Microsoft Flight Simulator 2004

     FS9    

 

Så var det då äntligen dags att skriva lite om Microsoft Flight Simulator 2004 (MSFS 2004), även kallad FS9 (fortsättningsvis kommer jag i allmänhet att använda detta kortare namn). Läsaren kanske har noterat att Microsofts produkter inte precis hör till mina favoriter. Jag var därför inte speciellt förvånad över att jag blev djupt besviken på MSFS 2002 (dvs föregångaren till FS9). Jag flög den bara ett par gånger och konstaterade att jag nästan inte gillade någonting. Instrumentbrädorna var fula och dåliga, landskapet var inte speciellt snyggt och planens flygegenskaper var under all kritik. Det kändes ungefär som om planen hängde i gummiband och gungade upp och ned när man drog i spaken. Vad jag då missade var att det fanns mängder av utmärkta tillbehör som man kunde ladda ner gratis eller köpa till. Jag laddade visserligen ned några extra flygplan, men inget av dem var speciellt bra gjort. Efter några timmars flygning konstaterade jag att jag slängt bort 500 kr till ingen nytta. När MSFS 2004 kom tänkte jag i alla fall ge MSFS en sista chans. Och jag måste erkänna, att jag till min stora förvåning blev mycket positivt överraskad. Mellan MSFS 2002 och MSFS 2004 hade det verkligen hänt något. Speciellt på grafiksidan. De landskap och flygplan som ingår när man köper simulatorn är ganska bra. Några flygplan och flygplatser är t o m riktigt snygga. Vissa plan har dock fortfarande i mitt tycke fula instrumentbrädor och dåliga flygegenskaper, medan andra är något bättre gjorda. Men jag insåg snart att grafikmotorn har stor potential, speciellt om man har en kraftfull dator. Jag har nu testat FS9 i ungefär ett halvår. Under tiden har jag dels laddat ned mängder av gratistillbehör, både flygplan, landskap och tillbehör, dels har jag också köpt till en del flygplan och landskap. Det tycks som om Microsofts idé med FS9 är att göra en förhållandevis enkel bas (som ingen är riktigt nöjd med) och sedan öppna upp en stor marknad för tredjepartsoperatörer som gör tillbehör. Det är ju en ganska smart affärsidé, eftersom det då finns ekonomiska intressen utanför Microsoft som pushar för FS9. Bill Gates är utan tvekan en av världens bästa försäljare, den saken är klar. Synd att han inte är lika skicklig på att göra datorprogram.

Vissa av de flygplan jag köpt till har relativt realistiska flygegenskaper, även om man saknar den riktiga känslan av att "flyta på luft" (den som flugit speciellt småplan och segelplan vet precis vad jag menar). Den enda simulatorn som faktiskt till en del ger den känslan är X-Plane, som behandlas på annan plats. Orsaken till att X-Plane intar en särställning är att man här använder helt andra metoder för att simulera planens flygegenskaper. I alla vanliga simulatorer använder man de differentialekvationer som beskriver hur flygplan beter sig (man använder förenklade approximationer för att processorn skall hinna med) och sedan ger man varje plan sina flygegenskaper genom att välja lämpliga koefficienter i differentialekvationerna. I X-Plane räknar man på laminärströmningen (man bortser således från turbulens) över alla ytor (vingar, flygkropp etc) och räknar så fram lyftkraft, drag (luftmotstånd) etc. De modeller man använder är givetvis starkt förenklade, annars skulle man få frame rates på en bild i timmen eller liknande på en vanlig pc. I X-Plane anger man den tredimensionella formen hos flygkropp, vingar etc samt viktsfördelning, motorstyrka och motorplacering etc och sedan räknar simulatorn ut hur planet svarar på roderutslag etc.

Låt mig först nämna lite om grafiken i FS9. Utan att överdriva kan man säga att FS9 utgör ett rejält lyft i detta avseende jämfört med alla andra flygsimulatorer som finns just nu i alla fall. Man börjar alltmer närma sig fotorealism. Jag har köpt till en del flygplatser, bl a Stockholm-Arlanda. De är enormt realistiska. Varenda byggnad finns i princip med. Alla terminaler stämmer etc. Dessutom skapar AI:n (den artificiella intelligensen) flygtrafik. Plan står parkerade vid de olika terminalerna, plan taxar och andra plan startar och landar. Man kan styra detta med program man kan ladda ned gratis eller köpa till, och kan då göra så att de flygbolag som flyger på Terminal 2 på Arlanda kör dit och parkerar när de landat etc. Bilar kör omkring på marken, flaggor vajar i vinden (vid vindstilla hänger de bara rakt ned).

