"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Några fadotexter översatta till svenska

(note that you above can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

Jag har roat mig med att översätta några representativa fadotexter till svenska. Dels för mina vänners skull (de som inte kan någon portugisiska alls), men också som en övning för mig själv som ett led i mina studier i portugisiska. Läsaren får ta översättningarna för vad de är. Det är ju alltid svårt att översätta poesi. Ibland får man ta sig vissa friheter. Jag har inte försökt att göra texterna sångbara, eftersom detta skulle innebära en ytterligare begränsning. Texterna finns i form av Word-filer (eftersom jag vill ha två spalter så att man kan se den portugisiska och den svenska texten sida vid sida — visserligen går detta att göra i html men kräver då en hel del jobb för att radbrytningar etc skall stämma exakt). Nedan berättar jag helt kort om respektive fado. Länk till översättningen finns i början av varje stycke (direkt efter numret — klicka på fadons namn).

För varje fado nedan så finns länkar till en eller flera bra inspelningar (ljudfiler alternativt videofiler). Många av nedan nämnda fados finns också i ett stort antal inspelningar på Spotify och Youtube.

Obs: När en ny översättning läggs till nedan så är texten blåmarkerad under första månaden.

(I översättningarna betyder versrader och verser markerade med fetstil att raden eller versen sjungs två gånger. Olika inspelningar kan skilja sig åt en aning. Den som sjunger tar sig ibland större eller mindre friheter när det gäller text, ornamenteringar och upprepningar. När det gäller några av ljudfilerna, så var beredd på att det kan dröja en halv minut eller mer innan uppspelningen påbörjas.)

 

1. Amor de Mel (Kärlek av honung). Denna fado handlar om kärlek (ett inte ovanligt tema i fadosammanhang). En mycket, mycket bra version finns med på Katia Guerreiros cd-skiva "Fado Major". Klicka här för att se en Youtubefilm, inspelad under ett konsertframträdande, där Katia sjunger Amor de Mel.

2. Antes de Quê? Detta betyder ungefär "Innan vad?". En mycket poetisk (och därför svåröversatt) text om kärlek och längtan och smärta. Texten är skriven av fadistan Aldina Duarte, som för övrigt har skrivit många fina texter, inte bara åt sig själv utan också åt andra fadistor. Klicka här att lyssna på en inspelning jag gjorde på Senhor Vinho julen 2013, där Aldina sjunger med mycket saudade. Så typiskt för henne. Det är en Youtubefilm, men bilden kan man bortse från, eftersom det var alltför mörkt för att få en acceptabel bild.
Tyvärr blir ju inte ljudet så där jättebra när man spelar in med en mobiltelefon. Vill du hellre lyssna på en "riktig" inspelning, där Aldina sjunger Antes de Quê? kan du klicka här i stället. Här är det dock inte riktigt samma känsla (saudade) som i den live-inspelning jag gjorde. När man intresserar sig för musik, lär man sig ganska snart att vissa artister är ungefär lika bra i inspelningar som live. Andra kan vara bättre i inspelningar än live. Och så finns de som är mycket bättre live än på inspelningar. Aldina tillhör klart den sista kategorin (vilket inte betyder att hennes inspelningar är dåliga — men hon har en sådan underbar personlighet och stark scennärvaro och detta kommer givetvis bättre fram "in real life" som man brukar säga). När jag var i Lissabon november 2013 till januari 2014 så gick jag tillsammans med fadokännaren Ulf Bergqvist (som bl a skrivit en bok om fado och haft flera program i P2 om fado — se min huvudartikel om fado) på Senhor Vinho för att lyssna på Aldina. Ulf hade aldrig hört henne i verkligheten men lyssnat mycket på hennes cd- och videoinspelningar. Han var chockad efteråt, berättade han, över hur mycket mer fantastisk hon är live och vilken stark röst hon har. Så så kan det vara.

3. Arraial. Titeln betyder helt enkelt "Lantlig byfest". Ytterligare en vacker och vemodig fado med mycket saudade. Text och musik är skriven av João Ferreira-Rosa (1937-2017). Förutom att vara en fin fadosångare var Ferriera-Rosa diktare och kompositör och har skrivit text och musik till ett antal mycket kända fado, varav Arraial hör till de allra mest kända och populära. Texten till denna fado får tala för sig själv utan några kommentarer. Rodrigo Rebelo de Andrade (bror till Carminho) tolkar denna fado mycket fint. Klicka här för att lyssna. Det finns andra inspelningar av Arraial med Rodrigo på Internet, men jag tycker denna är speciellt fin (jag gjorde den på Mesa de Frades för två år sedan). Det som gör honom till en så duktig fadista är just den sårbarhet han förmedlar. En sårbarhet som kommunicerar själva själen i texten och musiken. Här kan man verkligen tala om direktkommunikation hjärta till hjärta. Tyvärr blir det ju inte bästa ljudkvaliteten med en mobiltelefon, men jag tror att många av mina läsare (precis som jag) prioriterar musikalisk kvalitet framför teknisk sådan (även om den senare inte är oväsentlig). Den som vill ha en tekniskt bättre inspelning kan klicka här. Det är Katia Guerreiro som sjunger (mycket bra som vanligt). Och här kan man lyssna till författaren/kompositören själv.

