[Gotska sandön]

60 nautiska mil norr om Visby ligger Östersjöns ensligaste ö, Gotska Sandön. En mycket spännande ö att upptäcka till fots. Har man tur med vädret överträffar Gotska Sandöns stränder det mesta som kan erbjudas hos de olika resebolagen. När vi anländer till ön, som saknar hamn, är vi alla överens om att paradiset är nära. Det kristallklara vattnet, den snövita sanden och det unika naturlivet ger oss upplevelse av skönhet.



Historia

De första tecknen man har över att det funnits människor på ön är från vikingatiden. Men enligt forskarna har dessa inte varit bosatta på ön utan bara haft Gotska sandön som bas för fisk- och säljakt. De lämningar man hittat på ön är ett par stora stenrös, detta tyder mycket på att folk varit här under vikingatiden. Troligtvis var människorna från Fårö, Gottland, Roslagen samt Balticum. På grund av stora gravplundringar har många fynd försvunnit men de fynd som finns är bevarade på Historiska Museet och Gotlands Fornsal.
   Från vikingatiden till 1500-talet slut så vet man inte så mycket. Men under tidigt 1600-tal hittar man den första skriften om ön. Då ett seglarsällskap uppmärksammar ön och berättar att "Gotska Sandön är ett litet land där inga människor bor". Detta tyder ju på att de inte fanns nån fast befolkning innan dess eller så var den väldigt fåtalig. En annan text nämner att Gotska Sandön var danskt ända till 1645, men överläts till Sverige efter freden i Brömsebro.
   Men de som verkligen utnyttjade ön var Fåröborna som hade Gotska sandön som säl- och fiskeläger samt som betesmarker för sina får. Under tiden mellan 1700-1860 har Gotska sandön varit i mångas ägo. Först var det staten som ägde ön men arrenderade den till Fåröborna. 1758 såldes ön till en Gottländsk storherre som änvände den till fårskötsel, han ägde dock bara ön i 14 år. Efter stora tvister mellan storherren, staten och fåröborna fick till slut fåröborna arrendaret på ön och den började åter användas som säl- och fiskeläger. Sedan 1783 till 1859 ägdes ön av privatpersoner som hade intresse i ön, den tiden kallas privatägartiden. Men år 1859 tog staten över ön igen och i dess ägo har det förblivit till idag.


Petter Gottberg
   Petter Gottberg är enligt berättelser en vrakplundrare och strandrövare som härjade på ön. Han arrenderade ön mellan 1801-1816. Han livnärde sig på att lura upp skepp på ön genom att vissa mörka nätter rida på en halt häst med en lykta i handen. Det såg då ut som en lanterna från sjöss. Andra båtar styrde efter lanternan och gick då på grund, mitt i natten, på ön. Sen lurade han in besättningen i sin lada där han bjöd på mat och dryck. Mitt under festmåltiden smög han ut ur ladan och låste den. Sen sköt han besättningen genom små gluggar i ladan. När det var gjort åkte han ut och plundrade skeppet. Petter Gottberg anses vara orsaken till en stor del av vraken på ön.


Djurlivet
Det som gör Gotska Sandön extra mycket värt ett besök är det otroliga naturlivet som ön erbjuder. Det finns faktiskt arter av skalbaggar som inte finns någon annanstans. Fast det är inte dessa jag ska tala om, utan om de fåglar som häckar på ön.
   Det som är så fascinerade med fåglarna här är att de inte har ”lärt” sig att vara rädda för människan. Det är inte alls ovanligt att få se de mest skygga fåglar bara några meter ifrån en. De arter som man inte kan undgå att se är till exempel flugsnappare, Bofinkar och grönsiskor, dessa är ju inte allt för ovanliga. Fast man kan även komma i kontakt med korsnäbbar och svartmesar som anses mer svår åtkomliga.
   Det är en stor population av fåglar på ön men artrikedomen är inte så stor. Förutom de ovannämnda fåglar som häckar på ön har vi också sjöfåglar som ejder, fisktärna och silltrut. Trots detta kan man ändå få se fler fåglar eftersom många fåglar använder Gotska Sandön som anhalts plats när de beger sig söderut.

silltrutar som häckar
Sälar
   Under 60-talet hade Gotska Sandön en koloni av sälar omkring 10-20 stycken. Dessa solade och badade runt omkring ön.
   1960 började PCB och andra miljögifter förstöra sälarnas fortplantningsförmåga. I dag när PCB är förbjudet har sälbeståndet börjat öka igen. I dagsläget är kolonin till och med större än vad den var före 1960, i augusti 2002 kunde man en morgon räkna till 60-talet sälar. Så ta med kikaren. Det är förbjudet att gå innanför markeringsskyltarna vid Säludden. Förr användes Sälutkikstallen till spaning efter säl.