Låt mig med några skärmdumpar visa vad jag menar:



Bilden visar ett av mina favoritplan, Stellan Hilmerbys DC-9-41, ett av SAS klassiska plan, parkerad vid gate 16 på Arlanda (i Swedflights version).

 



En SAS DC9-41 (Stellan Hilmerbys) på finalen till Arlanda bana 01L en vacker majkväll.

 



Samma DC9-41 sedd utifrån under inbromsning efter landning. Observera att motorerna är reverserade och spoilers på vingarna är utfällda. Även landningsstrålkastarna är realistiskt återgivna. Som synes har DC9 en strålkastare på noshjulet och en i varje vingspets (infällbar).

 



Takpanelen i Stellan Hilmerbys DC9-41. Varje knapp fungerar.

 



Man kan också flyga som andrepilot i Hilmerbys DC9:a. Bilden är tagen på cruising altitude (i detta fall flight level 330 — eller om vi så vill 33 000 fot). Instrumentet i nedre högra hörnet är en tröghetsnavigator, som aldrig fanns på SAS' DC9:or, men som jag installerat i alla fall. Instrumentet är en exakt kopia i alla funktioner och handhavande av det riktiga instrumentet (siffrorna på displayen anger att det är 10 nautiska mil och 1,5 minuter kvar till nästa waypoint — 23 visar att vi just nu flyger mellan waypoint 2 och 3 och den gula lampan som lyser varnar när det är mindre än två minuter kvar till nästa waypoint). Rutan uppe i övre vänstra hörnet används av ett ATC-program (radiokommunikation). Detta program är vida överlägset ATC-funktionen i FS9 och ökar realismen i mycket hög grad. Programmet, som är gjort av professionella flygledare, heter Radar Contact 3.1 och kostar 44 USD (i artikeln "Mina favoriter i FS9" diskuteras den senaste versionen av Radar Contact).

 

Min favorit när det gäller passagerarplan är Stellan Hilmerbys DC9-41. Bilderna ovan visar detta plan in- och utvändigt. Instrumenteringen är fantastiskt realisitisk och man kan följa i stort sett hela checklistan för en verklig DC9:a. Alla viktiga paneler finns med; takpanel, radiorack, throttlepiedestal etc. Stellan har tillsammans med två andra återskapat de flesta av DC9:ans instrument och har då tvingats att göra speciella program för att få dem att fungera som de riktiga instrumenten. Även autopilotens svagheter har man fått med (t ex hur dålig autopiloten är att styra på en radiofyr).

Man har dessutom lagt in diverse roliga saker. Då man t ex begär markström (innebär att man tar el via en kabel, när man står parkerad på marken, så man har ström utan att köra med motorerna eller med APU:n — det senare är en turbindriven generator som alla passagerarplan har) så säger en tekniker på svengelska när strömmen är inkopplad. Ibland säger han att aggregatet är trasigt så att det tyvärr inte finns någon markström vilket gör att man då måste starta APU:n direkt (APU står för Auxilary Power Unit). Glömmer man att slå på strömmen till galley (köket på planet) kommer efter en stund en arg flygvärdinna och säger "Captain we have no power in the galley" med kraftig dansk brytning. Både roligt och förmodligen ganska realistiskt också. På de korta flygningar som DC9:an ofta gjorde (under en timme) var det givetvis ganska stressigt för kabinpersonalen, som inte hade lång tid på sig för att servera maten när man väl kommit upp på cruising altitude.

