix utgörs av samhället och sladdarna mellan Matrixdatorn och personens hjärna utgörs av våra media och den allmänna debatt som förs i vårt land. En del personer som lever i denna värld (den falska, av våra media och kulturpersonligheter och politiker, skapade fiktiva värld) kanske har tur och råkar läsa en bok eller möta någon person som får vederbörande att vakna upp (ungefär som Leo i Matrix väcktes upp av Morpheus). Ett antal personer har, genom min hemsida och blogg, vaknat upp till den verkliga verkligheten. Tack och lov! Sådant fyller mig med både glädje och tacksamhet.

 

Tillbaka till Matrix

Den första person i Matrixvärlden, som genomskådade att han levde i en pseudovärld och lyckades frigöra sig, måste ha gjort detta på egen hand, men det framgår inte hur (jag har sett alla filmerna, men jag kan ju ha missat något). Vederbörande måste således ha hittat något argument som avslöjat Matrixvärlden. Finns det då, överfört på den verkliga världen, på t ex dagens Sverige, något argument, någon observation, som skulle kunna få den genomsnittlige svensken att på egen hand förstå att något är fel. Att den verklighetsbild som målas upp av media och våra politiker stämmer dåligt med den verkliga verkligheten (USA är stora Satan, Israel lilla Satan, kristendomen är falsk och kristna utgör en stor fara för mänskligheten, samtidigt som islam, i denna pseudovärld, är fredens och kärlekens religion, från vilken vi fått nästan all vår vetenskap och all vår matematik, plus att ju fler muslimska män i åldern 18-30 som vi släpper in i vårt land desto bättre kommer vår ekonomi att bli och desto lyckligare blir Sverige). Dvs skulle en vanlig svensk, genom logik och/eller intuition och observationer, kunna inse att något måste vara fel på den verklighetsbeskrivning som media etc förmedlar och som tydligen accepteras av nästan hela svenska folket. Ja, jag anser det. Och då tänker jag på det jag beskrivit ovan. Hur kristendomen hela tiden förlöjligas, bespottas, förringas och fördöms. En ärlig människa borde, när hon ser vad som skrivs om kristna och jämför detta med vad som skrivs om islam och andra religioner, omedelbart inse att något är lurt. Att här försiggår bedrägeri av värsta slag. Varför flyr f ö miljoner människor till Väst från islamvärlden? Varför flyr inte i stället miljoner svenskar och andra européer till islamvärlden (vilket borde vara fallet om den politiskt korrekta synen på islam vore sann)?

Den extremt fientliga attityden gentemot kristendomen och den ofattbart beundrande, sympatiserande och positiva attityden till islam hos stora delar av Västvärldens intellektuella (journalister, akademiker, kulturpersonligheter, politiker) är logiskt och även psykologiskt ofattbar. Speciellt med tanke på att merparten av dessa intellektuella har en världsbild som står långt till vänster. Enligt Karl Marx är islam en feodal relik. Dvs vänstern borde enbart hysa förakt för islam, om de vore konsekventa! Denna observation utgör ett synnerligen starkt indicium för att världen manipuleras, antingen av inomvärldsliga krafter (t ex en elit av rika, inflytelserika, intelligenta personer, vilka manipulerar människor för ett visst syfte) eller av andliga krafter — eller av båda delarna (där kanske eliten manipuleras av andliga krafter och de i sin tur manipulerar...).

Liknande gäller många andra saker, t ex hur media framställer Israel i jämförelse med hur man framställer den muslimska sidan. För att inte tala om den infantila invandringsdebatten i Sverige (och Europa). Varje ärlig människa borde på egen hand kunna inse att något måste vara galet, måste vara fel, allvarligt, allvarligt megafel, när det gäller hur dessa frågor behandlas i det offentliga rummet.

I Matrixfilmerna framgår att vissa av de personer som väcktes upp för att befrias (själva insikten att de levde i en falsk pseudovärld fick de medan de fortfarande låg kvar i kuvösen) hellre ville vara kvar i Matrix' drömvärld, än leva under ständig flykt och umbäranden. De fick då ett ”glömskepiller” och när de "vaknade upp" var de tillbaka i Matrixvärlden igen utan att minnas någonting av sitt möte med de som försökte väcka upp dem. Så fungerar uppenbarligen en del människor även i den verkliga världen.

 

Ett par exempel från min egen erfarenhet

Låt oss nu ta några exempel på observationer som talar för att "något är galet", och som borde trigga varningslarmet hos varje observant och ärlig människa. Först ett par exempel från min egen, direkta erfarenhet.

För ett tiotal år sedan var jag ute på en gymnasieskola för att tala om intelligent design (ID). Några elever skulle skriva ett projektarbete om den till synes eviga frågan om skapelse versus evolution. En del av arbetet bestod i att bjuda in en talare som skulle lägga fram argumenten för ID. Och den talaren var således jag. Rektorn gav tillstånd och skolan skulle stå för min reskostnad och ett överenskommet arvode. Som vanligt väckte detta mycket skarpa reaktioner från en del lärare. Jag klipper lite ur ett tackmail jag fick efter min föreläsning, från en av de elever som anordnat det hela:

..sen tyvärr så "fick" inte vissa komma p.g.a. att deras lärare inte lät dem gå. Hehe...nästan lite skrattretande hur kaotiskt det blev igår och idag imorse alltså. Affischer blev nedrivna av lärare, lärare hotade rektorn med att säga upp sig, kallade detta för idioti framför mig, och manade sina elever att inte komma, samtidigt som de mer eller mindre skällde ut min handledare i projektarbetet för att ens tillåta och godkänna något som detta. Jag kanske berättade lite, men detta är bara en liten del av vad som hände.

Visst är det fascinerande?! Hur kan man hota med att säga upp sig bara för att skolan bjuder in en talare som är kritisk till evolutionen? Den läraren kom dessutom inte till föreläsningen. Han ansåg sig väl inte behöva det, eftersom han ”visste” vilken idiot jag måste vara. Jag menar, endast en idiot skulle ju kunna tvivla på att universum, livet och människan har sitt ursprung i slump och blinda naturlagar. Eller hur….? Det tycks ju i alla fall vara så många evolutionister resonerar. Man kan också fråga sig hur lärare kan gå omkring och riva ned affischer som elever satt upp, och som utgör en del av dessa elevers projektarbete? Min föreläsning var ju dessutom godkänd av skolans rektor. En sådan fanatism talar knappast gott för evolutionssidan.

Samtidigt vill jag uttrycka min stora respekt för skolans rektor, som stod på sig, och trots arga lärare försvarade elevernas (självklara) rätt att få höra den andra sidans synpunkter (utan förvanskningar — när en biologilärare redogör för ID, vilket förekommer, handlar det ofta mer om biologilärarens missuppfattning av ID än om vad ID verkligen står för).

