"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2019 11 02 18:28

Flygböcker

Nedan ges tips om intressanta flygböcker. Jag gör också en kortfattad sammanfattning/recension av respektive bok. Än så länge finns bara en bok, men listan kommer förhoppningsvis att växa. Jag planerar att ha med böcker både med svensk och engelsk text (utbudet på engelska är självklart enormt jämfört med vad som finns på svenska språket).

Den som söker flyglitteratur rekommenderas att botanisera hos Stenvalls nätbutik (eller att besöka deras butik på Föreningsgatan 12 i Malmö). Där kan man beställa böcker och få dem hemskickade. De har inte bara böcker om flyg, utan också om tåg, bilar, militärhistoria och liknande ämnen.

Internationellt finns flera stora nätbutiker med stort urval av flygböcker. En av dem är Book Depository (de levererar böckerna var du än bor i världen). Denna butik har alla sorters böcker och är således inte en ren flygbokhandel (skulle man av någon anledning hamna fel är det bara att i fältet "Keyword" skriva "aircraft").

För övrigt kan man googla på t ex "books aircraft" och liknande så hittar man ytterligare butiker som säljer flygböcker. Amazon har givetvis en hel del att välja på men är inte, på grund av sitt upplägg, lika lämpliga om man vill botanisera bland flygböcker och inte vet vilken bok man vill köpa. Fördelen med Amazon är att det ofta finns läsaromdömen om de olika böckerna. Och de har ju en hyfsat fungerande sökmotor.


Åke Stolt: Dödspilotens son — ett dokumentärdrama
DIBB Förlag, 2019, 203 sidor.

Dödspilotens son är en märklig blandning av biografi, flyghistoria och flygteknik. Samtidigt som boken också visar sig vara en spännande, men samtidigt vemodig, roman. Den tar sin början när det svenska flyget precis har fötts och nu tar sina allra första stapplande steg (huvudsakligen så utspelar sig handlingen under perioden 1920-1940). Några av de mest kända svenska flygpionjärerna figurerar i boken (t ex Carl Cederström och Carl Silow). För att spara tid skall jag vara lite fräck och kopierar helt enkelt bokens baksidestext som sammanfattning. Innan jag delar mina personliga intryck.

Dödspilotens son är boken om Karl-Erik "Karle" Thellman, propellersnickare på Malmen i femtio år. Det är boken om flygets barndom och livet i både det civila och det militära Malmen i början av det förra seklet. Från första parkett kunde Karle följa flygets framväxt, den tekniska utvecklingen, piloternas mödor, hjältedåd och alltför många dödskrascher. Länge anade han att det var något fel i hans liv; han kände sig utanför, kärlekslös och undanskuffad. Flygarna blev hans vänner när andra svek, flygplanen blev hans stora kärlek och han utvecklade en märklig egenhet som kunde rädda liv. Den här boken skildrar en dramatisk och spännande tid i utkanten av Linköping. Den innehåller flera märkliga levnadsöden och tragedier.
Karle förde noggranna anteckningar över sitt liv, om människorna och flygplanen. Han publicerade också en del av sina minnen och åtskilliga initierade flygartiklar i bland annat Östgöta Correspondenten. Detta material och mer personliga dokument har legat till grund för den här boken. Karle var morbror till bokens författare [dvs Åke Stolt].

Östgöta Correspondentens dåvarande kulturchef, Åsa Christoffersson, skrev följande minnesord över Karl-Erik Thellman, "Denne ovanlige medarbetare visade med hela sitt livsverk och sin person hur livet formar en människa...".

