"Det är synd att 99 % av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2007 01 16 20:44

Sanning och tolerans

Att säga att allt är sant, är det tolerans? Eller är det oärlighet? Eller är det rent av feghet?

Du kanske tycker att jag verkar väldigt självgod och i total avsaknad av ödmjukhet och tolerans, eftersom jag vågar hävda att det finns en absolut sanning, och att jag dessutom är bärare av denna. I så fall skulle jag vilja hävda följande:

1. Om jag inte trodde att det jag trodde på vore sant, skulle jag inte tro på det. Dvs, jag måste väl ha rätt att hävda att det jag tror på är sant, precis som du har rätt att hävda att det du tror på är sant. Varför skulle man vilja ha en åsikt som man innerst inne tror är felaktig? Och om man inte tror att den är felaktig, måste man väl tro att den är riktig! Och också ha rätt att hävda detta!

2. Man måste skilja mellan absolut sanning (ontologi) och den sanning som vi för tillfället har tillgång till. När det t ex gäller vetenskaplig sanning, närmar vi oss sakta men säkert den absoluta, totala sanningen om det fysiska universum, även om vi aldrig kommer att komma ända fram. Det råder t ex ingen som helst tvekan om att dagens fysikaliska teorier är mer korrekta än vad 1800-talets teorier var. Detta är inte en åsikt utan ett faktum, som lätt kan verifieras praktiskt. Varje gång ett flygplan lyfter eller vi tittar på TV, så bevisas fysikens teorier bortom varje rimligt tvivel. Både flygplanet och TV fungerar helt i enlighet med fysikens lagar. Det faktum att vi inte kan känna den absoluta sanningen till fullo, bevisar emellertid inte att vad som helst är sant. Även om många perspektiv på en viss sanning kan te sig ytterst olika, handlar det ändå om en enda bakomliggande sanning. Låt mig använda en liknelse. Om man belyser en (rak cirkulär) cylinder uppifrån kommer den att ge en skuggbild i form av en cirkel.

Belyser man den i stället från sidan, blir skuggbilden en rektangel. Cirkeln och rektangeln utgör helt enkelt olika perspektiv av cylindern, på samma sätt som att vi kan anlägga olika perspektiv på en och samma sanning. Hur man än belyser cylindern kan den emellertid aldrig ge en triangelformad skugga (om man inte använder linser eller buktiga speglar som förvränger perspektivet). Även om man nu kan tala om Bibelns Gud utifrån olika perspektiv, som alla innehåller delar av sanningen, innebär inte detta att Gud är vad vi gör honom till. Att t ex hävda att Gud är en diffus dimma som genomsyrar allt, är helt oförenligt med Bibelns gudsbild, som beskriver Gud som en person med en existens skild från det universum han skapat. Att hävda att Jesus var en syndare, som man t ex antydde i Ecce Homo-utställningen, är också oförenligt med Bibelns syn på Jesus. Ecce Homo-utställningen handlade inte om ett nytt och "djupare" perspektiv på Jesus, utan om ren historieförfalskning. Att det finns olika perspektiv på sanningen innebär således inte att allt är sant!

3. Ingen människa kan genom enbart sitt förnuft komma fram till den absoluta sanningen. Bibeln gör dock anspråk på att vara Guds ord ("...drivna av helig ande har människor talat ord från Gud" enligt 2 Petr 1:21), dvs innehåller i princip information från universums Skapare och Herre. Att så är fallet är antingen sant eller falskt. Det är en trosfråga. Men är det sant, vilket jag tror och vilket klassisk kristendom hävdar, är således det som står i Bibeln i princip liktydigt med absolut, icke förhandlingsbar sanning. Självklart har man ingen som helst rätt att påtvinga någon annan den åsikten, men man måste ha rätt att proklamera den, försvara den och tro på den.

4. Man kan tänka sig en väg med ett dike på var sida. Till vänster har vi "sanningens dike" och till höger "toleransens dike". Det verkar vara svårt att vandra på själva vägen. Till och med så svårt att enda gången kristna verkar befinna sig på den, är när man är på väg från ena diket till det andra. Sanningens dike leder lätt till obarmhärtighet och hårdhet, något som kännetecknat vissa typer av lagisk kristendom med ändlösa syndakataloger (ungefär som fariséerna på Jesu tid). Toleransens dike (utan sanning), å andra sidan, leder lätt till ett allmänt flum, som inte kan lösa några som helst problem, utan som tvärtom skapar problem. Verkliga problem kan bara lösas genom att man tar hänsyn till sanningen! Äkta kärlek är en kombination av absolut sanning och tolerans! Därför talar Bibeln om att vi måste böja oss under Gud. Och Gud, som vill oss väl, vet bättre än någon människa, psykolog eller politiker, ja till och med bättre än Sveriges riksdag, hur människans problem skall lösas.


Tillbaka till "Självsäkra Krister"
Tillbaka till "Finns det någon absolut sanning...?"

© Krister Renard