Apropå FSX

Jag har nu köpt FSX (efterföljaren till FS9, X står för 10), installerat och testat lite grand. Tyvärr måste jag säga att jag är mycket besviken (hittills).

1. Installationen var mycket besvärlig. FSX kommer med två DVD-skivor. När jag skulle sätta in den andra kände installationsprogrammet inte av den, utan upprepade gång på gång att jag skulle sätta in "Disk 2". Det gick inte att komma ur detta trots att jag satt i timmar och testade olika inställningar. Jag stängde av antivirusprogram, jag startade datorn i felsäkert läge (F8 tangenten) etc, etc. Jag höll på en halv dag. Läste på olika forum om problemet. Det visade sig att jag inte var ensam utan att flera andra hade exakt samma problem. Till slut kopierade jag över de två DVD-skivorna till en av mina hårddiskar och efter diverse trixande med .ini-filen för installationsprogrammet lyckades jag till slut med installationen (efter ca en dags arbete — bl a så gick jag tillbaka till butiken och fick nya FSX-skivor, eftersom jag trodde det var fel på den andra skivan). Dåligt Microsoft!!!

En annan sak som kommer att väcka mycket ont blod (ja som redan har gjort det) är att man måste registrera FSX via Internet (precis om man registrerar Windows). Och det går bara att registrera två gånger. Sedan måste man köpa en ny FSX. Vid ominstallation behöver man inte registrera. Men, så fort man byter moderkort eller processor måste man registrera, eftersom Microsoft anser detta vara likvärdigt med att man köper en ny dator. Flygsimulatorentusiaster är kända för att hela tiden uppgradera sin dator med det senaste i processor- och moderkortsväg, vilket kommer att bli problematiskt med FSX. Vem har lust att köpa en ny FSX varje år eller oftare? Detta anser jag vara helt oacceptabelt och det gör att jag blir jättesur på Microsoft (nu var jag ju sur innan, så det kanske inte betyder så mycket). Jag har full förståelse för att företag vill skydda sig mot piratkopiering. Jag sympatiserar inte med sådant och kopierar aldrig simulatorer till mina vänner. Men, det måste finnas bättre och mer kundvänliga sätt att hindra piratkopiering. Det är helt oacceptabelt att jag bara skall kunna uppgradera min dator en gång (det blir ju registrering nummer två) och sedan upphör min ärligt inköpta kopia av FSX att fungera. Rimligen måste man öka antalet tillåtna registreringar om man skall framstå som seriös. Det mullrar på olika forum om just detta och förhoppningsvis tvingas Microsoft att backa.

Precis som jag befarade så fick jag, bara några månader efter att jag installerat FSX, göra en ny registrering. Min C:-hårddisk gick sönder (den hårddisk på vilken operativsystemet finns — jag har tre hårddiskar i min dator). Efter byte av disk och återskapande av den gamla C: med hjälp av Norton Ghost (jag slapp alltså installera om allt — en mardröm så god som någon) var jag tvungen att registrera FSX igen. Och det var ju knappast förvånande. Däremot var det som sedan hände synnerligen förvånande. Eftersom jag ändå höll på och rev i datorn, passade jag på att flasha upp till senaste bios för moderkortet samt att uppgradera drivrutinerna för moderkortskretsar och SATA-hårddiskar. När jag sedan startade FSX fick jag meddelande om att jag måste registrera produkten. Vilket givetvis inte gick, eftersom jag ju nu förbrukat mina två registreringar. Nu fick jag, efter att ha angett i vilket land jag bor, ett telefonnummer att ringa och kunde med visst besvär göra en registrering telefonledes. Microsoft har tydligen backat lite grand på sin policy med max två registreringar. Men ändå. Windows kan man ju registrera hur många gånger som helst, så vitt jag vet. Som sagt, det är en sak att vilja skydda sina produkter mot piratkopiering. Men att detta skall gå ut över de betalande kunderna tycker jag är helt fel. Det är inte konstigt att det redan cirkulerar crackade versioner av FSX, vilka man kan "registrera" hur många gånger som helst (eftersom de inte behöver någon registrering). Risken med Microsofts nya orättfärdiga policy är att till och med de "hederliga" användarna börjar sympatisera med mjukvarupiraterna.