Hilmberbys DC9:a är skön att flyga och man har antagligen lyckats ganska väl när det gäller att simulera flygegenskaperna hos en verklig DC9:a (så bra som det nu går inom ramen för vad som är möjligt i FS9). Douglas DC9 var ett av de sista plan som inte hade det man kallar "glass cockpit". Med detta menar man att instrumenten består av katodstråle- eller TTF-skärmar (dvs dataskärmar) och att planet i princip flygs av en dator med piloten som övervakare. På DC9:an får man göra allt själv, vilket är bra mycket roligare. Eller som någon uttryckte det på ett forum, "Jag vill inte sitta och glo på min datorskärm och se hur min dator simulerar en dator som flyger ett flygplan — jag vill flyga planet själv". Efter att ha flugit Hilmerbys DC9:a ett antal timmar förstår man varför det går åt två piloter. Arbetsbelastningen är mycket hög, speciellt under start och landning. En pilot sitter i stort sett hela tiden och läser olika checklistor. Även radiotrafiken kräver mycket uppmärksamhet.

DC9:an var en verklig trotjänare hos SAS och Douglas gjorde till och med en speciell modell anpassad efter SAS' önskemål. De sista DC9:orna fasades ut bara för några år sedan. SAS flög DC9 mellan 1967 och 2002 utan ett enda haveri! DC9 var ett mycket lyckat flygplan och betraktas idag som en riktig klassiker (ungefär som DC3). Planet var älskat av de piloter som flög det. Det finns fortfarande flygbolag som flyger DC9 och planet kommer säkert att flyga i många, många år till. SAS har fortfarande många MD-80 kvar, vilket är en modernare variant av DC9.



Låt mig avsluta avdelningen om DC9 med en bild på en DC9-41 under inflygning mot Innsbruck (bana 26) i Österrike (en naturskön stad i alperna). En mycket spännande inflygning bland branta berg. Finalen flyger man i en dalgång, där bergstopparna tornar upp sig på båda sidor av planet. Vid inflygningen mot bana 26 kommer man in snett på grund av terrängen och måste på slutet göra en ganska brant sväng in mot banan, vilket kan vara problematiskt vid dålig sikt.

 



Landningen på Innsbruck gick bra och här står planet parkerat på plattan. Observera att bakre utgången är nedfälld. DC9:an (och MD-80) behöver således inte någon mobil trappa eller att docka vid en terminal. Det går bra ändå. Mycket praktiskt för plan som flyger korta distanser till mindre flygplatser.

 

Jag har en god vän, som numera är pensionär, men som tidigare var kapten i SAS och flög DC9. Bl a så flög han mycket på Nordnorge, vilket inte bara var bedövande vackert ibland, utan också mycket intressant ur flygsynpunkt, efter vad han har berättat. Svåra inflygningar bland höga bergstoppar, ofta dåligt väder med turbulens och sidvind och ibland (om man går 20 år bakåt i tiden) ganska primitiva inflygningshjälpmedel. Vid vissa flygplatser var inflygningproceduren sådan att man låg i brant sväng alldeles innan touch down, vilket kräver sin man. Betydligt mer sport än att flyga moderna glasscockpit-jets mellan storflygplatser, där piloten har reducerats till en systemoperatör, vilken övervakar datorn, som i princip är den som flyger planet. Det enda piloten i stort sett gör, är att han/hon startar och landar (fast det senare görs idag allt oftare automatiskt på de flygplatser som har utrustning för detta).

Även småflygplan kan vara nog så roliga att flyga. Här finns hur mycket som helst att välja på i FS9. Det finns amfibieplan, helikoptrar, plan med skidor etc. När det gäller FS9 finns nästan hur mycket tillbehör som helst. Det finns t ex företag som sitter och gör detaljerade landskap (fotorealistiska) över olika länder i världen. Många landskap och flygplatser är så realistiskt gjorda att man nästan kan använda dem för sightseeing. Man kan t om kliva in i en bil när man landat och köra in till stan. Det finns t o m hus man kan gå in i. Vill man så man kan ta en motorbåt och ta en liten tur på kanalerna i Miami. Etc, etc. Det finns också mängder av tillbehörsprogram med vars hjälp man kan förbättra landskap och flygplatser, skapa realistisk radiotrafik etc, etc. Den intresserade läsaren hänvisas till de länkar som ges nedan. Utifrån dessa kan man hitta andra länkar. Jag har inte hunnit sätta mig in i allt än, så jag kanske återkommer när jag har mer kött på benen.



En Cessna 310 parkerad utanför Ängelhoms terminalbyggnad (denna flygplats kommer från Lennart och Pärs hemsida — vilka tyvärr slutat göra scenerier till FS9).