Jag har svårt att förstå och respektera en biologilärare, som vill förbjuda elever att ta del av vissa åsikter, och sedan inte ens försöker sätta sig in i det han vill förbjuda. En biologilärare skall ju föreställa att vara en professionell yrkesutövare, en företrädare för vetenskapen. Det blir ju då ganska förvånande när en sådan lärare beter sig som en fundamentalistisk ideolog eller trosutövare. Biträdande rektor på skolan var med under hela föredraget och efteråt kom hon fram och pratade lite med mig. Jag fick uppfattningen att hon höll med om ganska mycket av det jag sade.

Man kan undra varför denna rädsla? Jag talade i ca en timme och sedan var det en timmes frågestund. Dessa elever har bombarderats med evolutionistiskt och ateistiskt tänkande genom hela sin skoltid, både i skolan och på fritiden (av media, filmer, böcker etc). Dessutom kan biologiläraren använda hur många biologitimmar han vill till att i efterhand försöka smula sönder mina argument (utan att bli emotsagd). Hur kan man då vara så rädd för att låta mig under ett par timmars tid belysa ursprungsproblemet ur ett annat perspektiv? Om eleverna skulle byta sida enbart på grund av mitt föredrag, måste det uppenbart vara något fel på evolutionssidans argument (och då borde lärarna vara tacksamma för detta — åtminstone om de står på sanningens sida). Eller också måste jag vara den skickligaste retoriker och demagog som någonsin existerat (vilket jag definitivt inte är).

Fysikern Lee Smolin skriver i sin bok The Trouble with Physics, "Även den smartaste och mest välmenande vetenskapsman kan gå vilse utan den disciplin det innebär att behöva övertyga skeptiker". Kritik är bra för vetenskapen, ja en förutsättning för att vetenskapen skall utvecklas. En sund teori blir starkare när dess företrädare tvingas tänka igenom sina argument i sina försök att försvara teorin. En teori som fruktar kritiker är en osund teori. Om nu evolutionsteorin är sann och sund, så borde lärarna vid denna skola varit glada för att jag kom dit. Eller hur? Sedan kunde de efteråt (antingen på frågestunden efter min föreläsning eller på senare lektioner) bemött mina argument. Detta hade lett till att eleverna blivit ännu mer övertygade om att evolutionen är den sanna förklaringen till de olika arterna (om den nu är det). Varför tog man då inte detta gyllene tillfälle? Tja, läsaren kan ju filosofera över detta en stund.

Dessutom kan man undra varför inte en enda av de kritiska lärarna kom och lyssnade. Om jag nu är så förvirrad och korkad, som de ville göra gällande, hade väl det bästa varit att under frågestunden ställa mig mot väggen med skarpa argument. Hade nu evolutionsteorin varit så bevisad och ID så korkad, borde de lätt vunnit en argumentering med mig och kanske t o m fått mig att gråtande springa därifrån. Fullständigt tillintetgjord inför alla eleverna. Eller hur?

Psykologer och psykiatriker lyssnar inte bara på vad en patient säger under ett terapisamtal. De observerar också hur patienten reagerar på vissa frågor, dvs inte bara verbalt utan med kroppspråk och annat. Reaktionerna kanske säger mer än patienternas verbala svar. På samma sätt kanske de militanta evolutionisternas reaktioner på varje form av kritik mot evolutionsteorin säger mer än själva orden de säger och skriver. Som i exemplet ovan.

Låt mig berätta ytterligare en erfarenhet inom samma område (dvs ID/evolution). Det jag skall berätta hände också för ett tiotal år sedan. Jag var kallad till en gymnasieskola någonstans i vårt avlånga land. Var spelar ingen roll. Det var två kristna flickor som frågat rektorn om de inte kunde få bjuda in någon talare som presenterade Intelligent Design för eleverna. Rektorn gick med på detta och även på att betala både min resa och ett arvode. Jag hade begärt att det skulle vara frivilligt för eleverna att lyssna på mitt föredrag, eftersom jag inte ville ha elever som bara satt och larvade sig. Bespottare klarar man sig utan. Rektorn gav de två flickorna i uppdrag att tala med inblandade lärare, så att de skulle ge de elever som ville lyssna på mig ledigt från lektionen. När de kom till en av skolans biologilärare så fick denne ett raseriutbrott och började svära åt flickorna och kalla dem alla möjliga saker. Flickorna blev naturligtvis jätteledsna. De berättade för mig att denne lärare normalt var en mycket trevlig och uppskattad lärare. De hade aldrig sett honom bete sig som han gjorde. Lärarens utbrott ledde till att skolans elevråd några dagar senare tvingade honom att be de två flickorna om ursäkt. Inte så kul för honom, kanske. Jag råkade känna en av lärarna på skolan ifråga. Denne var pappa till en av flickorna. Han berättade för mig att han i korridoren hade mött biologiläraren i fråga några timmar efter dennes utbrott. Biologiläraren, som normalt brukade hälsa glatt, såg nu ut som en strykrädd hund. Han mumlade ett tyst hej med nedåtriktad blick och tittade inte ens upp när han hälsade. Han skämdes givetvis. Jag misstänker att han var chockad över sin egen reaktion. "Hur kunde jag reagera som jag gjorde? Hur kunde jag förolämpa dessa fina tjejer?" Jag är övertygad om att det var en gåta för honom varför han reagerade som han gjorde.

Även denna gång underlät de lärare som var mest kritiska att komma till min föreläsning. Min lärarbekante på skolan berättade för mig, när vi talades vid på telefon en tid senare, att en kemilärare på skolan faktiskt varit där och lyssnat. Denne var, såvitt jag kunde förstå, inte troende, men hade ändå sagt att han höll med mig om det mesta jag sade. Och det är så det ofta är. ID är inte speciellt kontroversiellt (om man inte är fanatisk ateist) och är en gammal tanke som redan de gamla grekerna diskuterade Aristoteles menade att förnuftigheten i skapelsen visar att det finns ett Förnuft bakom den. Albert Einstein talade många gånger om att han såg ett överlägset Intellekt bakom vårt universum. Eftersom många människor reagerar som kemiläraren när de för första gången hör någon tala om ID, dvs de tycker inte alls att tanken är orimlig, så gäller det för sanningens fiender att se till så att ingen någonsin får ta del av sådana farliga åsikter.

 

Andliga krafter i verksamhet

Orsaken till dessa våldsamma reaktioner är, enligt min mening, att det är starka andliga krafter i verksamhet när det gäller vissa kontroversiella frågeställningar. Båda berättelserna ovan från min egen erfarenhet borde trigga alla larm som går att trigga. Att människor reagerar som de gör när det gäller vissa frågeställningar pekar på att något är galet. Manipulation sker! Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt...