4. Até Que a Voz med Doa (Tills min röst gör ont). Maria da Fé är en mycket känd fadista. Numera sjunger hon sällan men är i stället ägare till ett av de bästa (och dyraste) fadoställena i Lissabon — Senhor Vinho. Denna fado var hennes signatur och den var under lång tid ett örhänge i radion. Texten är skriven av hennes man, José Luís Gordo. Melodin är väldigt anslående, och Maria da Fé sjöng den med stor intensitet. Klicka här för att lyssna.

5. Ave Maria. Texten till denna oerhört vackra fado utgår från en dikt skriven av Fernando Pessoa (1888-1935), en av Portugals mest berömda diktare och författare. Texten i fadon är en förkortad och något omarbetad version av Pessoas dikt. Originaldikten (med svensk översättning) finns här. Musiken är skriven av João Mario Veiga, Katia Guerreiros personliga "gitarrist" (viola de fado) och mentor sedan många år. Katia har gjort en underbar inspelning av Ave Maria (på hennes skiva "Fado Major"). Klicka här för att lyssna.

6. Barco Negro. Detta är en mycket speciell fado, med en melodi som inte liknar någon annan fado. Man anar av musiken att bakgrunden står att finna i Brasilien. 1954 skrev två brasilianare, Antônio Amábile (musik) och Matheus Nunes (text) en sång med titeln "Mãe preta" (Svart Moder). Sången var kritisk mot hur svarta afrikaner behandlats och fortfarande behandlades av de vita. Diktaturen i Portugal förbjöd omedelbart denna text (sången uttryckte ju indirekt kritik mot Portugals dåvarande kolonier i Afrika). David Mourão-Ferreira skrev då en ny text med titeln "Barco Negro" (Den svarta båten). Utsatta fiskare, som alltför ofta försvann till havs i stormar och olyckor, fick där ersätta förtryckta afrikaner. När Amália Rodrigues lanserade Barco Negro i en av de spelfilmer hon medverkade i, blev denna "fado" omedelbart världsberömd (med tanke på bakgrunden till Barco Negro ligger det nära till hands att fråga sig om precis vad som helst kan kallas fado — det bästa svaret är kanske, "allt som sjungs av en fadista, ackompanjerad av de klassiska fadoinstrumenten, i fadosammanhang, är fado"). 1978, dvs 4 år efter diktaturens fall, spelade Amália in originalversionen "Mãe preta".
Klicka här för att lyssna på en inspelning av Barco Negro med Joana Amendoeira (från en utomhuskonsert i Castelo São Jorge i Lissabon). Lyssna noggrant på ackompanjemanget, som jag tycker är mycket bra. Det är f ö Joanas bror, Pedro Amendoeira, som spelar portugisisk gitarr här.

7. Canoas do Tejo (Båtar på Tejo — Tejo är den stora floden som flyter genom Lisboa). Jaime Nunes, ägaren till mitt lilla favoritställe Tasca do Jaime (se min huvudartikel om fado), är själv fadista och detta är hans signaturfado (eller vad man skall kalla det). Han sjunger denna nästan varje gång det är fado där och illustrerar mycket illusoriskt berättelsen med hela sin kropp. Klicka här för att lyssna och se. Och klicka här för en ljudfil med mycket bättre ljud (även här är det Jaime som sjunger).

Canoas do Tejo i verkligheten. Det finns idag två broar över Tejofloden i Lisboaområdet. Att konstruera en bro här är inte helt lätt, eftersom floden är flera kilometer bred. Den första bron, Ponte 25 de Abril (den stora hängbron, drygt 2 km lång), invigdes 1966 och den andra bron, Ponte Vasco da Gama (en lågbro, mer än 12 km lång), öppnade 1998. Canoas var små, latinriggade segelbåtar, ca 8-10 m långa, som fraktade framför allt passagerare men också i någon mån gods över Tejofloden innan det fanns någon broförbindelse (pilen pekar på en canoa med segel satta och (över)full av passagerare — begreppet sjösäkerhet var uppenbarligen okänt när bilden togs). Dessa båtar var av enorm betydelse för staden och fanns i mycket stort antal. När bilden ovan är tagen är svårt att avgöra, det kan vara från 1920-talet och ända fram till 1950-talet). Givetvis fanns också större fartyg/färjor som transporterade varor och annat över Tejofloden. Till en början var dessa av typ segelfartyg men så småningom kom ångmaskiner och sedan dieselmotorer. Än idag går ett stort antal dieseldrivna färjor fram och tillbaka över floden.

