"Det är lätt att förlåta ett
barn som fruktar mörkret.
Den verkliga tragedin är
en vuxen som fruktar ljuset."
(Platon)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

Barnoffer i vår tid

Träning av palestinska barnsoldater. Hur kan det komma sig att svenska journalister valt att nästan totalt förtiga att sådant existerar?

Barnoffer är en gammal tradition i länderna runt Medelhavet. Vid ett tillfälle, när Kartago belägrades av en övermäktig fiende, ströp man 500 barn för att blidka gudarna. Den fientliga armén bröt då upp och Kartago räddades så.

Israel, som på biblisk tid omgavs av i huvudsak fiender, var strängt förbjudna att syssla med barnoffer. Bibeln kallar barnoffer för "en styggelse". Bland de folk som bodde runt Israel var emellertid barnoffer en normal del av vardagen. Det var t ex vanligt att man offrade sitt förstfödda barn till den eller de avgudar man tillbad. Vid vissa tillfällen påverkades judarna av sina grannar och hemföll åt denna fruktansvärda sedvänja. I 2 Krön 38:3 läser vi t ex om den judiske kung Ahas:

Ja, han lät också göra gjutna beläten åt Baalerna. Och själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld, enligt den vederstyggliga seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.

Några verser senare läser vi att "Herren gav honom i den arameiske kungens hand". Gud accepterade aldrig att judarna sysslade med barnoffer utan straffade dem omedelbart. Personligen tror jag att orsaken till att Gud fördrev de folk som bodde i "Kanaans land", för att låta judarna bo där, var att dessa folk sysslade med barnoffer och därmed drog på sig Guds vrede.

I 2 Kon 3 berättas om hur judarna belägrade Moab och höll på att inta staden. I sin desperation offrade då Moabs kung sin egen son för att rädda sitt land.

Då tog han sin förstfödde son, den som skulle bli kung efter honom, och offrade denne på muren till ett brännoffer. Då drabbades Israel av svår hemsökelse, så att de måste bryta upp och lämna honom i fred och återvända till sitt land igen (vers 27).

Dvs, precis som i fallet Kartago, så tvingades fienderna till reträtt när man offrade barn. På något sätt fungerar det tydligen. Jag förstår inte riktigt hur, eller varför. Hur som helst, palestinierna sysslar idag med en modern form av barnoffer, när de skickar fram sina barn att kasta sten mot judiska soldater, vilka tyvärr tvingas att svara genom att skjuta gummikulor. Kanske har palestiniernas enorma propagandaframgångar en andlig förklaring, på något sätt kopplad till den urgamla traditionen av barnoffer?!

Bilden ovan är hämtad ur Dagens Nyheter den 28/4 2003, kulturdelen, sid 2. Den illustrerar en artikel av Mattias Gardell med titeln "I huvudet på en självsprängare". Ord känns överflödiga när man ser en sådan bild. Att förbereda små pojkar, som ingenting begriper, till att drivna av ett bottenlöst hat gentemot alla judar och allt judiskt, spränga sig själva i luften när de blir tonåringar (samtidigt som ledarna, vilka initierar sådant, har miljontals dollar på banken och bor i palats -- som t ex Arafat med sina 300 miljoner dollar, den sjätte rikaste regenten i världen). Ingenting kan berättiga ett folk att behandla sina barn på detta sätt. En kultur som omfattar något sådant framstår för mig som ond och perverterad. Det är för mig obegripligt, jag kan inte fatta detta, att svenska intellektuella betraktar barnoffer som ett uttryck för hjältemod. Mod kanske hos de som spränger sig själva i luften. Ja! Men ynkedom och ondska hos de som av iskalla politiska skäl hjärntvättar barn till att bli självmordsbombare. De spränger sig inte själva i luften. De använder oskyldiga barn som brickor i ett spel. Och här ser vi islam i ett nötskal. Individen betyder inget. Ändamålet helgar medlen.

Tillbaka till "Israel oktober 2000 -- vad händer och varför?"