2. I vad avseende är FSX bättre än FS9? Tja instrumentbrädorna på de plan som följer med FSX är klart snyggare än i FS9. Överhuvudtaget är grafiken snyggare. Kustlinjer och topografi och vägar är mer detaljerade. Det är dock inte inte lika detaljerat som när man kompletterar FS9 med "Roads and Waters" och terrängmesh (se min artikel om FS9-favoriter). Så min installation av FS9 är överlag snyggare än FSX utan extra installationer. Självklart kommer motsvarande extra tillbehör att finnas även för FSX (så småningom), men terrängen i sig ser jag inte som ett argument att uppgradera till FSX.


En skärmdump från FSX. Bilden visar instrumentpanelen på en de Havilland Beaver (originalplan i FSX). Originalplanens paneler i FSX är betydligt snyggare och mer realistiska än vad som gäller för FS9.

 


En ytterligare skärmdump från FSX (Trondheim, Norge). Det råder ingen tvekan om att FSX har stor potential när det gäller grafik. Men det räcker inte med snygg grafik om planen har urusla flygegenskaper och man får alltför låga frame rates även med kraftfulla processorer och grafikkort. Det förtar hela flygkänslan.

Vissa städer och flygplatser (t ex Arlanda) är snyggt gjorda (betydligt snyggare än i FS9 original). I Stockholm ser man både Globen, Kaknästornet och Stadshuset och sceneriet är ganska detaljerat (men inte lika detaljerat som Swedflights Stockholm eller Swedflights Arlanda för FS9). Terrängtexturerna är klart bättre i FSX original än i FS9 original (men man kan ladda hem eller köpa texturer för FS9 som innebär dramatiska förbättringar). Vattnet är betydligt mer realistiskt i FSX än i FS9. Dessutom finns nu rörlig trafik både på vatten och land. Man kan ställa in hur omfattande den skall vara (ju fler bilar och båtar desto lägre fps). Just detta med rörliga bilar på vägarna ökar realismen väsentligt och är kanske det starkaste argumentet att uppgradera till FSX. Men även i FS9 fanns extra scenerier som hade bilar som körde på vägarna och bussar och tankbilar som körde omkring på flygplatserna. Även rörliga båtar fanns i vissa scenerier.

ATC:n (radiokommunikationen med torn, trafikledning etc) tycks vara precis samma som i FS9, dvs i det närmaste totalt värdelös och orealistisk (bortsett från att ljudkvaliteten är mycket bra). Så det var en stor besvikelse.

En annan stor besvikelse var flygegenskaperna. Planen (åtminstone de plan som ingår när man köper FSX — precis som i FS9 kommer plan man kompletterar med säkert vara bättre, i varje fall ibland) känns fortfarande som att de hänger i gummiband och gungar upp och ned när man drar åt sig spaken eller skjuter fram den. Det är fortfarande svårt att taxa på marken (kanske har det blivit något lite bättre). Så det var också en stor besvikelse. Dåligt Microsoft!!! Det är tydligt att man inte gjort något alls åt den värdelösa flygmodelleringen i FS9.

En ny funktion i FSX är att man kan flyga s k "missions" (uppdrag). Det finns ett 40-tal sådana inkluderade (både lätta, medelsvåra och svåra) och sedan kan man ladda hem fler (och förmodligen kommer man också att kunna köpa till sådana). Tanken är ganska god. Man får en briefing och man har en copilot som hjäper en. Briefingen är mycket detaljerad och innehåller både data för det plan man flyger samt de kartor som krävs för uppdraget. Jag testade en mission som gick ut på att landa på Innsbruck (Österrike) i dålig sikt på den bana som går i ostlig riktning. Detta är en erkänt mycket svår approach. När man kom in i planet (som befann sig ca 30 nm från banan på 12000 ft) var DME- och NDB-frekvenserna inställda (dessa är olika typer av radionavigationshjälpmedel — DME mäter avståndet till banan och NDB ger den riktning man skall flyga) och copiloten gav instruktioner vilken höjd jag skulle ha etc.