Fafa de Belém är en berömd sångerska i Brasilien. Hon sjunger typisk brasiliansk musik men också fado. Det var genom henne jag kom i kontakt med fadon för första gången. Jag och Ann-Sofie låg med vår segelbåt i den stora staden Belém (uttalas ungefär "Beläing"), som ligger en bit in i den enorma Amazonfloden. Båtklubben i Belém hade en stor utomhusscen, där det ofta var konsert. En kväll uppträdde Fafa de Belém. Kanske hälften av det hon sjöng var fados. Jag satt som trollbunden (om man nu får säga så) och kände musiken fylla hela min kropp och själ. Fafa har gjort sin egen inspelning av Canoas do Tejo med brasiliansk touch, som du kan höra här (efter Canoas följer en rad av ytterligare sånger med Fafa).
Frederico de Brito (1894-1977) har skrivit både text och musik till Canoas do Tejo. Ofta kallades han kort och gott "Britinho" ("-inho" är en diminutivändelse). Eftersom han under många år arbetade som taxichaufför, gick han också under smeknamnet "poeta-chauffer" (diktarchauffören). Redan som 8-åring skrev han enkla sångtexter som hans storebror brukade sjunga på fester. Under sitt liv skrev Britinho över tusen fadotexter och komponerade flera hundra melodier. Han skrev även flera böcker. En synnerligen produktiv herre med andra ord. Många andra kompositörer satte också musik till hans texter. De Brito är mycket, mycket uppskattad även idag. Ett av fadons många stora namn.

8. Coimbra. Amália Rodrigues är starkt förknippad med den kända fadon Coimbra. Fados från Lissabon handlar ofta om kärlek, vardagliga människor, sjömän som är långt hemifrån, Lissabon eller någon viss stadsdel i Lissabon (som Mouraria). Texterna i coimbrafados, å sin sida, är starkt kopplade till universitetsstaden Coimbra och universitetsmiljön (en del av texterna utgör en portugisisk motsvarighet till Gunnar Wennerbergs "Gluntarne"). Fadon Coimbra är ett bra exempel på detta. Klicka här för att höra Amalia i en klassisk inspelning av Coimbra.

Fotnot: Även om texten i Coimbra är representativ för Coimbrafados så är melodin och sättet att ackompanjera typisk Lissabonfado. Dvs Coimbra utgör inget exempel på Coimbrafado rent musikaliskt. Dessutom så sjungs Coimbrafado enbart av manliga sångare. Fado från Coimbra kallas ibland Fado Acadêmico och ibland Canção de Coimbra (Sång från Coimbra). För att läsa mer om Coimbrafado, gå till min huvudartikel om fado.

9. Com que Voz (Med vilken röst...). Skulle någon fråga mig vilken inspelning med Amalia Rodrigues som är den starkaste, bästa, med mest saudade, så skulle jag nog svara "Com que Voz" i den inspelning som länkas till nedan. Texten är skriven av en av Portugals stora poeter, Luís de Camões (1524-1579). Denne räknas som en av de absolut största av Portugals författare, och personligen är jag fascinerad av att någon kunde skriva så "modern" poesi redan på 1500-talet.
I fadons begynnelse hade texterna mer karaktär av skillingtryck och författarna var ofta okända. Amalia var den första fadista som började använda texter från Portugals största författare, som Camões och Pessoa. Detta väckte mycken vrede hos delar av den portugisiska kultureliten, som menade att Amalia skändade dessa stora författare (i deras ögon var fado lumpen folkmusik och hade inget med kulturen i finsalongerna att göra). Vid den här tiden var Amalia inte den ikon hon senare blev, annars hade de nog inte vågat skriva det de skrev. Amalia blev givetvis mycket ledsen över denna kritik. Och man skrädde inte på orden. Någon liknade till och med Amalia med "en hora som skändade Portugals stora söner". Massor med människor från alla läger reste sig till Amalias försvar och förmodligen så ökade kritiken hennes popularitet. Musiken till den här fadon (och ett sextiotal andra fados med texter av berömda portugisiska diktare) skrevs av Alain Oulman (1929-1990), som hade fransk-portugisisk bakgrund. Han betydde mycket för Amalia som musikalisk mentor. Hans melodier var inte bundna av den traditionella fadons form, och gav fadon ännu större uttrycksmöjligheter genom att ta in influenser från andra musikformer, bl a opera (vilket också ledde till kritik). De större vokala uttrycksmöjligheterna passade Amalias smidiga röst och gjorde henne till den största av alla fadistor. Givetvis stod Amalia och Oulman personligen varandra mycket nära (såvitt jag vet var de dock aldrig ett par). Klicka här för att höra denna fado i en av Amalias absolut bästa inspelningar, vilken gjordes en kort tid efter att Oulman gått bort. Det finns en nästan outhärdlig smärta i Amalias röst. Den här fadon påminner mig starkt om en annan fado (kommer inte ihåg vilken) där en strof lyder, "Låt mig få sjunga, det är så jag gråter..."