Det finns vissa områden som tycks vara speciellt kontroversiella och känsliga. Intelligent design/Skapelse/Evolution är ett. Konflikten Israel/palestinier/araber ett annat (jag har sett människor genomgå Doktor-Jekyll/Mister-Hyde-liknande förvandlingar på några sekunder, när de insett att jag har mina sympatier hos Israel). Kristendom/ateism är ett ytterligare. För att inte tala om islam och massinvandringen till Europa av muslimska unga män i soldatålder (som det framför allt handlar om). Det finns ytterligare infektuösa (ett av mig skapat ord) ämnen, som, om någon dristar sig att säga emot dem, kan få kulturelit, journalister och politiker att vända ögonvitorna ut och in och skumma om munnen; kristna skolor, genus/genusvetenskap, feminism, hbtq-frågor, aborter och mycket annat. På min hemsida och blogg finns hundratals sidor där många av dessa känsliga ämnen diskuteras.

Vissa av dessa kontroversiella frågor är egentligen tämligen obetydlga, varför det är svårt att förstå varför de väcker så starka känslor. Ta t ex intelligent design/evoluion. Självklart är frågan intressant rent vetenskapligt. Men den spelar väldigt liten praktisk roll för de flesta människor, vare sig det gäller vardagsliv eller arbetsliv. En taxichaufför kommer att välja ungefär samma väg från Stockholms Central till Västmannagatan 12 oberoende av om denne tror på intelligent design eller evolution. Och väljer två taxichaufförer något olika vägar mellan dessa platser, så beror det på helt andra faktorer än deras syn på Skapelsen. Det finns inte heller något i en pilots arbete som påverkas av dennes syn på människans och arternas ursprung. Inte heller en läkare påverkas i sitt praktiska arbete av sin syn på människans och livets ursprung. Både en skapelsetroende och en evolutionstroende läkare är helt överens om exakt vilka muskler, nervbanor, etc, etc som omger blindtarmen, dvs de är helt överens om hur man på bästa sätt skall plocka ut en blindtarm. Och är de inte överens, ja inte beror det på deras syn på hur arterna uppkommit. Inte ens en genetiker påverkas praktiskt i sitt arbete av hur denne ser på livets och arternas ursprung. Genetikens lagar är väl kända och är oberoende av hur de uppkommit. Vilket f ö gäller alla naturlagar. Hur kan då en så trivial och i praktiken betydelselös frågeställning få en sådan enorm betydelse så att människor t o m kan tappa kontrollen helt när de konfronteras med någon som har ett annat perspektiv på ursprungsfrågorna? Varför är just frågan om universums, livets och arternas ursprung så viktig? Och speciellt då frågan om människans uppkomst.

Svaret är väldigt enkelt. Det handlar om varför det som existerar, existerar. Utan en trovärdig naturlig förklaring till hur allt uppkommit blir det mycket svårare att vara ateist. Och framför allt handlar det om vem människan är. Är hon skapad av en övernaturlig Gud, till dennes avbild, med samvete, förmåga att skilja mellan gott och ont, ansvar för sina handlingar, förmåga att förstå världen, att uppskatta skönhet och mycket, mycket annat? Eller är människan resultatet av slump i kombination med naturlagar (vilka i sin tur uppkommit slumpmässigt) och därmed en elektro-kemisk-mekanisk robot utan egentligt ansvar för sina handlingar? Låt vara en oerhört avancerad robot, men likväl en robot. Med förmåga att lura sig själv och tro att hon har fri vilja och samvete. Richard Dawkins, en av vår tids mest kända ateister, sade en gång, att före Darwin var det omöjligt att vara en intellektuellt hederlig ateist. Evolutionsteorin är således en grundbult i ateismen och när denna teori kritiseras upplever ateisten detta som ett personangrepp. Vilket givetvis bidrar till de starka reaktionerna, även utan andliga krafter inblandade.

Frågan om Skapelse/Evolution handlar inte (vi bortser här från evolutionsbiologer) i första hand om vetenskap, utan om metafysik. Utan evolutionsteorin är det, vilket Dawkins själv erkänner, svårt att vara ateist, med den intellektuella hedern i behåll. Det råder ingen tvekan om att evolutionsteorin betytt oehört mycket när det gäller avkristningen i Västvärlden. Om den kristna världsbilden är sann, och det finns en Djävul, en oerhört intelligent Djävul, som är expert på att ljuga, bedra och manipulera, ja då är det inte så konstigt att människor reagerar som de gör inför kritik mot evolutionsteorin. Det handlar helt enkelt om demoniska krafter i verksamhet. Faller evolutionsteorin kommer en viktig blockering mot att vara kristen att försvinna. Och Djävulen är livrädd för att detta skall ske! Att många människor inte tror att demoniska krafter existerar, gör dessa människor till ännu lättare offer. Den perfekte sabotören är ju den som ingen tror existerar. En sådan sabotör kan arbeta helt ostört utan risk för upptäckt. Jag vill påminna läsaren om att definitionen av att vara bedragen är att man inte vet om att man är bedragen!

 

Behandlingen av Israel i media och det offentliga samtalet

Frågan Israel/palestinier/araber dominerar nästan världspolitiken. Israel är något mindre än Småland och stora delar av landet är öken. Vattentillgången är katastrofalt dålig. Ändå tycks det som att Israel är det viktigaste landet i världen. Landet väcker oerhört starka känslor. Jag kan ge hur många exempel som helst på detta (vilket jag gör på 100-tals sidor jag skrivit i detta ämne på blogg och hemsida — använd min sökmotor för att hitta). Av 175 resolutioner, utfärdade fram till 1990 av FN:s Säkerhetsråd, var 97 (dvs 55 procent) riktade mot Israel. Av 690 resolutioner från FN:s Generalförsamling var under samma tidsperiod 429 (dvs 62 procent) riktade mot Israel. Tendensen är samma idag. FN hade däremot inget att säga när t ex Jordanien 1967 förstörde 58 synagogor samt den gamla judiska begravningsplatsen på Olivberget. Inte heller utfärdades någon kritik för att Jordanien, mellan 1948 och 1967, hindrade judar att besöka Tempelplatsen och Västra Muren (judendomens heligaste platser). Dessutom användes under samma period platsen framför Västra Muren som soptipp och latrin (läsaren kan ju fundera en stund över huruvida FN hade tigit om Israel använt Al Aqsamoskén som soptipp och latrin). 1973 angreps Israel av Egypten och Syrien. Angreppet skedde på en av Israels mest heliga dagar, Försoningsdagen (Yom Kippur). Israel togs helt på sängen och landet har aldrig varit mer nära ett totalt nederlag. Så småningom kom den israeliska krigsmakten igång och det dröjde inte länge förrän isaeliska trupper närmade sig både Kairo och Damaskus. Då ingrep FN (som givetvis i vanlig ordning legat lågt så länge som det gick dåligt för israelerna — merparten av de skurkstater, varav FN består, hoppades säkert att den här gången var det väl själva tusan om inte Israel skulle krossas) och begärde att Israel omedelbart skulle stoppa sin framryckning, vilket Israel också gjorde (man undrar vad svenska massmedia skulle sagt om Israel angripit ett arabland på någon av muslimernas heliga dagar). Är det konstigt att israelerna tolkar UN som United Nothing?! USA har under senare år valt att lämna flera FN-organ, och dra in sina bidrag till dessa, bl a på grund av deras orättvisa och orättfärdiga behandling av Israel. På min hemsida och blogg har jag, som sagt, hundratals sidor där hatet mot Israel, och FN:s mörka roll i konflikten, diskuteras och illustreras med exempel.

