FS9 (Microsoft Flight Simulator 2004 också kallad MSFS 2004) börjar närma sig pensionsåldern. Om några månader kommer nästa version, kallad FSX (där X står för 10). Den har redan kommit som demo i en betaversion. Jag har prövat den och den verkar mycket lovande (trodde jag ja -- läs min artikel om FSX så kommer du att se att den inte alls är så lovande, i varje fall inte i sin första version). Microsoft har sagt att de flesta flygplan och landskap etc för FS9 också skall fungera i FSX. De firmor som sålt tillbehör till FS9 har lovat gratis uppdateringar för FSX, i den mån det kommer att behövas, om man köpt deras produkter under den senaste tiden. Så nedanstående lista är i högsta grad aktuell. De flesta flygplan tycks gå att direkt flytta över från FS9 till FSX, säger de som testat detta i demon.
Det finns många andra bra flygplan och landskap, förutom de som nämns nedan, men jag har bara tagit med mina absoluta favoriter. Vissa av planen är inte perfekta. Hilmerbys DC9, som är väldigt bra, har en svaghet att vilja kasa i sidled när man landar, speciellt i vissa vindförhållanden. Detta gäller också många andra plan. Det handlar förmodligen om dålig flygmodellering i fs9. Jag har varit med om att man inte kunnat häva en sväng före landningen, utan att man flugit in snett mot banan (20 grader eller mer -- ibland till och med uppåt 45 grader) och inget har hjälpt för att räta upp planet. Sidrodrets effekt har varit noll. Sedan har man landat i sidled och kört i sidled under inbromsningen utan att stället förstörts. Givetvis helt orealistiskt. Fenan fungerar ju som en vindflöjel och ett verkligt plan har därför en naturlig tendens att räta upp sig och flyger inte stabilt med flera tiotals grader i vinkel från rörelseriktningen. Jag har justerat Aircraft.cfg och .air filerna (de filer som bestämmer ett flygplans egenskaper) och lyckats få det betydligt bättre (tycker jag i alla fall själv). Den som upplever liknande problem är välkommen att maila mig, så kan jag skicka min kopia av dessa filer. Överhuvudtaget är många plan i FS9 urusla att handflyga. Man måste nästan använda autopilot hela tiden för att det inte skall bli irriterande overkligt. Det värsta är, förutom tendensen att glida i sidled, gungeligunget upp och ned. Det tycks som att planen hänger i ett gummiband i taket och gungar upp och ned när man använder höjdrodret.
Flygplan:
Stellan Hilmerbys DC9-21/41 (freeware)
Hilmerbys plan beskrivs utförligt i min artikel om FS9. På hans webplats finns också ett forum där hans DC9 diskuteras och där man kan få hjälp med eventuella problem.
Maddogs MD-80 med instrumentpanelen släckt. Skillnaden mellan DC-9:an och MD-80 är inte så stor (jämför med bilderna i min artikel om FS9). Några av de viktigaste flyginstrumenten är ersatta med crt-skärmar (dataskärmar) och digitala displayer (alla dessa är svarta när panelen är strömlös precis som en vanlig dataskärm). Dessutom är vissa funktioner automatiserade i MD-80. Eftersom detta var första generationens datoriserade trafikplan var det hela inte lika väl genomtänkt som i moderna flygplan och det var lätt att göra fel i början när en pilot skolade om från DC-9 till MD-80.
Detta plan är en av mina favoriter. Snyggt gjort på alla sätt och går ganska bra att handflyga (till skillnad från de flesta tyngre plan i fs9 som nästan bara går att flyga med autopilot). Instrumentpanelerna är mycket välgjorda och man har till och med den bakre panelen med alla säkringar. Man kan ställa in så att det uppstår olika fel, t ex att säkringar går sönder eller att något instrument slutar att fungera etc. Även andrepilotens panel finns med och kopplar man två datorer i ett nätverk kan man flyga tillsammans, där den ene flyger i vänstersits och den andra i högersits. Flythemaddog har också ett forum där deras MD-80 diskuteras. Även Hilmerby har ett diskussionsforum om Maddogs MD-80. Numera flyger inte SAS DC9 längre, utan bara dess efterföljare MD-80, som är en modernare variant av DC9 med första generationens glasscockpit (förklaras i artikeln om FS9). "DC" i DC9 står för "Douglas Corporation" medan "MD" står för "McDonnell Douglas" -- MD uppstod genom en sammanslagning av flygplanstillverkarna McDonnell och Douglas. Så småningom försvann McDonnell-Douglas in i den jättelika Boeingkoncernen och en vidareutveckling av MD-80-serien fick namnet Boeing 717. I maj 2006 lade man till sist ned tillverkningen av detta plan, men DC9 och dess efterföljare kommer att flyga i många år till. DC9-familjen utgör verkligen ett av de stora klassiska planen i flygets historia.