10. Escrevi teu nome no vento. "Jag skrev ditt namn i vinden". Melodin till denna fado heter "Fado Carriche" och finns med många olika texter. Föreliggande text är skriven av Jorge Rosa (1930-2001), som var en verklig mångsysslare; poet (skrev över 3 000 dikter, varav en del blivit fadotexter), var en av Portugals främsta karikatyrtecknare, koreograf, scenograf, designer, målare mm. Plus att han dessutom försörjde sig som heminredare, möbelfabrikant och möbelförsäljare och mycket annat. Han var känd för att bara sova några timmar per natt.
Både text och musik är bedövande vackra och "Escrevi teu nome no vento" finns i flera fantastiska inspelningar med Carminho. Här är t ex en, vilken gjordes under en konsert vid Fadomuséet i Lissabon för ett par år sedan. En ytterligare fin inspelning med Carminho hittar läsaren här. En annan stor fadista som förknippas med denna fado är Fernando Mauricio (av många ansedd som alla tiders främste, manlige fadista — man kan ha många tankar om detta, men jag är faktiskt beredd att hålla med). Klicka här för att höra Mauricio.

11. Fado das horas. "Timmarnas fado" är en gammal fado. En av de fadistor som förknippas med denna är Maria Teresa de Noronha (1918 - 1993) — grevinnan som sjöng fado. Texten är skriven av hennes man, Greven av Sabrosa (han skrev ett stort antal fadotexter). Hon ingår bland mina 5 absoluta favoriter med sin klara, välmodulerade röst. Noronha uppträdde mycket sällan på fadohus. Däremot hade hon under flera decennier (1938-1961) ett radioprogram om fado, vilket sändes varannan vecka, där hon också sjöng själv. Hon gav också enstaka konserter och uppträdde i privata sammanhang. Ulf Bergqvist skriver i sin fadobok (se min huvudartikel om fado) beträffande Noronha, "En vacker sopranröst, jämn över hela registret, med förmåga att brodera långa linjer med intrikata ornament, utformade med en oöverträffad precision". Klicka här för att höra Maria Teresa de Noronha sjunga Fado das Horas.

12. Há festa na Mouraria (Det är fest i Mouraria). Det är fest i fadostadsdelen Mouraria och en procession drar fram genom gränderna. Gator och torg är prydda med girlanger och utströdda blommor, och människor ser andäktigt en staty av den heliga Madonnan bäras förbi. En mycket vacker och suggestiv melodi bär upp texten. Rosa Maria, som nämns som både synderska och dygdig på en och samma gång, anses syfta på en litterär figur, vars förlaga grundar sig på minst tre olika kvinnor.

Rosa Maria dyker upp i ett antal olika fadotexter. Fadohistoriken berättar om en Rosa Maria som bodde på Rua do Capelão på 1830-talet, och som arbetade på en bordell i närheten. Historieskrivningen förtäljer oss att Rosa Marias hallick brukade råna hennes kunder. Mouraria var vid den här tiden känt för prostitution och brottslighet. Sedan känner vi till en Rosa Maria, som ägde ett av Lissabons mest berömda fadohus i slutet av 1800-talet. Och slutligen fanns en Rosa Maria (1903-1945), som var samtida och granne med Gabriel de Oliveira (textförfattaren till Há festa na Mouraria). Denna sistnämnda Rosa Maria kallas av fadohistorikern Sucena för "en annan tragisk hyresgäst på Rua do Capelão". Man kanske kan säga att fadotexternas Rosa Maria symboliserar ett antal tragiska kvinnoöden (där även Maria Severa förmodligen finns invävd — hon bodde ju också på Rua do Capelão"), vilka utspelar sig i Mouraria och har kopplingar till prostitution och dryckenskap (se också Ó Rua do Capelão nedan).

Texten till Há festa na Mouraria är vardaglig och enkel och talar till våra hjärtan. I min huvudartikel om fado berättar jag om, och har ett par bilder från, Mouraria och Rua do Capelão. Katia Guierreiro och hennes skickliga musiker har gjort (som vanligt) en lysande inspelning, vilken kan avlyssnas här. Kompositör till Ha festa na Mouraria är ingen mindre än Alfredo Marceneiro, som också har skrivit och spelat in en alternativ text.