På sätt och vis är Dödspilotens son kanske inte i första hand en flygbok. Eftersom stora delar av texten bygger på Karles anteckningar, kan den betraktas som en dokumentärroman och som en flyghistorisk bok. Eller som en levnadsbeskrivning om man så vill. Eller kanske snarare en överlevnadsbeskrivning, som visar oss hur en människas personliga demoner kan övervinnas (åtminstone till en del) av ett starkt och djupt intresse (i detta fall flyg). Vi får följa Karle från det att han är en ung pojke. Hans olika funderingar och problem. Hans pappa (som han så småningom, under stor smärta, upptäcker inte är hans biologiska pappa — han blev adopterad som liten) har sin frisörsalong i närheten av flygfältet på Malmen utanför Linköping (där svensk flyghistorias första kapitel skrevs). Många av kunderna är flygare, varav en stor del är charmerande adelsmän och andra högreståndspersoner. Hans styvpappa är en tolerant man och låter Karle vara nere i frisörsalongen när han inte är i skolan eller läser läxor. Karle får givetvis höra sådant som normala pojkar i hans ålder knappast får höra och han blir också något av flygarnas maskot. Det är här hans flygintresse växer fram. Bland det svåraste är när några av hans beundrade flygarvänner omkommer. Dessa tragedier berör Karle djupt och märker honom för livet.

I 14-årsåldern, när Karle är klar med skolan, blir han antagen på Malmens snickeriverkstad, där han så småningom avancerar till propellersnickare. Ett yrke som krävde stor hantverksskicklighet. Han är yrket troget under hela sitt yrkesliv och blir något av en nestor på området.

Redan personskildringen är som en egen bok. Man lär verkligen känna Karle med alla hans tankar och funderingar (givetvis känner man igen många av dessa från sin egen uppväxt). Samtidigt får vi en finstämd bild av hur flyget tar sin början i vårt land. Och lär också känna en del av de tidiga banbrytarna inom flygvärlden. Boken är djupt mänsklig och är så mycket mer än en ren flygbok. Flygare och flygtekniker och andra inom branschen är givetvis människor, och vill man verkligen förstå och insupa flygets begynnelse i Sverige, ja då måste man också lära känna människan innanför flygoverallen. Utan dessa hjältars mod och entusiasm och envishet hade det inte funnits något flyg idag. Bland hjältarna och pionjärerna finns givetvis också mekaniker, ingenjörer och andra skickliga yrkesmän (som Karle). Utan dessa trogna tjänare hade vi inte heller haft det flyg vi har idag. Jag rekommenderar varmt denna bok till var och en som är intresserad av svensk flyghistoria, men också till den som vill veta mer om hur det var att leva i Sverige under 1900-talets första hälft.

Bokens titel anspelar på den gåta som löper genom hela texten och som får sin spännande upplösning på slutet.

Dödspilotens son kan beställas på t ex Adlibris.com.


Erik Bratt: SILVERVINGAR — En bok om flyg och flygplan
FIRMA FLYGFÖRETAG, 1986, 313 sidor.

Bokens titel "SILVERVINGAR" anspelar på att Erik Bratt under Andra Världskriget var pilot i Svenska Flygvapnet. Under kriget var Sverige i desperat behov av piloter och Flygvapnet anställde unga personer som redan hade flygcertifikat och ganska mycket flygtid. De fick ett snabbspår till flygaryrket. Genom att de redan var ganska vana piloter behövde de inte någon grundläggande flygutbildning utan kunde gå direkt till att träna förbandsflygning och luftstrid. Många yrkesofficerare (inklusive Chefen för Flygvapnet) såg dessa nykomlingar som andra klassens piloter (snobbism är inte ovanlig inom officerskåren) och när de genomgått sin snabbutbildning fick de inte guldvingar på bröstet (som fältflygare och flygofficerare fick) utan silvervingar. Erik Bratt upplevde detta som en markering och uttrycker i sin bok bitterhet över denna behandling. Han menar att många av dessa piloter fick betala det yttersta priset för sin tid i Flygvapnet — sina liv. Vore de då inte värda lika mycket uppskattning som de vanliga piloterna, frågar sig Erik Bratt.

I boken får man följa Erik Bratts liv, både privat och när det gäller flyg (som var en mycket stor det av hans liv). Skildringen är mycket personlig och texten är väldigt trevligt skriven. Man får en mycket god bild av flygets utveckling från 1920-talet och framåt. Han kommenterar och kritiserar även vissa företeelser inom flyg och flygindustri. Bl a tycks han dela min uppfattning att byråkrater/ekonomer/advokater inte skall leda flygföretag utan att sådana företag skall ledas av branschfolk.