Tyvärr var det det gamla vanliga gungeligunget i det plan (en Beech Baron 58) som uppdraget skulle flygas i. Approachen innebar rena bergochdalbanan. Drog jag det minsta i spaken steg jag nästan rakt upp och det minsta jag sköt fram spaken så var jag på väg ner i backen (jo, jag har kalibrerat min joystick). Fullständigt totalt orealistiskt! Frame rates var under hela inflygningen mellan 10 och 12 (ibland lägre) förmodligen på grund av att molnen kräver väldigt mycket grafikkraft (när jag landat gick det upp till ca 19, vilket även det är i underkant). Så låga fps förtar hela flygkänslan och gör det bara tråkigt. Det blir inte en flygsimulator utan ett dataspel (ja inte ens det).

Men tanken med missions är bra och om senare uppdraderingar av FSX dessutom kommer att göra den flygbar, kan det ju bli riktigt bra. Men missions fanns redan för FS9. Inte som standard men man kunde både ladda hem gratis och köpa färdiggjorda missions som fungerade ungefär som ovan. Jag har t ex ett uppdrag för FS9 där man landar på Dorvalflygplatsen i Montreal. Det är mycket bra gjort.

Och så kommer vi till en av de viktigaste sakerna när det gäller flygsimulatorer. Vad får man för fps (frame rates)? Jag har ju redan berört detta något. För låga fps ger en totalt oflygbar simulator. Tyvärr ger FSX mycket låga fps alltför ofta. Jag har som sagt en mycket, mycket kraftfull dator och ändå på större flygplatser får jag ibland så lite som 8 fps, vilket är helt oacceptabelt. Det går inte att flyga när simuleringen hackar fram som en diabildsvisning. Drar jag ner grafiken rejält, stänger av bilar som kör på marken etc, får jag lite bättre fps (men inte bra). Men då har jag ju sämre grafik än i FS9, varför vitsen att gradera upp till FSX försvinner. På mindre flygplatser och över terräng får man acceptabla fps, men vem vill vara begränsad till att bara flyga ute i bushen?! Inte jag i alla fall. Nu är ju FSX gjord för DirectX 10, som påstås vara mycket effektivare än DirectX 9 (som är vad som används nu) och som skall ge minst dubbla fps med samma dator. Men då krävs ett grafikkort för DirectX 10 (de kort som används idag kan inte köra DirectX 10). Så vi får väl se. Jag kommer säkert att gradera upp till DirectX 10 och då återkommer jag med en rapport om vad jag får för fps (DirectX, som följer med Windows, utgör ett gränssnitt mellan applikationer, som t ex FSX, och maskinvaran i datorn — 3d-grafik, ljud etc drivs av DirectX och den version som är den mest uptodate idag heter DirectX 9c).

Jag misstänker att källkoden bakom FS9 och FSX är synnerligen korkat skriven. Det tycks som att oberoende av hur kraftfull dator man har, så får man i alla fall låga fps och mindre realistisk flygning. Trots att jag idag har en mycket kraftfull dator (AMD FX-57 processor och ett synnerligen kraftfullt Nvidia 7950 GX2 grafikkort med 1 GB RAM) har jag inte speciellt mycket högre fps än på min förra dator. Även om jag skulle skaffa 500 supderdatorer i ett kluster skulle jag antagligen inte få högre fps än idag. En värdelös detalj i kodningen (detta gäller både FS9 och FSX) är att varje gång man skall titta åt sidan läser programmet in hela den virtuella cockpiten (för plan som har en sådan, kallas också 3d-cockpit), vilket leder till att datorn hänger sig i någon sekund. Mycket irriterande!!! Tittar jag åt sidan två gånger i rad med kort tidsmellanrum blir det ingen "hickup", men har det gått ca 10 sekunder sen sist, får man denna irriterande hängning. Jag har försökt alla tänkbara inställningar men aldrig lyckats bli av med problemet så jag är övertygad om att det handlar om dålig programmering. Den virtuella cockpiten borde rimligen hållas kvar i grafikminnet och inte slängas ut efter några sekunder. Har man 1 Gb grafikminne borde det finnas plats för detta.

