En seglardag
Sen gick vi alla på toa, vilket är lättare när man är på land. (Sånt trams hade inte vi hårdingar på båten! Det är ju bara förresten bara för tunnisar!) När alla var klara för avfärd satte vi ner motorn och startade den på tomgång. Sen lossade vi båten och sköt ut oss och puttrade iväg med vår lilla 5 hästars motor.
Nu ska vi berätta hur en vanlig dag såg ut till sjöss, hur vi tog oss framåt med hjälp av vinden:
När vi vaknat klädde vi oss och åt frukost, som oftast bestod av vatten och mackor med tubost. Vi hade mjölk med oss, men den surnade eftersom vi inte hade tillräckligt låg temperatur.
Efter frukosten gjorde vi i ordning för färden. Vi plockade fram sjökort, GPS, städade i båten så att inga lösa grejer låg framme, som annars flyger runt i båten när vi kränger. Sen kollade vi så att rätt försegel satt på. Förseglet valde vi efter hur mycket det blåste och vilken kurs mot vinden vi skulle hålla. Vi hade tre olika försegel, kryssfock, hårdvindsgenua och lättvindsgenua, där kryssfocken är minst och lättvindsgenuan störst. I början av vår resa hade vi lättvindsgenua uppe eftersom det var dåligt med vind.
Planera sin rutt är ett måste
När vi är klara för att hissa segel går vi upp mot vinden och drar åt storskotet. När man är i vindögat hissar man storsegel, det är bra om det går så snabbt som möjligt. Sen hissar man försegel, också när man ligger i vindögat. Det ska också gå snabbt, annars får vinden tag i seglet och då blir det tungt att hissa. Men i vanliga fall hissade vi seglen ungefär samtidigt, det går om man är flera och hjälps åt.
När seglen är hissade stryper vi motorn och njutningen kan börja!
Beroende på var vinden kommer ifrån måste man ha seglen ställda olika, skotade olika hårt, om man vill komma åt något vettigt håll. Är vinden snett framifrån (dikt bidevind) ska man ha hårt åtskotade segel. Är vinden från sidan (halvvind) ska man ha seglen ungefär 45 grader ut. Om flåset är bakifrån (platt läns) är det bäst att ha försegel och storsegel ut på vardera sida om båten, 90 grader. Det är roligast att kryssa, båten lutar (upp emot 35 grader) och det känns som det går extra fort eftersom man har vinden och vågorna emot sig. Halvvind går fortast.
Hur man gör ett slag
Man kan inte segla rakt mot vindens riktning utan man får sicksacka sig fram, köra snett mot vinden hela tiden. När man kört åt ett håll tills man väljer att byta, ropar rorsman "Gör klart för slag!". Övrig besättning ropar "Klart för slag!" och gör sig beredda på att slå. När rorsman sen vill slå ropar han "slag!" och girar fullt åt styrbord (om vinden var från styrbord sida). Förseglet ska över på andra sidan och man lossar förskotet på babordssidan och skotar hem förseglet på styrbord sida. Man ska skota hårt om man vill ta mycket höjd. Fort ska det gå också. Får man inte över förseglet i tid fylls inte seglet med luft och man driver i vindens riktning, man förlorar höjd och måste slå flera gånger. En annan fördel med att vara snabb är att vinden inte hinner få tag i seglet och man kan spänna det utan större motstånd, när seglet är fyllt med luft är det mycket tyngre.
Storseglet behöver man inte justera någonting, det sköter sig självt.
Om man har för lite fart eller svänger för lite när man ska slå, kommer inte båten över på rätt sida om vinden och man blir ofta tvungen att köra varvet runt, istället för att gira 70 grader åt rättt håll girar man 290 grader åt fel håll. Visst, det funkar det med, men man förlorar fart och sen och sen är det inte speciellt snyggt. Dessutom råkar man ut för en mindre gipp.
Vi hade tre olika försegel, kryssfock, hårdvindsgenua och lättvindsgenua. Om det blåser mycket och man ska kryssa mycket är det bäst att använda kryssfocken, som är minst. Då behöver man inte skota hem så mycket efter varje slag. Det går att kryssa med de andra seglen också. Det gjorde vi, vi hade lättvindsgeunan uppe i början av resan, men det är mer jobb och båten kränger mycket mer.
Navigation
De verktyg vi använde oss av när vi navigerade var kompass, sjökort, decilitermått, passare, transportör och GPS. Fast GPS:en använde vi inte förrän vi seglade på öppet vatten fram och tillbaka till Gotland.
Innan avfärd kollade vi i sjökorten vart vi var och vart vi skulle åka och sorterade korten i rätt ordning så att det bara var att bläddra när man kom över kanten på sjökortet. I Mälaren och inomskärs använde vi oss inte av hjälpmedel som GPS och kompass. Decilitermåttet var förresten ett skämt, det navigerar man inte med. Vi använde oss bara av sjökortet när det var lättnavigerat. Vi satte kurs på bojar, fyrar och liknande. När vi seglade mot Visby över Östersjön var det vatten ända till horisonten på alla sidor om båten och inget att styra efter. Då använde vi oss av kompass och GPS. När man seglar på öppet hav måste man ha en kompasskurs att styra efter, den fick vi fram med hjälp av transportör som vi la i sjökortet och mätte ut vår rätta kurs. Då behöver man också ta hänsyn till missvisning och deviation.
Sen höll vi den kursen så gott vi kunde. Man kan ju hela tiden se på GPS:en vart man är någonstans, så där fick vi hela tiden information om hur långt från kurslinjen vi var. GPS:en är ett utmärkt navigationsverktyg, man kan få fram tid, kurs, hastighet, hur långt det är kvar till målet, hur långt man har gått. Många fyrar finns redan inprogrammerade i kompassen också. Det ända negativa är att den slukar batterier
Om båten
Seglings-ordlista