Erik Bratt, som var flygingenjör (civilingenjör), arbetade under större delen av sitt liv på Saab. Han är kanske mest känd som "pappa" till J35 Draken. På den här tiden (Draken flög första gången 1955 och var i aktiv tjänst ända fram till 2005, dvs i 50 år) fanns normalt en högsta ansvarig för varje flygplansmodell. Och då inte bara administrativt och organisatoriskt ansvarig, utan som hade det tekniska ansvaret för produkten. Denne granskade och underteckande varje ritning (vi talar om tiotusentals ritningar) och ledde utvecklingsarbetet. Draken var det sista plan som Saab gjorde som hade en "pappa". Viggen, dvs Drakens efterträdare, var ett stort industriprojekt och även om det fanns administrativ ledning så låg själva utvecklingsarbetet under flera olika chefer, som hade ansvar för en del av flygplanet (t ex landningsstället).

J35 Draken var ett flygplan som låg i absoluta toppen bland dåtidens stridsplan. J35 var framför allt avsedd som interceptor (dvs att snabbt kunna stiga och bekämpa snabba, fientliga bombplan på hög höjd). Både Österrike, Finland och Danmarkt köpte Draken. Planet hade imponerande fart-, stig- och svängprestande. Toppfarten var ca mach 2 (2124 km/h), max stighastighet 10500 meter per minut och topphöjden 19995 meter. Imponerande siffror även idag. JAS 39C/D Gripen har samma toppfart men topphöjden är bara 15240 meter, dvs nästan 5000 meter lägre än Drakens. Nu kan ju Gripen (som är 33 år yngre än Draken) självklart göra saker som Draken inte kunde (fattas bara annat). Men Draken var på sin tid ett unikt flygplan och vi vet att ryssarna inte alls tyckte om detta plan (förmodligen beroende på att de var livrädda för det). Att vara pappa till Draken är således en kvalitetsstämpel av högsta klass.

Saab J35 Draken. Pappa Erik Bratt. Självklart är det omöjligt att skriva om Erik Bratt utan att ha med en bild på Draken.

Drakens tillkomst började med en kravspecifikation från Flygvapnet. Man ville ha ett flygplan som var en interceptor (se föregående stycke) men som också kunde användas för bekämpning av markmål. Eftersom toppfarten skulle ligga runt mach 2, måste Saab först välja den allmänna konfigurationen av flygplanet (för att det skulle kunna uppnå de önskade kraven). Erfarenheten av flygplan som kunde flyga i mach 2 var vid den här tiden synnerligen begränsad (även internationellt). Erik Bratt valde en dubbel deltavinge, vilket innebar en deltavinge där vingen längst fram var väldigt bakåtsvept (80°) och längre bak mindre svept (57°). Detta gjorde att planet båda kunde flyga fort och sakta (det senare är ju viktigt vid start och landning). Konceptet var helt oprövat, varför man började med att bygga en Drake i mindre skala, kallad Lill-Draken (vid en flyguppvisning 1953 över centrala Stockholm presenterades Lill-Draken för första gången och jag var där och såg den). Längden vara bara 8,8 meter ("Stordrakens" längd var 15,34 meter). Toppfarten var hela 555 km/h. Det var nätt och jämnt att en vuxen person fick plats i planet. Där testades roderfunktioner, luftintag etc, och utifrån dessa erfarenheter kunde man sedan komma fram till hur den riktiga Draken skulle designas. Allt detta beskrivs detaljerat i SILVERVINGAR.