Jag har också läst att FSX inte är kodat för att använda vare sig multipla processorer eller SLI (flera grafikkort parallellt). Det är ju så man tar sig för pannan. FSX är således inte kodat för att kunna använda moderna processorer och grafikkort. Tanken svindlar inför sådan dumhet. Speciellt med tanke på hur krävande flygsimulatorer är.

Jag kan inte låta bli att undra över vad för slags datorer som de som gjort, och sedan testat FSX, har. Jag har ju bland det kraftfullaste man kan köpa och jag har ägnat 100-tals timmar för att finjustera inställningar och överklocka. Man kan tycka att samma fysikaliska lagar rimligen borde gälla på Microsoft som hemma hos mig. Kan de ha haft 5000 Cray superdatorer i ett cluster och sedan grafikkort för 10 miljoner dollar?! Det verkar ju så, om FSX gett acceptabla flygegenskaper när de testat.

En sak som är verkligt snygg i FSX är vatten i månsken. Det glimrar väldigt snyggt, även om det skimrar lite i mesta laget. Men skimrande vatten i månsken är knappast tillräckligt skäl till att köpa FSX. Hellre en simulator med bra, rejäla flygegenskaper och bra fsp än en massa lullull som ger oflygbara plan.

Mitt slutomdöme är således ganska negativt. Efter att testat FSX i någon vecka har jag lagt det på hyllan och återvänt till FS9. Jag kommer säkert att installera lite tillbehör till FSX och testa och när DirectX10 kommer uppgraderar jag till detta. Kanske kommer FSX då att bli körbart, men som det är nu anser jag inte det är ett alternativ. Tyvärr!!!!

Betyg på FSX: Icke godkänt.


En liten uppdatering (070825).

Sedan ovanstående skrevs har Microsoft kommit med en service patch (SP1) för FSX. Där har man, förutom att man fixat till ett antal buggar, till en del lyckats lösa problemet med låga frame rates och även gjort så att FSX nu kan utnyttja multiprocessorer (det är synnerligen förvånande att FSX inte redan från början klarade detta med tanke på att i stort sett alla datorer idag säljs med multiprocessorer — man släpper således ut en ej färdig produkt för att tjäna pengar så snabbt som möjligt, något som tyvärr är alltför vanligt i datorvärlden). I och med SP1 för FSX så börjar vi närma oss en fungerande produkt. På min mycket kraftfulla dator får jag nu hyfsade frame rates (runt 30 fps även på ganska komplicerade flygplatser — ibland dock betydligt lägre). Alltfler tillbehör börjar också komma för FSX. Radar Contact finns nu för FSX och många av mina favoritplan har konverterats för FSX (Majestics Dash-8 300, Maddogs MD-80 2006 och Wilcos Boeing 737-300/400/500 — uppdateringarna för FSX är gratis om man redan köpt dessa plan för FS9). Tyvärr tycks det som att många uppdateringar för FSX kommer att kosta pengar. Och dessvärre lika mycket som att köpa nytt. Det blir ju ganska tungt att betala för samma saker två gånger. En entusiast har kanske investerat 10 000 kr eller mer i tillbehör för FS9. Jag misstänker att många människor inte är beredda att betala så mycket pengar en gång till. Beträffande flygegenskaperna hos de plan som ingår när man köper FSX och ATC:n ser jag ingen förbättring alls.

Så summa summarum: Även om nu vissa problem nu till en del är lösta, kommer det förmodligen att dröja flera år innan jag överger FS9 och går över till FSX.


En ytterligare liten uppdatering (140503).

Det har nu runnit en del vatten i Amazonfloden sedan föregående uppdatering (i nästan 7 år har Amazonfloden tömt sitt vatten i Atlanten sedan dess — visste du f ö att Amazonflodens vattenflöde är större än det sammanlagda flödet i de fem näst största floderna i världen). Jag har fortfarande inte gått över till FSX, även om jag har den installerad (men flyger aldrig med den).