När Hamas för ett tiotal år sedan hade skjutit runt 10 000 raketer mot Israel och dessutom kidnappat israeliska soldater, gick Israel in i Gaza. Man gjorde stora ansträngningar för att undvika collateral damage, vilket är svårt, eftersom Hamas med avsikt placerar sin raketramper bland civila, har sin vapenförråd i källare till sjukhus och skolor etc, etc. Tyvärr dog hundratals civila palestinier under striderna. Men skulden till detta ligger hos Hamas, vilka utnyttjar civila som sköldar (vilket räknas som krigsförbrytelse). Väldigt många media i Sverige lade givetvis hela skulden på Israel och talade t o m om folkmord på palestinier. Som sagt, mer behöver inte sägas. Medias roll i denna konflikt saknar logisk och psykologisk förklaring. Samma sak gäller svenska och europeiska politikers roll i konflikten. Det handlar inte om en logisk analys av en konflikt utan om rent hat!!! En spya från helvetet.

 

Kristendomen — sagans fula häxa
Islam — sagans undersköna prinsessa

Kristendomens flagrant negativa särbehandling i Västvärlden är en ytterligare observation som triggar (eller borde trigga) varningsklockor och alarm. På våra universitets teologiska institutioner sysslar man till stora delar med att motbevisa kristendomen (visst finns undantag, men de är relativt få). Vilket torde vara unikt — ingen annan religion motarbetas av sina egna teologer. Och det är inte bara ateister och teologer (vilket ibland är samma sak) som strider mot kristendomen. Svenska Kyrkan, som tyvärr i hög grad är politikerstyrd, strider tyvärr också mot kristendomen (jag talar här framför allt om Svenska Kyrkans ledning — det finns många, många levande församlingar och troende präster i Svenska Kyrkan, men dessa är i konflikt med ledningen). Svenska Kyrkans dogm vilar idag, i praktiken, inte på Bibeln och Kyrkofäderna utan på Aftonbladet och kompendier från Södertörns Högskola, dvs på vad som just nu är politiskt korrekt. Präster som vill följa Jesus förföljs och avskedas ibland medan präster som både i sitt personliga liv och i sin prästtjänst står för saker som är helt oförenliga med Jesu budskap, får vara kvar inom kyrkan och kanske t o m avancerar till biskopar och ärkebiskopar.

Samtidigt som den sanna kristendomen förföljs (t o m av Svenska Kyrkan) behandlas islam med sikesvantar. När islamska terrorgrupper begår våldsdåd, så har detta inget med islam att göra, säger man. Trots att både IS och al Qaida gör exakt vad som anbefalls i Koranen och islams övriga heliga skrifter. Journalister och politiker, som aldrig läst Koranen, uttalar sig grötmyndigt och förklarar efter varje terrordåd, "Detta har inget med islam att göra. De här människorna har inte förstått islam! De har missuppfattat allt!" Utan att själv ha tagit reda på någonting om islam (förlitande sig på politiskt korrekta "experter") avfärdar man muslimska fundamentalisters tro som felaktig. Som en missuppfattning av islam. Hur trovärdigt är detta? Många av ledarna inom IS och andra, liknande grupper, har lärt sig hela Koranen utantill. De diskuterar sin tro med varandra, de går på fredagsbönen i moskén etc, etc. Med vad rätt avfärdar då våra nollor till politiker och journalister tron hos medlemmarna i IS? I själva verket uttrycker de förakt mot de fundamentalistiska muslimerna, när man påstår att dessa missuppfattat sin egen religion. Margot Wallström och Mona Sahlin är således så mycket experter på islam att de kan avfärda 9/11-flygplanskaparna som falska muslimer. Och detta utan att förmodligen själva en enda gång ha öppnat en Koran! När man hör alla dessa framträdande politiker etc ursäkta islam för allt vad som sker i islams namn, blir slutsatsen i förlängningen att islam har inget med islam att göra. En tankemässig kullerbytta så god som någon.

Att en så stor del av den intellektuella "eliten" i Västvärlden (så värst mycket elit verkar det dessvärre inte handla om) intuitivt omfattar islam med enbart ljuva känslor och enbart har förakt över för Israel och för de kristna etc, etc, talar starkt för att de är manipulerade andligt. Om deras felaktiga slutsatser vore resultatet av att de använt sina intellekt optimalt, ja då måste det vara klent beställt med intellekten. Så klent att de varken borde har klarat att ta körkort eller att ta sig till jobbet på egen hand. Men nu har de flesta körkort och behöver inte ledsagare till jobbet och vid tester så visar de ganska stor intelligens. Alltså måste deras slutsatser när det gäller kristendom, ateism, islam, intelligent design etc ha sin grund i andra operationer än intellektuella sådana (med intellektuella operationer menar jag logiska resonemang baserade på objektiva fakta). TÖÖT, TÖÖT, TÖÖT... VARNING, VARNING, VARNING...

 

Ytterligare exempel

Låt mig ta ytterligare ett par exempel på iakttagelser som borde få en normalt tänkande människa att reagera (och en del gör ju faktiskt det, men tyvärr alltför få).

I sin bok The God Delusion skriver Richard Dawkins:

Mycket talar för att Gamla Testamtentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; en småsint, orättvis, oförlåtande kontrollfreak; en hämdlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk, nyckfullt illvillig översittare.

Den gode Dawkins kan knappast ha läst den Heliga Skrift speciellt noga — jag, som under åratal studerat denna bok, finner en helt annan gudsbild där — en god, kärleksfull, sann, förlåtande Gud, som älskar alla människor med oändlig kärlek, men som också är helig och därför inte kan acceptera ondskan. Dawkins bok har översatts till svenska och getts ut på Leopard förlag. På förlagets hemsida skriver man bl a följande om den:

Richard Dawkins, den framstående vetenskapsmannen och förmodligen världens mest kände ateist, tar sig an den allvarliga skada som religionen och tron på Gud har åsamkat. Med humor och allvar undersöker han Gud i alla hans existenser, från Gamla Testamentets sexbesatta tyrann till den mer välvillige — men lika ologiske — Himmelske Urmakaren som upplysningsfilosoferna trodde på. Dawkins smular sönder argumenten för religion och visar hur ofantligt osannolikt ett högre väsen är.