PMDG:s Boeing 747-400 och 747-400 Cargo (payware)
PMDG:s Boeing 747-400F (cargo) lastar på Arlanda. Observera stativet som håller upp stjärten! Blir planet tillfälligt baktungt under lastningen kan det annars sätta sig på stjärten, vilket inte vore så bra.
PMDG:s Boeing 747-400F (cargo) strax efter start i skymning från bana 01L på Arlanda. På den mittersta skärmen ser man att planet strax skall svänga till höger. Alla utflygningsprocedurer från alla större flygplatser (kallas SID = Standard Instrument Departure) finns i planets dator (FMC = Flight Management Computer) och planet följer automatiskt den valda proceduren. Även vertikalt sköter autopiloten om det mesta. Vid 10 000 ft höjd sänker t ex planet nosen för att accelerera upp till climb speed (under 10 000 ft råder fartbegränsning 250 knop -- man kan dock få dispens från detta om man har svårt att flyga så sakta, vilket t ex en fullastad jumbojet har).
På den högra skärmen i bilden ovan ser man att klaffarna (flaps) är på väg in (den ensamma vita pelaren till höger). De andra vita pelarna till vänster om klaffindikatorn är olika motorinstrument (Boeing 747 har fyra motorer, därför fyra i varje rad). Om man jämför med samma skärm på föregående bild så ser man att där inte finns någon indikator för klaff. Däremot finns en indikator för landningsställets status (Gear Down). Ovanför står "Park Brake Set" (dvs parkeringsbroms applicerad) etc. I och med att stället fälls in efter start försvinner indikatorn för detta. När klaffarna är infällda försvinner också denna indikator. Som framgår ovan så består klaffindiaktorn av en pelare som visare hur mycket klaff som är utfälld. I själva verket är klaffarna uppdelade i fyra delklaffar, två på varje vinge. Skulle det bli fel på någon av dessa så att alla delar inte går ut lika mycket, vilket leder till att planet blir svårmanövrerat, förvandlas klaffindikatorn till fyra pelare, vilka visar status för varje delklaff. På så sätt ser piloterna omedelbart vad felet är. Piloterna slipper, tack vare detta system, att bli överbelastade genom att de tvingas ta del av en massa onödig information. Så fort någonting inträffar (t ex ett fel), dyker information om detta upp på någon skärm. Inga nyheter är således goda nyheter, som man brukar säga. Ser man bara en pelare för klaffar så fungerar klaffarna som de skall. Ser man ingen indikator alls för klaffar så är klaffarna infällda. Denna typ av människa-maskininterface brukar ibland kallas "ruling by ignorance" (härska genom okunskap).
Den vänstra skärmen i bilden ovan visar höjd, fart, stighastighet och attityd m m. Farten är just nu ca 218 knop och höjden 2300 ft. Observera skillnaden mellan instrumentbrädan här och i föregående bild! Här är dataskärmarna förstorade så att de nästan är lika stora som i verkligheten om man har en hyfsat stor bildskärm.
PMDG:s Boeing 747-400F (cargo) under högersväng strax efter start från bana 01L på Arlanda. Observera vägarna på marken (köper man till separat, kallas Swedish Roads)!
PMDG:s Boeing 747-400 i passagerar- och fraktversion (köps separat, fraktversionen förutsätter att man redan köpt passagerarversionen och kan inte användas ensam) är ett exempel på ett modernt trafikplan. Alla system är synnerligen autentiska och FMC (Flight Management Computer) är oerhört välgjord. Här ser man tydligt skillnaden mellan första generationens datoriserade glascockpit, typ MD-80, där piloterna alltid hade en känsla av att planet hade en egen vilja och då och då gjorde saker man inte bett om (var det någon som kom att tänka på Windows här?), och en modern genomtänkt glascockpit, där piloten upplever sig ha fullständig kontroll över flygplanet. En vanlig kommentar från nya piloter, som precis konverterat från DC-9 till MD-80, lär ha varit, "Vad gör det (dvs planet) nu då?" när MD-80:n tycktes göra saker på egen hand. PMDG har lyckats skapa den kanske mest realistiska simulering av de olika systemen i ett tungt jetplan som någonsin gjorts. Även flygegenskaperna är mycket bra. PMDG har också ett eget diskussionsforum där man kan få hjälp med problem.
