"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Ju längre ett samhälle
kommer från sanningen,
desto mer kommer detta
samhälle att hata dem
som säger sanningen"
(George Orwell)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

"Jag noterar att alla de
människor, som är för
abort, redan är födda."
(Ronald Reagan)

Senast ändrad: 2009 12 29 06:35

Världens barn

En gudstjänst som är ren och utan fläck inför Gud vår Fader, är att ta sig an fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse. (Jak 1:27)

Vet du om att det finns någonstans mellan 100 och 200 miljoner gatubarn runt om i världen? Just nu, medan du läser detta, går tusentals gråtande små 7-åriga flickor omkring i trasor och letar efter mat i soptunnor och avfallshinkar. De har ingen pappa eller mamma som kan lägga sina trygga armar runt dem och trösta dem. De har ingen alls! De har aldrig suttit i någons knä och fått höra en saga. Aldrig har de fått en present på sin födelsedag! Hittar de ingen mat, så svälter de sakta men säkert ihjäl! Många av dem tvingas att prostituera sina små kroppar för att överleva. Varje kväll gråter de sig till sömns. Tusentals och åter tusentals små pojkar, som aldrig fått kärlek, aldrig fått höra att de är älskade, sniffar på trasor indränkta med lim eller lösningsmedel för att döva sina känslor och förstör sakta men säkert sina hjärnor och därmed sina möjligheter att någonsin få ett meningsfullt liv.

För att förstå detta fruktansvärda, kan man inte tänka i termer om 100 miljoner. Det blir bara iskall statistik. Man måste i stället tänka sig in i ett enskilt gatubarns situation för att i sitt hjärta inse vad det handlar om. Man måste tänka sig in i hur det måste kännas att kanske redan som 5-åring vara helt utelämnad åt sig själv och andras godtycke. Hur känner sig ett barn som aldrig fått uppleva kärlek från en trygg pappa och mamma, som kanske aldrig haft ett hem, där man haft en självklar plats? När man tänkt sig in i detta och sedan multiplicerar med 100 miljoner, ja då svindlar tanken inför det fruktansvärda. Det ofattbara!

När en representant för Erikshjälpen besökte Rumänien fick hon plötsligt se locket till en avloppstrumma röra sig. "Jag mådde illa av tanken att jag skulle få se råttor springa upp ur hålet", berättar Inga-Lill Berggren från Skövde.

— Det var inte råttor. Istället stack det fram en smutsig barnhand. Några stenar plockades åt sidan och upp kröp en liten flicka. Hon kan inte ha varit mer än fyra eller fem år. Hon var så smutsig och luktade så illa. Jag stod chockad och kunde bara gråta.

Vid ett tillfälle blev Inga-Lill medtagen till ett stort hus. Det enda som fanns var en stor plåtdörr. Enda möbeln var en soffa byggd av tegelstenar och en grå filt. I huset bodde 30-talet personer; en familj och en lång rad hemlösa barn.


Några av barnen i huset

— En fruktansvärd stank slog emot oss när vi gick in. Constantin Asavoaie uppmanade mig att vara försiktig var jag satte fötterna. Golvet fungerade som toalett. Det låg bajs överallt.

— Jag frågade mamman i familjen hur de klarade vintern i detta hus. Här fanns ju varken fönster, el eller vatten. Hon berättade att de brukade samlas alla i ett rum. Där satt de nära varandra och eldade pinnar i en burk. Någon annan eldstad eller skorsten fanns inte. Vatten drack de från pölarna runt huset. Jag har aldrig sett något värre.

Ja så berättar Inga-Lill och har svårt att hålla gråten tillbaka. (Ovanstående hämtat från Erikshjälpens nyhetsbrev julen 2000)

När Lars Anderås, Erikshjälpens föreståndare, för en tid sedan besökte ett aidshem i Brasilien mötte han Fabio. Detta möte beskriver han i Erikshjälpens tidning på följande sätt:


Fabio
På denna tidnings framsida har du en bild av Fabio (ovan). När jag för drygt ett år sedan besökte det aidshem i Brasilien som Erikshjälpen stöder så adopterade han mig. Vart jag än gick så fanns han mindre än en halvmeter från mig. Men så blev det dags att gå och jag var tvungen att bända loss hans små fingrar från mina byxor och lyfta in honom innanför grinden till ytterdörren. Det är där du ser han lilla ansikte.
     Fabio är son till en prostituerad kvinna som inte ville ha honom. Vid födseln fick han hiv-viruset som sakta men säkert skulle bryta ned hans immunförsvar. Så småningom hamnade han på en institution där ingen, av rädsla, ville beröra honom — han kanske smittade.
    Men Fabio hade tur. Han fick en plats på aidshemmet i Porto Alegre. Tack vare mycket kärlek och rätt medicin lever han idag ett normalt liv. Alla 8,5 miljoner aidssjuka barn borde ha lika stor tur som Fabio. Tyvärr har de inte det.

Hör du gråten från miljoner barn över hela jorden? Ser du tårarna som rinner nedför små barnakinder? Hur kan vi bara acceptera att det är på detta sätt? Det är djävulskt! Det får bara inte vara så!!!! Inte får väl ondskan segra, eller... ?!

"Ja, men vad kan jag göra?", kanske du tänker. Vid ett tillfälle frågade en journalist Moder Teresa, nästan lite hånfullt, "Det du gör är ju bara en droppe i havet". Moder Teresa svarade då ungefär som så, att hon hellre ville vara den droppen än att likgiltigt stå bredvid och titta på. Eller som Carola en gång sjöng i sången "Save the children". En av verserna började "Save them your sympathy, without action it's lost" (bespara dem din sympati, utan handling är den bortkastad). Att enbart hysa sympati med gatubarnen är bortkastat. Det leder ingen vart. Sann kärlek är alltid handling! Om varje vuxen svensk skulle hjälpa tio gatubarn — det finns få människor i Sverige som inte skulle kunna göra detta om de verkligen ville, om de var beredda att avstå från något — skulle 40 miljoner gatubarn kunna räddas!!! Om alla i västvärlden tog detta på allvar, skulle det inte finnas några gatubarn överhuvudtaget!


Hjälp oss!!!

Ett bra och personligt sätt att hjälpa gatubarn är att bli fadder. Nedan finns länkar till två kristna organisationer som har en mycket omfattande hjälpverksamhet över hela världen. Många av medhjälparna är oavlönade, varför mycket litet av gåvorna försvinner i administration etc (viss administration är givetvis nödvändig och de som jobbar heltid, måste självklart kunna leva). Titta på dessa länkar och fundera om inte du också skall dela med dig — du som har — till de som ingenting har.


Kan du titta dessa barn i ögonen och säga till dem, "Ni får hellre dö än att jag avstår från en enda lyxpryl i mitt eget liv"?! Kom ihåg, din sympati är ingenting värd! Utan att du handlar är din sympati bortkastad.
Erikshjälpen
Hoppets Stjärna

Tillbaka till huvudsidan.
© Krister Renard