"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2010 01 21 14:31

Sammanfattning

De flesta observationer talar för att universum, vilket inkluderar rum, tid, naturlagar, energi och materia, uppstått genom en unik, explosiv händelse. Mycket talar också för att detta skett för många miljarder år sedan och att universum därefter oavbrutet expanderat. Även om det finns andra tolkningsmöjligheter, och vissa observationer till och med talar direkt emot bigbangscenariot, så verkar detta scenario trots allt vara det som bäst förklarar den sammanlagda mängden observationer.

Ingen kosmogonisk[1] teori kan, och kommer förmodligen heller aldrig att kunna, förklara hur "ingenting" kunde explodera och bli till "någonting". Vissa teoretiska modeller säger visserligen att det var vibrationer eller kvantfluktuationer i ett antaget subvakuum, som gav upphov till det nuvarande universum. Men detta är ju bara att skjuta problemet ett steg bakåt. Nästa fråga blir då nämligen varifrån detta subvakuum kom.[2] Och dessutom måste man också kunna förklara varför subvakuumet fick precis de rätta egenskaperna för att kunna åstadkomma ett perfekt, välordnat universum med förmåga att "skapa" någonting så komplext som människan?

Ett problem av nästan samma dignitet som att förklara hur något kan uppkomma ur intet, är varför naturkonstanter och naturlagar råkat få precis rätta värden och rätt struktur för att möjliggöra existensen av liv (detta problem har ingående diskuterats i föregående avsnitt). Sannolikheten att detta skett av en slump är så nära noll man överhuvudtaget kan komma.

Enligt bigbangscenariot har universum, efter att ha börjat som en kaotisk explosion, ett slags svart hål, utvecklats mot alltmer välordnade strukturer; galaxhopar, galaxer, stjärnor, planetsystem etc. Så småningom har liv uppkommit, ett fenomen oändligt mer komplext och finurligt än någon mänsklig uppfinning och detta liv har sedan "utvecklats" mot mer och mer avancerade organismer för att till slut mynna ut i varelser som kan ställa upp teorier, både om sig själva och om universum. Många forskare har förvånats över att universum så konsekvent har utvecklats mot ordning och struktur, trots att termodynamikens andra lag säger att ett slutet system, dvs ett system som lämnas åt sig självt, alltid går mot större och större oordning. Universums utveckling bryter således mot en av de absolut viktigaste naturlagarna.[3]

Läsaren har säkert hört talas om svarta hål, vilka är en konsekvens av Einsteins allmänna relativitetsteori. Denna teori förutsäger emellertid också existensen av s k vita hål, som är en slags motsats till svarta hål. Vita hål har ett anti-termodynamiskt uppförande, vilket innebär att deras inre ordning hela tiden ökar (entropin minskar). Skapades universum som ett vitt hål, kan universum således konsekvent gå mot en allt ökande ordning, utan något ingripande utifrån. Enda orsaken till att forskarna utesluter existensen av vita hål, är att de begynnelsevillkor som krävs för att producera sådana är ytterst osannolika. Sannolikheten för att ett vitt hål skall skapas av en slump, är ungefär av samma storleksordning som sannolikheten för att en levande cell skall uppstå slumpmässigt, dvs i stort sett noll.

Ett möjligt scenario är att en Skapare kan ha startat universum som ett vitt hål, för att sedan låta det utvecklas mer eller mindre på egen hand mot det strukturerade universum som vi idag kan observera.

Arno Penzias, som delade nobelpriset för sin upptäckt av den kosmiska bakgrundsstrålningen, anmärkte vid ett tillfälle:

Astronomin pekar mot en unik händelse, ett universum som skapades ur intet, med den ytterst delikata balans som är nödvändig för att ge rätta förhållanden så att liv kan existera, och som dessutom har en bakomliggande (man skulle kunna säga "övernaturlig") plan.[4]

Astronomen George Greenstein skriver i sin bok The Symbiotic Universe:

Då man går igenom bevisen, grips man omedelbart av tanken att någon övernaturlig makt — eller snarare Makt — måste vara involverad. Är det möjligt att vi plötsligt, utan att ha avsett det, har snubblat över vetenskapliga bevis för existensen av en Övernaturlig Varelse. Var det Gud som klev in på scenen och så lägligt formade kosmos för vår skull?[5]

Frank Tipler, teoretisk fysiker och som bl a tillsammans med John Barrow skrivit standardverket om naturkonstanternas speciella värden — The Anthropic Cosmological Principle (Oxford University Press, 1986, 726 sidor!) — tvingades till slut kapitulera inför Gud. Han berättar om detta i förordet till sin bok The Physics of Immortality (Doubleday, 1994):

När jag började min karriär som kosmolog för ungefär tjugo år sedan, var jag övertygad ateist. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag en dag skulle skriva en bok, vars uppgift är att visa att den judisk-kristna teologins centrala dogmer är sanna, och att detta påstående är en direkt logisk följd av fysikens lagar, såsom vi nu uppfattar dem. Jag har tvingats till denna slutsats utifrån den omutliga logik som man arbetar med inom min speciella gren av fysiken.

Oavsett vilken utgångspunkt man har, kristen, materialistisk eller någon annan, måste man i ödmjukhet acceptera att vi vetenskapligt sett faktiskt inte vet så förfärligt mycket när det gäller universums ursprung. Det går inte att på intellektuella eller logiska grunder utesluta existensen av en Skapare. En förutsättningslös analys av problemet styrker inte teorin att universum, livet och arterna enbart är resultatet av blinda naturlagar och slumpprocesser. Snarare tvärtom. Ovan har vi sett några exempel på den ödmjukhet som kännetecknar de flesta verkligt framstående forskare. Man kan tycka att denna ödmjukhet också vore på sin plats i skolans läroböcker. Det faktum att så normalt inte är fallet tyder, enligt min inte så ringa mening, på att läroboksförfattarna inte bara strävar efter att ge eleverna objektiva kunskaper, utan att de också vill inplantera sin i allmänhet ateistiska och materialistiska världsbild hos dem. Det skulle sannerligen behövas en läromedelsrevolution i vårt land!

Tillbaka till Universums uppkomst

Du kan läsa om biblisk skapelsetro i:
Skapelse — Evolution


[1] Läsaren erinras om att kosmogoni är läran om universums ursprung, medan kosmologi är läran om universums struktur.
[2] Någon kanske då menar att teorin om en Skapare lider av samma svaghet. Vem skapade Skaparen? Detta kommer att diskuteras senare.
[3] Termodynamikens andra lag har ibland missbrukats av skapelsetroende för att motbevisa livets utveckling. Jorden är emellertid inte ett slutet system, varför detta argument inte håller. Universum däremot utgör garanterat ett slutet system, varför den totala ordningen i hela universum omöjligen kan öka (under förutsättning av andra lagen gäller).
[4] Henry Margenau och Roy Varghese editors, Cosmos, Bios and Theos, La Salle, 1992, sid 83.
[5] The Symbiotic Universe, William Morrow, 1988, sid 27.
© Krister Renard