PIC (Pilot In Command) Boeing 737-300/400/500 av Wilco (payware)
Jag har upptäckt ytterligare ett plan jag varmt kan rekommendera. Det innefattar flera olika modeller av den legendariska Boeing 737 (modell 300/400/500). Dessa versioner av 737 har stora likheter med MD-80, eftersom båda hade första generationens glass-cockpit (ungefär flygets motsvarighet till DOS). Därför är det ganska intressant att jämföra dessa båda plan ur pilotsynpunkt. Boeings 737 känns mer genomtänkt än MD-80, som ibland tycks göra saker som piloten inte bett om. Senare versioner av Boeing 737 -- 700/800/900 har andra generationens glass-cockpit, vilken är mycket lättare att använda, eftersom man hade lärt sig av erfarenheten (jämför det jag skriver om PMDG:s Boeing 747-400 ovan). PIC 737 har mycket goda flygegenskaper och är ett av de allra bästa planen när det gäller handflygning. Det känns verkligen realistiskt. Motorljud och mycket annat är också bra gjort. Tyvärr finns ingen styrmanspanel, men å andra sidan, kan man ju bara sitta i en stol i taget. En hel del av knapparna har ingen funktion utan är bara ögongodis, så man kan inte följa en fullständig checklista (vilket man kan med Hilmerbys DC-9 och PMDG:s 747-400). Panelen är dock oerhört snyggt gjord och planet finns, precis som de flesta populära plan, i många olika färger (bl a SAS). Det här planet har blivit en av mina favoriter, speciellt på grund av att det är så skönt att handflyga. Inspirationen till att börja flyga 737 fick jag efter att ha köpt en dvd-film från flightsim.no (se länk nedan -- gå sedan till deras webshop och välj DVD-filmer), där Braathens flyger 737-500 och andra modeller till bl a Spetsbergen. Filmen rekommenderas varmt! Alla flygplatser som förekommer i filmen kan laddas ner gratis från flightsim.no. Vissa av dem är mycket välgjorda. Även Longyearbyen (Spetsbergen) kan laddas ned, fast då förekommer bara de viktigaste byggnaderna. Man kan sedan själv piffa upp den med hjälp av EZ-Scenery, vilket jag gjort.
Huvudpanelen till Wilcos PIC Boeing 737-300/400/500. Första generationens glass-cockpits hade en blandning av klassiska visarinstrument och katodstrålerör (CRT). Vissa av visarinstrumenten ersattes också av LED (lysdioddisplayer). Jämför högra delen av 737-panelen med motsvarande del av Maddogs MD-80-panel! Stora likheter som synes. Så småningom kom CRT-displayerna att ersättas av LCD-displayer (flytande kristalldisplayer) på samma sätt som de gamla dator- och tv-skärmarna som byggde på CRT-teknik idag alltmer ersätts av platta skärmar (typ LCD eller plasma).
Wilcos PIC Boeing 737/500 parkerad på Longyearbyens (Spetsbergen) flygplats. Braathens (i samarbete med SAS) flyger mellan Tromsø och Longyearbyen (Spetsbergen är den största ön i Svalbards arkipelag). Förmodligen en av världens, allra nordligaste reguljära flygrutter.
Wilco samarbetar med en annan tillverkare av flygsimulatortillbehör, Feelthere. Diskussionsforumet för PIC Boeing 737 finns på Feelthere's hemsida.
Majestics Dash-8 300 (payware)
Detta plan (simulator) är gjort med tanke på pilotträning för de mindre bolag som inte har råd att hålla sig med en riktig simulator. Planet finns i två versioner, där professional kostar ca 100 USD, dvs betydligt mer än vad som är normalt för plan i FS9 (brukar ligga mellan 20 och 40 USD). Detta plan är en av mina favoriter, och jag gillar att flyga den i Nordnorge (där den i verkligheten flygs av Widerøe). Planet är mycket lämpat för korta banor och branta inflygningar och utflygningar. Instrumentpanel och system är mycket realistiska och ljudet är bland det mest verklighetstrogna jag hört när det gäller simulatorer. Det ingår också en instruktörspanel, som kan installeras på en annan dator, där en lärare kan göra olika fel för piloten. Även Majestic har ett diskussionsforum för sin skapelse.