13. Igreja do Santo Estêvão (Den Helige Stefans Kyrka). Denna välkända fado sjöngs ofta av Fernando Mauricio (1933-2003), en av de främsta manliga fadistorna någonsin. En fin inspelning med honom, finns här! Och klicka här för att lyssna på en inspelning av Santo Estêvão (fadistan heter Luís Caeiro), som jag gjorde på en privat fadofest i Lisboa (en imponerande kompuppsättning med 6 portugisiska gitarrer, 4 spanska och två basgitarrer). Den unge gitarristen (portugisisk gitarr) med lockigt hår, vid namn Gaspar Varela, var bara 12 år vid tillfället! Han är f ö barnbarnsbarn till Amalia Rodrigues syster Celeste, vilken var aktiv fadista ända fram tills att hon gick bort i augusti 2018, 95 år gammal (hon sjöng varje onsdag på Mesa de Frades).

14. Lágrima. Lágrima betyder tår. Detta är en mycket berömd och mycket känslosam fado, vars text är skriven av Amalia Rodrigues. Den finns i otaliga inspelningar. Klicka här för att höra Misia sjunga denna vackra fado.
För den som vill lyssna på en lite annorlunda inspelning, och som har Spotify, rekommenderar jag att lyssna på Maria do Ceos version av Lágrima. Do Ceos tolkning kan också avlyssnas på Youtube (med något sämre ljudkvalitet). Bilderna som visas i Youtubeklippet antyder att den person som tårarna fälls över är Jesus. Huruvida Amalia verkligen hade Jesus i tankarna, när hon skrev sin text vet jag inte. Men kanske finns en djupare dimension i Lagrima, som jag hittills missat. Det är ju det som är så spännande med poesi.

15. Lágrimas do Céu, vilket på svenska blir "Tårar från Himlen". Som jag förklarar i min huvudtext om fado, så kan samma melodi användas till flera olika texter. Samma text kan också sjungas till flera olika medlodier. Den här fadon hette ursprungligen "Fado Cravo", vilket betyder "Nejlikofado" eller "En fado till nejlikan". Alfredo Marceneiro har skrivit text och musik (här kan du se en Youtubefilm, där Marcenerio sjunger).
Carminho (Maria do Carmo Carvalho Rebelo de Andrade) är en av de yngsta bland de idag etablerade, riktigt kända fadistorna. Här kan du se och höra Carminho sjunga Lágrimas do Céu. Det är en 40 minuter lång inspelning (med bra ljud) från en konsert. Det finns flera andra fina fados här, men om du enbart vill lyssna på Lágrimas do Céu, så kan du spola fram till 15:50. Vid den här konserten slog man på stort (titeln på konserten var "Carminho Lyx" och det förpliktigar ju) och har tre gitarrister; Luis Guerriero, José Manuel Neto och Angelo Freire (från vänster till höger), vilka alla tre tillhör de absolut bästa (på portugisisk gitarr).

16. Lisboa às zero horas. Titeln syftar på Lisboa vid midnatt (klockan noll). Texten ger en stämningsbild av staden mitt i natten. Nattflanörer, restauranger som stänger. taxibilar som passerar och sovande uteliggare. Det här är en mycket folklig fado, som man ofta hör på genunia fadoställen, dit vanliga portugiser går. Den hör inte till mina favoriter, vare sig musikaliskt eller textmässigt, men jag har ändå tagit med den här, eftersom det är ganska stor chans att man får höra "Lisboa às zero horas" om man har tur och hamnar på ett genuint fadohus under sitt besök i Lisboa (turen ligger inte i att man får höra just denna fado, utan i att man hamnat på ett riktigt, äkta fadohus). Inte sällan (eller snarare nästan alltid) lägger publiken till vissa ljud och ord i slutet av två av versraderna i denna fado. Även den som inte kan ett ord portugisiska uppfattar normalt att den (portugisiska) publiken sjunger "taxi, taxi" i slutet av en viss versrad (se textbladet). Och på ett annat ställe frustar publiken ungefär som ett ånglok.

En hel del i denna fadotext kräver god kännedom om Lisboa för att till fullo förstås. "Dumskallarna/fånarna (basbaque) i Chiado" syftar antagligen på att Chiado är/var fyllt av innekrogar och liknande (dvs ställen som inte är äkta portugisiska), där "det vackra, (och i sina egna ögon) häftiga folket" gick och fortfarande går. Vanliga portugiser betraktade säkert dessa innemänniskor som ytliga och oäkta och var glada att slippa dem, vilket också är vad fadotexten säger. Sista versen börjar "Och lite högre upp uppenbarar sig en grupp...". Jag tänker mig här att betraktaren i fadon promenerar från Baixa upp mot Bairro Alto (som är en av kullarna i Lisboa). På vägen dit passerar han Chiado med sina klubbar. Och när han kommer ännu "lite högre upp" mot Bairro Alto så ser han den grupp av protesterande som omtalas i textens sista vers.