 



En Cessna 310 över Stockholm en sommakväll (sceneriet är gjort av Swedflight). Observera detaljrikedomen. Vid höger motor skymtar man Slottet. Man ser också Stadshuset och de fem höghusen vid Sergels Torg. De två starka ljusen som lyser bakom höger vinge är mastljusen på "Fritt fall" (eller vad den nu heter) och någon annan attraktion på Gröna Lund.

 



En Cessna 310 parkerad på en liten flygplats uppe i svenska fjällen (även detta sceneri kommer från Lennart och Pär och kan precis som deras andra scenerier laddas ned från bl a FSNordic — se länkarna nedan). Bush-flying, dvs att flyga med mindre plan mellan otillgängliga småflygplatser, är populärt i FS9. Detta plan har jag köpt från ett företag som heter Dreamfleet 2000. Instrumentpanelen är mycket realistisk, eller hur?

 

Har inte FS9 några svagheter då? Jo det har det. Egentligen är jag inte helt nöjd med några flygplan när det gäller flygmodellen. De flesta plan har faktiskt riktig urusla flygmodeller (vilket inte vägs upp av den fina grafiken, enligt min personliga mening). När man kör på marken är de flesta plan väldigt instabila, minsta rörelse på pedalerna så håller man på att köra av banan (nej, jag har inte glömt att kalibrera pedalerna). De flesta plan beter sig som om de hänger i ett gummiband och studsar upp och ner när man drar åt sig spaken (här har faktiskt Stellan Hilmerby lyckats fantastiskt väl med sin DC9). Jag köpte till en Airbus 340 för dyra pengar, gjord av ett företag som heter Phoenix (jag kommer aldrig att handla något av dem mer den saken är klar). Flygmodellen är så dåligt gjord så man undrar om det är med avsikt de gjort så. En annan sak som är riktigt dålig är ATC:n, dvs radiotrafiken. I och för sig är den snyggt gjord när det gäller röster. Dessa låter väldigt bra och är realistiska. Men, den AI som styr dessa borde man i stället kalla AS (Artificial Stupidity). Om man t ex hamnar lite vid sidan om kurslinjen (enligt fördplanen) så fortsätter ATC:n att säga "Please turn right to course 310" ungefär en gång i minuten timme efter timme, eller tills man landar. Man kan bli fullständigt galen på ATC:n ibland. Så det tycker jag är riktigt dåligt gjort. Men jag tror att man kan köpa till bättre ATC, så när jag hittar ett sådant program skall jag omedelbart slå till (kan det vara så att Bill Gates äger de företag som säljer tillbehör till FS9 och att han på så sätt får in tusentals kronor per såld FS9?!).

(Läsaren kanske har noterat att jag tydligen hittat ett sådant program. Det heter Radar Contact och nämns i texten under den bild ovan som visar andrepilotens panel i DC9:an.)

Men överlag så tycker jag trots detta att FS9 är värt att köpa. Om inte annat så kan man njuta av den snygga grafiken.

Sist kan jag nämna en kul grej med FS9. Där ingår ett antal historiska flygningar (bröderna Wrights första flygning, Charles Lindbergs flygning över Atlanten m fl). Planen där är faktiskt mycket snyggt gjorda och idén tycker jag är väldigt bra. Man vill med detta hylla flygets pionjärer nu när flyget fyller 100 år.

 


Några länkar:

  • Stellan Hilmerbys (flygkapten i SAS) hemsida, där man bl a kan ladda hem hans DC9-21 och DC9-41, vilka beskrivs ovan.
  • Swedflight, en grupp av flygentusiaster, gjorde fantastiskt välgjorda svenska flygplatser. För de större fick man betala, men de hade också en del gratisgodis. Swedflight har numera upphört (när de fyllde 70) men alla deras flygplatser finns att ladda hem gratis från RB Design.
  • När det gäller Stockholm Arlanda rekommenderar jag dock Aerosofts version.
  • Via Simmarket kan man handla mängder av tillbehör till FS9.
  • På FSNordic kan man hitta tonvis av gratistillbehör (flygplan, landskap, flygplatser etc). Bl a så finns mycket från Skandinavien.
  • Se också artikeln "Mina favoriter i FS9" för ytterligare tips!

    Tillbaka till Flygsimulatorer