Även om nu Majestics Dash-8 300 har en mycket imponerande instrumentpanel och väldigt verklighetstroget ljud, finns dessvärre svagheter när det gäller flygegenskaperna. Motorerna svarar t ex väldigt långsamt på throttlepådrag. Gamla jet- och turbopropmotorer reagerade långsamt på gaspådrag -- man sade att de hade lång "spoolup-time" (en turbopropmotor är egentligen en jetmotor, där turbinen inte bara driver kompressorn utan även en propeller -- en stor del av de heta gasernas energi blir här rotation hos propellern och endast en mindre del släpps ut som en jetstråle, vilken ger ett tillskott till propellrarnas dragkraft). Detta gjorde äldre jet- och turbopropplan svårflugna. Moderna jetmotorer är mycket bättre i detta avseende, vilket tyvärr inte avspeglas hos Majestics Dash-8. Landning blir väldigt svår. Drar man av gas, sjunker planet som en sten, och drar man på stiger det som en ballong på grund av fördröjningen mellan ändringar av throttleläge och motorns svar på detta. Dessutom lider Majestics Dash-8 av den gamla vanliga FS9-sjukan att vid start vara klistrat vid banan för att plötsligt liksom "släppa" och fara upp som en raket i luften. Väldigt orealistiskt! Så länge man kan flyga med autopilot är det ok, men handflygning är inte rolig alls. Därför har jag lite grand tröttnat på Majestics plan. Speciellt i Nordnorge handlar det ju mycket om handflygning. Efter lite sökande hittade jag en annan Dash-8 300 gjord av PSS (Phoenix Simulation Software). Tyvärr verkar deras websajt i skrivande stund ligga nere. Jag vet inte om det är tillfälligt eller om det är för gott. Kanske man kan hitta deras plan någon annanstans. Hur som helst har detta plan oerhört mycket bättre flygegenskaper än Majestics Dash-8 och den känns mycket bra att handflyga. Dessutom är instrumentpanelerna oerhört mycket snyggare än Majestics (som rent ut sagt är ganska fula).
Vad sägs t ex om ovanstående overheadpanel? Faktiskt bland det snyggaste jag sett (fast alla knappar och reglage fungerar inte). Som sagt PSS's Dash-8 300 rekommenderas varmt, Även om denna panel inte är lika avancerad som Majestics (med den senare kan man följa checklistorna relativt detaljerat, dessutom finns också styrmanspanelen, vilken saknas på PSS' version av Dash-8). Men för mig är realistiska flygegenskaper mer betydelsefulla än att alla knappar fungerar. Idealet vore givetvis flygegenskaperna hos PSS's Dash-8 och sedan ljud och alla funktioner hos Majestics panel, fast med PSS's utseende -- det vore den bästa av världar. Tyvärr tycks det som att vi inte lever i den bästa av världar.
Ett trevligt plan som jag gärna flyger i Västindien. Jag har seglat mycket där och på alla flygplatser ser man Islanders parkerade. Planet har mycket goda kortbaneegenskaper. Prova t ex att landa på Saba (en liten ö i Västindien som har kortare landningsbana än någon annan officiell flygplats i världen) med Islandarn (det är få flygplanstyper som har tillstånd att landa där)! Islandern är lite bökig att installera men väl värt mödan. Det finns flera varianter av Islander för FS9, men den som är bra heter BN-2B Islander version 3.2/FS 2004 och är gjord av Marcel Kuhnt (sök i filbiblioteket på avsim.com).
FFS (Flight Factory Software) SAAB 340A/B (payware)
Overheadpanelen på samma plan. Mycket detaljerat och de flesta knappar och reglage fungerar. Det finns mängder av ytterligare, detaljerade paneler; radiopanel, throttlepanel, bakre overheadpanel etc. Dessutom finns också styrmannens instrumentpanel.