Nu skall jag inte här gå i polemik mot vad de skriver (det är fel från början till slut, vilket jag diskuterar i diverse artiklar på hemsida och blogg — jag har f ö en bloggartikel som bara handlar om Leopard Förlag) men konstaterar att man ser synnerligen välvilligt på vad Dawkins skriver och har inga förbehåll mot t ex Dawkins beskrivning ovan av GT:s Gud. Samtliga svenska recensioner jag läst har alla varit lika välvilliga. Ingen recension jag tagit del av har anklagat Dawkins för att kränka kristna eller t ex tyckt att "Dawkins kanske kunde ha uttryckt sig lite mer försiktigt om Gamla Testamentets Gud". Tänk om Richard Dawkins hade sagt något liknande om Allah! Då hade det berömda mediedrevet omedelbart gått igång. Dawkins har f ö själv fått uppleva detta, efter att han under senare år börjat kristisera också islam och därmed bl a blivit deplattformerad på flera amerikanska universitet.

The God Delusion har inte helt undgått kritik. I varje fall inte utomlands. Michael Ruse, en känd brittisk evolutionsfilosof och ateist, skrev på sin blogg, sedan han hade läst boken, "Efter att jag läst denna bok skäms jag över att vara ateist". En recension i en brittisk tidning konstaterade att "The God Dilusion är en bok skriven av en person som ingenting vet om kristendomen, avsedd för personer som ingenting vill veta om kristendomen". En ytterligare recensent (också från Great Britain) liknade Dawkins vid en person som säger, "Om Tony Blair är en bläckfisk, varför har han då inte åtta armar?" Det uppenbara svaret är givetvis att Tony Blair inte är en bläckfisk. Recensenten menade att Dawkins tillskriver Bibelns Gud egenskaper som denne inte har (ungefär som att tillskriva Tony Blair egenskapen att vara en bläckfisk) och sedan baserar sin kritik på detta. Dvs, den Gud som Dawkins kritiserar är inte den Gud som uppenbaras i Bibeln, utan det han kritiserar är sin egen missuppfattning av denna Gud. Men som sagt, i Sverige har jag inte sett någon negativ kritik av boken i någon av de stora svenska tidningarna.

Ett ytterligare exempel i samma anda som Dawkins bok är Ecce Homo, där man under en högmässa i Uppsala Domkyrka hade en fotoutställning med homosexuella motiv. Där visades en halvnaken Jesus Kristus i olika komprometterande, sexuellt utmanande situationer. Dvs ren hädelse. Att göra en motsvarande utställning om Muhammed torde vara helt omöjligt. Utställningen höjdes till skyarna av de flesta media (viss kritik förekom dock, bl a från muslimskt håll). Ibland anförs att kristna reagerade som de gjorde för att det handlade om homosexualitet. Så är inte fallet. Kristna hade reagerat lika starkt om fotona visat Jesus i motsvarande situationer i heterosexuella sammanhang. Det finns ingenting historiskt eller i Bibeln som rättfärdigar den bild av Jesus som ges av Ecce Homo. Det är ren historieförfalskning.

Det avgörande felet med Ecce Homo är emellertid att man här visar Jesus som en del av synden, dvs med lika stort behov av frälsning som du och jag, medan Jesus enligt Bibeln är vår Frälsare, dvs lösningen på syndens problem. Homosexualitet är en helt annan diskussion. Att ateister kan häda Jesus och påstå saker om Jesus som saknar historisk grund, går att förstå. Men observera att utställningen skedde under en Högmässa i Uppsala Domkyrka!!! Huvudkatedralen i Sverige! Svenska Kyrkan accepterade således den Jesusbild som gavs i Ecce Homo. Vilket inte går att förstå logiskt eller psykologiskt. Hur kunde domprosten i Uppsala tillåta Ecce Homo? Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt...

Det tycks således inte finnas någon gräns för hur mycket man får häda, skymfa, håna, förakta, spotta på Jesus och den kristna tron. Ingen gräns alls. Detta gäller inte andra religioner. Och speciellt då inte islam. Från EU-håll har t o m uttryckts kritik mot att man talar om islams guldålder (ca 800-1100), eftersom man då underförstår att islam inte har en guldålder just nu. Genom att säga att islam hade en guldålder för ca tusen år sedan, antyder man med andra ord att islam är mindre högstående idag än då. Vilket således anses vara kränkande mot islam. Annars brukar man ju tala om islams guldålder för att visa på vilken underbar religion islam är, och att vi tack vare denna guldålder har fått all vår matematik, all vår vetenskap etc, etc (jag överdriver något). Ja det är inte lätt att vara politisk korrekt. Det blir så tyst, eftersom den politiska korrektheten inte tillåter några meningsfulla samtal.

I Svenska Dagbladet kunde man den 25/10 2012 läsa en artikel av Jesús Alcalá (som ofta skriver mycket intressanta och politiskt inkorrekta inlägg) med rubrik "Värnandet om trossamfund kör över individen". Alcalá skriver bl a:

Hösten 2002 får riksdagens utrikesutskott i uppdrag att se över vår hållning till islam. Utskottet rådfrågar experter, studerar relevant litteratur, besöker muslimska länder. Tre år senare läggs ett betänkande fram. Slutsatserna är: Vi måste ha större förståelse för muslimskt tänkesätt. Vi måste ha klart för oss den "speciella roll medierna har för att muslimer /…/ porträtteras på ett rättvist sätt". Vi måste inse att protesterna mot smädelse av profeten Muhammed "illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart". Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för "en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent". Vi måste vara medvetna om att dessa livsstilsföreteelser faktiskt är "synliga i vårt samhälle" och att vi därför måste "idka självkritik när vi propagerar för vårt samhälles fördelar". Vi måste respektera "de rädslor och farhågor som finns i den muslimska världen inför moderniteten och det västliga inflytandet". Vi måste respektera den muslimska världens "rädsla för att västligt inflytande leder till moraliskt förfall". (Utrikesutskottets betänkande 2005/06:UU8).

Riksdagen biföll utrikesutskottets förslag, med acklamation. Självklart, eller hur?! Allt annat vore omöjligt och otänkbart. När kristna uttrycker fasa inför vissa aspekter av den västerländska livstilen (t ex att man använder aborter som preventivmedel), så kallas de mörkermänniskor, som skall hålla käften och krypa tillbaka under sin sten. När muslimer, som inte ens har sina rötter i Sverige, utrycker samma fasa, då måste vi i Sverige börja "idka självkritik". Detta kallas motsägelse eller hur? Islam tillåter f ö endast abort i de fall att moderns liv är i fara. Samtidigt som rätten till fri abort, enligt samtliga politiska partier (möjligen med undantag för SD) är en helig ko i Sverige, vilken räknas som en grundläggande mänsklig rättighet. Sverige har gång på gång kritiserat länder som Polen och Irland för deras mer restriktiva abortlagstiftning. Ändå konstaterar Sveriges Riksdag "Vi måste begripa den förfäran som muslimska samhällen känner för "en livsstil i västerlandet som man anser är ogudaktig, moraliskt förfallen och dekadent". Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt...