Klicka här för att se en video där Carla Sofia sjunger "Lisboa às zero horas" (denna video ger en bild av fadon långt från de stora fadoartisternas värld — genuin, enkel fado som ligger nära fadons rötter).

17. Maria Madalena. Denna fado handlar om Maria Magdalena, den unga kvinnan som mötte Jesus och fick sitt liv förvandlat, och sedan blev en av hans mest hängivna lärjungar. Enligt medeltida tradition var hon prostituerad när hon träffade Jesus (texten till denna fado spinner på det temat). Enligt andra traditioner var hon förälskad i honom. Dessa traditioner saknar dock stöd i Bibeln, även om man inte helt kan utesluta att en eller båda av dem stämmer. En fantastiskt vacker fado, som var den mycket populära fadistan Lucilia do Carmos (1919-1998) "signatur". Texten var synnerligen svår att översätta (den absolut svåraste text jag någonsin gett mig i kast med), men jag hoppas jag lyckats fånga andemeningen i alla fall. Klicka här för att lyssna på Lucilia do Carmo.

18. Meu Amor é Marinheiro (Min älskade är sjöman). Det finns flera fados med ungefär den här titeln, vilket kanske inte är så konstigt. Fado handlar ju bl a om längtan efter den som är långt, långt borta, och som kanske aldrig kommer hem igen. Den här versionen av Meu Amor é Marinheiro, med text av Amália Rodrigues, har blivit Cristina Brancos signaturmelodi, och hon avslutar ofta sina konserter med den. Klicka här för att lyssna på Brancos tolkning. När inspelningen gjordes var Cristina fortfarande gift med Custódio Castelo (de har ett barn tillsammans), som tillhör eliten när det gäller portugisisk gitarr. Han var också hennes musikaliska mentor. Tyvärr (som jag ser det — andra kanske tycker tvärtom) så har Branco till vissa delar övergett den traditionella fadon och sjunger numera mest tango, jazz och allt möjligt annat. Hon är en oerhört driven sångerska med en mycket vacker och kraftfull röst, men jazz etc berör inte mitt hjärta på samma sätt som fado.
Cristina, kan man säga, är min första "kärlek" när det gäller fado. Det var genom henne jag fördes in i fadons mystiska värld. För ganska många år sedan hade hon en konsert på Kulturhuset i Stockholm, och jag och två kompisar hade lyckats få platser allra längst fram. Och där stod Cristina, ett par meter från mig, och sjöng Meu Amor é Marinheiro, ackompanjerad av bl a Castelo. Jag fick nypa mig i armen för att förvissa mig om att jag inte drömde, och den här konserten är nog ett av mitt livs största musikupplevelser, ja kanske en av mina största upplevelser någonsin. Att jag känner så starkt för just Meu Amor é Marinheiro kan kanske delvis förklaras av att jag själv är gammal sjöman, som jobbat nästan 10 år av mitt liv till sjöss.
För ett antal år sedan sände Mezzo-kanalen ett serie om fado. Varje program varade en halvtimme och handlade om en fadista. Det finns en Youtubefilm från denna serie, där Cristina sjunger just Meu Amor é Marinheiro. Tyvärr hackar bilden en del, åtminstone hos mig, men ljudet är ok. Det är Custódio Castelo som spelar portugisisk gitarr. Titta gärna lite närmare på honom. Han lever sig verkligen in i musiken!

19. Numa Casa Portuguesa (I ett portugisiskt hus). Det här är en typisk fado corrido med en enkel, schlageraktig melodi. Den handlar om vanliga, simpla människors vardag, där gästfrihet utgör en viktig del, och där lyckan inte mäts i pengar utan i gemenskap och enkla nöjen som en god soppa och ett glas vin. Den som kanske är mest känd för denna fado är Amália Rodrigues. En del fadokännare rynkar på näsan åt Numa Casa Portuguesa, eftersom den är så starkt förknippad med "turistfado", där turistbussen stannar utanför ett bokat fadohus och så väller turisterna in för att lyssna på ett par lättillgängliga fado (som ofta är ungefär lika äkta som kinesmaten i Sverige — den senare har ju, med få undantag, föga med den mat som äts i Kina att göra) tillsammans med ett glas vin och några petiscos (snacks). Men oavsett detta så gillar jag faktiskt den här fadon, bara man inte tvingas höra den alltför ofta. Att jag har den med här är mest för att den är så känd. För att variera lite grand så väljer jag inte en inspelning med Amália utan en med en annan, mycket berömd fadista, Maria José Da Guia (1929-1992). Klicka här för att lyssna.