Flight Factory Software (FFS) arbetade i tre år med att utveckla detta tillbehör till FS9. Initiativtagarna var själva SAAB 340-piloter. Tyvärr gjorde FFS konkurs ganska snart, vilket var tråkigt, eftersom man inte hann släppa några uppgraderingar och buggfixar. Dessutom lämnade konkursen dålig eftersmak. De anställda fick inte lön de sista månaderna och mycket annat tråkigt. Det här är en alltför vanlig trend tycker jag. Innan en flygsimulator eller ett flygsimulatortillbehör är färdigutvecklade så överges de och det som såg så lovande ut blir en medelmåttig produkt (så var det ju t ex med Falcon 4.0, men där läckte källkoden ut och sedan dess har Falcon utvecklats enormt i positiv riktning). Nu är FFS' SAAB 340 mer än medelmåttig. Trots att inte alla buggar är fixade och att det finns saker som kunde ha förbättrats, är detta plan ändå mycket trevligt och kan varmt rekommenderas för den som vill flyga turboprop i t ex Norden (bl a så flyger Skyways SAAB 340). Flygegenskaper är bra och de olika systemen är väldigt väl genomförda. Det känns som att flyga en riktig SAAB 340. Största nackdelen är att vissa viktiga instrumentpaneler är svåra att komma åt. De flesta paneler öppnar man som vanligt genom att med musen klicka på små knappar på skärmen (vilket framgår av första bilden ovan -- där sitter knapparna längst ned). Men för att komma åt vissa paneler till autopiloten, måste man emellertid använda sig av Shift-5, Shift-6 etc, vilket är bökigt när man är stressad. I och för sig finns dessa paneler som en del av huvudpanelen, men texten där är nästan omöjlig att läsa, eftersom det blir så smått. Men man lär ju sig så småningom var knapparna sitter, och då går det lättare.
Länken i rubriken ovan går inte till FFS' hemsida, eftersom den är nedlagd, utan till en recension av detta plan, gjord på Avsim.com. En mycket ingående recension, som ger många fler detaljer än vad jag gör. Det stora problemet är att man inte längre kan köpa detta plan. Jag vet inte om det kan betraktas som abandonware (övergiven mjukvara) än. Jag skulle inte tro det. För den intresserade återstår därför att piratladda hem planet via bittorrents. Detta är ju inte juridiskt tillåtet, men å andra sidan, efter att flera duktiga personer lagt ned så mycket tid och arbete på att göra detta tillbehör, vore det en ännu större tragedi om ingen skulle flyga det alls. Man kan hoppas att något företag köper in källkoden för en billig penning och sedan utvecklar den vidare. Det känns som ett nederlag om ett så lovande plan skulle sluta som en medelmåtta. Låt vara en mycket god medelmåtta. Men med alla buggar fixade och vissa förbättrade funktioner, skulle detta plan kunna bli ett av de allra bästa planen i FS9-världen.
Jo, jag höll på att glömma en sak. Ljudfilerna som följer med vid installation är tyvärr av ganska låg kvalitet och ger ingen känsla för det verkliga, maffiga, vrålande ljudet hos en turboprop. Motorerna låter snarare som motorn hos en snäll och mesig liten Cessna. Man jag hade tur och hittade på nätet en fullständigt uppsättning ljudfiler för SAAB 340. Mycket mer verklighetstroget och flygupplevelsen kom in i en ny dimension. Dessvärre kommer jag varken ihåg var jag hittade ljudfilerna eller vad de hette. Men jag vill minnas att jag gogglade på "sound files SAAB 340" eller något liknande. Dessa ljudfiler är ett måste tycker jag. Skulle du som läser detta inte hitta dessa ljudfiler, kan du maila mig, så kan jag försöka leta reda på var jag fann dem och vad zip-arkivet med dem hette.
Dream Wings Fokker 50 Version 3 (freeware)
Instrumentpanelen på min Fokker 50 -- panelen hör egentligen till en äldre modell, Fokker 27, men är mycket bra och snyggt gjord (bilden från Kristianstad airport). Med knapparna längst ned till vänster väljer man olika takpaneler, radiokonsol, throttlekonsol, radar etc.
Trots att detta plan är gratis, har det bland de bästa flygegenskaper som något plan har i FS9. Det gungiga upp och ned, som de flesta plan lider av i FS9, lyser här helt med sin frånvaro. Jag har kombinerat detta plan med en instrumentpanel för den av Fairchild tillverkade amerikanska varianten av Fokker 27 (föregångaren till Fokker 50, som i stort sett är samma plan men med omodernare cockpit). Den heter Fairchild F-27/FH-227 och är gjord av Frazer A. McKay (sök på detta på Avsim.com). Då får man en hederlig cockpit med gammaldags klockinstrument som är roligare att flyga än en modern, ganska trist glascockpit.