Erik Bratts SILVERVINGAR påminner lite om Dödspilotens son (se ovan) genom att den är väldigt personlig. Det finns dock en avgörande skillnad, SILVERVINGAR är självbiografisk. Bratt berättar om sitt liv från år 1920 när han 4 år gammal, tillsammans med sin bror, får se sin första flygmaskin. Redan då väcks ett intresse. Så småningom flyttar familjen till Uppsala och Erik Bratt, som nu är i 16-årsåldern, lär känna den flygintresserade Gösta Gustafsson, som är 11 år äldre. Denne har köpt en begagnad flygmaskin som han håller på och försöker göra flygduglig och Erik får vara med och hjälpa till. Och därmed har Erik fått in en fot i flygvärlden. Och sedan fortsätter det av bara farten. Erik tar så småningom flygcertifikat och börjar samla flygtimmar. När Andra Världskriget bryter ut tillskrivs alla innehavare av privat flygcertifikat och erbjuds att ansöka till Flygvapnet för militär flygutbildning. När denna är klar får Erik och hans flygarvänner inte de vanliga guldvingarna utan silvervingar, vilket som nämnts ovan ligger bakom bokens titel. Under kriget tar Erik Bratt, tillsammans med några vänner, fram ett enmotorigt flygplan, kallat BHT, med imponerande fart (över 300 km/h) i förhållande till den relativt svaga motorn. Bratt och hans kompisar konstruerar till och med en egen, väldigt enkel och billig, ställbar propeller till detta flygplan, Dynamaticpropellern. Planet byggs i ett exemplar och visar sig uppfylla förväntningarna. Efter kriget börjar Erik så småningom arbeta på Saab och stiger i graderna genom sin skicklighet. Och som kronan på verket får han ansvaret att utveckla Tunnans efterträdare, som till en böjan gick under namnet Saab 35 och sedan blev J35 Draken (tillnamnet "Draken" har med flygplanets form att göra). Och det plan han skapade visade sig vara ett av sin tids skarpaste stridsflygplan.

Bratt berättar i sin bok både om flyg och sitt personliga liv. Något som han har ett ont öga till är administratörer och liknande, och han beskriver hur de for fram på Saab. Han skriver (sid 297):

Alltså: I 20 års tid har vi varit utsatta för administrativa "experters" vilda härjningar. "Experter" som har ledningens förtroende till skillnad från oss. Dessa administratörer har alltid suttit på ett bekvämt avstånd från våra svårigheter. Ungefär en eller två gånger per år börjas det med något från unga killar som tror sig förstå våra problem bättre än vi själva.

Bratt beskriver hur administratörerna själva ofta fått sätta betyg på sina rationaliseringar och omorganisationer. Och att det stundom har varit "förbjudet att framföra kritik eller synpunkter ('De som är kritiska mot detta har inte rätt förstått sin uppgift')". Lite längre fram fortsätter han med följande drapa:

Saab har i snart 20 år varit en härlig tummelplats för: Administratörer, Datafolk, Psykologer, Systemfolk, Rationaliserare, Specialplanerare, Specialekonomer, Utbildningsmanipulatörer. Och många andra såväl långhåriga och skäggiga som snaggade.

Avslutningsvis så får också den offentliga administrationen i Sverige en känga:

Kompetensen för att leda dessa verk (de statliga verken) betingas inte av kunskap utan av politisk ideologi och partibok.

Och Krister Renard applåderar så det ryker (jag har ju själv skrivit om detta i min långa artikel om Boeing Max och i en av mina bloggar).

Erik Bratt var således aktiv yrkespilot under ett antal år. Efter att han blivit flygplanskonstruktör flög han givetvis inte lika mycket. Han hade dock kvar sitt privata flygcertifikat långt upp i åren och jag vill minnas att han flög även när han närmade sig 90 (han dog 2010, 94 år gammal). Under sin tid på Saab tog han f ö helikoptercertifikat (Saab var ombud för Hughes helikoptrar). I boken beskriver han hur han leveransflög en Hugheshelikopter till Finland under dåliga väderförhållanden. Ett äventyr så gott som något. Det hände också ibland att Erik Bratt flög helikopter till familjens sommarstuga.

Jag lånade SILVERVINGAR för många år sedan av en flygkompis och tyckte den var fantastiskt bra. Jag ville gärna ha ett eget exemplar (där man kan göra understrykningar och anteckningar) och försökte under flera år att köpa den. Men den var slut överallt. Men försommaren 2019 upptäckte jag att Stenvalls i Malmö (se länk i början av denna artikel) hade den i sitt lager varpå jag slog till direkt. När jag i skrivande stund (oktober 2019) kollar på deras hemsida finns den dock inte. Kanske kommer de att ha den igen. Annars får man försöka på antikvariat. Är man tillräckligt ihärdig går den säkert att få tag på.

Sammanfattningsvis så tycker jag Erik Bratts bok SILVERVINGAR är en av de bästa flygböcker jag någonsin läst.


 

Tillbaka till Kristers Hemsida.
Tillbaka till Kristers Flygsida
© Krister Renard