20. O Gente Da Minha Terra (Till mina landsmän). Denna fado är skriven för Mariza av kompositören Tiago Machado. Texten är en dikt av Amalia Rodrigues. Man kan säga att texten i denna fado är Amalias testamente till sina landsmän. När Mariza sjungar O Gente... vid sin berömda utomkonsert vid Belémtornet i Lisboa (kan köpas från amazon.uk och heter "Mariza concerto em Lisboa"), kan hon inte hålla tårarna tillbaka och måste flera gånger avbryta. Man ser också hur påverkad publiken är. Många gråter öppet. Klicka här för att höra Mariza sjunga O Gente Da Minha Terra.

21. Olhos Estranhos (Märkliga ögon). Också denna fado, som har en mycket vacker text, handlar om kärlek. Jag hörde den en gång på någon fadoklubb och blev väldigt gripen. Titeln betyder "Främmande ögon". Klicka här för att höra Ana Sofia Varela sjunga den! Eller klicka här om du föredrar en manlig sångare — Pedro Moutinho är en mycket fin fadista med sin lågmälda och uttrycksfulla röst, som passar väldigt bra i den här typen av fado.

22. Ó meu amigo João (Åh min vän João). Melodin är en gammal klassisk fado corrido med okänd kompositör. Textförfattare är Jorge Fernando. Denne har f ö skrivit ett mycket stort antal moderna fado (han är både kompositör och diktare) och spelar själv viola de fado (som den spanska gitarren kallas i fadovärlden). Och sjunger dessutom. Vill man höra honom live är det bara att beställa bord på Casa de Linhares i Alfama. Ó meu amigo João är poetisk och var därmed svår att översätta. Vill man förmedla diktens poetiska dimensioner, vilket jag försökt göra, måste man ta sig vissa friheter. På bekostnad av rytm och ordval. Texten handlar om João, en man med en fattig bakgrund (kanske föräldralös), beundrad för sin kraftfullhet och manlighet i det lilla samhälle han kommer ifrån, och som gett sig av från sina hemtrakter och sedan levt ett minst sagt brokigt och äventyrligt liv någonstans långt bort. Hela tiden med ett stänk av hemlängtan. João utmanade uppenbarligen sitt öde och nu är han död. Men han beklagade sig inte över det öde som drabbat honom. Han levde livet fullt ut och tog konsekvenserna (det är i alla fall så jag tolkar texten — på ett ungefär).
På Mesa de Frades uppträder en ung fadista vid namn Beatrice Felicio. I skrivande stund (november 2020) är hon drygt 20. Beatrice har en fantastisk röst och har kapacitet att bli en verkligt stor fadista. Klicka här för att höra henne sjunga Ó meu amigo João. Jag gjorde denna inspelning i augusti 2019. Vill du höra en inspelning med bättre ljudkvalitet klicka här. Det är Anna Moura som sjunger.

23. Onde nasce a solidão (Där föds ensamheten). En osedvanligt vacker och stämningsfull fado med en text i full samklang med melodin. Texten har anknytning till sjömanslivet och den djupa ensamhet som kan upplevas när man är borta hemifrån långa tider. Lina Rodrigues är en duktig fadista, som tillhör den fasta ensemblen på Clube de fado. Hon har gjort en helt underbar inspelning av denna fado. Det är svårt att tänka sig hur den skulle kunna sjungas bättre än vad hon gör i denna inspelning. Klicka här för att lyssna! Det finns inte mycket mer att säga än, "Njut!" Jo, en sak till, Lina Rodrigues (jag antar det är hennes riktiga namn) har sedan något år tillbaka skaffat sig ett artistnamn, "Carolina". Eftersom hon antagligen är en av de kommande, stora fadistorna så bör den fadointresserade läsaren hålla utkik efter Carolina i fortsättningen.

24. O Quarto (Rummet). Den tredje mars 2023 kom Carminho ut med en ny skiva med titeln "Portuguesa". "O Quarto" är första spåret på skivan (fadon börjar med orden "Neste quarto tão pequeno" — I detta rum så litet). Musiken till denna fado är komponerad av Alfredo Marceneiro medan texten är skriven av Carminho själv. Första gången jag hörde den var på Mesa da Frades den 9/10 2021. Carminho var precis klar med texten och ville väl testa den på Mesa de Frades välvilliga publik. Hon stod någon meter från mig när hon sjöng och det var en fantastisk upplevelse. Jag var så starkt berörd att jag i vanlig ordning inte kom mig för att spela in, men som tur var hade jag med mig en gammal elev som spelade in detta magiska ögonblick. Pedro de Castro ackompanjerade på portugisisk gitarr som den mästare han är. Han är förvisso oerhört tekniskt skicklig och kan med stor bravur spela snabba stycken men det är i långsamma stycken han är som bäst. I snabba och svåra stycken kan man maskera bristande musikalitet med bländande teknik, men i långsamma stycken (som nästan vem som helst skulle kunna spela rent tekniskt), där avslöjas man obönhörligt om man inte har "gåvan". Det är här man tvingas bekänna färg.
Klicka här för att lyssna på inspelningen från Mesa de Frades (2021). Inspelningen börjar ca en och en halv minuter innan Carminho börjar sjunga, vilket ger den rätta stämningen av att känna sig närvarande.
Klicka här för att lyssna på en professionell videoinspelning med Carminho.