An-24 i det kubanska flygbolaget Cubanas målning parkerad på flygplatsen på Cayo Largo (en ö söder om Kuba -- jag var där och seglade vid ett tillfälle och flög då AN-24 från Havanna till Cayo Largo och tillbaka).
Instrumentpanelen på AN-24. Ryska flyginstrument skiljer sig ganska mycket från västerländska. Vissa visare rör sig t ex åt motsatta hållet, vilket kan vara ganska förvirrande i början.
Man har bl a implementerat ryska navigationsinstrument, vilka är helt annorlunda än vad man är van vid. Man använder t ex speciella gyrosystem och dopplerradarssystem för navigation. Allt finns beskrivet i en utmärkt manual. Man kan t o m ladda hem hela det ryska radionavigationssystemet som inte har någon motsvarighet alls i väst. Det fungerar på helt annat sätt och arbetar på kortvåg för att systemen skall få så stor räckvidd som möjligt (med tanke på hur enormt stort och ödsligt Ryssland är). Kul att lära sig något nytt.
Har man installerat programmet "Active Camera" (payware) kan man gå omkring i kabinen och t ex sätta sig ner i en passagerarstol och titta på när planet landar (när man kör videorepris av sin landning).
Ett ryskt tvåmotorigt turbopropplan tillverkat i stora kvantiteter. Instrumentpanelen är oerhört välgjord. Ljudet mycket realistiskt. Man måste läsa manualen noggrant, eftersom de ryska navigationssystemen och -metoderna skiljer sig väldigt från de västerländska. Bl a så använder ryssarna dopplerradar för navigation (finns implementerad) samt ett helt eget radionavigeringssystem (sändarna för detta kan laddas ned och täcker gamla Sovjetunionens territorium). Intressant att sätta sig in i något nytt.
Flygplatser, Landskap etc:
Massor av större och mindre norska flygplatser. Vissa väldigt välgjorda. Bör kompletteras med (allt gratis):
ENOV (Ørsta-Volda) -- se bild ovan, Norway Roads, Norway Bridges, Norway Scenic, Norway Quality Mesh, Photo Scenery av Trondheim och Tromsø. Speciellt Norway Quality Mesh är ett måste (ger topografin -- den normala i fs9 är ganska trist). Alla dessa extra tillbehör hittas på Flightsim.no.
Jag kan rekommendera inköp av DVD:n "Widerøe Dash 8" (finns på Flightsim.no), där man flyger 3 h i cockpit på en Dash 8. Väldigt kul att sedan göra samma flygning i Majestics Dash 8 i Nordnorge efter installationen av Norway Airport etc.
Jag kan också rekommendera att man skaffar Roads och Waters för de områden man flyger mycket i (Roads ger alla vägar och Waters ger alla småsjöar, floder och kustlinjer). Ökar känslan av realism oerhört. Dessa och andra tillbehör m m kan inhandlas på Simmarket. Vissa Roads och Waters finns också som gratistillbehör för en del områden (t ex Norge). Man bör också installera mesh-filer för de områden man flyger i. De ger en mer högupplöst topografi där dalgångar och berg etc stämmer väldigt väl med verkligheten. Det finns gratis meshfiler för de flesta områden i världen (hittas t ex på Avsim.com)
Tillbehör:
(Beskrivs i artikeln om FS9). Kan rekommenderas varmt. Den ATC (Air Traffic Control) som ingår i FS9 är närmast värdelös (bortsett från att själva ljudet är bra). RC4 är gjord av professionella trafikledare och ökar realismen väsentligt. Eftersom realismen är så hög, måste man lära sig hur radiotrafiken går till i flygets värld, vilket kräver en hel del arbete. RC4 kan inte laddas ned utan säljs endast på CD. Där finns en manual på flera hundra sidor som lämpligen skrivs ut och sedan får utgöra kvällslektyr under några veckor. Förutom den direkta radiokommunikationen man själv är iblandad i, finns bakgrundsljud som är inspelade från verkligheten. När man t ex flyger i Norge så bryter trafikledarna på norska och allt handlar om anrop i det norska luftrummet. När man flyger över Atlanten hör man kortvågstrafiken från Shannwick och Gander, med det typiska vassa SSB-ljudet. I princip är det möjligt att ha speciella bakgrundsljud för varje land, men det är bara några länder som finns med på CD:n (förutom Norge också Spanien, USA, England och några till). Man kan själv spela in sådana ljud och spara i rätt format och sedan lägga in dem i programmet. Man kan också ladda ner fler röster etc från RC4:s hemsida och Avsim.com.