Microsoft har nu lagt ned utvecklingen av flygsimulatorer. Efter att man kungjort att ingen ytterligare uppgradering av FSX skulle ske, så kom man för ett par år sedan med något som kallades för Flight. Det skulle vara en helt ny simulator (fast med samma dåliga flygmodell). Grafiken i Flight var mycket bra, men man kunde i första omgången bara flyga på Hawaiöarna. Det fanns inga detaljerade, realistiska flygplatser och inget realistiskt väder. Man skulle inte heller tillåta tredjepartstillverkare att utveckla tillbehör till Flight (flygplatser, flygplan, hjälpprogram). Eftersom man inte tänkte publicera det som kallas SDK (Software Development Kit), vilket är nödvändigt för att utomstående skall kunna göra väl fungerande tillbehör, skulle detta aldrig bli möjligt. Radiotrafik, navigation etc fanns nästan inte utan det handlade mest om VFR-flygning (visuell flygning). Flight var således mer ett arkadspel än en flygsimulator. Det var ungefär lika fel tänkt som Windows 8 (vem vill lära sig ett helt nytt användargränssnitt för ett operativsystem när man redan lagt ned hundratals eller tusentals timmar på att lära sig ett redan fungerande sådant — och Windows är ju av detta skäl på väg tillbaka till det klassiska gränssnittet genom varje ny uppdatering av Windows 8). Och mycket riktigt, precis som jag och många andra förutspått, så lades Flight ner efter något halvår. De som är beredda att satsa pengar på flygsimulatorer vill ha riktiga grejer och inte arkadspel, och de som vill ha arkadspel vill hellre köra racerbil eller kriga.

Något mycket positivt är att den legendariska flygplanstillverkaren Lockheed-Martin (som t ex konstruerade U2 och SR-71 — se bild nedan) köpt källkoden till FSX av Microsoft och nu vidareutvecklar denna under namn Lockheed Prepare3d (ofta kallat P3d). Man kan läsa mer om P3d på de olika flygsimulatorsajterna (Avsim.com, Aerosoft.com, simMarket.com etc). Alltfler buggar försvinner, P3d stöder numera de moderna grafikkorten fullt ut och även flerkärniga processorer och har inte de minnesbegränsningar som FSX och FS9 hade. Plus att P3d fungerar med DirectX 10 och 11 (Microsoft lyckades aldrig få FSX att fungera med DirectX 10, även om så var utlovat — det finns dock numera ett gratis tilläggsprogram för detta).


Lite allmänbildning: Lockheed SR-71 innehar än idag mängder av världsrekord när det gäller fart och höjd (trots att planet konstruerades redan på 1960-talet). Bl a så flög man New York-London på ca 1 timme och 56 minuter (vill jag minnas). SR-71 utvecklades av Lockheeds superhemliga s k Skunk Works under ledning av den legendariske Kelly Johnson (som var svenskättling). Planet var ett strategiskt spaningsplan med två mans besättning, vilket operativt flög i över Mach 3 (tre gånger ljudhastigheten) på höjder över 80 000 fot (Mach 3,5 var maxfart och 85 000 fot — ca 26 km — var maxhöjd). Besättningen, vilka hade status som astronauter, hade rymddräkter för att överleva ett eventuellt tryckfall i kabinen på hög höjd. Som kuriosa kan jag nämna att ett krav för att få flyga SR-71 var att man var gift. Tanken var att den som flög planet skulle ha en familj att komma hem till. Man ville inte ha våghalsar som tog onödiga risker. Eftersom planet var så extremt dyrt, ville man ha iskalla systemoperatörer, som flög planet optimalt tekniskt och med stora marginaler.
Trots att luften är så tunn på 80 000 fot, blev temperaturen på vingarnas framkanter ca 500 grader på grund av friktionen mot luften (kallas värmevallen, som har visat sig mycket svårare att handskas med än ljudvallen). Av detta skäl var planet till stora delar byggt av titan. När planet, efter ett uppdrag, hade landat, var det så varmt att man inte kunde röra vid det på ett bra tag. På marken hade det ofta en pöl av bränsle under sig, eftersom tankarna, som fanns i vingarna, läckte (vilket var avsiktligt). Men när man kom upp i fart, expanderade alla plåtar och tankarna blev täta.
Allt var speciellt med detta plan. Bränslet var t ex normalt inte brandfarlig, annat än i de höga temeperaturer som förekom i motorernas brännkammare. För att starta motorerna var man tvungen att tillsätta metylborat så att bränslet skulle kunna antändas. När bränslet pumpades från tankarna till motorerna användes det samtidigt som hydraulvätska, eftersom vanlig hydraulvätska inte tålde de höga temperaturerna. Man flög över Nordkorea och de flesta krigszoner i världen. Planet var obeväpnat och dess försvar låg i den höga farten och höjden plus mängder av elektroniska motmedel. Under årens lopp har det avfyrats mer än 600 av Sovjets mest avancerade luftvärnsrobotar mot SR-71:or men ingen har varit ens i närheten av att träffa.
Tyvärr skrotade man SR-71 1998, eftersom den var för dyr att operera (ca 250 000 dollar per timme flygtid). Dagens satelliter, som är tänkta att ersätta SR-71, har svagheten att deras banor är förutsägbara. Al-Qaida och liknande kan därför maskera sina träningsläger och andra anläggningar när de vet att en militär spaningssatellit kommer att passera. SR-71 kunde, till skillnad från en satellit, komma som en tjuv om natten (bildligt talat). Helt oväntat. Allting blir inte bättre! Men visst känns det bra att ett företag som kunnat konstruera något så fantastiskt som SR-71 nu tagit över vidareutvecklingen av FSX (klicka här för att läsa mer om SR-71)!