Jag skulle kunna ta hur många konkreta exempel som helst på ovanstående, dvs skillnaden på behandling av kristna respektive muslimer. Den ofattbara välvillighet som etablissemanget uppvisar mot islam och den avoghet och ofta rent av fientlighet man visar mot kristendomen är logiskt och psykologiskt oförklarlig. På samma sätt som antisemitismen är omöjlig ett förklara logiskt. Men det är precis vad man skulle förvänta sig om Bibeln är sann. För mig är ovanstående ett lika starkt bevis för Bibelns sanning som om Jesus Kristus i egen person skulle uppenbara sig fysiskt för mig, iklädd fotsid vit mantel!!!

Islams positiva särbehandling tar sig många uttryck. Man påstår att islam studerade matematik och fysik när medeltidens mörker rådde över Europa. Sedan fick vi ta del av islams landvinningar och ljuset tändes i Europa. Detta är inte alls sant. Vissa ganska begränsade matematiska bidrag gjordes i och för sig av matematiker i islamvärlden — men detta hade knappast något med islam att göra. Vidare hävdas att vi fick vårt siffersystem med sitt smarta positionssystem (entalssiffra, tiotalssiffra etc) och även siffran noll (0) från araberna (vilket avspeglas i att våra siffror kallas arabiska siffror). Ingen berättar då att araberna i sin tur fick detta siffersystem från Indien och att detta därför i muslimvärlden kallas "indiska siffror". De mesta av sin vetenskap och matematik fick muslimerna från de gamla grekernas skrifter, som de fick tag på när Alexandria, med sitt berömda bibliotek, erövrades av islam år 642.

Muslimernas ledare, Kalif Omar, beordrade att biblioteket skulle brännas ner, men framsynta personer lyckades rädda delar av bokskatterna. Kalif Omars logik var enkel och klar; de böcker som inte stämde med Koranen skulle brännas (av uppenbara skäl) och de böcker som stämde med Koranen skulle också brännas. Eftersom de senare stämde med Koranen, tillförde de inget nytt och behövdes inte, menade den käre Kalif Omar. Det enda vi har anledning att vara tacksamma för gentemot islam är att den muslimske forskaren och filosofen Avarroes på 1100-talet gjorde Aristoteles skrifter tillgängliga i Väst. Avarroes själv fick dock mullorna emot sig och tvingades gå i landsflykt. Men hade inte muslimerna erövrat Alexandria, så hade Väst haft direkt tillgång till Alexandriabiblioteket. Och hade dessutom haft tillgång till allt som fanns där. Nu försvann ju stora delar av biblioteket på bokbålen. Allt detta beskriver jag i detalj i denna artikel. Som sagt, det är intressant hur man ger islam äran för allt, utan att på något sätt ifrågasätta.

Här i Portugal (där jag bor) påstås att gitarren kommer från morerna, dvs de muslimer som härskade på den Iberiska halvön från 700-talet till 1200-talet. Och det är förmodligen sant (men inte helt säkert, eftersom Portugal också påverkades av andra kulturer) att portugiserna kom i kontakt med detta musikinstrument genom morerna. Vad man glömmer bort att berätta, precis som när det gäller matematik och fysik, är att araberna i sin tur hade fått gitarren från någon annan (precis som de fick algebran från grekerna, positionssystemet från Indien etc). Det finns ett stort antal antika målningar, statyer etc som visar bilder på gitarrliknande instrument. Jag talar då om objekt som är mycket äldre än islam. Själva ordet gitarr kommer från grekiskans kithara (κιθαρα). Den äldsta bilden på ett instrument som uppvisar de väsentliga dragen hos en gitarr finns på en 3 300 år gammal hettitisk inristning i sten (denna inristning gjordes således nästan 2 000 år innan islam ens var påtänkt). Men detta nämns aldrig. Gitarren kommer från islam. Och vi har allt att tacka islam för. Punkt slut! Inga andra folk eller kulturer, förutom islam, skall ha äran för någonting! Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt...

 

Den "kristne" ungkarlen Anders Behring Breivik

Dagen efter attentatet på Utøya (22/7 2011) hade Aftonbladet, i en artikel om gärningsmannen Anders Behring Breivik, underrubriken "Kristen och singel". Breivik påstods således vara kristen. Detta stämmer inte alls. Läser man hans flerhundrasidiga manifest (vilket jag gjort), som fanns på Internet, framgick klart och tydligt att han inte är personligt kristen, dvs han är helt enkelt inte kristen. Han tror inte på Gud eller Jesus som frälsare, ja han ställer sig till och med tveksam till att Gud överhuvudtaget existerar. Det han säger är att han sympatiserar med den judisk-kristna-grekiska kulturen (som format Europa) och är rädd att denna kultur skall förstöras genom att Europa släpper in så många muslimer (vilket är en högst befogad och realistisk rädsla — men som givetvis inte rättfärdiggör Breiviks avskyvärda handlingar). I Aftonbladets ögon var han i varje fall kristen, dvs underförstått; sådan är kristendomen. Man kan tycka att Aftonbladet, med sina stora resurser, borde ha läst Breiviks manifest innan de påstod att han var kristen.

Breivik var således, om man får tro Aftonbladet, helt enkelt uttryckligen befalld av Jesus att åka till Utöya och begå massmord på ungdomar (undrar vilken bibelvers som Breivik stödde sig på). Självklart vågade inte Aftonbladet skriva så, men det är ju faktiskt vad de antyder — varför annars påpeka att han var "kristen"?

Läsaren kan säkert tänka sig en mer välvillig tolkning gentemot Aftonbladet. De som arbetade på tidningen var givetvis oerhört lättade över att Breivik inte var muslim (vilket man självklart fruktade innan man visste vem gärningsmannen var). Orsaken till att man påpekade att han var kristen var således för att alla skulle veta att han inte var muslim. Och att helt enkelt skriva "Breivik är inte muslim" hade ju blivit fel. Då skulla man ju underförstå att terrordåd har kopplingar till islam (eftersom det behövde påpekas att Breivik inte var muslim). Då var det bättre att påpeka att han var något annat, som uteslöt att han var muslim. På så sätt fick man ju fram budskapet att Breivik inte var muslim, utan att ha med ordet muslim. Men varför skrev man just att han var kristen (vilket han ju inte var)? Varför inte skriva att han var buddist (om man nu ville ljuga och om man tyckte lika illa om alla religioner) eller ateist (om man nu ville tala sanning — fast att tala sanning kanske känns främmande för många journalister). Varför valde man just att påstå att han var kristen? Kristendomen är ju inte känd för terrordåd (jag menar då terror som inspireras av Jesus Kristus). På t ex Nordirland har visserligen begåtts terrordåd av personer som tillhört kristna grupperingar, men det som inspirerat deras terrordåd har inte haft något med kristendomen att göra. Det har handlat om en konflikt mellan två etniska grupper, som förutom att de är olika etniska grupper som är fiender till varandra, också råkar bekänna sig till olika varianter av kristendomen (protestantism och katoliscism). Men ingentstans i den heliga skrift de bekänner sig till (Bibeln) finns befallningar till våldsdåd. Tvärtom! Jesus förbjuder alla former av våld. Ja Han säger till och med att vi skall älska våra fiender och dessutom vända andra kinden till när vi provoceras! Skillnaden gentemot islam är att muslimerna, av samtliga sina heliga skrifter, uttryckligen befalls att använda våld, obegränsat våld om så behövs, som en allmän metod för att utbreda islam och tvinga andra människor att bli muslimer.