25. Ó Rua do Capelão (betyder Prästgatan). Här kan man lyssna på Cuca Roseta, som sjunger denna fado. Hon ackompanjeras av Mario Pacheco, en av de stora portugisiska gitarristerna i vår tid (och ägare till Clube de Fado). Rua do Capelão var den gata (eller snarare gränd) i Mouraria, där Maria Severa bodde (se huvudartikeln). Fadon handlar om hennes kärlek och hennes alltför tidiga död.

26. Se Vieres (Om du kommer). Ursprungligen heter denna fado "Fado Santa Luzia". Carminho har skrivit sin egen text till denna melodi. Första raden lyder, "Se vieres, vem com amor" (Om du kommer, kom med kärlek).

Se Vieres slutar med orden "Återvänd med fresior i handen, Jag känner ditt hjärta, Och detta är din parfym". Fresian är en blomma som symboliserar tillit och oskuld (vit fresia) och glädje och lycka (gul fresia).

Carminho sjöng denna fado i spansk tv någon gång under 2022 (det finns ett flertal inspelningar på Youtube, där Carminho sjunger Se Vieres, men den här är den bästa, tycker jag). Klicka här för att lyssna. Denna inspelning är helt fantastisk. Carminho sjunger perfekt in i minsta detalj; dynamiskt, känsligt och klockrent. Men det handlar inte bara om tekniskt perfekt. Carminho talar här direkt från sitt hjärta till våra hjärtan (vi som lyssnar). Detta är fado när det är som bäst (trots att det inte framförs på ett fadohus). Mycket bra och sparsmakat ackompanjemang, vilket gör att sången lyfts fram (ibland kan tekniskt skickliga gitarrister frestas att spela så avancerade och komplicerade ackompanjemang att sången nästan försvinner i bakgrunden). Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara möjligt att framföra denna fado bättre än vad Carminho och hennes musiker gör här. Carminhos inslag i TV-programmet börjar med en fem minuters intervju på spanska (den som vill öva sin spanska och lyssna på intervjun kan klicka här). Som sagt, ett otroligt fint framförande av Carminho av en ovanligt vacker fado till vilken den ovanligt vackra Carminho satt ovanligt vackra ord!

27. Tudo isto é fado (Allt detta är fado). Detta är en mycket känd fado med text av Amalia Rodrigues. Texten försöker att i poetisk form förklara vad fado är. Cristina Branco brukar ibland sjunga denna fado i slutet av sina konserter. Här kan man lyssna på en fin inspelning med henne. På portugisisk gitarr har vi självaste José Manuel Neto. En mästare på detta instrument. Cristina försöker aktivera publiken i lite allsång och så nynnar hon mellan varven. En mycket fin och mjuk inspelning tycker jag det är.

28. Voltaste (Du kom tillbaka). För att lyssna på en fin inspelning av Voltaste, klicka här! Fadistan heter Gisela João. Hon har en mycket vacker, intensiv röst och tillhör de relativt få fadistor som har en starkt erotisk framtoning (vilket jag inte ser som något fel — fado behandlar ju livets alla aspekter, varav erotik är en). Denna fado handlar om passionerad kärlek i all dess motsägelsefullhet. "Jag var trött på att gråta ensam. Hellre dina lögner än sanningen utan dig." (klicka här för att lyssna på en annan underbar inspelning av Voltaste med Gisela, som jag gjort i februari 2015 på den berömda fadorestaurangen Senhor Vinho — bilden kan bortses från, eftersom det är för mörkt för att filma på de flesta fadoställen)!

29. Xaile Encarnado (Röd sjal). En enkel och vacker fado. Klicka här för att höra (och se) Aldina Duarte sjunga denna fado! Aldina verkar vara på värsta bushumöret. Eller snarare så är hennes bushumör en del av en film. Det här videoinslaget är nämligen hämtat från den kritikerrosade långfilmen "A Religiosa Portuguesa" (Den Religiösa Portugisiskan — den engelska titeln är "The Portuguese Nun"). En mycket märklig, men också oerhört vacker film. Kanske en av de tio bästa filmer jag sett. Jag kan varmt rekommendera den. Den innehåller många vackra scener från Lisboa och också några fadoinslag med Camané och Aldina Duarte, inspelade på Mesa de Frades.

 

För dig som kommit till denna sida direkt (t ex via Google) — klicka här för att komma till min huvudsida om fado. Kommer du från min huvudsida om fado behöver du bara stänga denna flik/detta fönster (eftersom den här sidan öppnas i en separat flik/fönster) och sedan gå till fadosidefliken/-fönstret.