Vill man förbättra flygplatser (placera ut objekt etc) och deras omgivning rekommenderar jag programmet EZ-Scenery. Visserligen kan man göra landskap etc "för hand" men det tar en evinnerlig tid. Man måste först in i FS9 för att få positionen för något man vill placera ut (ett hus, en bil eller vad som helst). Sedan får man gå ur FS9 och med en speciell editor skriva in positionen (latitud och longitud) i en .bgl-fil. Och så starta om FS9, vilket ofta tar mer än en minut, och gå in i på den aktuella flygplatsen (vilket tar ytterligare en minu) och kolla om huset hamnade rätt. Vill man justera måste allt detta göras igen och igen och igen. Starta FS9, gå ur FS9, starta FS9, etc, etc. Dessa justeringar kan ta en oändlig tid. Med EZ-Scenery är man inne i simulatorn hela tiden och väljer det objekt man vill placera ut. Men ser det som det ser ut. Man kan rotera objektet, förstora eller förminska det och flytta omkring det etc. Och när man ser att det ligger precis där man vill ha det, klickar man bara på spara och så läggs objektet till i en nyskapad .bgl-fil för den aktuella flygplatsen. Detta sparar mycket tid, och även proffsen använder idag EZ-Scenery för att göra flygplatser etc. Man kan ladda hem mängder av objekt för EZ-Scenery (förutom de som följer med). Dessutom kan programmet använda alla de objekt som ingår i FS9 och de extra flygplatser etc som man installerat. Många flygplatser i FS9, även sådana som är extra och inte ingår i FS9, är ganska kala och realismen ökar om man placerar ut lite bilar, batterivagnar, containers etc, etc. Men lägger man till för många objekt och inte har en kraftfull dator, blir det segt.
Airport Enhancement Services (AES)
Maddogs MD-80 i SAS färger parkerad vid en gate på Alicantes flygplats. Efter att man parkerat kommer de olika servicefordonen körande och ansluter till planet. Observera hur bälgen på gaten ansluter runt främre dörren!
Detta tillbehör laddas hem gratis och fungerar då för några få flygplatser utan att man betalar. Sedan kan man köpa "credits", vilka gör att man kan installera AES på ytterligare ett antal flygplatser. AES fungerar inte överallt utan huvudsakligen på flygplatser som Aerosoft och Simwings säljer (se hemsidan för AES för en aktuell lista). När de credits man köpt (kostar inte mycket) är förbrukade, kan man köpa mer credits och få AES att fungera på fler flygplatser. Vad är då AES? Ja det är ett ganska fantastiskt tillbehör som ökar realismen väsentligt. När man landar möts man av en Follow Me bil som lotsar en till rätt gate eller parkering (man väljer själv om man vill ha denna hjälp eller ej). När man parkerat kommer servicefordon och kör intill planet på rätt ställen (exakt mitt framför dörrar och lastluckor). För att detta skall fungera finns ett speciellt program där man anger exakta positioner för noshjul, dörrar etc (mycket lätt och intuitivt). För vissa plan är detta redan gjort, t ex PMDG:s 737 och 747. Dessutom kör gaten fram till dörren på planet. Den blinkar och piper precis som i verkligheten och bälgen ansluter sig till planet runt dörren så att det skall bli tätt och inte regna på passagerarna när de går ombord. När man skall flyga iväg kör servicefordonen iväg och gaten drar sig tillbaka. En tekniker går omkring på marken med ganska naturliga rörelser. Efter att man begärt push back kommer en traktor och kör ut planet åt det håll man begärt. Inne i cockpit hör man traktorns dieselmotor. Dessutom finns andra små detaljer. Kör man med noshjulet exakt på ljusen i landningsbanans mitt, hör man dunk-dunk precis som i verkligheten och man har även simulerat slask och snö på banan. AES höjer upplevelsen väsentligt. Synd att programmet inte fungerar på alla flygplatser. Men hela tiden kommer uppgraderingar med nya flygplatser.
En liten uppdatering 8/1 2008. Senaste versionen av AES (version 1.93) har nu avisning. När man begär avisning kommer en eller två (beroende på hur stort planet är) avisningsbilar och sprutar avisningsvätska över flygkropp och vingar. Mycket realistiskt gjort. Jättehäftigt! Eller vad sägs?