Även om det inte var Aftonbladets avsikt, så kom säkert många människor att uppfatta det som att kristendomen är kopplad till terror. På den tiden läste jag Aftonbladet varje dag, och jag kan inte minnas att man gjorde någon avbön. Man kanske inte fortsatte att kalla Breivik för kristen, men man tog inte heller utryckligen tillbaka sitt påstående genom någon dementi. Så Aftonbladets skuld står fast!

Tror man att Evangelierna är fulla av våldsuppmaningar, föreslår jag att man börjar med att läsa Evangelierna. Så kommer man att se hur det i själva verket ligger till. Kristendomen definieras av Jesus Kristus och inte av Anders Behring Breivik (även om Breivik själv hade påstått sig vara kristen — vilket han inte har — så hade han ändå inte varit kristen). Inte heller definieras kristendomen av Aftonbladet eller kompendier utgivna på politiskt korrekta högskolor och universitet. Kristendomen (den äkta varan) leder inte till terror eller massmord eller krig. Den som mördar, startar anfallskrig, förföljer, hatar, diskriminerar, och påstår sig göra detta i Jesu namn, gör detta i total olydnad mot Jesus Kristus. Kristendomen definieras utifrån Jesu undervisning. Och ingenting som Jesus säger kan användas för att begå onda handlingar. Om du som läser detta anser att jag har fel i detta, så utmanar jag dig att hitta ett bibelställe som stödjer din ståndpunkt. Men det kan du inte!!!

Aftonbladet var definitivt inte ensamma om att göra kopplingar mellan Breiviks onda gärningar och den kristna tron. I P1-programmet Medierna klagade man t ex, efter Breiviks dåd, över att kristna inte ställdes till svars på samma sätt som muslimer ställs till svars vid muslimska terrordåd (jag kan dock inte minnas att jag någonsin sett att muslimer ställts till svars för islamistisk terror, i varje fall inte i media eller i det offentliga samtalet — media brukar i stället med stora bokstäver påpeka att islamister inte har något alls med islam att göra). Aftonbladet har krävt att kristna skall ta klart avstånd från det Breivik gjort. I någon tidning (kommer inte ihåg vilken) krävde man till och med att kristna skulle be om förlåtelse för Breiviks massmord. Men som sagt, varför skulle jag som kristen be om förlåtelse för ett dåd som inte har någonting med kristen tro att göra. Som går emot allt som den kristna tron står för.

Till de "kristna" som begår onda handlingar i Hans namn, säger Jesus: "Då skall jag säga dem som det är: 'Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!'" (Matt 7:23)

Samtidigt som man kopplar ihop illdåden i Norge med kristendomen (vilket man gör om man kräver att kristna skall ta avstånd från dem), så hävdar man att islam inget har att göra med islamistisk terror. Noll! Ingenting! Nada! Nichts! Nothing! Rien! Media, politiker och intellektuella i Väst talar i mun, eller skriver i pappret på varandra (ännu en gluefoxiansk, språklig nykonstruktion) i sin iver att prisa islam för dess fredlighet och kärleksfullhet.

Detta sätt att bortförklara muslimska terrordåd är egentligen rasistiskt. Det innebär att man idiotförklarar IS, Al Qaida och merparten av det muslimska prästerskapet och miljoner och åter miljoner muslimer runt om i världen. Trots att många av dem kan stora delar av, eller hela Koranen utantill, och studerar och diskuterar islams heliga skrifter dagarna i ända, så har de således begripit mindre av islam än en genomsnittlig medlem i den svenska kultureliten, journalistkåren och politikerkasten, boende på Söders höjder i Stockholm eller annorstädes, och som aldrig någonsin öppnat en Koran eller läst en enda liten hadíth. Visst är det spännande?! Och absurt! Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt...

 

Varningsklockorna ringer, stroboskopljusen blinkar

Sanningen om islam, när det gäller terror och krig, är att detta är en del av islam. Detta kallas jihad. Varje muslim är befalld (av samtliga islams heliga skrifter) att utbreda islam. Med övertalning om så går. Med obegränsat våld om detta är nödvändigt. IS, Al Quaida, Boko Haraam etc gör bara exakt det som islams heliga skrifter, dvs Allah och Muhammed, befaller dem att göra. Exakt! In i minsta detalj! Lika noggrannt som när du köpt bäddsoffan Flottebo på Ikea och följer monteringsanvisningen. Punkt för punkt! Bit för bit. Skruv för skruv. Skillnaden mellan islam och kristendom när det gäller våld är oändlig! Klicka här för att läsa mer om islam.

I sura 9:29 läser vi:

Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion [islam], även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroaster] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [en straffskatt som dessa grupper måste betala för islams beskydd] och erkänner sig underkuvade.

I en hadith står:

"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat..." (hadith enligt Bukhari, Volum 1, Bok 2, Nummer 24)

1. Politikernas, journalisternas, de intellektuellas (med få undantag) oerhört negativa inställning till kristendomen och deras hänförelse när det gäller islam, är så absurd att tanken svindlar.

2. Politikernas, journalisternas, de intellektuellas (med få undantag) oerhört negativa inställning till Israel och deras hänförelse när det gäller den palistinska sidan, är så absurd att tanken svindlar (observera att konflikten till stor del är en konflikt mellan judendom och islam).

3. Politikernas, journalisternas, de intellektuellas (med få undantag) vilja att importera hundratusentals unga muslimska män i soldatålder, och ösa ofantliga summor pengar över dessa, är så absurd att tanken svindlar. Samtidigt avdelar man bara småsmulor för att hjälpa övriga lidande grupper i världen — grupper som dessutom har det mycket värre och är mycket fattigare än merparten av de muslimer som kommer hit. Dessutom ställer våra politiker inga som helst krav på de muslimer som kommer hit (och skulle någon göra det så går massmediedrevet omedelbart igång och anklagelser om rasism och islomofobi haglar). Och våra politiker etc vågar knappast ens kritisera de muslimska invandrarnas kvinnosyn, syn på sexuella minoriteter etc. Och inte heller reagerar våra politiker etc kraftfullt över de muslimska invandrarnas groteska överrepresentation när det gäller vissa brottstyper. I oktober 2017 publicerade bloggaren Joakim P Jonasson sin egen medborgargranskning av dömda sexualförbrytare mellan 2012–17 (där han gått igenom nästan samtliga fällande domar rörande sexualbrott under perioden). Statistiken var tydlig: Män med utomeuropeisk härkomst begår 84 procent av de grova våldtäkterna, och 95,6 procent av överfallsvåldtäkterna (varav största delen av gärningsmännen med all sannolikhet är muslimer). SCB tillåts inte längre att ha med etnicitet som parameter i brottsstatistik, varför sådan statistik måste göras av privatpersoner. Dvs våra politiker och journalister och intellektuella (med få undantag) försöker till och med mörka den här typen av statistik för svenska folket. Varför kan man undra.