Så summa summarum: Även om nu vissa problem med FS9:s efterföljare till en del är lösta, kommer det förmodligen att dröja flera år innan jag överger FS9 och går över till FSX eller P3d. Den senare är inte helt kompatibel med flygplan och scenerier för FSX. Många tillbehör som nu produceras, görs dock för både FSX och P3d (som dessutom finns i flera olika versioner, vilka skiljer sig åt en del — en del tillbehör för P3d fungerar inte med de senaste versionerna av P3d och tvärtom). Så utbudet för P3d är betydligt mindre än för FSX (just nu, men det kommer antagligen att ändras ganska snart).

Skulle jag lämna FS9 går jag nog över direkt till P3d. Det är ingen tvekan om att en del scenerier och flygplan som nu görs för FSX och P3d är väldigt överlägsna det som finns för FS9 (som har många begränsningar, vilka inte går att komma runt). Både när det gäller grafik och funktioner. Sedan finns det faktiskt en del saker där FS9 fortfarande har fördelar. Även idag görs scenerier och flygplan för FS9 (men proportionerna förändras stadigt till FS9:s nackdel, vilket är helt naturligt), eftersom många ännu använder denna simulator. Den ger trots allt mycket bättre frame rates (fps) än FSX och P3d. De senare kräver enormt kraftfulla datorer för att få acceptabla fps (om man samtidigt vill ha snygg grafik). Jag tycker, trots allt, att FS9 fortfarande hävdar sig. Med rätt inställningar och lämpliga tillbehör blir grafiken nästan lika snygg som i FSX och P3d plus att man normalt får betydligt bättre fps, vilket ger en mer genuin flygkänsla. Att "hacka" sig ner till en landning med 8 bilder per sekund (som det kan röra sig om vid en komplex storflygplats i kombination med ett avancerat plan med realistisk instrumentpanel) är inte roligt. Det har inget med flygning att göra.

När man läser på olika flygsimulatorforum så ser man att det finns mängder av problem med både FSX och P3d. Dåliga fps, simulatorn hänger sig, man kastas ut på skrivbordet, saker fungerar inte, grafiska artifakter (t ex vertikala, hundratals meter höga "spikar" som står upp från terrängen) etc, etc. Så en simulator, där man bara flyger och inte slåss mot mjuk- och hårdvaran, är nog fortfarande en utopi.

För att sammanfatta så flyger jag nog vidare med FS9. Men kanske, kanske, att jag så småningom kommer att migrera till P3d. Eller kanske både använder FS9 och P3d (när det gäller t ex Sverige och Norge, så finns i FS9 mängder av små och stora flygplatser, mycket snyggt gjorda — utbudet för FSX och P3d är betydligt mindre i detta avseende).

Tillbaka till Flygsimulatorer