"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2009 12 15 23:51

Självsäkre Krister...

Du kanske kommer att tycka, när du surfar omkring på min hemsida, att jag ibland är väldigt självsäker och kategorisk i mina omdömen. Nu för tiden skall man ju i "toleransens" namn erkänna att alla andra också kan ha rätt. Och visst skall man vara tolerant, och visst har alla rättighet att ha vilka åsikter de vill (så länge som de inte skadar andra). Men, det finns faktiskt något som heter sanning! Att ha rättigheter är inte samma sak som att ha rätt!

Orsaken till att jag t ex är kristen är att jag blivit övertygad om att Bibeln är sann. Jag försöker således inte bevisa att Bibeln är sann, eftersom jag är kristen, utan det är precis tvärtom. Om nu exempelvis herr ateist hävdar att det inte finns någon Gud, och att Bibeln bara är en samling myter och sagor — en åsikt som han givetvis har rättighet att ha — betyder det inte automatiskt han har rätt. Om Gud finns, och Bibeln är Guds uppenbarelse, så har herr ateist fel, hur övertygad han än må vara om motsatsen. Även om han blir ledsen och sårad, så har han i alla fall fel.

Du, som nu tycker jag kunde vara lite mer ödmjuk, kan väl ändå inte mena att jag bara får vara kristen, om jag innerst inne inte tror på att det jag tror på är sant! Eller...? Är jag övertygad om att Gud finns, måste jag väl ha rättighet att hävda detta. Jag måste då också ha rättighet att hävda, att den som tror att Gud inte finns, har fel. Det är inte fråga om intolerans utan om sanning!

Jag försöker inte tvinga någon att tycka som jag, men jag skall villigt erkänna att jag försöker påverka människor genom min argumentering. Men det kan väl knappast vara fel. Det handlar ju inte om hjärntvätt, utan var och en får själv dra sina slutsatser. Självklart måste man vara ödmjuk, och visst är det så att man aldrig kan vara absolut säker på någonting. Skall man hårddra det hela, kan man till och med ifrågasätta om New York finns, i varje fall om man aldrig varit där. Och förresten kanske var det bara en dröm när du trodde att du själv var där. Men sådana teoretiska, filosofiska resonemang, som fått en del grubblare att sluta sina dagar på mentalsjukhus, leder bara till osunda navelskåderier. Även om vi inte kan bevisa någonting i absolut mening (enda undantaget är möjligen matematiken), är vi ändå helt övertygade om vissa saker, som t ex att New York faktiskt existerar. Och det är sunt och nödvändigt att fungera så. Men om man nu verkligen är övertygad om någonting, så kan man inte samtidigt vara absolut övertygad om motsatsen. Helt nyligen publicerades observationer som tyder på att det finns två, tidigare okända, planeter utanför Pluto (den planet som hittills ansetts vara solsystemets yttersta). Om nu dessa planeter verkligen finns, och någon hävdar motsatsen, så har denne helt och absolut fel!! Sanning är inte en åsikt, utan handlar om fakta — hur det i själva verket är!!!

Så läs gärna mina inlägg, hetsa upp dig om du vill, tyck annorlunda, men förneka mig inte rättigheten att tro på det jag tror på! Och att också argumentera för det. Jag förnekar ju inte dig denna rättighet. Men kom ihåg det finns en absolut sanning, som är oberoende av både dig och mig! Och den sanningen kanske ligger utanför vad man i dagligt tal kallar "sunt förnuft". Albert Einstein definierade en gång sunt fönuft som den samlig förutfattade meningar man skaffat sig i 18-årsåldern, och sedan resten av livet betraktar som självklara sanningar. Det var genom att gå utanför dessa förutfattade meningar, som Einstein hittade nya sanningar om universum. Kanske är ditt (och mitt) sunda förnuft ibland mer ett uttryck för begränsningar i vårt tänkande än det är uttryck för någon absolut sanning!

Tillbaka till huvudsidan.

© Krister Renard