4. Politiker, journalister och de intellektuella (med få undantag) tar ständigt upp korstågen som ett av den kristna världens många famösa brott mot mänskligheten. Enligt den poliitiskt korrekta versionen innebar korstågen att de intoleranta kristna oprovocerat anföll de fredliga, toleranta muslimerna för att ta deras rättmätiga länder ifrån dem. Länder som tillhört islam sedan "urminnes tider" (även här rör det sig således om islam kontra kristendom). Sanningen är emellertid att korstågen snarare handlade om ett försvar mot en skoningslös angripare — islam! Vilken några hundra år tidigare med våld erövrat de områden som korsfararna försökte befria. Förvisso begicks övergrepp av korsfararna och korstågen utgör inte någon smickrande del av kristendomens historia. Men faktum kvarstår, det handlade snarare om försvar än angrepp (att använda våld för att utbreda kristendomen är 100 procent oförenligt med Jesu undervisning). Aldrig någonsin nämner man islams "röda halvmånetåg", där man med stor brutalitet lade land efter land under sig och tvångskonverterade människor till islam (hundratals miljoner människor miste livet under denna process). Islam har i stort sett enbart utbretts genom våld och tvång (samtliga islams heliga skrifter befaller muslimerna att utbreda islam, genom övertalning om så går och genom obegränsat våld om övertalning inte fungerar). Kristendomen har till största delen spritts genom fredliga missionärer, som ofta riskerade sina liv (och alltför ofta förlorade sina liv) när de vittnade om Jesus Kristus för folk som ännu inte hört det glada budskapet (Evangeliet) att en Frälsare är oss född. Ansgar i Norden och St Patrick i Nordirland är några kända exempel på detta. I Kina sprids kristendomen idag ofta genom ungdomar som blivit kristna och går till nästa by och berättar om sitt möte med Jesus (det var också så urkyrkan spred kristendomen). När muslimerna erövrade Egypten var Egypten ett kristet land (som kristnats utan våld). Idag är Egypten ett muslimskt land, där de kristna lever i skräck och fruktan och där egyptiskan ersatts med arabiska och där företrädare för islam till och med talat om att pyramiderna måste förstöras, eftersom de är hedniska minnesmärken. När islam erövrar ett område försöker man tvätta bort alla minnen av områdets tidigare historia. Islam tål ingen konkurrens och kan inte ens tolerera minnet av andra kulturer och andra sätt att tänka! Politikernas, journalisternas och de intellektuellas (med få undantag) ensidiga kritik av korstågen, utan att överhuvudtaget nämna islams mörka historia är så absurd att tanken svindlar.

Att majoriteten av politiker, journalister och intellektuella har sin världsbild långt åt vänster (även våra borgerliga politiker är starkt influerade av marxismen — kanske inte i sin syn på ekonomi, men i allt annat), och dessutom är övertygade ateister, gör deras närmast obegränsade sympati för islam än märkligare. Marxismen och islam är egentligen varandras dödsfiender. Men de förenas just nu i sitt hat gentemot Israel, USA och kristendomen. Och röda lampor börjar blinka och sirener tjuter. "Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt... "

Islam finns med som faktor i alla punkterna ovan. Kristendom/islam, Mellanösternkonflikten, vår vanvettiga invandringspolitik och korstågen/jihad är alla kopplade till islam! Vi ser här hur islam får en sanslöst ofattbar positiv särbehandling. Bortom varje rim och reson. Det är uppenbart att den svenska (och europeiska) "eliten" är totalt hänförd, ja rent av hypnotiserad av islam. Sannolikheten för att den intellektuella eliten i Västvärlden så förbehållslöst skulle beundra och stödja islam utifrån en seriös intellektuell analys, framstår som så nära noll man kan komma (speciellt om man tar hänsyn till den intellektuella elitens syn på genus, hbtq-frågor etc, vilken ligger så långt från islams syn på dessa frågor som det överhuvudtaget är möjligt). Alltså måste det finnas andra faktorer involverade. Blinda känslor kanske någon skulle säga. Politiskt grupptryck. En vilja att vara god som gått överstyr. Visst, allt detta kanske finns med i bilden. Men min gissning och övertygelse är att det också handlar om andliga krafter. Vem hatar kristendomen? Vem hatar Israel och judar? Och vem stödjer en religion (islam), vars icke förhandligsbara slutmål är att tvinga in hela världen under denna religions förtryckarsystem (där kristendomen kommer att försvinna och där större delen av alla judar mördas)? Ja om Bibeln är sann torde det vara Djävulen själv!!!

Så, käre svensk, vakna upp till real life — det verkliga livet! Vakna upp till sanningen! Kliv upp ur kuvösen, dra ur slangarna (speciellt de som är märkta med SVT, DN, Aftonbladet och liknande) och se sanningen i vitögat! Det finns en verklighet därute. Låt dig inte luras av maskinerna! Jag menar förstås den s k kultureliten (eller snarare kulturdräggen, dvs merparten av politiker, journalister, debattörer etc, etc), vilka förväxlat begreppet sanning med politisk korrekthet och vilka anser sig ha rätt att manipulera svenska folket, i kraft av sitt överlägsna intellekt och sin överlägsna moraliska standard, vilket per definition innebär att alla som säger emot dem antingen är korkade eller onda! Ett effektivt sätt att slippa all besvärande debatt, vilken, om den tilläts, ganska snart skulle avslöja vilken färg på underbyxorna de har (om du förstår vad jag menar).

Käre läsare, vad skall vi nu dra för slutsatser utifrån vad som framkommit ovan? Tja, KLICKA HÄR för att se vilken slutsats åtminstone jag kommer fram till (eventuellt måste du klicka på högerpilen i övre vänstra hörnet för att höra ljudet)!

Och röda lampor börjar blinka och sirener tjuter. "Varning, varning varning... Blink, Blink, Blink... Töööt, Töööt, Töööt... "

 

Fortsätt till del 4, Två vägar till två sanningar

 

Tillbaka till Töööt, Töööt, Töööt... Varningslamporna blinkar, sirenerna tjuter"
Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.