Oslo Gardemoen en vanlig, gråmulen dag. AI-trafiken genererad av My Traffic 2006. Som synes dominerar SAS denna flygplats, precis som i verkligheten. FS9 har visserligen inbyggd AI-trafik men planen kommer då från påhittade flygbolag, vilket inte är särskilt realistiskt. Vi ser att planet bakom SAS-planet i förgrunden (en DC-9) kommer från det norska flygbolaget Braathens.
My Traffic 2006 skapar AI (artificiell intelligens) flygtrafik. Det finns visserligen en funktion för AI-trafik inbyggd i FS9 men planen kommer då inte från verkliga flygbolag utan från påhittade bolag (man är väl rädd att göra reklam antar jag). Installationen av My Traffic tar lång tid (flera timmar), eftersom flygtrafik i hela världen skall genereras. Efter installationen har man fått ett riktigt lyft när det gäller trafiken på de olika flygplatserna. I programmet finns inbyggt vilka de stora bolagens hubbar är och vilka flygplatser de trafikerar. På Arlanda dominerar givetvis SAS, precis som på Gardemoen i Oslo (se bilden ovan). Är man inte nöjd kan man ändra det mesta. Man kan skapa nya flygbolag (men det finns med mängder så jag har aldrig känt något behov av detta). Man kan importera flyplan med andra målningar etc. Och man kan öka eller minska trafiken från vissa bolag på en viss flygplats. Man kan till och med göra riktiga tidtabeller så att en Dash-8 från Widerø startar varje vardagsmorgon kl 07.30 från Tromsø och flyger till Alta etc. Sedan kan man bestämma vilka bolag som skall parkera vid olika gates på en flygplats (görs med att AFCAD-program). Det finns således stora möjligheter att skapa en realistisk omgivning på de olika flygplatserna och i luften. Man kan också bestämma hur mycket trafik som skall genereras. My Traffick genererar också trafik med privatplan om man vill. Väljer man 100 procent (dvs max) står plan parkerade vid alla parkeringar. Nackdelen är att detta drar ned antalet bilder per sekund. En rolig sak är att man kan ställa in olika årtal (ända tillbaka till 1965). Då genereras flygtrafik från den tiden. Boeing 707 och DC-8:or och andra gamla godingar startar och landar och står parkerade, ja kanske till och med att man får se en och annan Lockheed Super Constellation om man har tur (ett av mina favoritplan bland verkliga plan). Detta i kombination med att man kan ladda ned vissa flygplatser som de såg ut för några decennier sedan, gör att man kan skapa sig en riktig nostalgitripp om man så vill.
Det finns många andra bra saker till FS9, men jag stannar här för att inte listan skall bli för lång. Det finns fina gratisscenerier för Västindien (ladda t ex hem ön Saba -- se bild ovan -- finns på Avsim.com) och försök landa där med Islandern. Jag kan också rekommendera Virtual Flights London Heathrow (payware), Swedflights scenerier för Sverige (payware -- se artikeln om MSFS 2004) m m. För Skandinavien hittar man mycket på Flightsim.no och FS Nordic.Net . Där hittar man bl a många mindre svenska flygplatser (Ängelholm, Kalmar etc) samt olika objekt som Ölandsbron och Öresundsbron (alla dessa är freeware).
En finess som finns inbyggd i FS9 är Real Weather. När man väljer detta hämtar FS9 hem aktuellt flygväder för alla världens flygplatser från en stor väderdatabas (förutsätter att man är uppkopplad mot Internet). Var man än flyger i världen så kommer man således att ha samma väder som i verkligheten vad beträffar temperatur, lufttryck, vindriktning och vindstyrka, molnighet, sikt, om det regnar eller snöar, turbulens etc. Även vindarna på olika höjder laddas ner. Detta ökar givetvis realismen enormt. Jag använder nästan alltid Real Weather när jag flyger.
Slutligen, en mästerlig sammanfattning av bra tillbehör (med tonvikt på Norge och Spanien), hur man installerar dessa, hur man optimerar sin dator för att få bra frame rates i FS9 etc finns att ladda hem hos bl a Flightsim.no. Den är gjord av Jan-Reidar Storelvmo och heter "Flight Simulator Enhancement Guide 2006".
Tillbaka till Flygsimulatorer